MIG 2015:15

I mål om uppehållsrätt för familjemedlem till en studerande EES-medborgare har en privat sjukförsäkring ansetts uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring, då försäkringsskyddet varit så pass omfattande och försäkringsbeloppet så högt att det vore oproportionerligt i det enskilda fallet att kräva en än mer omfattande sjukförsäkring.

Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen

SI som är medborgare i Albanien beviljades den 23 oktober 2012 uppehållstillstånd för besök i Sverige under tiden 25 oktober 2012-31 augusti 2013. Den 30 augusti 2013 ansökte SI hos Migrationsverket om uppehållskort i egenskap av familjemedlem till MR som är tjeckisk medborgare och som studerar och är folkbokförd i Sverige. Till hans ansökan bifogades bl.a. MR:s europeiska sjukförsäkringskort, hennes antagningsbesked till ett tvåårigt masterprogram vid Lunds universitet, intyg om SI:s tillhörighet till en gruppförsäkring avsedd för deltagare i EU:s ungdomsprogram European Voluntary Service och ett ifyllt frågeformulär där det bl.a. angavs att SI och MR varit sambos sedan augusti 2013. Migrationsverket begärde att SI skulle komplettera sin ansökan bl.a. med ett intyg om en i Sverige giltig och heltäckande sjukförsäkring för honom. SI skickade då in ett bevis på att han hade tecknat en försäkring benämnd Travel Health Insurance Policy till verket. Försäkringen var giltig mellan den 2 oktober 2013 och den 1 oktober 2014 och täckte sjukvårdskostnader upp till 10 000 euro.

I ett beslut den 14 november 2013 avslog Migrationsverket SI:s ansökan om uppehållskort och beslutade att han skulle utvisas ur Sverige. Av skälen för beslutet framgår att Migrationsverket gjorde bedömningen att den åberopade reseförsäkringen inte kunde anses som heltäckande. Dessutom bedömde verket att han inte kunde anses vara familjemedlem till MR eftersom SI inte visat att han sammanlevt med henne redan före ankomsten till Sverige.

SI överklagade beslutet till migrationsdomstolen. Som grund för överklagandet åberopade han bl.a. att han tecknat en ny sjukförsäkring kallad Junior Expat Health Insurance, vilken gällde i 12 månader men som kunde förnyas ett obegränsat antal tillfällen så länge försäkringstagaren är under 35 år. Vidare anförde han att det inte är möjligt att teckna sig för längre perioder än ett år vid privat sjukförsäkring. Eftersom försäkringen är förnybar uppfyllde den dock, enligt hans uppfattning, kravet för heltäckande sjukförsäkring. Kravet på heltäckande sjukförsäkring ska nämligen vara proportionerligt i förhållande till individens rätt till fri rörlighet. Detta framgår av EU-domstolens avgörande den 17 september 2002 i mål C-413/99, Baumbast och R (Baumbastmålet). SI ansåg inte att det skulle vara proportionerligt att kräva att han tecknar en försäkring för en längre period än ett år.

Migrationsverket medgav hos migrationsdomstolen att SI skulle anses som familjemedlem till MR, men vidhöll bedömningen att ett heltäckande försäkringsskydd saknades, bl.a. eftersom försäkringen enbart gällde för vistelse utanför SI:s hemland i ett år för praktik, uppdrag, utbildning eller vistelse i ett år. Enligt Migrationsverket avsåg försäkringen endast kortare utlandsvistelser och inte bosättning i ett annat land. Verket anförde vidare att det inte fanns något konkret i ärendet som visade att SI:s vistelse i Sverige var tidsbegränsad på sådant sätt som avses i försäkringen.

Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2014-04-16, ordförande Löndahl), upphävde Migrationsverkets utvisningsbeslut och förklarade att SI hade uppehållsrätt i Sverige. I domskälen anförde migrationsdomstolen bl.a. följande.

SI är att betrakta som familjemedlem till sin sambo, trots att de träffats först efter hans inresa i Sverige (jfr MIG 2010 not. 2). Fråga är då om han kan anses uppfylla kravet på en heltäckande sjukförsäkring. Kravet på heltäckande sjukförsäkring motiveras av att personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inte ska bli en orimlig belastning för den mottagande statens sociala biståndssystem (jfr MIG 2012:15). Det saknas dock en närmare definition av vad som krävs för att en sjukförsäkring ska anses vara ”heltäckande”. Om en sjukförsäkring uppfyller kravet får därför avgöras från fall till fall, med beaktande av kravet på proportionalitet i förhållande till rätten till fri rörlighet (se EU-domstolens avgörande i Baumbastmålet).

