Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika lagändringar i syfte att effektivisera fastig- hetsbildningsmyndigheternas förrättningsverksamhet. Dessutom behand- las vissa frågor rörande gemensamhetsanläggningar.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den ljanuari 1990.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposi- tionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 36), lagrådets yttrande (5. 1 l 1) och föredragande statsrådets ställningsta- gande till lagrådets synpunkter (s. 119). Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför

läsa alla tre delarna.

&

Wifi? W

• Sida 2
•  Original

Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalkenI dels att 7 kap. 28 och 29 55, 8 kap. 45, 9 kap. 239" samt 20 kap. 135 skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 23 kap. 9 5, samt närmast före denna en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap. 28 &

Gäller nyttjanderätt eller servitut efter jartighetsdelning i flera fastig- heter. skall vederlag som utgår för rättigheten tillkomma ägarna av dessa i förhållande till belastningen på varje fastighet.

Gäller nyttjanderätt eller servitut efterjastighetsbildning i flera fastig- heter, skall vederlag som utgår för rättigheten tillkomma ägarna av dessa i förhållande till belastningen på varje fastighet.

29%

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut under- går f'astighetsreglering. får rättighe- ten därefter utövas på område. som genom regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke, om rättighetens utövning genom upplåtelseavtalct är begränsad till viss del av fastigheten eller utöv- ning av rättigheten på det överför- da området eljest måste anses stri- da mot upplåtelsen. Föreskrift om rätt för fastighetsbildningsmyndig- heten att bestämma nytt område för utövning av nyttjanderätt finns

Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut under- går fastighetsreglering, får rättighe- ten därefter utövas på område, som genom regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke, om rättighetens utövning genom upplåtelseavtalet är begränsad till viss del av fastigheten eller om ut- övning av rättigheten på det över- förda området eljest måste anses strida mot upplåtelsen eller är oför- enlig med sådant förordnande som avses i tredje stycket. Föreskrift om rätt för fastighetsbildningsmyndig—

1 fastighetsbildningslagen heten att bestämma nytt område (1970:988). för utövning av nyttjanderätt finns i fastighetsbildningslagen (l970:988).

Nyttjanderätt. servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättighe- ten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan byggnad att inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot avträdaren. [ annat fall gäller avtalet mot honom.

Att _lastig/ietsliildningsmyndiglte- ten kan förordna att en rättighet skall fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom _/astighetsregle-

' Balken omtryckt 1971:1209.

lx)

• Sida 3
•  Original

Nuvarande [vdelse

Föreslagen lydelse

ring frångår den fastighet vari rät- tigheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. .ijaf och 7 kap. 135c fastighets- bildningslagen. En sådan rättighet skall vid tillämpningen av 22 _é' äga företräde framför en rättighet som en ligtfö'rsta stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden.

8 kap. 4 53 Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrendcrätten är förverkad, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter uppsäg- ningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att avflytta tidigare eller annat följer av 25 &.

Om arrendeavtal uppsäges av an- nan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt att frånträda avta— let, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Sker uppsägningen innan arrenda- torn tillträtt arrendestället. upphör avtalet dock genast att gälla.

Fardag är den 14 mars.

Om arrendeavtal uppsäges av an- nan orsak som ger jordägare eller arrendator rätt att frånträda avta- let, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. F ränträder arrendatorn avtalet med stöd av 7 kap. 30 &” andra stycket. skall avtalet. om arrendatorn begär det i uppsägningen, istället upphöra att gälla den dag då arrendatorn till följd av fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark. Sker upp- sägningen innan arrendatorn till- trätt arrendcstället, upphör avtalet genast att gälla.

9 kap.

23 '$] Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när arrendestäl- let avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt i den mån avtal därom träffats. [ samband med förlängning av arrendeavtalet skall avräkning alltid ske. om mer än nio år förflutit från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i sam- band med ett förordnande enligt 5 kap. 33a_$ fastighetsbildnings- lagen ( I 970: 388).

Om ej annat avtalats. skall avräkning grundas på syn vid avräkningspe- riodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de bris- ter som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under peri- oden.

? Senaste lydelse 1981:784. 3 Senaste lydelse l985:928.

• Sida 4
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap. 13 54

Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas. att det påstådda förvärvet ägt rum samt att det är giltigt och kan göras gäl— lande. skall den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshandling ej utgöra hinder mot lagfart.

Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, skall den omständigheten att en- dast protokollet åberopas som fångeshandling ej utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet fordras får dock inte läggas till grundför lagfart förrän tillstånd har lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättsanspråk under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till prövning, utgör omständighet som avses i 7 5 2 hinder mot lagfart endast om inskriv- ning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsboken under nämnda tid.

[ ärende om lagfart som avses i denna paragraf skall, om så finnes erforderligt. inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra talan mot beslut. varigenom lagfart beviljats.

23 kap.

Övriga bestämmelser 95

Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a 5 eller 7 kap. I3_$f21stig— hetsbildningslagen (1 970.988) att gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven. skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter ansökan.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990.

4 Senaste lydelse 1975: 1085.

• Sida 5
•  Original

2. Förslag till

Lag om ändringi lagen (1969:246) om domstolar i

fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att 45 lagen ( 19691246) om domstolar i fastig- hetsmåll skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

När mål enligt särskilda bestäm- melser efter prövning av själva sa- ken avgöres utan huvudförhandling är fastighetsdomstol domför utan nämndemännen. ] övrigt är fastig- hetsdomslol vid handläggning av mål domför med en lagfaren leda- mot i samma utsträckning som fö- reskrivesför tingsrätt.

Föreslagen lydelse 45

När mål enligt särskilda bestäm- melser efter prövning av själva sa- ken avgörs utan huvudförhandling ärfästighetsdomstolen domför utan nämndemännen. I fastighetsbild- ningsmål är domstolen i dessa fall domför med en lagfaren ledamot när enighet om utgången i målet föreligger mellan klaganden samt övriga sakägare och företrädare för allmänt intresse som hörts över överklagandet. eller det med hänsyn till målets beskafenhet är tillräck- ligt att det avgörs av en lag/aren le- damot och parterna samtycker till det.

I övrigt är fastighetsdomstol vid handläggning av mål domför med en lagfaren ledamot i samma ut- sträckning som föreskrivs för tings— rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

' Lagen omtryckt 1974: 1064.

• Sida 6
•  Original

3. Förslag till

Lag om ändringi fastighetsbildningslagen (l970:988)

Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetsbildningslagen (l970:988)l dels att 4 kap. 42 5 skall upphöra att gälla. delsatt 4 kap.8,11,12.15,17,18.25 a. 29, 30 och 39 55, 5 kap. 3. 5. 10, 17. 18 och 30355. 6 kap. 65, 7 kap. 5 5. 8 kap. 7 5. 14 kap. 2 och 855. 15 kap. 2—7. 10 och 11 55, 16 kap. 1—3. 9, 11, 12 och 1555. 17 kap. 1 och 2 55. 18 kap. 1 5 samt 19 kap. 3 5 skall ha följande lydelse.

dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 4 kap. 10 a, 5 kap. 30 b. 33 a och 34 a 55. 6 kap. 7 5 samt 7 kap. 12 och 13 55 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse F öres/agen lydelse

4 kap.

Ansökan om fastighetsbildning göres skriftligen hos fastighetsbild- ningmyndigheten. Muntlig ansö- kan som göres vid förrättningssam- manträde skall dock godtagas. om den väckta frågan lämpligen kan prövas vid samma förrättning.

Ansökan om fastighetsbildning görs skriftligen hos fastighetsbild- ningmyndighet i länet eller hos över/anttnätarrnyndigheten. Munt- lig ansökan som görs vid förrätt- ningssammanträde skall dock god- tas, om den väckta frågan lämpli-

gen kan prövas vid samma förrätt- ning.

Sökanden skall ange den åtgärd som han önskar genomförd samt uppge den eller de fastigheter för vilka han för talan. 1 den mån det kan anses skäligt att sökanden skaffar uppgifter därom eller sådana ändå är tillgängli- ga för honom. skall han också ange de andra fastigheter som saken angår ävensom namn och postadress beträffande fastighetsägarna samt de inne- havare av servitut. nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som kan beröras av åtgärden.

Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud.

Till ansökningshandling skall sökanden i huvudskrift eller styrkt avskrift foga de skriftliga handlingar som han innehar och som är av betydelse i saken.

10a5

Om ansökan har gjorts om fastig- hetsbildningför bebyggelse eller an- nat ändamål som kräver medgivan- de enligt naturvårdslagen (] 964.822). får fastighetsbildnings— myndigheten efter samtycke av sö- kanden begära sådant medgivande.

11 5 1 den utsträckning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt skall fastighetsbildningsmyndigheten utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet eller på annan grund är sakäga- re. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om det ej visas att fastigheten tillhör annan.

* Lagen omtryckt 197111035. 6

• Sida 7
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ägaren till en fastighet som berörs avförrättningen skall på begäran av

fästighetsbildningsmyndigheten

uppgeför honom kända innehavare av servitut. nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Under/åter han det utan giltigt skäl, skall han ersätta den skada som därigenom uppkom- merför rättighetshavaren.

Om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet eller som inne- har en rättighet. behandlas samtliga som sakägare. Har en fastighet bytt ägare genom ett förvärv som inte är fullbordat, är både överlåtaren och förvärvaren sakägare.

Om en förrättning angår samfälld mark som förvaltas av en samfällig- hets/örening. ärföreningen sakäga- re i stället för delägarna.

1252

Om god man enligt 11 kap. 3.5 föräldrabalken behöver förordnas, skall fastlghetsbildningsrnvndighe- ten anmäla detta hos rätten.

Om förrättningen rör en fastighet som ägs av ett upplöst bolag eller en annan upplöst satnmanslutning. får rätten förordna god man som avses i 11 kap. föräldrabalken attföreträda sammanslutningen vid förrättning- en.

Om god man enligt första stycket eller annan god man enligt 11 kap. 3 ,f föräldrabalken behöver förord— nas, skall _lastighetsbildningsmyn- di gheten anmäla detta hos rätten.

155

Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde. skall ansök- ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen. och till- fälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Där- jämte skall byggnadsnämnden underrättas om förrättningen innan denna avslutas.

3 Senaste lydelse 1988: 1258.

Finns det anledning antaga att förrättning kan handläggas helt utan sammanträde, skall ansök- ningshandlingen delges sakägare, som ej biträtt ansökningen, och till- fälle lämnas honom att yttra sig över denna inom utsatt tid. Detta gäller inte den som är sakägare en- dast därför att han har del [ samfäl- lighet. om underrättelse enligt 6 kap. 7 ,5 har lämnats.

Hand/äggs en förrättning utan sammanträde, skall byggnads- nämnden underrättas om förrätt- ningen lnnan den avslutas.

• Sida 8
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 5 Såsom fastighetsbildningsmyndighetens beslut gäller, om förrättnings- männen har olika mening, vad två av dem säger. Har varje förrättnings- man sin mening, gäller förrättningslantmätarens mening. [ fråga om peng- ar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

1 beslut skall anges de skäl på vil- ka avgörandet grundas, såvida mo- tivering av beslutet icke kan anses överflödig. Beslut, som meddelas i samband med förrättningens avslu- tande eller inställandc. och beslut, mot vilket talan får föras särskilt, skall dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträ- de, skall det uppläsas för de närva- rande. Om i annan ordning medde— las beslut om förrättningens instäl- lande eller, utan samband med för- rättningens avslutande. beslut mot vilket talan får föras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslu- tats enligt 20 5 andra stycket.

1 beslut skall anges de skäl på vil- ka avgörandct grundas. såvida mo- tivering av beslutet inte kan anses överflödig. Beslut. som meddelas i samband med förrättningens avslu- tande eller inställande. och beslut, som får överklagas särskilt. skall dessutom innehålla anvisning om hur beslutet kan överklagas.

Meddelas beslut vid sammanträ- de, skall det uppläsas för de närva- rande. Om i annan ordning medde- las beslut om förrättningens instäl- lande eller, utan samband med för- rättningens avslutande, beslut som får överklagas särskilt, skall sakäga-

re och annan som får överklaga underrättas om beslutet utan dröjs- mål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en- ligt 20 5 andra stycket.

185

Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej. om det kan antagas att sak- ägaren ändå infinner sig. Är det ovisst vilken avflera som är sakäga- re, kallas samtliga. Om det förelig- ger anledning antaga att okända sakägare finns, utfärdas kallelse även på dessa.

Till första sammanträdet under förrättningen skall samtliga kända sakägare kallas. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sak- ägaren ändå infinner sig. Om det föreligger anledning antaga att okända sakägare finns. utfärdas kallelse även på dessa.

Kallelse enligtförsta stycket behö- ver inte utfärdas till den som är sak- ägare endast därför att han har del i samfällighet. om underättelse enligt 6 kap. 7 .a)" har lämnats. Harsakäga- ren framställt yrkande, gäller första stycket.

