F 10394-26

SVEA HOVRÄTT DOM Mål nr 2026-09-28 F 10394-26 060112 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-12-09 i mål nr F 4189-25, se bilaga A

PARTER

Klagande

Ombud:

Motpart

SAKEN Omprövning av gemensamhetsanläggningarna och samt upphävande av servitut berörande fastigheterna och i Nybro kommun (Lantmäterimyndighetens ärendenummer H25142)

SVEA HOVRÄTT DOM F 10394-26 MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd. Mark- och miljööverdomstolen avslår överklagandet. ska svara för sina rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

SVEA HOVRÄTT DOM F 10394-26

YRKANDEN M.M. I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra lantmäterimyndighetens fastighetsbildnings- och anläggningsbeslut så att servitutet för vattenbrunnen inte upphävs och hans fastighet inte ansluts till gemensamhetsanläggningen avseende samma vattenbrunn. I andra hand har han yrkat att lantmäterimyndighetens ersättningsbeslut avseende fastighetsbildningen ska ändras så att hans fastighet ska tillerkännas 51 000 kronor för det upphävda servitutet. Därutöver har han yrkat ersättning för rättegångskostnader i Mark- och miljööverdomstolen.

har vidhållit vad han anfört i mark- och miljödomstolen med bland annat följande tillägg.

Lantmäterimyndigheten har inte redovisat på vilken grund den nya prövningen sker. Inte heller mark- och miljödomstolen har identifierat och prövat vilken specifik omprövningsgrund i 35 § anläggningslagen (1973:1143), AL, som är uppfylld. Det - och bekvämlighetsaspekt, inte ett rättsligt kvalificerat behov av omprövning. En tvångsanslutning under rådande förhållanden är inte heller proportionerlig. För att det ska vara proportionerligt ska åtminstone det upphävda servitutet kompenseras med ersättning.

MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Mark- och miljööverdomstolen anser att det finns skäl att ge prövningstillstånd och tar upp målet till omedelbar prövning.

Mark- och miljööverdomstolen har inte hämtat in några yttranden från motparterna i målet.

Möjligheten att ompröva en fråga som har behandlats och slutligt avgjorts vid en anläggningsförrättning är begränsad, se 35 § AL. En omprövning kan ske bland annat om förhållandena har ändrats på ett sätt som väsentligen inverkar på frågan eller om

SVEA HOVRÄTT DOM F 10394-26

det finns ett klart behov av omprövning. Vid en omprövning gäller samma materiella regler som vid inrättandet av en helt ny gemensamhetsanläggning (se prop. 1973:160 s. 173 och s. 255).

Det har inte framkommit att något faktiskt förhållande har ändrats sedan inrättandet av gemensamhetsanläggningen . För att en omprövning av anläggningsbeslutet ska vara möjligt krävs därför att det ändå finns ett klart behov av omprövning. Med hänsyn till att en gemensamhetsanläggning ska kunna fungera under lång tid och under stabila förhållanden bör omprövning inte medges i alla situationer där en annan lösning i och för sig är möjlig. Prövningen ska alltså präglas av viss restriktivitet samtidigt som villkoren i ett anläggningsbeslut vid behov också behöver kunna modifieras med hänsyn till vunna erfarenheter (se prop. 1988/89:77 s. 75 och s. 107).

Den ursprungliga gemensamhetsanläggningen avsåg såväl vattenbrunn som pumphus och ledningar. Anledningen till att fastigheten ( fastighet) inte deltog i gemensamhetsanläggningen från början synes huvudsakligen ha berott på att fastighetens dricksvattenförsörjning skedde genom egen pumpanläggning och egna ledningar samtidigt som rätten att få hämta vatten ur brunnen reglerades genom ett officialservitut. Dessa omständigheter hade inte ändrats före lantmäteri-myndighetens omprövning. Det hade emellertid förflutit nästan 40 år sedan gemensamhetsanläggningen inrättades, vilket medför att det t.ex. kan krävas visst underhåll av vattenbrunnen.