Av de ingivna försäkringsvillkoren framgår att den tecknade sjukförsäkringen gäller för vistelser i upp till ett år, men att den kan förlängas ett obegränsat antal gånger fram till dess att försäkringstagaren fyller 36 år. SI:s planerade vistelsetid i Sverige är dock avhängig av huruvida hans sambo antas till fortsatta studier eller inte. Därmed går det inte att på förhand säga om vistelsen kommer utmynna i en sådan kortare utlandsvistelse som avses i försäkringsvillkoren eller om det kommer bli fråga om en mer långvarig bosättning i Sverige.

Av 3 a kap. 5 § utlänningslagen (2005:716) följer att uppehållsrätten gäller så länge villkoren för denna är uppfyllda. Tiden för uppehållsrätten är därmed inte förutsägbar på samma sätt som när det gäller ett uppehållstillstånd. För att uppehållsrätt ska anses föreligga krävs inte heller att utlänningen kan visa att förutsättningarna för uppehållsrätt kommer att bestå under en viss tid. Även med beaktande av det bakomliggande syftet med kravet på en heltäckande sjukförsäkring finner migrationsdomstolen, mot bakgrund av att uppehållsrätten i sig inte är bestämd i tid, att det vore en oproportionerlig inskränkning i den fria rörligheten att då vistelsetiden är osäker uppställa ett krav på att en sjukförsäkring ska gälla för obestämd tid. Av samma anledning kan det inte anses proportionerligt att, i de fall en försäkring endast kan tecknas för en begränsad vistelseperiod, kräva att den som åberopar uppehållsrätt visar att vistelsen är begränsad till denna tid. Mot denna bakgrund finner migrationsdomstolen att SI i dagsläget anses uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen

Migrationsverket överklagade migrationsdomstolens dom och yrkade att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom skulle fastställa verkets beslut att avslå SI:s ansökan om uppehållskort. Som grund för yrkandet anförde verket bl.a. följande.

SI:s sambo studerar i Sverige och har uppehållsrätt. SI, som inte själv är EES-medborgare, har därmed att styrka att han har rätt till uppehållskort i egenskap av familjemedlem till en EES-medborgare som bedriver studier i Sverige. För familjemedlemmar till en studerande tillkommer krav på heltäckande och i Sverige giltig sjukförsäkring. Såväl EES-medborgare som familjemedlemmar som inte är EES-medborgare bör i första hand visa upp ett intyg om att han eller hon omfattas av socialförsäkringssystemet i förra hemlandet. Detta ska vara styrkt genom någon av blanketterna S1, S2, S3 eller DA1 eller kopia på europeiskt sjukförsäkringskort. Om man inte kan visa upp ett intyg om att man själv eller ens familjemedlemmar omfattas av socialförsäkringssystemet i hemlandet, godtar Migrationsverket att man visar en privat heltäckande sjukförsäkring. Den bör täcka kostnaderna för såväl akut som annan sjukvård, sjukhusvistelse, medicinering, rehabilitering och eventuell hemtransport av medicinska skäl. Försäkringen ska vara giltig under hela vistelsetiden i Sverige.

Försäkringen First Expat Indice 60 som SI tecknade i oktober 2014 kan inte anses vara heltäckande. Det avtalade försäkringsskyddet innebär begränsningar avseende en rad olika omständigheter. Särskilt sjunde punkten i artikel 7 (exclusions) bör lyftas fram. Häri framgår begränsningar rörande sjukdom relaterad till all typ av psykisk ohälsa eller störning som överstiger 60 dagar inneliggande på vårdinrättning. Försäkringen utesluter framför allt ersättning för behandling av psykisk störning i enlighet med kapitel 5 i WHO:s International Classification of Diseases version 10. Denna lista innefattar bl.a. en rad olika åkommor såsom olika varianter av demens, schizofreni och maniska tillstånd. Samtliga dessa tillstånd omfattas av den allmänna sjukförsäkringen i Sverige. Mot bakgrund av dessa undantag kan inte den nu åberopade sjukförsäkringen betraktas som heltäckande. Då det inte är visat att SI:s sambo har en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar har SI inte uppehållsrätt. Migrationsverket anförde slutligen att det kunde vara lämpligt att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen.