Kallelse skall i god tid före sammanträdet delges sakägarna.

• Sida 9
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25 a 53 Om byggnadsnämnden vid samråd enligt 4 kap. 25 5 anser att tillåtlighe- ten enligt 3 kap. 3 5 av fastighetsbildning för ny eller befintlig bebyggelse kan sättas i fråga och om det från andra synpunkter finns förutsättningar för att genomföra fastighetsbildningen, skall fastighetsbildningsmyndighe- ten hänskjuta ärendet till byggnadsnämnden för prövning. Finner nämn- den att 3 kap. 3 5 inte utgör hinder mot fastighetsbildningen, skall nämn- den lämna medgivande till denna.

Beslut varigenom byggnads— nämnden vägrat medgivande till fastighetsbildningen eller gjort så- dant medgivande beroende av vill- kor får överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas genom besvär hos regeringen.

Beslut varigenom byggnads- nämnden vägrat medgivandc till fastighetsbildningen eller gjort så— dant medgivande beroende av vill- kor får överklagas hos länsstyrel- sen. Länsstyrelsens beslut får över- klagas hos regeringen.

Beslut av byggnadsnämnden eller högre instans varigenom medgivande till fastighetsbildningen vägrats eller gjorts beroende av villkor är bindan- de för fastighetsbildningsmyndigheten.

29 5 Sedan förekommande ersättningsfrågor avgjorts och alla till förrättning- en hörande göromål utförts, skall fastighetsbildningsmyndigheten förklara förrättningen avslutad (avslutningsbeslut).

Avslutningsbeslut skall meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkänna- givit för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant tillkännagivande skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en- ligt 20 5 andra stycket.

Avslutningsbeslut skall meddelas på sammanträde eller på tid och plats som myndigheten tillkänna- givit för sakägarna och annan som får överklaga beslutet. Sådant till- kännagivande skall lämnas vid sammanträde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats en- ligt 20 5 andra stycket.

305

Sedan förrättningen avslutats. skall fastighetsbildningsmyndighe- ten under besvärstiden hålla till- gängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sak- ägarna skall kunna inhämta fullständig kännedom om förrätt- ningsresultatet. När sakägare begär det och det är nödvändigt med hän- syn till förrättningens art och om- fattning samt övriga förhållanden, skall myndigheten före besvärsti- dens utgång i behövlig utsträckning

3 Senaste lydelse 1987: 124.

Sedan förrättningen avslutats skall fastighetsbildningsmyndighe- ten under den tid överklagande får ske hålla tillgängliga de handlingar eller andra uppgifter som fordras för att sakägarna skall kunna in- hämta fullständig kännedom om förrättningsresultatet. När sakägare begär det och det är nödvändigt med hänsyn till förrättningens art och omfattning samt övriga förhål- landen skall myndigheten under den tid överklagande får ske i be-

• Sida 10
•  Original

Nuvarande lydelse

' tillhandahålla handlingar för granskning på förrättningsstället eller lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när beslut meddelas under förrättning- en och talan mot detta skall föras särskilt.

Föreslagen lydelse

hövlig, utsträckning tillhandahålla handlingar för granskning på för- rättningsstället eller lämplig plats i närheten. Vad som nu föreskrivits gäller också när beslut meddelas un- der förrättningen och detta skall överklagas särskilt.

När fastighetsbildningsbeslut meddelats. skall myndigheten på sakäga- res begäran snarast visa de nya gränssträckningarna på marken, om det ej är uppenbart att visningen skulle vara utan betydelse för sakägaren.

39s

Om det är av synnerlig vikt för fastighetsbildningen att fråga som är föremål för prövning i annan ordning först avgöres, får fastighetsbild- ningsmyndigheten förklara förrättningen vilande i avvaktan på att frågan avgöres. Vill sakägare väcka talan för prövning av fråga som icke kan avgöras vid förrättningen och vars behandling i särskild ordning kan föranleda att förrättningen förklaras vilande. skall skäligt rådrum lämnas honom.

l-lar fastighetsbildningsmyndig- heten meddelat beslut i fråga be- träl/ande vilken talan jär fullföljas särskilt. skall förrättningen vila i de delar som är beroende av frågans slutliga lösning, såvida icke myn- digheten finner att förrättningen kan fortsätta utan betydande olä- genhet eller fastighetsdomstolen förordnar att den skall fortgå.

Har fastighetsbildningsmyndig- heten meddelat beslut i fråga som får överklagas särskilt, skall förrätt- ningen vila i de delar som är bero- ende av frågans slutliga lösning, om inte myndigheten finner att förrätt- ningen kan fortsätta utan betydande olägenhet eller fastighetsdomsto— len förordnar att den skall fortgå.

425

Finner fastigltetsbildningsrnyn- digheten att jörrättningsbeslut till följd av skrivfel, _felräkning eller lik- . nande misstag innehåller uppenbar oriktig/tet. skall myndigheten beslu- ta om rättelse. Detsamma gäller be- träffande karta. som upprättats vid förrättning. samt annan handling till vilken hänvisning skett ijörrätt- ningsbeslutet. Innan rättelse sker, skall den som beröres av åtgärden fä tillfälle att yttra sig.

Rättelse skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudvkriften och såvitt möjligt på övriga exemplar av den handling som rätte/sen avser. Den som beslu- tet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och vad som är att iakttaga jörjullföljd av talan.

• Sida 11
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 3 54

Rätt att påkalla fastighetsregle- ring tillkommer ägare av fastighet som beröres av regleringen.

Rätt att påkalla fastighetsregle- ring har ägare av en fastighet som berörs av regleringen. En samfällig- hetsförening får efter beslut av för- eningsstämman påkalla fastighets- reglering som berör samfälld mark under föreningens förvaltning.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren begära sådan fastighetsreglering varigenom olägenhet av förvärvet kan undanrö- jas, minskas eller förebyggas.

Kommunen kan påkalla fastighetsreglering som behövs för att mark och vatten skall kunna användas för bebyggelse på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen kan påkalla fastighetsreglering som länsstyrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Fastighetsreglering som begärts av sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att sökan- den tillhörig fastighet skall förbätt- ras.

Fastighetsreglering som begärts av sakägare får genomföras endast om den är nödvändig för att en fas- tighet som tillhör sökanden skall förbättras. Kravet på att en fastighet skall förbättras gäller inte om regle- ringen Izar påkallats av en samfäl- lighets/örening och berör en sam/äl- lighet som inte längre är av gemen- sam betyde/se för delägaxfastighe— terna.

Har regleringen påkallats av annan än sakägare eller innebär ansökan av sakägare att regleringen, för att ej möta hinder enligt 45 andra stycket, skall göras mer omfattande än som krävs för att sökandens fastighet skall förbättras, får regleringen ej äga rum, om de sakägare som har ett väsent- ligt intresse i saken mera allmänt motsätter sig regleringen och har beak- tansvärda skäl för det. Vid prövningen av sådan fråga skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av regleringen.

Andra stycket gäller icke, om behovet av fastighetsreglering är synnerli- gen angeläget.

105

Om värdet av den mark och de andelar i samfälld mark som genom fastighetsreglering tillägges fastighet icke motsvarar värdet av vad som genom regleringen frångår fastigheten, utjämnas skillnaden genom ersätt- ning i pengar. På samma sätt utjämnas värdeförändring som föranledes av servitutsåtgärd eller av att byggnad eller annan anläggning genom regle- ringen övergår till annan ägare. Vad som frångår fastighet genom inlösen ersättes enligt 8 kap.

Ersättning enligt första stycket bestämmes på grundval av värdering (likvidvärdcring). Vid likvidvärdcringen skall hänsyn tagas till egendo- mens användning för det ändamål som föranleder det högsta värdet samt

4 Senaste lydelse 1987: 124.

• Sida 12
•  Original

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

till förhållandena vid tillträdet, om ej annat följer av att avträdaren har rätt att tillgodogöra sig skog eller gröda. 1 övrigt skall värderingen ske med hänsyn särskilt till egendomens marknadsvärde.

Om en nyttjanderätt eller ett ser- vitut skall fortsätta att gälla i ett markområde till följd av ett förord- nande enligt 33 af eller 7kap. 13 5. skall likvidvärdet för markom- rådet minskas. Minskningen skall motsvara den belastning som rättig— heten medför för tillträdaren av markområdet. i den mån minsk- ning kan ske utan att skada upp- kommer för innehavare av fordran med bättre rätt än rättigheten. Kan minskning inte skefullt ut, skall er- sättning som till följd härav skall betalas fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta som varje sakägare har av regleringen.

175

Tillkommer ersättning delägarna i samfälld mark och finns för sam- fälligheten känd styrelse ellerförval— tare med befogenhet attför delägar- na uppbära från samfälligheten här- flytande medel, kan fastighetsbild- ningsmyndigheten föreskriva att er- sättningen skall tillställas styrelsen eller förvaltaren, [ den mån den icke skall inbetalas till myndighet enligt 16 .f' första stycket.

Harföreskrivits att belopp sålun- da skall tillställas styrelse eller för- valtare för samfällighet. får styrel- sen ellerförvaltaren vidtaga behövli- ga åtgärder _för att uttaga beloppet hos den betalningsskyldige.

Om samfälld mark som förvaltas av en samfällighetsförening berörs av en förrättning, skall föreningen utge ersättningför mark som tillförs samfälligheten och ta emot ersätt- ning för mark som frångår den.

Förvaltas samfälligheten av en styrelse eller förvaltare med befo- genhet att uppbära medel som till- kommer samfälligheten, skall er- sättningen betalas ut till styrelsen eller förvaltaren, om inte någon del- ägare begär att den ersättning som belöper på hans andel skall utbeta- las till honom. Endast om en sådan begäran framställs. skall fastighets- bildningsmyndigheten i ersättnings- beslutet ange varje delägares andel.

Ersättning som enligt 16 _é' första stycket skall inbetalas till myndig- het skall räknas av innan utbetal— ning sker till en samfällighetsföre- ning, styrelse eller förvaltare.

18ä

Från nedan angivna bestämmelser i detta kapitel till skydd för enskilt intresse får avsteg göras i följande avseenden

1. 4 & första stycket och 5 & första stycket, om ägarna av de fastigheter som beröres av regleringen medger det,

2. 65 andra stycket, 7 och 10—1255, om de sakägare vilkas rätt är beroende av åtgärden samtycker till det,

• Sida 13
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. 8 &, om fastighetens ägare och. om fastigheten är upplåten med tomträtt. även tomträttshavaren medger det,

4. 13 och 14 55, om det medges av den som ålägges att betala mer än han annars skulle ha varit skyldig att betala och om avvikelsen från bestämmel- serna ickc sker i otillbörligt syfte.

Avser regleringen fastighet som svarar för fordran. får avsteg från 10— 1459' med stöd av ägarens samtycke ske endast om även fordringens innehavare medger det. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshava- re som i 22 kap. 11 & jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande av rättsägare fordras ej, om regleringen är väsentligen utan betydelse för honom.

Ägares och tomträttshavares medgivande enligt första stycket 3 till minskning av fastighets graderingsvärde skall upprättas skriftligen. Beträf- fande rätten att lämna sådant medgivande gäller samma villkor som för överlåtelse av fast egendom.

Medgivande eller samtycke enligt första stycket till åtgärd som berör samfälld mark skall. om samfällig- heten förvaltas av en samfällighets— förening. lämnas av föreningen i ställetför av delägarna.

30aé5

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fas- tighetsbildningsmyndigheten med- ge att tillträde sker utan hinder av att fastighetsbildningsbeslutet ej har vunnit laga kraft (förtida tillträ- de). Beslut om förtida tillträde får meddelas före förrättningens avslu- tande endast om särskild talan får föras mot fastighetsbildningsbeslu- tet.

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt. får fas- tighetsbildningsmyndigheten med- ge att tillträde sker utan hinder av att fastighetsbi1dningsbeslutet ej har vunnit laga kraft (förtida tillträ- de). Beslut om förtida tillträde får meddelas före förrättningens avslu- tande endast om fastighetsbild- ningsbeslutet får överklagas sär- skilt.