Vid en servitutupplåtelse regleras inte frågor om samverkan mellan fastigheter. Det har inte heller framkommit att det ändå finns någon skyldighet för den belastande fastigheten i servitutsförhållandet att underhålla brunnen (se 7 kap. 1 § andra stycket första meningen fastighetsbildningslagen [1970:988], FBL). Det innebär att servitutshavaren har ett eget underhållsansvar för att kunna utöva sin servitutsrätt även i framtiden. Det står vidare klart att fastigheten har ett fortsatt behov av att ta vatten i brunnen. Om delägarna i gemensamhetsanläggningen och servitutshavaren inte kan komma överens om underhållet av brunnen försvåras förvaltningen av gemensam-hetsanläggningen påtagligt. Att alla fastigheter som ska hämta vatten ur brunnen ingår

SVEA HOVRÄTT DOM F 10394-26

i gemensamhetsanläggningen bidrar även i övrigt till en betydligt bättre och mer ordnad förvaltning av densamma.

Mot denna bakgrund, och med särskilt beaktande av att en gemensamhetsanläggning ska kunna fungera under lång tid och under stabila förhållanden, anser Mark- och miljööverdomstolen att det finns ett klart behov av omprövning av gemensamhetsanläggningen .

Eftersom det nu är fråga om en vattenbrunn som används gemensamt av flera fastigheter, krävs att samverkan mellan dessa fastigheter regleras på ett stadigvarande sätt. Under sådana förhållanden är tvångsanslutning av fastighet till gemensamhetsanläggningen möjlig, även om fastigheten redan har vattenfrågan rättsligt reglerad genom servitut. Väsentlighetskriteriet i 5 § AL är därmed uppfyllt. (Se rättsfallet MÖD 2017:40.)

Enligt 6 § första stycket AL gäller att en gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför (det s.k. båtnadsvillkoret). Det kan därvid konstateras att det är betydligt mer resurs- och kostnadseffektivt att flera fastigheter delar på kostnaderna för drift och underhåll av en gemensam vattenbrunn. Båtnadsvillkoret är därmed också uppfyllt. Mark- och miljööverdomstolen anser att lantmäteri-myndigheten även i övrigt haft stöd i anläggningslagen för sitt beslut att ompröva på sätt som skett.

Mark- och miljööverdomstolen anser också, i likhet med underinstanserna, att servitutet avseende rätt att ta vatten i brunnen förlorar sin betydelse genom att fastigheten ansluts till gemensamhetsanläggningen avseende samma brunn. Som utgångspunkt ska fastighetsägaren utge ersättning till övriga delägare vid en fastighets inträde i en befintlig gemensamhetsanläggning, se 37 § AL. Syftet med bestämmelserna i 5 kap. 10 12 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988) är vidare att ersättning ska utgå när berörda fastigheter orsakas en värdeförändring till följd av t.ex. upphävandet av ett servitut. Vattenbrunnen utgör, till skillnad från väganläggningarna i rättsfallet MÖD 2017:40, inte fastighetstillbehör till

SVEA HOVRÄTT DOM F 10394-26

fastighet. Eftersom förlusten av servitutet kompenseras genom inträdet i gemensamhetsanläggningen, och fastigheten på så sätt behåller rätten att ta vatten ur brunnen, finns utifrån framförda yrkanden inte skäl till att någon ersättning ska utgå. De omständigheterna att den belastande fastigheten får en symbolisk fördel av att servitutet upphör och att fastighet kommer att ha ett gemensamt underhållsansvar med övriga delägare i gemensamhetsanläggningen, i stället för ett eget sådant ansvar, föranleder inte någon annan bedömning.

De fattade besluten strider inte mot egendomsskyddet i 2 kap. 15 § regeringsformen och uppfyller även i övrigt kraven på proportionalitet. Vad har anfört föranleder inte heller Mark- och miljööverdomstolen att på annat sätt ändra mark- och miljödomstolens dom. Överklagande ska därför avslås. Vid denna utgång ska stå sina egna rättegångskostnader i Mark- och miljööver-domstolen.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Lars Borg och Petra Bergman, referent, tekniska rådet Ingela Boije af Gennäs samt hovrättsrådet Frida Göranson (deltar inte i beslutet om prövningstillstånd).