SI bestred ändring och anförde bl.a. följande.

Migrationsdomstolen har gjort en riktig bedömning. I oktober 2014 tecknade han ännu en försäkring, First Expat Indice 60. Det har senare visat sig att på grund av ett missförstånd mellan honom och försäkringsgivaren hade dessutom den gamla försäkringen fortsatt att gälla och förlängts i december 2014 med tre månader. Den nya försäkringen hade inte aktiverats. Per den 10 februari 2015 gäller dock den nya försäkringen. Giltighetstiden är ett år och betalning av premien ska ske kvartalsvis med 641,75 euro.

Han har tecknat både grundskyddet och tillval som utökar försäkringens täckningsområde. Beloppsbegränsningen är 900 000 euro/år. Inga begränsningar föreligger vad gäller tidigare sjukdomar och skador. Även förebyggande hälsovård ingår.

Det är riktigt att den aktuella sjukförsäkringen innehåller den begränsning som Migrationsverket önskat lyfta fram, dvs. sjunde punkten i artikel 7 i avtalet (exclusions). I bedömningen om hans försäkring ska betraktas såsom heltäckande ska en individuell prövning göras. Således ska den typ av begränsningar som är för handen i den aktuella försäkringen beaktas samt om någon sådan typ av situation som inte täcktes av försäkringen kan komma att uppstå. Hänsyn ska därmed tas till hans bakgrund innefattande att han inte lider av eller tidigare lidit av någon form av psykisk ohälsa. Det finns inte någon indikation på att han inom den överblickbara framtiden skulle vara i behov av vård för denna typ av ohälsa. Även om han skulle drabbas av sådan ohälsa ska det skydd som föreligger genom den tecknade försäkringen, dvs. heltäckande vård ej överstigande 60 dagar och konsultationer med psykolog beaktas.

Det kan under rådande omständigheter inte anses föreligga någon reell risk för att svenska staten skulle komma att bära någon vårdkostnad för honom, även med de i försäkringen aktuella begränsningarna. Under alla förhållanden kommer han inte att bli en orimlig börda för den svenska statens finanser.

De krav som Migrationsverket uppställer strider mot proportionalitetsprincipen. Det går svårligen att finna en mer omfattande försäkring än den som nu tecknats och den kostar honom ca 2 000 kr per månad. Ännu högre krav berövar honom i praktiken all möjlighet att såsom familjemedlem till en unionsmedborgare göra gällande sin uppehållsrätt. Med hänsyn härtill uppfyller han, oavsett om den tidigare försäkringen ska anses uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring eller ej, samtliga krav för att anses ha uppehållsrätt i Sverige.

Som bevisning åberopade SI bl.a. två ifyllda frågeformulär om tidigare hälsa (”medical questionnaire”), ett försäkringsbevis från MSH International (”Certificate of Insurance”) daterat den 9 februari 2015 där det bl.a. anges att SI med början den 10 februari 2015 och under ett år framåt omfattas av försäkringsskydd enligt First Expat Indice 60 Option Simple som gäller över hela världen samt slutligen en informationsskrift som innehåller de närmare försäkringsvillkoren.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2015-09-18, Fridström, Berselius, referent, och Edwardsson), yttrade:

1. Frågan i målet och om behovet av att begära förhandsavgörande från EU-domstolen.

Migrationsverket yrkar att Migrationsöverdomstolen med ändring av migrationsdomstolens dom ska fastställa Migrationsverkets beslut att avslå SI:s ansökan om uppehållskort. Migrationsdomstolens dom har alltså inte överklagats såvitt gäller domstolens beslut att upphäva utvisningen av SI.

För att kunna bedöma SI:s rätt till uppehållskort måste en bedömning först göras om han vid prövningstillfället har uppehållsrätt i Sverige. Migrationsverket har bedömt att de sjukförsäkringar SI tecknat varken var eller är heltäckande och att han därmed inte har uppehållsrätt i hans egenskap av familjemedlem till en unionsmedborgare som har uppehållsrätt i Sverige som student.

Frågan i målet är således om SI nu ska anses ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

I målet är det ostridigt mellan parterna att den sjukförsäkring som SI åberopar har vissa undantag och begränsningar. Det ligger i sakens natur att en sjukförsäkring knappast kan vara heltäckande i ordets egentliga bemärkelse. Vad som kan utgöra en heltäckande sjukförsäkring måste därför avgöras i det enskilda fallet.