Om det ej är uppenbart att den ersättning som den tillträdande har att utge med anledning av fastighetsbildningsbeslutet blir obetydlig. skall fastighctsbildningsmyndigheten på yrkande av den tillträdande. fastighets- ägaren eller annan som beröres av tillträdet föreskriva att den tillträdande innan förtida tillträde sker skall utge förskott på den ersättning som slutligt fastställes. Fastighetsbildningsmyndigheten skall vidare föreskriva att den tillträdande hos länsstyrelsen skall ställa säkerhet för den ytterligare ersätt- ning jämte ränta som kan komma att fastställas samt för det skadestånd som kan komma att utgå. om fastighetsbildningsbeslutet eller beslut om tillträde ändras. I fråga om sådan säkerhet äger 7 kap. 7 och 8 55 expro- priationslagen (1972:719) motsvarande tillämpning.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall ange den tid inom vilken den tillträdande senast skall ha fullgjort vad fastighetsbildningsmyndigheten har föreskrivit. Har åliggandena ej fullgjorts inom utsatt tid. är medgivan- det förfallet. Medgivande till förtida tillträde får utnyttjas när åliggandena

5 Senaste lydelse 19791900.

• Sida 14
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

har fullgjorts, även om beslutet om förtida tillträde icke har vunnit laga kraft.

Har förskott bestämts enligt denna paragraf, får den slutliga ersättning- en ej bestämmas till lägre belopp än förskottet. Detta gäller dock endast om tillträde har skett eller förskottet ändå har betalats.

30bä

Är mark som överförs genom fas— tighetsreglering belastad med nytt- janderätt, servitut eller rätt till elekt- risk kraft och skall rättigheten enligt 7kap. 29,9" jordabalken inte gälla mot tillträdaren. upphör rättigheten vid den tidpunkt som enligt 30 eller 30 aé' gäller för tillträdet eller vid den senare tidpunkt som fastighets- bildningsmyndigheten föreskriver. Utgörs rättigheten av jordbruksar— rende. inträder arrendatorns skyl- dighet att avträda marken dock tidi- gast på den fardag som inträUar närmast efter sex månader från det att arrendatorn fick underrättelse om att regleringen påkallats.

33aé

Om en nyttjanderätt avser mark som genom fastighetsreglering över- förs till en annanfastighet, skal/fas- tighetsbildningsmyndigheten för- ordna att s yttjanderätten skall fbr!- sätta att gälla i det överförda mark- området, om någon sakägare begär det samt åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med reglering- en. Är ett arrende enligt lagförenat med rätt till förlängning. skall ett sådantförordnande meddelas på yr- kande av arrendatorn. om denne vi- sar beaktansvärda skäl för ett fört- satt arrende samt åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

Ettförordnande enligt första styc- ket innebär att upplåtelsen. såvitt den avser den överförda marken, gäller mot tillträdaren som om den- neförvärvat marken genom en över- låtelse vid vilken har gjorts förbehåll om upplåtelsen. Fastighetsbild— ni ngsm yndigheten får dock föreskri- va sådan jämkning av upplåtelsevill— koren som behövs. Ett förordnande

• Sida 15
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

enligt första stycket får meddelas utan att nyttjanderättshavaren har blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och det även i övrigt fram- står som obehövligt att höra honom.

Ett förordnande enligt första styc- ket skall redovisas ifastighetsbild- ningsbeslutet. Om nyttjanderätten är inskriven i fastighetsboken. skall underrättelse om förordnandet läm- nas till inskrivningsmyndigheten när fastighetsbildningsbeslutet har vunnit laga kraft.

34aå

Fastigltetsbildningsmyndigheten får föreskriva att en nyttjanderätt som har tillkommit genom expro- priation eller något annat sådant förfogande skall upphöra. om det är uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs och upphörandet är av betydelse för regleringen. [ annat _ fall fårföreskri vas sådan ändring av villkoren för nyttjanderätten som behövs med hänsyn till ändamålet medfastigltetsbildningen. underför- utsättning att syftet med nyttjande— rätten inte därigenom motverkas.

6 kap.

Över/öres markf'rån samfällighet. skall ersättning i pengar eller annat vederlag utgå för marken endast om yrkande _f'ramställes under förrätt- ningen eller om det finns anledning antaga attfastighetens andel i mar- ken har ett ei obetydligt värde.

Uppkommer fråga om tillämp- ning av första stt-'cket och ltar ej i kallelserna till första förrättnings- sammanträdet angivits vad deläga- re i den samfällda marken har att iakttaga om han önskar _ftarnställa ersättningsanspråk. skall delägarna i god tid före förrättningens avslu- tande delges underrättelse därom. Delgivning får ej ske i sådan sär- skild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 s andra stycket.

6?

Överförs mark fi'ån en samfällig- het, utgår ersättning endast till del- ägare som har framställt yrkande om det underförrättningen. Ersätt- ning skall dock utan yrkande fast— ställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året innan förrättningen påbörjades. Ersättning skall alltid fastställas utan yrkande när samfäl- ligheten förvaltas av en samfällig- lietsft'irening eller när i annat föll ersättning enligt 5 kap. 17 3" andra stywket skall utbetalas till någon som företräder delägarna.

• Sida 16
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

75

Om en samfällighet inte brukas av delägare för gemensamt ända- mål och det är uppenbart att ersätt- ning för samfälld mark enligt 69" inte behöver fastställas utan yrkan- de, fär underrättelse om förrätt- ningsansökningen lämnas till nå- gon eller några av de delägare som inte på annan grtmd är sakägare [ förrättningen. Fastighetsbildnings- bes/utför i sådanafall meddelas och förrättningen avslutas utan att samtliga delägare i samfälligheten harfått tillfälle att yttra sig i förrätt- ningen.

7 kap. 5 5

Kan i fall som avses i 4 5 första stycket olägenheten ej undanröjas genom ändring. får servitutet upphävas.

Servitut får även upphävas. om till följd av ändrade förhållanden servi- tutet ej behövs för den härskande fastigheten eller nyttan av servitutet är ringa ijämförelse med belastningen på den tjänande fastigheten. Detsam- ma gäller, om servitutet under avsevärd tid ej utövats och omständigheter— na även eljest är sådana att det måste anses övergivet.

Om det är uppenbart att ett servi— tut är övergivet och att ett upp/tä- vande av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde. får servitutet upphävas utan att ägaren av denna fastighet har lämnats till- fälle att yttra sig i förrättningen.

125

Vid överföring av mark från en fastighet till vilken hör servitut eller annan särskild rättighet får fastig- hetsbildningsmyndigheten förordna att rättigheten skall tillhöra båda de fastigheter som berörs avfastighcts- regleringen eller endera av dem. Meddelas inte något förordnande gäller 2 kap. 5 _j'.

135

Vad somföreskrivs i 5 kap. 33 a sf om nyttjanderätt gäller också i frå- ga om servitut som har upplåtits ge- nom avtal.

• Sida 17
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 7 5 När fråga om inlösen av fastighet eller fastighetsdcl uppkommer, skall underrättelse därom delges ägaren och övriga berörda sakägare, innan frågan företages till slutlig behandling, samt anmälan göras till inskriv- ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken. Delgivning får ej ske i sådan särskild ordning som beslutats enligt 4 kap. 20 å andra stycket.

.figaren är skyldig att för fastig— hetsbildningsmyndigheten uppge in— nehavare av servitut. nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft. Under/å— ter ltan det utan giltigt skäl och upp— står skada för rättighetshavare till följd av underlåtenheten. skall han ersätta skadan. Ägaren skall erinras om detta i samband med att under— rättelse enligtförsta stycket lämnas honom.

Förordnandc om inlösen skall upptagas i fastighetsbildningsbeslutet.

14 kap.

Fastighetsbestämning handläg— ges av fastighetsbildningsmyndig— hcten vid förrättning. Beträffande sådan förrättning äger 4kap. 1— 24 åå. 28 & första stycket, 31—40 55 och 42 9" motsvarande tillämpning.

Fastighetsbestämning handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten vid förrättning. Beträffande sådan förrättning tillämpas 4 kap. 1— 24 åå, 289" första stycket och 31— 4055.

Har fastighetsbcstämningen samband med fastighetsbildning, handläg- ges åtgärderna gemensamt vid en förrättning. om icke särskilda skäl föran-

leder annat.

l—lar fastighetsbildningsmyndig— heten meddelat beslut mot vilken talan skall föras särskilt. skall be- slutet samt karta och annan hand- ling som fordras för klarläggande av beslutets innebörd hållas till— gängliga hos myndigheten under besvärstiden.

Har fastighetsbildningsmyndig— heten meddelat beslut somfår över- klagas särskilt, skall beslutet samt karta och annan handling som ford- ras för klarläggande av beslutets in- nebörd hållas tillgängliga hos myn- digheten under den tid beslutet får överklagas.

15 kap. 2 5"

Talan mot fastighetsbildnings- myndighetens beslut _föres särskilt, om myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighets-

" Senaste lydelse 1977:362.

Fastighetsbildningsmyndighe- tens beslut skall överklagas särskilt, om myndigheten myndigheten

1. avvisat ansökan om fastighets-

• Sida 18
•  Original

Nuvarande lydelse

bildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förättnings- man,

3. beslutat i fråga om förskott en- ligt 5 kap. 30 & fjärde stycket,

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 &,

5. beslutat i fråga om rättelse en- ligt 4 kap. 42 5.

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9kap. 3å om fördelning av kostnaderna för ge- mensamt arbete eller enligt 9 kap. 4 9" om utdebitering av sådana kost- nader,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemen- samt arbete skall skiljas från upp- draget.

Ta/an enligt denna paragrafföres genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två vec- kor från den dag då beslutet medde- lades. Besvär får anföras av sakäga- re. Mot beslut som avses i l, 4. 5 och 8 får talan,/öras även av annan som beslutet rör.

Föreslagen lydelse

bildning eller fastighetsbestämning eller avvisat ombud eller biträde,

2. ogillat jäv mot förättnings- man,

3. beslutat i fråga om förskott en- ligt 5 kap. 305 fjärde stycket eller tidpunkt för rättighetshavares skyl- dighet att avträda mark enligt 5 kap. 30 b 5.

4. beslutat i fråga om ersättning till sakkunnig eller syssloman eller till sådan skadelidande som avses i 4 kap. 38 5,

5. beslutat i fråga om rättelse av förrättningsbeslut, karta eller annan

handling.

6. beslutat att gemensamt arbete skall utföras enligt denna lag eller att fråga om sådant arbete skall prövas enligt annan lagstiftning,

7. beslutat enligt 9kap. 35 om fördelning av kostnader för gemen- samt arbete eller enligt 9 kap. 45 om utdebitering av sådana kostna- der,

8. beslutat att syssloman som fått i uppdrag att ombesörja gemen- samt arbete skall skiljas från upp- draget,

9. avvisat överklagande. Skrivelsen med överklagande en- ligt denna paragraf skall ges in till

fastighetsbildningsmyndigheten

inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Överklagande får göras av sakägare. Beslut som avses i 1, 4, 5 och 8 får överklagas även av annan som beslutet rör.

357

Talan mot tillståndvbeslut och beslut i fråga om förtida tillträde föres särskilt genom besvär som skall inges till _lastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbildnings- och fas- tighetsbcstämningsbeslut, om fas- tighetsbildningsmyndigheten för- ordnar att talan mot beslutet skall föras särskilt.

7 Senaste lydelse 1977z362.

Tillståndsbes/ut och beslut i fråga om förtida tillträde överklagas sär- skilt. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbi/dning '- myndigheten inom fyra veckor från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller fastighetsbild- nings- och fastighetsbestämnings- beslut. om fastighetsbildningsmyn- digheten förordnar att beslutet skall överklagas särskilt.

• Sida 19
•  Original

Nuvarande lydelse

Förordnandc att talan skall föras särskilt får meddelas om det är lämpligt. O_m fastighetsbildnings- beslut ej innefattar medgivande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att tillståndsbeslut meddelas samtidigt eller att laga- kraftägande sådant beslut förelig- ger.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare.

4.5

Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehålles genom fastig- hetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande enligt 5 kap. 21 & meddelats eller medgi- vande enligt 5 kap. 22 & vägrats, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos _fastighetsdomstolen. Sä- dan talan är ej inskränkt till viss tid.

55

Talan för ej föras mot fastighets- bildningsrrtyndighetens beslut att gilla invändning om jäv.

]annat fall än som avses i 2-5 % föres talan mot beslut eller åtgärd av fastighctsbildningsmyndigheten genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra vec- kor från dcn dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

I fråga om åtgärd varigenom gräns utmärkts får besvär anföras inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbildningen eller fastig- hetsbcstämningen infördes i fastig- hetsregistret eller, om utmärkning- en gjorts först efter nämnda dag. från det åtgärden slutfördes.

Besvär enligt denna paragraf får anföras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad fårföra talan mot beslutet. ' även om han ej är sakägare.

Föreslagen lydelse

Förordnandc att ett beslut skall överklagas särskilt får meddelas om det är lämpligt. Om fastighetsbild— ningsbeslut inte innefattar medgi— vande till fastighetsbildningen i dess helhet, fordras vidare att till- ståndsbeslut meddelas samtidigt el- ler att lagakraftägande sådant be- slut föreligger.

Överklagande enligt denna para- graf får göras av sakägare.

Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehålles genom fastighetsbildningsmyndighetens beslut eller är han missnöjd med beslut varigenom förordnande en- ligt 5 kap. 21 ;; meddelats eller medgivande enligt 5 kap. 225 väg- rats, får han överklaga beslutet. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsbildningsmyn- digheten. Denna rätt att överklaga är inte begränsad till viss tid.

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut att gilla invändning om jäv

får inte överklagas.

65

Överklagar i annat fall än som avses i 2— 5 55 beslut eller åtgärd av fastighetsbildningsmyndigheten, skall skrivelsen med överklagandet ges in till fästighetsbildningsmyn- digheten inom fyra veckor från den dag då förrättningen förklarades avslutad eller inställd.

Åtgärd varigenom gräns utmärkts får överklagas inom ett år från den dag då uppgift om fastighetsbild- ningen eller fastighetsbestämning- en infördes i fastighetsregistret el- ler, om utmärkningen gjorts först efter nämnda dag, från det åtgär- den slutfördes.

Överklagande enligt denna para- graf får göras av sakägare. Den som ålagts att betala ersättning eller kostnad får överklaga beslutet, även om han inte är sakägare.

• Sida 20
•  Original

Nuvarande lydelse

Talan mot tillstånds- eller fastig- hetsbildningsbeslut får föras av byggnadsnämnden på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

Föreslagen lydelse

Tillstånds— eller fastighetsbild- ningsbeslut får överklagas av bygg- nadsnämnden på sätt och inom tid som gäller för sakägare.

10å

Finner fastighetsregistermyndig- heten att uppgift om fastighetsbild- ning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 4kap. 42,6. får myn- digheten söka rättelse hos fastig- hetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registre- ring i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovis- ningens tillförlitlighet eller på an- nat sätt föranleda rättsosäkerhet.

[ fråga om talan enligt denna pa- ragraf äger bestämmelserna om be- sväri 16 kap. motsvarande tillämp- ning. Talan är ej inskränkt till viss tid.

Finner fastighetsregistermyndig— heten att uppgift om fastighetsbild- ning eller fastighetsbestämning icke kan införas i registret på grund av fel eller oklarhet i förrättningen och kan rättelse ej vinnas i den ordning som anges i 26 5 fört-'altningslagen (1986:223). får myndigheten söka rättelse hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller, om myndigheten finner att registrering i enlighet med förrättningen skulle äventyra fastighetsredovisningens tillförlit- lighet eller på annat sätt föranleda rättsosäkerhet.

] fråga om ansökan om rättelse enligt denna paragraf tillämpas be- stämmelserna i 16 kap. Rätten att ansöka om rättelse är inte begrän- sadtill viss tid.

11;

Har samtliga sakägare och andra, som har rätt att anföra besvär. ge- nom påskrift på förrättningsproto- kollet eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten till handa godkänt förrättning, för- rättningsbeslut eller gränsutmärk- ning, får besvär icke anföras mot vad som godkänts.

Har samtliga sakägare och andra, som har rätt att överklaga. genom påskrift på förrättningsprotokollet eller i skriftligt meddelande som kommit fastighetsbildnings- eller fastighetsregistermyndigheten till handa godkänt förrättning. förrätt- ningsbeslut eller gränsutmärkning, får vad som godkänts inte överkla- gas.

16 kap.

.fl'r talan i fastighetsbildningsmål iekefitllföljd påföreskrivet sätt eller inom rätt tid. skall den omedelbart avvisas avfastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in till fastighetsbild- ningsmyndigheten, skall den om- ständigheten att inlagan först efter

** Senaste lydelse 1973: 1 157.

155

Har en skrivelse med överklagan- de kommit in till fastighetsdomsto- [en. skall domstolen vidarebefordra skrivelsen till fastighetsbildnings- myndigheten och samtidigt lämna uppgift om vilken dag som skrivel- sen kom in till domstolen.

• Sida 21
•  Original

Nuvarande I ydelse

utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

Vid besvärsinlaga skall fogas två avskrifter av inlagan och därtill hö- rande handlingar. Behöver domsto- len för delgivning eller därmed jämförlig åtgärd ytterligare avskrif— ter, är klaganden skyldig att tillhan- dahålla dem. Är avskrifter icke till- gängliga när de behövs, får domsto- len ombesörja dem på klagandens bekostnad.

Föreslagen lydelse

Vid skrivelsen med överklagande skall två avskrifter av skrivelsen och därtill hörande handlingar bifogas. Behöver domstolen för delgivning eller därmed jämförlig åtgärd ytter- ligare avskrifter, är klaganden skyl- dig att tillhandahålla dem. Är av- skrifter inte tillgängliga när de be- hövs, får domstolen ombesörja dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller icke karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.

Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras över besvä- ren. skall besvärsinlagan med där- vid fogade handlingar delges sak- ägaren och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring.

Om fastighetsdomstolen finner att sakägare bör höras över överkla- gandet. skall skrivelsen med över- klagandet och därvid fogade hand- lingar delges sakägaren och föreläg- gande meddelas honom att inkom- ma med skriftlig förklaring.

Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från länsstyrelsen, byggnadsnämnden eller annan myndighet eller från sakkun- nig eller att skriftligt bevis företes, särskilt sammanträde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

959

Har talanfullföljts mot beslut vid förrättning som ej avslutats, kan fastighetsdomstolen föreskriva att förrättningshandläggningen skall avbrytas helt eller till viss del eller att handläggning som avbrutits skall fortgå oberoende av den vid domstolen förda talan. Sådan före- skrift träder i kraft genast och gäller till dess annat förordnas.

Om ett beslut vid en förrättning som inte avslutats har överklagats. kan fastighetsdomstolen föreskriva att förrättningshandläggningen skall avbrytas helt eller till viss del eller att handläggning som avbru- tits skall fortgå oberoende av över- klagandet. Sådan föreskrift träder i kraft genast och gäller till dess an- nat förordnas.

Om det på grund av särskilda omständigheter är lämpligt, får fastighets— domstolen förordna om förtida tillträde. Härvid äger 5 kap. 30 a 5 andra—— fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Fastighetsdomstolen kan ome- delbart förordna att beslut av fas- tighetsbildningsmyndigheten om förtida tillträde ej får utnyttjas i av-

” Senaste lydelse 1977: 362.

Fastighetsdomstolen kan ome- delbart förordna att beslut av fas- tighetsbildningsmyndigheten om förtida tillträde inte får utnyttjas

• Sida 22
•  Original

Nuvarande lydelse

bidan på fastighetsdomstolens pröv- ning av besvär mot beslutet.

Föreslagen lydelse

förrän ,fastighetsdomstolen har prö- vat överklagandet.

115

När talan full/öljts av sakägare, får fastighetsbildningsmyndighe- tens beslut eller åtgärd ändras en- dast om övriga sakägare och. när besvären rör allmänt intresse, läns- styrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sakägare får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsvarande tillämpning. när talanfidl/öljts av företrädare för all- mänt intresse eller av fastighetsre- gistermyndigheten.

Om domstolen finner att besvä- ren bör föranleda ändring i avslu- tad förrättning eller i fastighetsbild- nings- eller fastighetsbestämnings— beslut mot vilket talan fit/[följts sär- skilt, får domstolen göra ändring även i del som icke överklagats, om det behövs för att uppenbar mot- stridighet eller oenhetlighet icke Skall uppkomma i förrättningen el- ler beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan om- ständighet som avses i 15 kap. 10 tj, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om besvären icke av- sett ifrågavarande del av förrätt- ningen.

När överklagande ltar gjorts av någon sakägare, får fastighetsbild- ningsmyndighetens beslut eller åt- gärd ändras endast om övriga sak- ägare och, när överklagandet rör all- mänt intresse, länsstyrelsen eller byggnadsnämnden fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för sak- ägare får dock ske. även om han inte haft tillfälle att yttra sig. Vad som nu föreskrivits äger motsva- rande tillämpning, när överklagan- de lzar gjorts av en företrädare för allmänt intresse eller av fastighets- registermyndigheten.

Om domstolen finner att överkla- gandet bör föranleda ändring i av- slutad förrättning eller i fastighets- bildnings- eller fastighetsbestäm- ningsbeslut som har överklagats särskilt, får domstolen göra ändring även i del som inte ltar överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet eller oenhetlighet inte skall uppkomma i förrättning- en eller beslutet.

Finner domstolen att beträffande förrättning föreligger sådan om- ständighet som avses i 15 kap. 10 5, får domstolen besluta om behövlig åtgärd, även om överklagandet inte har avsett ifrågavarande del av för- rättningen.

125. Kan fastighetsdomstolen ej utan olägenhet rätta fel i förrättning, skall domstolen undanröja fastighetsbildningsmyndighetens beslut och åtgärder

i den omfattning de påverkas av felet samt visa förrättningen åter till myndigheten. Domstolen kan därvid meddela föreskrifter för vinnande av rättelse.

Har efter förrättningens avslu- tande talanförts mot beslut om fas- tighetsbildning eller fastighetsbe- stämning och återkallar den som sökt åtgärden sin ansökan, skall- förrättningen undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid förrättningen el- ler domstolen och som själva haft

Har efter förrättningens avslu— tande beslut om fastighetsbildning eller fastighetsbestämning överklaf gats och återkallar den som sökt åt- gärden sin ansökan, skall förrätt- ningen undanröjas i den del som återkallelsen avser, om övriga som fört talan vid förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt

• Sida 23
•  Original

Nuvarande lydelse

rätt att påkalla åtgärden samtycker. l fall som anges i 10 kap. 8 ($ andra stycket och 1 1 kap. 25 andra styc- ket fordras alltid samtycke av övri- ga sakägare.

Föreslagen lydelse

att påkalla åtgärden samtycker. 1 fall som anges i lOkap. 85 andra stycket och 11 kap. 25 andra styc- ket fordras alltid samtycke av övri- ga sakägare.

159'

Har besvär anförts över avslutad förrättning. skall fastighetsdomsto- len ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregis- termyndigheten avskrift av besvärs- inlagan.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings- mål vunnit laga kraft, skall förrätt- ningsakten och avskrift av utslaget eller beslutet sändas till fastighets- rcgistermyndigheten. Om förrätt- ningen skall fortsättas. sändes handlingarna i stället till fastighets- bildningsmyndigheten. Full/ölies talan mot avgörandet i viss del och kan med anledning av domstolens avgörande i övrigt fråga uppkom- ma om registrering, skall handling- arna sändas till fastighetsregister- myndigheten. Efter registrerings- frågans handläggning skall myndig- heten omedelbart återställa förrätt- ningsakten.

Om en avslutad förrättning har överklagats. skall fastighetsdomsto- len ofördröjligen och senast inom fyra dagar tillställa fastighetsregis- termyndigheten en kopia av skrivel- sen med överklagande.

Sedan domstolens utslag eller slutliga beslut i fastighetsbildnings- mål vunnit laga kraft, skall förrätt- ningsakten och en kopia av utslaget eller beslutet sändas till fastighets- registermyndigheten. Om förrätt- ningen skall fortsättas, sänds handlingarna i stället till fastighets- bildningsmyndigheten. Om avgö- randet överklagas i viss del och om det med anledning av domstolens avgörande i övrigt kan uppkomma fråga om registrering, skall hand- lingarna sändas till fastighetsregis- termyndigheten. Efter registre- ringsfrågans handläggning skall myndigheten omedelbart återställa förrättningsakten.

17 kap.

Mot _tastighetsdomstols utslag el- ler beslut får, om ej annat är före- skrivet, talan jtl/[följas i hovrätten genom besvär som inges till fastig- hetsdomstolen. I stället för den i 52 kap. l &? rättegångsbalken före- skrivna tidcn av två veckor gäller en tid av fyra veckor.

Besvär jär anföras av sakägare och annan enskild part samt av så- dan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan vid fastighetsdomstolen.

lå

1—"astighetsdomstols utslag eller beslut får, om inte annat är före- skrivet, överklagas till hovrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till fastighetsdomstolen. [ stället för den i 52 kap. 1 & rätte- gångsbalken föreskrivna tiden av två veckor gäller en tid av fyra vec- kor.

Överklagande får göras av sak- ägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt in- tresse som kunnat föra talan i frå- gan vid fastighetsdomstolen.

• Sida 24
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2510

Talan mot _fastighetsdomstolens beslut enligt 16 kap. 9 _5 andra styc- ketföres särskilt.

Talan för ej föras mot fastighets- domstolens beslut i dit fullföljd frå- ga som avses i 15 kap. 2 5 2 —4 och 6——8, 3 & beträffande förtida tillträ- de eller 4 5.

Fastighetsdomstolens beslut en- ligt 16 kap. 95 andra stycket skall överklagas särskilt.

Fastighetsdomstolens beslut i en fråga som överklagats dit enligt 15 kap. 2 éförsta stycket 2—4, 6— 9. 35 beträffande förtida tillträde eller 4 åfår inte överklagas.