Ombud: Motparter

Vallarnas Samfällighetsförening

Sida 2 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

ÖVERKLAGAT BESLUT Lantmäteriets beslut den 17 juni 2025 i ärende nr H25142, se bilaga 1 SAKEN Omprövning av och samt upphävande av servitut berörande fastigheterna och , Kalmar kommun

DOMSLUT Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet.

Sida 3 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

BAKGRUND

Lantmäteriet har i beslut den 17 juni 2025, ärendenr H25142, omprövat anläggningsbeslutet från den 1 november 1988, akt 0881-131, för gemensamhetsanläggningarna och enligt förrättningskarta och beskrivning (Lantmäteriets aktbilaga 18, 20 och 21). Lantmäteriet beslutade vidare om andelstal för fördelning av kostnaderna för utförande och drift av enligt beskrivning (Lantmäteriets aktbilaga 20).

Lantmäteriet beslutade även att upphäva servitut 08-BBO-1060.3 enligt förrättningskarta och beskrivning (Lantmäteriets aktbilaga 18 och 19).

Lantmäteriets beslut innebär att ett servitut till förmån för fastighet upphävs. Servitutet har ändamålet vattentäkt och avser en brunn på fastighet . fastighet ansluts istället till och samtliga del-tagande fastigheter tilldelas andelstalet 1. Den gemensamhetsanläggningen be-står efter Lantmäteriets omprövningsbeslut endast av nämnda brunn, medan annat som tidigare ingick i anläggningen flyttas över till . fastighet har ett servitut för en vattenledning som ansluter till brunnen som belastar fastighet, men det servitutet på-verkas inte av Lantmäteriets beslut.

har överklagat Lantmäteriets beslut till mark- och miljödom-stolen.

YRKANDEN M.M.

har yrkat

i första hand att besluten att upphäva servitutet och ansluta hans fastighet till gemensamhetsanläggningen ska upphävas,

Sida 4 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

i andra hand att han ska få 51 000 kr i ersättning för upphävandet av servitutet och

i sista hand att servitutet ska kompletteras med förtydliganden om underhållsansvar och kostnadsfördelning mellan honom och gemensamhetsanläggningen.

har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

har åberopat ett beslut om handräckning från Kronofogde-myndigheten och en invändning mot handräckning från .

Till stöd för sina yrkanden har anfört i huvudsak följande.

Det är inte av väsentlig betydelse för honom att ha del i anläggningen. Fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger inte de kostnader och olägenheter som det innebär för honom. Beslutet är oproportionerligt. Ett gynnande myndighetsbeslut kan som utgångspunkt inte ändras till en enskilds nackdel. Det kan ifrågasättas om beslutet innehåller tillräckligt klargörande motivering enligt förvaltningslagens krav. Eftersom hans servitut har upphävts har han rätt till ersättning för ekonomisk skada.

Lantmäteriet inte har beaktat samtliga omständigheter i sina skäl och kan därmed antas ha gjort en felaktig bedömning.

Eftersom han mot sin vilja tvångsanslutits till en gemensamhetsanläggning är det ett intrång i den enskildes rättigheter gällande egendomsskydd, både enligt 2 kap. 15 § regeringsformen och EKMR, tilläggsprotokoll, artikel 1. För sådana ingripande åtgärder krävs det dels att beslutet är lagligen grundat, dels att det är proportionerligt.

Sida 5 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

En gemensamhetsanläggning får enligt 5 § anläggningslagen inte inrättas för annan fastighet än sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. I motiven anförs att avgörande för väsentlighetsprövningen är om det kan konstateras att det föreligger ett påtagligt behov för en fastighet att ha tillgång till den nyttighet som avses med gemensamhetsanläggningen. Om fastigheten redan är utrustad med en separat anläggning som fyller samma funktion, bör som regel anslutning inte komma i fråga (se prop. 1973:160 s. 151 och NJA 1997 s. 491). Eftersom han redan har en fungerande anläggning och endast är i behov av servitut till brunnen kan det inte anses vara av väsentlig betydelse att bli tvångsansluten till en gemensamhetsanläggning.