Det saknas rättspraxis från EU-domstolen om under vilka förutsättningar just en privat sjukförsäkring kan anses utgöra en sådan heltäckande sjukförsäkring som avses i artikel 7 i rörlighetsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG). Genom EU-domstolens avgörande i Baumbastmålet är det emellertid klarlagt att det ankommer på den nationella domstolen att göra en proportionalitetsbedömning av unionsmedborgarens och dennes familjemedlemmars intressen å ena sidan och medlemsstatens intresse å den andra i mål av det här slaget. I Baumbastmålet exemplifieras också hur en sådan proportionalitetsbedömning ska gå till. Innebörden av EU-rätten framstår som klar och det är Migrationsöverdomstolens uppgift som nationell domstol att tillämpa EU-rätten. Migrationsöverdomstolen begär därför inte förhandsbesked i målet.

2. Tillämpliga bestämmelser m.m.

Enligt artikel 3 i fördraget om den Europeiska unionen ska unionen erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras.

Det framgår av artikel 20.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) att varje person som är medborgare i en medlemsstat ska vara unionsmedborgare. Artikel 21.1 i EUF-fördraget föreskriver att varje unionsmedborgare ska ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Sådana begränsningar och villkor för den fria rörligheten finns bl.a. i rörlighetsdirektivet.

Rörlighetsdirektivets bestämmelser har genomförts i svensk rätt genom bl.a. 3 a kap.utlänningslagen. Bestämmelserna gäller för EES-medborgare och deras familjemedlemmar. Enligt 3 a kap. 3 § 3 utlänningslagen har en EES-medborgare uppehållsrätt om han eller hon är inskriven som studerande vid en erkänd utbildningsanstalt i Sverige och enligt en försäkran om detta har tillräckliga tillgångar för sin och sina familjemedlemmars försörjning samt har en heltäckande sjukförsäkring för sig och familjemedlemmarna som gäller i Sverige. Enligt 3 a kap. 2 § första stycket 1 utlänningslagen avses med familjemedlem bl.a. en utlänning som följer med eller i Sverige ansluter sig till en EES-medborgare och som är make eller sambo till EES-medborgaren. En tredjelandsmedborgare, som är sambo med en EES-medborgare och som har blivit sambo med den senare först i Sverige, kan i princip härleda en uppehållsrätt för egen del från EES-medborgaren (se bl.a. MIG 2011:17). Enligt 3 a kap. 4 § utlänningslagen har en sådan familjemedlem som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 utlänningslagen, dvs. t.ex. en sambo, uppehållsrätt om EES-medborgaren har uppehållsrätt.

EU-kommissionen har publicerat ett meddelande till Europaparlamentet och rådet för vägledning till ett bättre införlivande och en bättre tillämpning av rörlighetsdirektivet, KOM (2009) 313. I avsnitt 2.3.2 ”Sjukförsäkring” anges bl.a. följande. Eventuell täckning av försäkring, privat eller offentlig, som tecknats i den mottagande medlemsstaten eller annorstädes är i princip godtagbar, så länge som den är heltäckande och inte belastar de offentliga finanserna i den mottagande medlemsstaten. När medlemsstaterna skyddar sina offentliga finanser under det att de bedömer allsidigheten i sjukförsäkringens täckning måste de iaktta de begränsningar som föreskrivs genom gemenskapens lagstiftning och i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen (med hänvisning till Baumbastmålet, punkterna 89-94 i en fotnot).

3. Rättspraxis

Kravet på heltäckande sjukförsäkring som förutsättning för uppehållsrätt för medborgare i andra medlemsstater, som inte enligt andra bestämmelser i gemenskapsrätten har rätt till bosättning enligt det tidigare gällande direktivet 90/364/EEG har, som redan nämnts, prövats av EU-domstolen i Baumbastmålet. Det målet rörde en tysk medborgare som sedan flera år tillbaka var bosatt i Förenade kungariket och som ostridigt hade tillräckliga medel för sin försörjning. Domstolen anförde bl.a. följande (punkterna 92-94) i fråga om tillämpningen av proportionalitetsprincipen på omständigheterna i målet vid den nationella domstolen. Det är ostridigt att herr Baumbast förfogar över tillräckliga tillgångar i den mening som avses i direktiv 90/364/EG. Han har vidare arbetat och således lagligen varit bosatt i värdlandet under flera år, till en början som anställd och därefter som egenföretagare. Hans familj har också varit bosatt i värdlandet under såväl den tiden som efter det att han upphört att vara yrkesverksam i värdlandet. Varken herr Baumbast eller hans familj har utgjort någon börda för värdlandets finanser. Slutligen förfogar herr Baumbast och hans familj över en heltäckande sjukförsäkring i en annan medlemsstat i unionen. Att beröva herr Baumbast den rätt att uppehålla sig i medlemsstaten i fråga som han har enligt artikel 18.1 EG med tillämpning av bestämmelserna i direktiv 90/364 med hänvisning till att hans sjukförsäkring inte omfattar akutsjukvård i värdlandet ska mot denna bakgrund anses utgöra en oproportionerlig inskränkning i denna rätt.