18 kap. låll _

Mot hovrätts utslag eller beslut får. om ej annat är föreskrivet, ta- lan_tullföljas i högsta domstolen ge- nom besvär som inges till hovrätten inom den i 56 kap. l & rättegångs- balken föreskrivna tiden.

Besvär _fär anföras av sakägare och annan enskild part samt av så- dan företrädare för allmänt intresse som kunnat föra talan i frågan i hovrätten.

Mot hovrättens beslut i dit full- följd fråga om beslut enligt 16 kap. 9 & andra stycket får talan ej föras. Talan mot hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fallföres särskilt.

I-Iovrätts utslag eller beslut får, om inte annat är föreskrivet, över- klagas till högsta domstolen. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till hovrätten inom den i 56 kap. 15 rättegångsbalken före- skrivna tiden.

Överklagande fär göras av sak- ägare och annan enskild part samt av sådan företrädare för allmänt in- tresse som kunnat överklaga i frå- gan i hovrätten.

Hovrättens beslut i en fråga enligt 16 kap. 99' andra stycket som har överklagats dit får inte överklagas. Hovrättens beslut i fråga om förtida tillträde i annat fall överklagas sär- skilt.

19 kap.

Uppgift om fastighetsbildning el- ler fastighetsbestämning införes snarast möjligt sedan förrättningen avslutats och denna eller, om be- svär anförts. domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Utan hinder av att förrättningen ej avslutats skall uppgift om fastig- hetsbildnings- eller fastighetsbe- stämningsbeslut, mot vilket talan skolatföras särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fas- tighetsbildningsmyndigheten begär det.

Föres talan mot beslut eller åt- gärd vid avslutad förrättning eller _föres talan särskilt mot fastighets-

”) Senaste lydelse l977:362. " Senaste lydelse 1977z362.

Uppgift om fastighetsbildning el- ler fastighetsbestämning införs sna- rast möjligt sedan förrättningen av- slutats och denna eller, om den har överklagats, domstolens avgörande vunnit laga kraft.

Även om förrättningen inte har avslutats skall uppgift om fastig- hetsbildnings- eller fastighetsbe- stämningsbeslut, som skulle ha överklagats särskilt, införas så snart beslutet vunnit laga kraft, om fas- tighetsbildningsmyndigheten begär det.

Överklagas beslut eller åtgärd vid avslutad förrättning eller överkla- gas fastighetsbildnings- eller fastig—

• Sida 25
•  Original

Nuvarande lydelse

bildnings— eller fastighetsbestäm- ningsbeslut, får utan hinder därav uppgift med anledning av förrätt- ningen eller beslutet införas i fastig- hetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen ej beröres av fit/[följden. Motsvarande gäller när talanföres mot domstols avgörande i fastighetsbildningsmål.

Föreslagen lydelse

hetsbestämningsbeslut särskilt, får uppgift med anledning av förrätt- ningen eller beslutet införas i fastig- hetsregistret i fråga om sådan del som uppenbarligen inte berörs av överklagandet. Motsvarande gäller när domstols avgörande i ett fastig- hetsbildningsmål överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 11 & fjärde stycket, 5 kap. 30 bä och 33 aå samt 7 kap. 13 5 skall inte tillämpas beträffande förrättningar som har sökts före ikraftträdandet.

3. Har fastighetsbildningsmyndigheten meddelat beslut före ikraftträ- dandet, gäller beträffande överklagande av beslutet 15 kap. 25 andra stycket, 39" första stycket, 45 och 65 första stycket samt 16 kap. 1 5 i

paragrafernas äldre lydelse.

• Sida 26
•  Original

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 1037) om äganderättsutredning och legalisering

Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 19 55 lagen (1971:1037) om ägande- rättsutredning och legalisering skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Äganderättsutredning enligt den- na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig be- tydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträf- fande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lag- fart.

Förordnandc om äganderättsut- redning meddelas av länsstyrelsen. Innan förordnande meddelas, skall länsstyrelsen samråda med inskriv- ningsmyndigheten och övriga myn- digheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet.

Föreslagen lydelse

151

Äganderättsutredning enligt den- na lag får ske beträffande område där äganderätten till fast egendom är oviss, om det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig be- tydelse att ovissheten undanröjes och åtgärder härför lämpligen bör vidtagas i ett sammanhang. Sådan utredning får även eljest ske beträf- fande område där fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lag- fart. Äganderättsutredning får ock- så ske beträffande en enstaka fastig- het, om den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst.

Förordnande om äganderättsut- redning meddelas av länsstyrelsen. Uppkommerfråga om utredning en- ligt första stycket tredje meningen i en pågående fastighetbildningsför- rättning meddelas i stället förord- nande av fastighetsbildningsmyn- digheten. Innan förordnande enligt detta stycke meddelas, skall den be- slutande myndigheten samråda med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgöran- det.

Framkommer skilda uppfattningar vid samråd enligt andra stycket eller är ärendet av annan anledning svårbedömt, skall det överlämnas till sta- tens lantmäteriverk för avgörande.

25

Äganderättsutredning sker vid förrättning, som handlägges av fastig- hetsbildningsmyndighcten.

' Senaste lydelse 19791254.

Om äganderättsutredningen är av betyde/.se för en annan förrättning som handläggs av fastighetsbild— ningsmyndigheten. får myndighe-

• Sida 27
•  Original

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 4 kap. 1—7, 12 och 13 && 145 första och fjärde styckena, 16—24. 28 och 29 55. 305 första stycket samt 31. 33—40 och 42 ff fastighetsbildningslagen (l970:988) äger motsvarande tillämpning i fråga om äganderätts- utredning.

Föreslagen lydelse

ten handlägga äganderättsutred- ningen och den andra förrättningen gemensamt.

Bestämmelsernai4 kap. 1—7. 12 och 1359”, Må första och fjärde styckena, 16—24, 28 och 29 55, 30 5 första stycket samt 31 och 33— 40 ff fastighetsbildningslagen (l970:988) tillämpas också i fråga om äganderättsutredning.

199"

Bestämmelserna i 2 5 första styc- ket och 35 denna lag samt 4 kap. l—lO, 12—24, 28 och 29 åå. 305 första stycket. 31 — 40 och 42 få fas- tighetsbildningslagen (l970:988) äger motsvarande tillämpning i frå- ga om legalisering.

Bestämmelserna i 2 & första styc- ket och 35 denna lag samt 4 kap. l—lO. 12—24. 28 och 29 åå, 305 första stycket och 31—40” fastig- hetsbildningslagen (l970:988) tillämpas också i fråga om legalise- ring.

Denna lag träderikraft den ljanuari 1990.

• Sida 28
•  Original

5. Förslag till

Lag om ändring i anläggningslagen (1973: 1 149)

Härigenom föreskrivs i fråga om anläggningslagen (197321 149) dels att övergångsbestämmelserna till lagen (l974z822) om ändring i anläggningslagen skall ha följande lydelse,

dels att 7, 18, 19, 22 och 35 55 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Nii

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastighe- ter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastighe- ter mera allmänt motsätter sig åt- gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästerna _töreträdes av riksor- ganisation av hyresgäster eller för- ening, som är ansluten till sådan organisation och inom vars verk- samhetsområdefastigheterna är be- lägna (hyresgästorganisation).

Gemensamhetsanläggning får ej inrättas, om ägarna av de fastighe- ter som skall deltaga i anläggningen och hyresgästerna i sådana fastighe- ter mera allmänt motsätter sig åt- gärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen. Hyresgästernajöreträds av den eller de organisationer av hyresgäster som har avtal om _förhandlingsord- ning för berörda jastigheter eller. om jörhandlingsordning inte gäller, riksorganisation av hyresgäster el- ler förening, som är ansluten till så- dan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna (hyresgästorganisation).

Första stycket gäller icke, om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget.

1ng

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas— tighet, som avses skola deltaga i an- läggningen eller som enligt en de- taljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vil- ken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkom- mer också kommunen och hyres- gästorganisation.

1 Senaste lydelse 1974c822. : Senaste lydelse 19871126.

Rätt att påkalla förrättning enligt denna lag tillkommer ägaren av fas- tighet, som avses skola deltaga i an- läggningen eller som enligt en de- taljplan helt eller till viss del skall användas till allmän plats för vil- ken kommunen inte är huvudman. Rätt att påkalla förrättning tillkom- mer också kommunen och hyres- gästorganisation. En samfällighets- jörening får. efter beslut av jör- eningsstämman. påkalla en _lörrätt- ning som angår gemensamhetsan- läggning under föreningens förvalt- ning.

• Sida 29
•  Original

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Länsstyrelsen kan påkalla förrättning för inrättande av anläggning som styrelsen finner vara av större betydelse från allmän synpunkt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv får förvärvaren påkalla förrättning för inrättande av sådan anläggning varigenom olägenhet av förvärvet kan undanröjas. minskas eller förebyggas.

Om rätt för väghållare att påkalla förrättning enligt denna lag finns bestämmelser i 20 a 5 och 25 5 tredje stycket väglagen (19712948).

En samfällighetsförening som förvaltar en exploateringssamfällighet en- ligt lagen (1987211) om exploateringssamverkan får begära förrättning enligt denna lag, om åtgärden syftar till att genomföra sådan samverkan.

1953

I fråga om förrättning enligt den- [ fråga om förrättning enligt den- na lag äger 4 kap. 1—24, 27—40 och 42915 fastighetsbildningslagen (l970:988) motsvarande tillämp-

na lag tillämpas 4kap. 1—24 och 27—40 55 fastighetsbildningslagen (l970:988).

ning.

Har hyresgästorganisation påkallat förrättningen eller kan den eljest beröra hyresgästers rätt, skall fastighetsbildningsmyndigheten underrätta organisationen om tid och plats för sammanträde eller. i fall som avses i 4 kap. 15 5 fastighetsbildningslagen, om förrättningen innan denna avslu- tas.

225

Uppkommer fråga om inlösen. äger Skåp. 75 första och andra

Uppkommer fråga om inlösen, tillämpas 8 kap. 75 första stycket

styckena fastighetsbildningslagenfastighetsbildningslagen (l970:988) motsvarande tillämp— (l970:988). ning.

355

lnträder, sedan fråga som be- handlats vid förrättning cnligt den- na lag slutligt avgjorts, ändrade för- hållanden som väsentligt inverkar på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt, får ny förrätt- ning äga rum. om i det tidigare av- görandct föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid utgått.

lnträdcr, sedan fråga som be- handlats vid förrättning enligt den- na lag slutligt avgjorts. ändrade för- hållanden som väsentligt inverkar på frågan, kan denna prövas vid ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden inträtt. får ny förrätt- ning äga rum. om i det tidigare av- görandet föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid utgått eller om i annat fall ett klart behov av omprövning fram- kommit.

Vid den nya förrättningen får ej beslutas sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltager i gemensamhetsanläggning eller fastig- hets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild

synpunkt.

* Senaste lydelse 197428221

• Sida 30
•  Original

Nuvarande lydelse

Är vid den nya förrättningen fråga endast om ändring som icke påverkar bebyggelsens utformning eller markanvändningen i övrigt, behöver bygg- nadsnämndens medgivande enligt 23 & ej inhämtas.

Denna lagJ träder i kraft den ljanuari 1975.

De nya bestämine/serna äger tills vidare tillämpning

dels i följande kommuner, nämli- gen Stockholms län: Botkyrka, Danderyd. Ekerö. Haninge. Hud- dinge, Järfälla, Lidingö. Nacka, Sigtuna. Sollentuna, Solna. Stock- holm. Sundbyberg. 'lfvresö, Täby. Upplands-Bro. Upplands Väsby. lf'allentuna, Vaxholm och Värmdö kommuner, illa/möhus län: Bara. Burlöv. Kävlinge. Lomma, Lund, Malmö. Stat/anstorp, Svedala. Trel- leborg och Vellinge kommuner, Ila/lands län: Kungsbacka kom- mun. Göteborgs och Bohus län: Gö- teborg. Härryda, Kungälv, Mölndal. Partille. Stenungsund. Tjörn och Öckerö kommuner. Älvsborgs län: Ale och Lerum kommuner

dels i annan kommun. om rege- ringenförordnar om det på ansökan av/i'irening som är ansluten till riks- organisation av hyresgäster och inom vars verksam/tetsa;nräde kommunen är belägen.

1. Denna lag 5 träder i kraft den ljanuari 1990.

2. Har vid förrättning enligt anläggningslagen (1973:! 149) sammanträde med sakägarna hållits före ikraftträdandet. gäller 75 anläggningslagen i dess äldre lydelse och övergångsbcstämmelserna till lagen (19741822) om ändring i anläggningslagen.

4 19741822. 5 l989:000.

