MIG 2017:4

Migrationsverket

Migrationsverket beslutade den 14 mars 2016 att avslå ansökningarna om uppehållstillstånd m.m. från SA och hans minderåriga barn IJ, AJ och ASJ. Medsökande var även den vuxne sonen ZJ. De åberopade anknytning till den minderårige sonen/brodern YJ, som sedan oktober 2014 är svensk medborgare. Migrationsverket prövade ansökningarna enligt 5 kap. 3 a § utlänningslagen (2005:716). Bl.a. behandlades bestämmelsen om anknytning på grund av hushållsgemenskap och särskilt beroendeförhållande i paragrafens första styckes andra punkt. Migrationsverket fann vid prövningen att SA och hans medsökande barn inte hade styrkt sina identiteter och att någon bevislättnad inte var aktuell. Ansökningarna avslogs därför redan på den grunden.

SA och hans barn överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen (2016-10-31, ordförande Larsson Dozet), som undanröjde Migrationsverkets beslut och visade målen åter till Migrationsverket för fortsatt handläggning. Som skäl anförde domstolen i huvudsak att YJ i och för sig kan utgöra en sådan anknytningsperson som avses i 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen, dvs. ett ogift utländskt barn som är flykting eller annan skyddsbehövande. Eftersom Migrationsverket inte gjort någon prövning i sak av om övriga förutsättningar för uppehållstillstånd är uppfyllda enligt bestämmelsen återförvisades målen med hänsyn till instansordningsprincipen till Migrationsverket för fortsatt handläggning.

Migrationsverket överklagade domen och yrkade i första hand att domen skulle ändras och verkets beslut fastställas. I andra hand yrkade verket att målen skulle visas åter till migrationsdomstolen för ny prövning.

Till stöd för sin talan anförde Migrationsverket i huvudsak följande. I den överklagade domen gör migrationsdomstolen bedömningen att 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen är tillämplig även om anknytningspersonen är svensk medborgare. Det är verkets uppfattning att det inte finns ett sådant tolkningsutrymme. Det framgår redan av lagtextens formulering att det är fråga om att barnet är utländskt. Migrationsverket kan därmed inte se att bestämmelsen kan tillämpas när barnet är svenskt.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen, (2017-02-24, Fridström, Eriksson och Hjulström, referent), yttrade:

Migrationsöverdomstolen anser att det finns skäl att meddela prövningstillstånd och tar upp målen till omedelbart avgörande.

I 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen anges att uppehållstillstånd ska ges till en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller annan skyddsbehövande, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter ankomsten.

SA och hans barn har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till YJ som beviljades permanent uppehållstillstånd år 2009. Han är nu 17 år och svensk medborgare sedan oktober 2014. Av 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen framgår såvitt nu är aktuellt att anknytningspersonen ska vara ett utländskt barn. I och med att YJ är svensk medborgare, och därmed inte ett utländskt barn, följer det redan av ordalydelsen i 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen att han inte kan vara en sådan anknytningsperson som avses där. Migrationsdomstolens beslut att undanröja Migrationsverkets beslut och återförvisa målen till verket för fortsatt handläggning var således felaktigt. Migrationsdomstolens dom ska därför undanröjas och målen visas åter till migrationsdomstolen för ny prövning.