Rörlighetsdirektivet har ersatt bl.a. direktiv 90/364/EEG och av artikel 38 i det förstnämnda direktivet framgår att hänvisningar till de upphävda bestämmelserna och direktiven ska anses som hänvisningar till rörlighetsdirektivet. Den praxis som gäller tillämpningen av direktiv 90/364/EEG har alltså fortsatt betydelse vid tillämpningen av rörlighetsdirektivet.

I MIG 2012:15 ansågs det inte oproportionerligt att i det enskilda fallet kräva en heltäckande sjukförsäkring i enlighet med 3 a kap. 3 § 4 utlänningslagen. Då sjukförsäkring saknades, kunde uppehållsrätt inte göras gällande av vare sig den minderåriga unionsmedborgaren eller hennes vårdnadshavare, som var tredjelandsmedborgare. I målet uttalade Migrationsöverdomstolen bl.a. att med sjukförsäkring i förevarande sammanhang avses en försäkring som täcker kostnader för sjukvård snarare än en försäkring mot inkomstbortfall.

4. Den i målet aktuella sjukförsäkringen

SI har sedan han lämnade in sin ansökan om uppehållskort den 30 augusti 2013 tecknat flera olika sjukförsäkringar. Efter Migrationsverkets överklagande till Migrationsöverdomstolen har SI tecknat sjukförsäkringen First Expat Indice 60 i oktober 2014. Frågan om SI har uppehållsrätt bör prövas utifrån omständigheterna vid tidpunkten för Migrationsöverdomstolens prövning. Det är mot den bakgrunden endast den sistnämnda försäkringen som är aktuell för Migrationsöverdomstolen att ta ställning till.

5. Migrationsöverdomstolens bedömning

EES-medborgare som utnyttjar sin rätt till fri rörlighet kan översiktligt delas in i två grupper. Den ena gruppen är ekonomiskt aktiva. Till den gruppen hör arbetstagare, egna företagare och vissa arbetssökande. Den andra gruppen är ekonomiskt icke-aktiva. I den gruppen ingår bl.a. studenter. Rätten för ekonomiskt icke-aktiva EES-medborgare och deras familjemedlemmar att uppehålla sig i en annan medlemsstat är förenad med vissa villkor. Ett av villkoren för EES-medborgare som är studenter är kravet på att de ska ha en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar.

Privata sjukförsäkringar skiljer sig från det obligatoriska sjukförsäkringssystemet genom sin frivillighet, vilket betyder att den enskilde när som helst kan säga upp försäkringen. Migrationsverket har under processen betonat att den försäkring som SI har kan sägas upp av honom och att det därför inte är säkerställt att han har en heltäckande sjukförsäkring under hela sin vistelse.

Eftersom heltäckande sjukförsäkring är ett krav för en familjemedlems möjlighet att uppehålla sig tillsammans med en EES-medborgare som studerar i Sverige, upphör familjemedlemmens uppehållsrätt i samma stund som den heltäckande sjukförsäkringen upphör att gälla. Som migrationsdomstolen anfört inträder vidare i denna situation normalt ett krav på uppehållstillstånd respektive risk för utvisning om uppehållstillstånd saknas. Att generellt kräva att en privat sjukförsäkring alltid ska gälla för en obestämd tid eller under viss tid fastän vistelsetiden är osäker framstår allmänt sett som en oproportionerlig inskränkning i den fria rörligheten för personer. En individuell bedömning av omständigheterna måste i stället göras. Migrationsöverdomstolen anser i detta fall att det förhållandet att SI:s sjukförsäkring tecknas för ett år i taget i sig inte hindrar att sjukförsäkringen anses som heltäckande.