Föreslagen lydelse Prop. 1988/89: 77

• Sida 31
•  Original

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 1 150) om förvaltning av

samfälligheter

Härigenom föreskrivs att 7, 8, 19, 20, 28 och 41 55 lagen (1973:1 150) om förvaltning av samfälligheterl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Kan delägarna icke enas i fråga om viss förvaltningsåtgärd, skall _lastighetsdomstolen på begäran av delägare förordna någon att hålla sammanträde med delägarnaför av- görande av frågan. Förordnandc skall dock icke meddelas. om åtgär- den med hänsyn till samfällighetens omfattning och beskaffenhet samt övriga omständigheter ej bör vidta- gas utan att förenings/örvaltning anordnas.

Har begäran framställts om för- ordnande enligt första stycket, får domstolen. om synnerliga skäl för— anleder det, i avbidan på att den med förordnandet avsedda frågan avgjorts utse god man för förvalt- ning av samfälligheten eller vidtaga annan åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslutet.

Den som förordnats att hålla sammanträde enligt 7 &" skall utreda vilka som är delägare.

Föreslagen lydelse

Kan delägarna inte enas i fråga om en viss förvaltningsåtgärd, skall. om någon delägare begär det.

fastighetsbildningsmyndigheten el- ler den som myndigheten förordnar därtill hålla sammanträde med dcl- ägarna för att avgöra frågan eller. om omständigheterna föranleder det, anordna föreningsförvaltning.

F astighetsbildningsmyndigheten får. om synnerliga skäl föranleder det, vidta åtgärd som behövs för att säkerställa delägarbeslutet.

Den som skall hålla sammanträ- de enligt 75 skall utreda vilka som är delägare.

19 & Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose medlemmarnas gemen- samma bästa. Varje medlems enskilda intresse skall även beaktas i skälig

omfattning.

' Lagen omtryckt 19871128.

Om en sam/ällighets/örening

förvaltar gemensam/tetsanläggning

som är av kommunalteknisk natur eller annars av större värde och som är inrättad/ör småhusfastigheter el- ler för sådana fastigheter jämte h y- res/a.s'tig/teter eller bostadsrättsfas- tigheter, skall samfällighets/öre- ningen avsätta medel till en fbnd för att säkerställa underhåll och förny- else av gemensamhetsanläggning—

• Sida 32
•  Original

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

en. Föreningens styrelse skall i så- dant fall också upprätta en under- hålls- och förnyelseplan som skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för att fondavsättningar- nas storlek skall kunna bedömas.

20 Q' Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse. Sammanträde enligt första styc- ket hålles av den som fastighets- domstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighets- bildningslagen (l970:988), anlägg- ningslagen (197311 149) eller lagen (l987:11) om exploateringssamver- kan fastighetsbildningsmyndighe- ten eller. om särskild förrättnings- man förordnats enligt 45 anlägg- ningslagen, denne hålla samman- träde enligt första stycket beträffan- de samfällighet som beröres av förrättningen, om delägare i samfäl- ligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän syn- punkt att samfällighetsförening bildas I fråga om samfälligheter enligt 1 _5 första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrätt- ning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983z291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsföre- ning bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenreglerings- samfa'llighet, får domstolen förord- na någon att hålla sammanträde enligt första stycket även om del- ägare i samfälligheten inte har be- gärt det.

Sammanträde enligt första styc- ket skall, om någon delägare begär det. hållas av fastighetsbildnings- myndigheten eller den som myndig- heten förordnat därtill. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen ( 19701988), anläggningslagen (1973:1149) eller lagen (l987:11) om exploateringssamverkan fastig- hetsbildningsmyndigheten eller. om särskild förrättningsman för- ordnats enligt 4 5 anläggningslagen, denne hålla sammanträde enligt första stycket beträffande samfäl- lighet som beröres av förättningen. om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig be- tydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

[ fråga om samfälligheter enligt 1 5 första stycket 5 skall vad som i andra stycket sägs om förrättning och förrättningsman gälla förrätt- ning och förrättningsman enligt vattenlagen (1983z291). Om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att en samfällighetsföre- ning bildas för förvaltningen av en bevattnings- eller vattenreglerings- samfällighet, får fastighetsbild- ningsmyndigheten hålla samman- träde enligt första stycket även om delägare i samfälligheten inte har begärt det.

285

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma,

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för- valtningen.

Stadgar för samfällighetsförening skall ange

1. föreningens firma.

2. samfällighet som förvaltas av föreningen och grunderna för för- valtningen,

• Sida 33
•  Original

Nuvarande lydelse

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutför- het,

5. hur revision av styrelsens för- valtning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. hur ofta ordinarie förenings- stämma skall hållas,

8. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och and- ra meddelanden bringas till med- lemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallel- seåtgärd senast skall vidtagas.

Föreslagen lydelse

3. den ort där styrelsen skall ha sitt säte,

4. hur styrelsen skall vara sammansatt och hur den skall utses samt grunderna för dess beslutför- het,

5. hur revision av styrelsens för- valtning skall ske,

6. föreningens räkenskapsperiod,

7. grunderna för sådan fondav- sättning som avses i 19 5 andra styc- ket,

8. hur ofta ordinarie förenings- stämma skall hållas,

9. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och and- ra meddelanden bringas till med- lemmarnas kännedom ävensom den tid före sammanträde då kallel- seåtgärd senast skall vidtagas.

Stadgarna får ej innehålla föreskrift som strider mot denna lag eller annan författning.

415

Innan uttaxering sker, skall styrelsen upprätta utgifts- och inkomststat för föreningen. Staten förelägges föreningsstämman för godkännande.

Gäller i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnader olika bestämmel- ser för skilda verksamhetsgrenar, skall inkomsterna och utgifterna för varje verksamhetsgren beräknas för sig. Gemensamma inkomster och utgifter fördelas på verksamhetsgrenarna efter vad som är skäligt.

Om jöreningen skall göra fondav- sättning enligt 19,6 andra stycket skall av utgilts- och inkomststaten framgå de belopp som går åt till fondavsättningen.

1. Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990.

2. Beträffande samfällighetsföreningar som har bildats före ikraftträdan- det skall sådana ändringar av föreningens stadgar som föranleds av 195 andra stycket beslutas på den föreningsstämma som äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdandet.

• Sida 34
•  Original

7. Förslag till Lag om ändring i ledningsrättslagen ( 1973: 1 144)

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 55 ledningsrättslagen (197311 144) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

165

I fråga om förrättning enligt den- I fråga om förrättning enligt den- na lag äger 4 kap. 1—24, 27—35, na lag tillämpas 4 kap. 1—24, 27— 3 7 —- 40 och 42 915" fastighetsbild- 35 och 3 7 — 40 5,5" fastighetsbild- ningslagen (l970:988) motsvarande ningslagen (1 9701988). tillämpning.

Avser förrättning endast att inskrivet servitut eller inskriven nyttjande- rätt avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning skall förändras till ledningsrätt, skall dock sammanträde med sakägarna hållas bara om sär- skilda skäl talar för det. Vid sådan förrättning behöver ärendet ej hänskju- tas till byggnadsnämnden enligt 21 5.

Vid förrättning som avses i andra stycket får inskrivet servitut avseende rätt att framdraga och bibehålla ledning, som utgör tillbehör till annan fastighet eller annan inskriven tomtträtt än den där ledningen finns, för- ändras till ledningsrätt endast om därvid förordnas att ledningsrätten skall höra till den fastighet eller tomträtt till vilken ledningen hör.

Svarar fastighet för fordran, får inskrivet servitut eller inskriven nyttjan- derätt förändras till ledningsrätt endast om sådana medgivanden som avses i 145 andra stycket föreligger. Medgivande av rättsägare behövs dock ej, om förändringen är väsentligen utan betydelse för honom.

205

Uppkommer fråga om inlösen, Uppkommer fråga om inlösen, äger Skåp. 75 första och andra tillämpas 8kap. 75 första stycket styckena fastighetsbildningslagenfastighetsbildningslagen (l970:988) motsvarande tillämp— (l970:988). ning.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1990.

• Sida 35
•  Original

8. Förslag till Prop. 1988/89z77

Lag om ändring i lagen (1987: 1 1) om exploateringssamverkan

Härigenom föreskrivs att 95 lagen ( 1987:11) om exploateringssamver- kan skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 5 I fråga om I fråga om exploateringförrättningar exploateringtörrättningar

tillämpas 4 kap. 1—24, 27—40 tillämpas 4 kap. 1—24 och 27— och 42 5,5 fastighetsbildningslagen 40 55 fastighetsbildningslagen (l970:988). (l970:988).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

• Sida 36
•  Original

1. Inledning

1 november 1979 tillkallade regeringen en kommitté med uppdrag att se över fastighetsbildningslagstiftningen. Kommittén antog namnet Fastig- hetsbildningsutredningen.

Utredningen (hovrättspresidenten Tore Landahl. ordförande, samt riks- dagsledamöterna Agne Hansson och Kurt-Ove Johansson) lämnade i feb- ruari 1986 sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 För- rättningsförfarande och boendeinflytande m.m. Utredningen hade dess- förinnan lämnat bl.a. betänkandet (SOU 1983:37) Fastighetsbildning 1 Avveckling av samfällda vägar och diken. Betänkandena har remissbe- handlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt- ningar av dessa betänkanden som bilagorna ] och 2 . dels utredningens lagförslag som bilagorna 3 och 4 . dels förteckningar över remissinstanser- na som bilagorna 5 och 6 .

Sammanställningar av remissyttrandena har gjorts ijustiticdepartemen- tet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 2582—83 och dnr 1100—86).

Beträffande nuvarande förhållanden samt utredningens närmare över- väganden hänvisas till betänkandena.

2. Allmän motivering 2.1 Bakgrund

Fastighetsbildningsutredningcn har haft i uppdrag att göra en allmän översyn av fastighetsbiIdningslagcn. Utredningen har behandlat frågor om sanering av fastighetsindelningen i delbetänkandet (SOU 1983z37) Fastig- hetsbildning 1, Avveckling av samfällda vägar och diken. Vidare har

• Sida 37
•  Original

utredningen behandlat frågor om ersättning vid fastighetsreglering i delbe- tänkandet (SOU 1983z38) Fastighetsbildning 2, Ersättningsfrågor samt frågor om plangcnomförande i delbetänkandet (SOU 1984:72) Fastighets- bildning 3, Plangcnomförande genom inlösenförrättning. I sitt slutbetän- kande (SOU 1986129) Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. har utredningen behandlat frågor om förfarandet vid fastighetsbildningSförrättningar och vissa frågor som berör gemensam- hetsanläggningar. Samtliga betänkanden har remissbehandlats.

Frågorna om ersättning vid fastighetsreglering har senare behandlats i departementspromcmorian (Ds Ju 1988241) Ersättning vid fastighetsregle- ring. Även frågorna om plangcnomförande genom inlösenförrättning över- vägs inom departementet.

Till frågorna om avveckling av samfällda vägar och diken skall jag återkomma i ett följande avsnitt (avsnitt 2.2).

I sitt slutbetänkande (SOU 1986:29) Fastighetsbildning 4 tar utredning- en upp en lång rad förslag till justeringar i den fastighetsrättsliga lagstift- ningen. Förslagen berör såväl de materiella reglerna som procedurregler- na. De syftar till att effektivisera förrättningsverksamheten. Utredningen lägger också fram förslag för att uppnå ett ökat boendeinflytande bl. a. vid inrättande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar.

Utredningens förslag till ändringar i vissa civilrättsliga regler har i huvudsak fått ett gott mottagande, dock med undantag för ett förslag om företrädare för flerägda fastigheter. Kritikerna har bl. a. gjort gällande att rättssäkerhetsaspekterna i detta fall inte beaktats tillräckligt. Den fråga som utredningen här tar upp till diskussion, nämligen delgivningsproble- met när en fastighet ägs av flera, har emellertid delvis redan behandlats i regeringens nyligen avlämnade proposition om dödsboägande och sam- ägande av jordbruksfastighet m.m. (prop. 1988/8929). Med hänsyn härtill och då en allmän översyn av delgivningslagen inletts inom justitiedeparte- mentet bör utredningens förslag om företrädare för flerägda fastigheter inte genomföras. Utredningens övriga förslag till lösningar på olika civil- rättsliga frågor i samband med fastighetsbildning bör enligt min mening däremot läggas till grund för lagstiftning.

Även utredningens förslag beträffande vissa frågor om förrättningshand- läggningen och det vidare förfarandet i fastighetsbildningsmål har fått ett positivt mottagande under remissbehandling och är enligt min mening väl lämpade att läggas till grund för lagstiftning.

De övriga frågor som varit föremål för utredningens överväganden rör i olika avseenden" boendeinflytandet vid bildande och förvaltning av gemen- samhetsanläggningar. Remissinstansernas reaktion på dessa förslag är blandad. Även jag ställer mig tveksam till några av förslagen medan andra är av den karaktären att de enligt min mening bör genomföras.