En gemensamhetsanläggning får enligt 6 § anläggningslagen endast inrättas om fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför. Bestämmelsen reglerar det s.k. båtnadsvillkoret. Villkoret innebär ett krav på att den ifrågasatta anläggningen ska medföra fördelar som överväger de därmed förenade kostnaderna och olägenheterna. Syftet med detta är bland annat att skydda sakägarna mot ofördelaktiga investeringar. Den nytta som fastigheterna anses ha av anläggningen är avgörande. Om en anläggning sålunda innebär enbart en belastning, medför hänsynen till de som har fordran i fastigheten att denna inte får anslutas. Det innebär att båtnadsvillkoret, till skillnad från vad som gäller för båtnadsvillkoret i fastighetsbildningslagen, ska vara uppfyllt beträffande varje fastighet för sig (jfr Hemström 1986 s. 72).

Lantmäteriet anser att det är en ohållbar situation att brunnen är belastad med både servitut och gemensamhetsanläggning samt att majoriteten är för. En brunn får anses ha ringa underhållsbehov och det är högst oklart vad den ohållbara situationen är. Lantmäteriets påstående saknar rättslig grund. Det finns inget i lag som hindrar att samma anläggning kan vara föremål för både servitut och gemensamhetsanläggning.

Sida 6 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

Beslutet är inte tillräckligt motiverat och Lantmäteriets slutsatser är felaktiga. Det är därför både felaktigt och för ingripande att upphäva servitutet mot hans vilja.

Lantmäteriet har inte visat att fördelarna överväger kostnaderna och olägenheterna. Lantmäteriet har inte heller visat att tvångsanslutningen krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Här föreligger inget sådant angeläget allmänt intresse, utan frågan handlar om en privat organisationsfråga mellan fastighetsägare. Det ska även beaktas att han tidigare tvingats begära handräckning (se åberopat beslut) för att vidta åtgärder som han har rätt till enligt servitutet och som själv tidigare accepterat. Mot bakgrund av detta anser han att ansökan från är gjord som svar på hand-räckningen snarare än med anledning av ett egentligt påtagligt behov (se åbero-pad invändning).

Som servitutshavare har han en stark rättslig ställning med tydliga rättigheter. Som delägare i en gemensamhetsanläggning blir han beroende av majoritetsbeslut och kan tvingas acceptera kostnader och åtgärder han inte önskar. Med hänsyn till tidigare beslut om handräckning kan hans ställning som ny delägare med bara 1/6 röst i gemensamhetsanläggningen anses vara en oskälig utgång och inte proportionerligt.

Argumentet att majoriteten är för en anslutning är inte en tillräcklig grund, eftersom bestämmelserna i regeringsformen och EKMR även ska ses som ett minoritetsskydd för den enskilde som tvångsansluts. En fristående proportionalitetsbedömning ska göras, särskilt mot bakgrund av den tidigare konflikt som krävde beslut om handräckning (se även NJA 2018 s. 753).

Enligt förvaltningslagen är utgångspunkten att gynnande myndighetsbeslut inte får ändras till den enskildes nackdel. Mot bakgrund av detta är beslutet inte lag-ligen grundat och ska därför upphävas.

Sida 7 VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM F 4189-25

För det fall beslutet inte upphävs är utgångspunkten att tvångsupphävande av en rättighet ger rätt till ersättning för ekonomisk skada. Han får ökade framtida kostnader och hans rätt inskränks när han går från att ha en stark servitutsrätt till att tvångsanslutas till en gemensamhetsanläggning där majoriteten bestämmer. Lantmäteriets utredning ifrågasätts och värdet på hans fastighet kan antas minska eftersom tvångsanslutningen är en försämring. Han begär därför ersättning som motsvarar framtida underhåll och värdeminskning på fastigheten med fem procent.

Eftersom det uppenbarligen finns en intressemotsättning mellan parterna ska samma principer som för rättegångskostnader i tvistemål tillämpas (se NJA 1979 s. 164). I första hand ska , som inlett förfarandet, betala rättegångskostnaderna. I andra hand ska de betalas enligt den fördelning som domstolen finner skälig.