Det är som ovan anförts ostridigt mellan parterna att SI:s sjukförsäkring har vissa undantag och begränsningar. Vare sig en sjukförsäkring är obligatorisk och offentligt finansierad eller privat gäller för försäkringar i allmänhet att kostnader för varje tänkbart sjukdomstillstånd inte ersätts. I Sverige täcks t.ex. inte tandvård av den allmänna sjukförsäkringen. Kravet på heltäckande sjukförsäkring ställs upp för att personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inte ska bli en orimlig belastning för den mottagande statens sociala biståndssystem. Självfallet måste dock kraven på vad en privat sjukförsäkring ska omfatta för att anses som heltäckande sättas högt.

Vid bedömningen av om den i målet aktuella sjukförsäkringen kan anses vara heltäckande räcker det inte med att göra en jämförelse mellan vad som täcks av den svenska allmänna sjukförsäkringen och SI:s försäkring. Däremot kan en sådan jämförelse tjäna som en naturlig utgångspunkt för bedömningen. Oavsett vilken metod som används måste emellertid även en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras för att prövningen ska uppfylla EU-domstolens krav på en proportionalitetsbedömning. I åtskilliga fall kan prövningen förväntas bli tämligen okomplicerad på så sätt att det framstår som mer eller mindre uppenbart om försäkringen kan godtas eller om den inte uppfyller kraven. I andra fall som kan betecknas som gränsfall måste prövningen göras mer ingående. I det nu aktuella fallet är en mer ingående prövning påkallad.

Det framgår av utredningen i målet att SI är 28 år och att han inte under de senaste tio åren har legat på sjukhus, blivit opererad, stått under medicinsk behandling eller tidigare har lidit av något sjukdomstillstånd som krävt behandling i mer än 30 dagar. Han är alltså en relativt ung person som är och har varit väsentligen frisk.

Den sjukförsäkring som Migrationsöverdomstolen ska bedöma är First Expat Indice 60 som SI tecknade i oktober 2014. Det framgår av artikel 4 försäkringsavtalet att försäkringen täcker

- “Health Care (A. Medical Hospitalization, Surgical Hospitalization, Surgical Treatments and fees),

- B. Outpatient medicine, Specialists, Tests, Orthopedics, Non dental Prostheses,

- C. Pharmacy,

- D. Vision Care,

- E. Dental Care,

- F. Spa treatment”.

Enligt artikel 5 krävs dock försäkringsgivarens förhandsgodkännande i fråga om 1. ”Hospitalization”, 2. ”Ambulatory Medicine” och 3. ”Other Expenses”. Om förhandsgodkännande inte lämnas, får den enskilde stå för kostnaden själv.

Försäkringen innehåller enligt artikel 7 ett antal undantag. Bland dessa märks ”any kind of treatment for mental illness or disorder (excluding stay in psychiatric facility up to 60 days and excluding consultation with psychiatrics) or behavioral disorder (Chapter V. of WHO International Classification of Diseases, version 10)”. Vidare utesluts kostnader för sjukvård till följd av “intentional action by the insured member, the insured member’s attempted suicide or use of non-medically prescribed narcotics”, “the insured member’s being in a state of inebriety under the influence of alcohol”, “participating in any official sporting competition and training for these competitions”. Det maximala försäkringsbeloppet är enligt artikel 8.3 900 000 euro per år, dvs. drygt 8 miljoner kronor.

Enligt Migrationsöverdomstolen får den försäkring som SI har tecknat anses ha en i det närmaste fullständig täckning för olika sjukdomstillstånd. De undantag som görs är i några fall inte alls relevanta för en ung och väsentligen frisk person som SI. I fråga om övriga undantag framstår de sjukvårdskostnader som Sverige kan drabbas av som ringa.

Migrationsöverdomstolen gör bedömningen att den åberopade sjukförsäkringen visserligen inte kan anses heltäckande i ordets egentliga bemärkelse, men att försäkringsskyddet ändå är så pass omfattande och försäkringsbeloppet så högt att det vore oproportionerligt att ställa upp som krav en än mer omfattande sjukförsäkring. Hans försäkring ska därför anses uppfylla kravet på heltäckande sjukförsäkring. SI har således uppehållsrätt och därmed rätt till uppehållskort som familjemedlem till en studerande unionsmedborgare. Migrationsverkets överklagande ska således avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.