] det följande avser jag att närmare behandla frågorna om — avveckling av samfällda vägar och diken i avsnitt 2.2, — vissa civilrättsliga regler i samband med fastighetsbildning i avsnitt 2.3, — förrättningshandläggningen och förfarandet i fastighetsbildningsmål i avsnitt 2.4. '

• Sida 38
•  Original

— boendeinflytande vid bildande och förvaltning av gemensamhetsan- läggningar i avsnitt 2.5, samt — ikraftträdande m.m. i avsnitt 2.6. Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i speci- almotiveringcn (avsnitt 4).

2.2. Avveckling av samfällda vägar och diken

Min bedömning: Regler om generell avveckling av onyttiga samfäl- ligheter för väg- och dikesändamål bör inte införas.

Utredningens förslag: Mark som tillhör flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg— eller dikesändamål skall utan någon förrättningsåt- gärd upphöra att vara samfälld. Marken skall då automatiskt övergå till den fastighet som ligger närmast. Om samfälligheten inte är onyttig skall den ersättas med ett Officialservitut.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks av många remissin- stanser. Flera remissinstanser har dock ifrågasatt om de eftersträvade rationaliseringseffekterna på sikt verkligen uppnås och om inte den före- slagna avvecklingsmetoden kommer att skapa ny osäkerhet och nya pro- blem. Det har också framhållits att förslaget inte innehåller någon lösning beträffande de onyttiga samfälligheter som inrättats för andra ändamål än vägar och diken. Några remissinstanser har vidare pekat på att den före- slagna avvecklingsmetoden kan skapa rättsosäkerhet.

Skälen för min bedömning: Många samfälligheter som har sitt ursprung i äldre förhållanden har med tiden blivit onyttiga i den bemärkelsen att de inte längre används för sitt ursprungliga ändamål. I stället unyttjas kanske marken av angränsande fastigheter eller utgör ett ”ingenmansland”. Enligt gällande rätt kan en samfällighet oberoende av om den är nyttig eller onyttig bara avvecklas genom en fastighetsbildningsförrättning. Förfaran- det är omständligt och kan förorsaka kostnader som inte står i rimlig proportion till markens värde. En spontan avveckling av onyttiga samfäl- ligheter kommer därför sällan till stånd på delägarnas initiativ. Från allmän synpunkt skulle det givetvis vara en fördel om onyttiga samfällig- heter kunde avvecklas på ett enklare och billigare sätt än vad som nu är fallet. Genom en generell avveckling skulle fastighetsindelningen i ökad utsträckning sammanfalla med den faktiska markanvändningen. Fastig- hetsredovisningen och förrättningsverksamheten skulle i många fall för- enklas. '

En avveckling enligt den av utredningen föreslagna metoden leder i och för sig till att all mark, som hör till flera fastigheter gemensamt och som är avsedd för väg- eller dikesändamål, utan förrättningsåtgärder från viss dag upphör att vara samfälld. Men förslaget reser flera svårlösta frågor.

Om en väg— eller dikessamfällighet inte är onyttig skall den enligt utred- ningsförslaget ersättas av ett Officialservitut. Diskussion kan i efterhand

• Sida 39
•  Original

uppstå om förutsättningar för ett sådant servitut förelåg vid den tidpunkt då samfälligheten upphörde. Vid framtida fastighetsförrättningar kan det behövas lika omfattande utredningar som om den onyttiga samfälligheten bestått. Inrättandet av servitut för bestående vägar och diken innebär knappast några förenklingar av den löpande förrättningsverksamheten och kommer dessutom på sikt att kräva inte obetydliga registreringsresurser.

Att mark som upphör att vara samfälld enligt förslaget automatiskt skall övergå till den fastighet som ligger närmast innebär att den nuvarande fastighetsindelningen i ett mycket stort antal fall förändras. Härtill kom- mer att den nu nämnda huvudregeln om marköverföring inte kan tilläm- pas utan undantag. Enligt förslaget får fastighetsbildningsmyndigheten, om detta leder till en lämpligare fastighetsindelning, i efterhand under vissa villkor korrigera markfördelningen intill dess att registrering skett. Många remissinstanser befarar att utredningen starkt underskattat beho- vet av sådana efterhandskorrigeringar. Jag delar dessa farhågor.

Den tidigare samfällda markens fastighetstillhörighet kommer i många fall att vara svävande under avsevärd tid. Förslaget förutsätter att ändring- arna i fastighetsindelningen i princip skall redovisas i fastighetsregistret först när de berörda fastigheterna av annan anledning omfattas av en fastighetsbildningsåtgärd. Även om det således inte uppkommer ett ome- delbart rcgistreringsbehov, kan man inte bortse från att det på sikt kom- mer att krävas betydande resurser för detta ändamål. Konsekvenserna av den automatiska marköverföringen blir att det. till dess omregistrering skett, inte går att hämta entydiga uppgifter ur fastighetsregistret om fastig- hetsindelningen. De onyttiga samfälligheterna undanröjs sålunda till priset av en svävande fastighetsindelning och en ofullständighet i fastighetsre- dovisningen. Det kan inte uteslutas att osäkerheten om den rätta fastig- hetsindelningen kan påverka exempelvis fastighetsomsättningen och den frivilliga strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Det finns också anledning att hålla i minnet att ett stort antal väg— och dikessamfäl- ligheter finns inom utpräglade jord- och skogsbruksområden, dvs. inom områden som troligen inte i någon större omfattning kommer att beröras av fastighetsbildningsåtgärder. Man kan därför inte bortse från att separa- ta registreringsåtgärder kan behövas för att säkerställa fastighetsomsätt- ningen. Utredningen ger inte underlag för att bedöma i vilken omfattning sådana åtgärder skulle behöva vidtas och vilka resurser som dessa skulle ta i anspråk.

Marköverföringen skulle i vissa fall ge upphov till ersättningsfrågor. För att stävja omotiverade ersättningsanspråk har utredningen föreslagit dels att den ersättningsberättigade i princip själv skall svara för kostnaderna för ersättningsförrättningen och dels att rätten till ersättning skall preskri- beras efter en förhållandevis kort tid. Som jag ser saken måste utrednings- förslaget — för att vara praktiskt genomförbart — innehålla regler som starkt begränsar ersättningsanspråken. Det är emellertid inte tillfredsstäl- landc från principiell synpunkt att den som genom lagstiftning berövas egendom därutöver skall drabbas av kostnader för att erhålla skälig och berättigad ersättning för vad som frångått honom.

Mot bakgrund av vad jag nu anfön och med hänsyn till remisskritiken

• Sida 40
•  Original

har jag funnit att utredningens förslag till lag om avveckling av samfällda vägar och diken inte bör genomföras. Problemet med de onyttiga samfäl- ligheterna bör angripas på annat sätt.

Jag kommer i det följande att framlägga förslag som i viss utsträckning kan underlätta avvecklingen av vissa onyttiga samfälligheter (avsnitt 2.3.l.1). Jag kommer även att ta upp förslag i avsikt att sanera bort onyttiga servitut (avsnitt 2.3.2.7).

2.3. Vissa civilrättsliga frågor i samband med fastighetsbildning

2. 3. 1.1 Förfarandet vid avveckling av onyttiga samfälligheter av ringa värde

Mitt förslag: Vid överföring av mark från samfälligheter skall ersätt- ning utgå endast till delägare som framställt yrkande omdet. Även utan yrkande skall dock ersättning fastställas för sådan andel i marken vars värde överstiger tre procent av gällande basbelopp. Om samfälligheten inte används för något gemensamt ändamål och det är uppenbart att ersättning inte skall fastställas utan yrkande, får kallelscförfarandet ersättas med ett enklare underrättelseförfarande.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: En fixering av värderekvisitet godtas av de flesta remissinstanserna. Några framhåller dock att även med denna nyordning krävs en översiktlig bedömning av värdet samt av delägarnas andelstal. Med något undantag godtar remissinstanserna bestämmelsen om förenk- lad delgivning.

Skälen för mitt förslag: Om en fastighetsbildningsåtgärd berör en samfäl- lighet måstedelaktigheten i samfälligheten normalt utredas. Detta är van- ligen förenat med inte obetydliga kostnader eftersom samfälligheterna endast i begränsad omfattning är redovisade i fastighetsregistret. Den ofullständiga redovisningen gäller framför allt äldre samfällighetsbildning- ar. ] den mån dessa inte längre används för sitt ändamål framstår utred- ningskostnaderna som meningslösa, i synnerhet om marken har ett obe- tydligt värde. Som har framgått i det föregående är jag inte beredd att lägga fram ett förslag om en generell avveckling av vissa onyttiga samfälligheter. Däremot är det angeläget att förenkla hanteringen av samfälligheterna i den löpande förrättningsverksamhetcn i fall då detta är möjligt utan att rättssäkerheten äventyras.

Enligt gällande rätt (6 kap. 65 FBL) skall, om mark överförs från en samfällighet, ersättning fastställas även utan yrkande om det finns anled— ning att anta att en fastighets andel i marken har ett inte obetydligt värde. Om någon ersättning inte behöver fastställas underlättas förrättningen, eftersom en detaljerad utredning om delaktigheten då är överflödig.

• Sida 41
•  Original

Utredningen har funnit att värderekvisitet i det angivna lagrummet tolkas mycket olika av olika fastighetsbildningsmyndigheter. ] likhet med utredningen anscrjag att värderekvisitet bör preciseras genom en bestämd värdegräns uttryckt i fast penningvärde — tre procent av basbeloppet. Genom ett entydigt värderekvisit kommer hanteringen av de värdemässigt små och ofta onyttiga samfälligheterna i många fall att förenklas. Jag förslår att 6 kap. 6 5 FBL ändras på nu angivet sätt.

Den föreslagna regeln innebär i och för sig att värdegränsen anges som ett exakt belopp. Avsikten är emellertid inte att delägarfastigheternas andel i den samfällda mark som omfattas av förrättningen skall beräknas med en matematisk noggrannhet. Regeln syftar endast till att ange den nivå där förrättningsmyndigheten inte kan underlåta att utan yrkande fastställa ensättning till delägarfastighet. När det gäller den valda nivån — tre procent av basbeloppet — vill jag endast framhålla att den inte översti- ger vad som på många håll förekommer i praxis.

I anslutning härtill kan påpekas att många samfälligheter uppenbarligen har så lågt värde eller så många delägare att det står helt klart att någon ersättning för den samfällda marken inte behöver fastställas utan yrkande. Som exempel på sådana samfälligheter kan nämnas brunnar, stenrösen, linsänken. nätgistplatser, kolbottnar, smärre upplags- och lastageplatsen utbrutna täkter av olika slag, mindre betydande landvinningar m.m. Som utredningen har anfört ger den praktiska erfarenheten också vid handen att det är mycket ovanligt att delägare begär ersättning för sin andel i denna typ av samfälligheter.

Enligt gällande rätt måste även när det är fråga om obetydliga eller uppenbarligen värdelösa samfälligheter samtliga delägare kallas till förrätt- ningen. En fullständig utredning av delägarkretsen kan visserligen ofta undvaras i dessa fall, eftersom förutsättningar för kungörelsedelgivning vanligen föreligger. Men även ett kungörelseförfarande är kostsamt och framstår många gånger som en onödig formalitet. Med hänsyn till detta skulle det vara en fördel om gällande delgivningsregler ändras så att samtliga delägare inte skall behöva kallas eller på annat sätt beredas tillfälle att yttra sig när en förrättning rör samfälld mark för vilken ersätt- ning, enligt vad som nyss sagts, uppenbarligen inte behöver fastställas utan yrkande. Ett sätt att förenkla delgivningen skulle kunna vara att i stället för kallelse av samtliga delägare en underrättelse om förrättningen lämnas endast till några av delägarna, utvalda på det sättet att de inte redan på andra grunder berörs av förrättningen. En förutsättning för ett sådant enklare förfarande bör dock vara att samfälligheten inte längre används för gemensamma ändamål.

Genom att ersätta det normala delgivningsförfarandet med en begrän- sad underrättelse skulle förrättningsvcrksamheten i hög grad förenklas. Systemet leder också till kostnadsbesparingar. Frågan är emellertid om dessa förrättningsvinster är acceptabla från rättssäkerhetssynpunkt.

För egen de] ser jag den saken på följande sätt. Delägare i en onyttig samfällighet med ringa ekonomiskt värde har inte något egentligt intresse att bevaka i en förrättning. Genom kravet på underrättelse till någon eller några som inte på annan grund är sakägare skapas garantier för att bedöm-

Prop. 1988/89: 77

• Sida 42
•  Original

ningen att samfälligheten är onyttig och av ringa värde är riktig. Används trots allt samfälligheten för ett gemensamt ändamål eller har marken ett ekonomiskt värde bör detta rimligen komma fram till förrättningsmyndig- heten genom underrättelseförfarandet. Med hänsyn härtill och då delägar- na trots den uteblivna kallelsen inte förlorar sin ställning av sakägare utan är oförhindrade att framställa ersättningsyrkande anser jag att rättssäker- heten inte träds för när om förslaget genomförs.

Jag föreslår därför att 6 kap. FBL kompletteras med en ny bestämmelse (6 kap. 7 5 FBL) om underrättelseskyldighet när det är uppenbart att ersättning inte behöver fastställas utan yrkande för andel i en onyttig samfällighet.

Det föreslagna underrättelseförfarandet bör föranleda konsekvensänd- ringar av reglerna om dels delgivning i vissa fall av ansökningshandlingar- na (4 kap. 155 FBL), dels kallelse till första sammanträdet (4 kap. 185 första stycket FBL). Jag återkommer till dessa frågor i specialmotivering- en.

2. 3. 1.2 Samfällighetsföreningar såsom sakägare vidjastighetsbildning

Mitt förslag: Genom uttryckliga bestämmelser klargörs att en sam- fällighetsförening är sakägare vid en fastighetsbildningsförrättning och att föreningen får påkalla fastighetsreglering som berör en sam- fällighet under dess förvaltning. När en samfällighetsförening på- kallar sådan förrättning görs undantag från det eljest gällande för- bättringsvillkoret i syfte att underlätta saneringen av onyttiga sam- fälligheter. Föreningen får också rätt att för samfälligheten träffa överenskommelse med övriga sakägare i anledning av fastighetsreg- lering. — Vid föreningsförvaltning skall ersättning med anledning av fastighetsreglering betalas ut till föreningen. Vid annan särskild förvaltning skall medlen redovisas till förvaltningsorganet, såvida inte någon delägare begär att medlen skall fördelas av fastighetsbild- ningsmyndigheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag har fått ett gott mottagande. Vissa justeringar av närmast lagteknisk karaktär har föreslagits av bl.a. hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt och Gävle tingsrätt.

Skälen för mitt förslag: Förvaltningen av en samfällighet kan ordnas på olika sätt. Om inte annat bestäms, handhar delägarna förvaltningen ge- mensamt. Särskild förvaltare eller liknande kan också utses att handha förvaltningen. I sådana fall är det alltjämt ägarna till de fastigheter som har del i samfälligheten som är sakägare exempelvis vid en fastighetsbildnings- åtgärd som berör samfälligheten. Enligt lagen (1973:] 150) om förvaltning av samfälligheter, SFL, kan emellertid förvaltningen anordnas på ytterliga- re ett sätt, nämligen genom en samfällighetsförening. Denna förvaltnings-

• Sida 43
•  Original

form skiljer sig från de tidigare genom att samfällighetsföreningen är en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Den kan också svara inför domstol. Vid tillkomsten av SFL anpassade man inte reglerna i FBL till den nya lagen. Det är därför oklart om en samfällighetsförening kan ha ställning av sakägare vid en förättning enligt FBL. Oklarheten gäller främst beträffande fastighetsregleringsinstitutet.

Enligt FBL tas initiativet till fastighetsreglering av fastighetsägaren. Denne kan också i viss utsträckning medge avsteg från de bestämmelser som finns till skydd för enskilda intressen. Det är svårt att i dessa fall tolkningsvis jämställa den samfällda marken med en registerfastighct och en samfällighetsförening med en fastighetsägare. Den bestämmelse som behandlar frågan om befogenheten för styrelse eller förvaltare av samfällig- het att uppbära ersättning som tillkommer delägare i samfälld mark ger vidare närmast vid handen att en samfällighetsförening inte är sakägare vid en fastighetsreglering.

I motsatt riktning talar å andra sidan att det enligt SFL är samfällighets- föreningcn ensam som förvaltar samfälligheten. Förvaltningen sker sålun- da för delägarnas räkning.

Det motsatsförhållande som här kommer i dagen mellan FBL och SFL bör rättas till. För att klargöra rättsläget föreslår jag att en särskild bestäm- melse i enlighet med utredningens förslag förs in i fastighetsbildningslagen om att en samfällighetsförening är sakägare när en fastighetsbildningsför- - rättning berör samfälld mark som förvaltas av föreningen. Jag föreslår vidare att denna bestämmelse inarbetas i 4 kap. 11 5 FBL. Avsikten med förslaget är att föreningen skall ha sakägarställning när samfälligheten avstår från eller tillförs mark eller — vid fastighetsbestämning — när den samfällda markens omfattning och belägenhet är i fråga. Jag vill däremot understryka att föreningen inte blir sakägare när förrättningen genomförs bara för att förändra eller bestämma delaktigheten i samfälligheten.

Med samfällighetsföreningens ställning som sakägare bör följa att för- eningen kan påföras betalningsskyldighet för mark som tillförs föreningen. På motsvarande sätt bör ersättningsbelopp som avser mark som samfällig- heten avstått från kunna utbetalas till föreningen. Till skillnad från utred- ningen anserjag att detta bör klargöras genom uttryckliga bestämmelser i lagen.

FBL innehåller redan i dag särskilda regler om utbetalning av ersättning när särskild förvaltning i form av styrelse eller förvaltare finns för samfäl- ligheten (5 kap. 17 5 FBL). Dessa regler börjämkas så att ersättningen som regel utbetalas till styrelsen eller förvaltaren under förutsättning att förvaltningsorganct har befogenhet att för delägarna uppbära medel som avser samfälligheten. Begär delägare det, bör dock fastighetsbildningsmyn- digheten vara skyldig att fördela ersättningen mellan delägarna.

Att en samfällighetsförening är sakägare vid fastighetsreglering bör föra med sig att föreningen också är behörig att lämna sådana medgivanden som avses i 5 kap. 18 5 FBL. När medgivande avser de fall som regleras i 5 kap. 185 1—2 och 4 torde medgivandet endast påverka delägarna i begränsad utsträckning. Den enskilde delägaren har därtill ett särskilt skydd i 19 5 SFL. Enligt den bestämmelsen skall nämligen föreningen vid

• Sida 44
•  Original

förvaltningen av samfälligheten tillgodose inte bara medlemmarnas ge— mensamma bästa utan även i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intresse. Medgivande enligt 5 kap. 18 5 3 erfordras vid reglerings- åtgärd som påverkar graderingsvärdet för delägarfastighet. Ett sådant medgivande kan, som några remissinstanser påpekat. få högst betydande konsekvenser för enskilda delägare om det är fråga om en minusjämkning. Särskilt påtagligt är detta när det rör sig om s.k. andelsfastigheter, dvs. fastigheter som inte består av annat än en andel i samfälligheten. Men även ett medgivande enligt 5 kap. 18 5 3 bör få lämnas av samfällighetsfö- reningen. Eftersom det i dessa fall är fråga om marköverföring kräver ett medgivande stämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna röster- na (51 5 SFL). Strider beslutet mot 195 kan det dessutom klandras (53 5 SFL). Jag anser mot bakgrund av det anförda att det inte finns något hinder mot att en samfällighetsförening, i de fall den är sakägare i förrätt- ningen i stället för delägarna, får lämna medgivande i alla de fall som anges i 5 kap. 185 FBL. Detta bör komma till uttryck i ett nytt stycke i den paragrafen.

När det så gäller spörsmålet om samfällighetsföreningen skalljämställas med fastighetsägare i fråga om rätten att påkalla en fastighetsreglering har några remissinstanser väckt frågan om det inte bör krävas beslut på för- eningsstämman med kvalificerad majoritet på samma sätt som vid överlå- telse av fast egendom (51 5 SFL).

Med hänsyn såväl till de ingrepp i samfälligheten som kan ske genom fastighetsreglering som till det ansvar för förrättningskostnaderna som åvilar sakägarna - i detta fall samfällighetsföreningen — anser jag det rimligt att beslut att påkalla fastighetsreglering skall fattas av förenings- stämman. Jag föreslår att 5 kap. 3 5 FBL ändras i överensstämmelse med detta. Att fastighetsregleringcn avser överföring av samfälld mark bör emellertid inte medföra att beslutet alltid måste fattas med kvalificerad majoritet. Det finns nämligen inte anledning att undantagslöst jämställa en minusjämkning genom fastighetsreglering med en överlåtelse. Gräns- dragningen mellan regleringsåtgärder som förutsätter sakägarnas medgi- vande och sådana som kan genomföras tvångsvis framkommer nämligen i allt väsentligt genom bestämmelser om fastighetsskyddet i 5 kap. 8 5 FBL. Dessa bestämmelser tar sikte på fastigheter _ inte samfälligheter — och skall när förrättningen berör samfälld mark tillämpas med avseende på de enskilda delägarfastigheterna. Detta innebär att även omfattande mark- överföring från en samfällighet redan i dag kan genomföras utan stöd av medgivande av delägarfastigheternas ägare. En regleringsåtgärd som kan ske inom ramen för fastighetsskyddet bör därför kunna beslutas utan kvalificerad majoritet.

Samfällighetsförcningens rätt att påkalla fastighetsreglering kan antas få särskilt stor betydelse när det gäller förrättningar av saneringskaraktär, dvs. förrättningar som går ut på att avveckla onyttiga samfälligheter. Enligt min mening är det angeläget att en samfällighetsförening av sane- ringsskäl kan ta initiativ till en fastighetsreglering även om denna inte är till direkt nytta för delägarfastigheterna. På sikt är en rättvisande fastig- hetsredövisning alltid av värde för berörda fastighetsägare. I dessa fall bör

• Sida 45
•  Original

alltså göras undantag från det allmänna villkoret att en fastighetsreglering som har begärts av en sakägare får genomföras endast om den är nödvän- dig för att en fastighet som tillhör sökanden skall förbättras. [ fall då samfälligheten används för det ändamål för vilken den inrättats finns däremot ingen anledning att efterge förbättringsvillkoret. Bestämmelsen — 5 kap. 5 5 första stycket FBL — bör utformas i enlighet med detta.

2. 3. 1.3 Andrajrågor om sakägare vidfastighetsbildning

Mitt förslag: 1 en särskild bestämmelse klarläggs att både överlåta- ren och förvärvaren vid ofullbordade förvärv är sakägare. Om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet skall samtliga behandlas som sakägare.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Har inte särskilt berört dessa frågor.

Skälen för mitt förslag: Den som har lagfart på en fastighet anses som ägare till fastigheten om inte annat visas. Kan den som saknar lagfart styrka sin äganderätt betraktas han som ägare. Med äganderätten följer befogenheten att som sakägare föra talan rörande fastigheten. Ägarbyten i anslutning till en fastighetsbildningsförrättning får därför betydelse vid förrättningen.

Äganderätten till fastighet som överlåts övergår normalt tilljörvärvaren redan i och med att det avtal som ligger till grund för fånget har ingåtts. Om överlåtelsen är svävande, exempelvis i avvaktan på tillstånd till förvärvet eller med hänsyn till uppställda avtalsvillkor är dock en förvär- vares möjlighet att förfoga över fastigheten inskränkt så länge överlåtelsen är svävande (se 20 kap. 75 13 och 14jämfört med 7 5 2 och 22 kap. 45 1 och 23 kap. 3 5 1 JB). Förvärvarens möjligheter att under en fastighetsbild- ningsförrättning genom medgivanden förfoga över fastigheten får enligt utredningen anses villkorade på samma sätt.

1 förrättningspraxis anses mot denna bakgrund såväl överlåtaren som förvärvaren vara sakägare så länge överlåtelsen är svävande. Någon lagre- gel om detta finns inte.

Som utredningen har konstaterat är det vanligt att fastigheter byter ägare i anslutning till ett förrättningsförfarande. I likhet med utredningen anserjag att man i FBL bör särskilt ange att både överlåtaren och förvärva- ren vid ofullbordade överlåtelser är sakägare i den förrättning som berör fastigheten. En bestämmelse om detta bör tas in i 4 kap. 1 1 5andra stycket F BL.

Även i andra fall kan det vara tveksamt vem som i egenskap av sakägare skall företräda en fastighet i en förrättning. Det kan föreligga konkurreran- de äganderättsanspråk. men det kan också vara så att pretendenten saknar lagfart och därför inte är ensam sakägare. Är det ovisst vilka av flera som är sakägare. skall enligt gällande rätt samtliga kallas till första sammanträ-

• Sida 46
•  Original

det (4 kap. 185 FBL). I många fall torde sakägarna ha gemensamma intressen eller deras medverkan i förrättningen vara utan betydelse. I sådana fall möter det inga hinder att förrättningen genomförs utan att sakägarfrågan slutligt avgörs. Är det däremot nödvändigt att frågan får sin lösning innan förrättningen fullföljs, finns det två alternativ. Fastighets- bildningsmyndigheten kan i vissa fall själv utreda frågan. Alternativt kan myndigheten vilandeförklara förrättningen och hänvisa pretendenterna till domstol.

Förrättningsformen som sådan ger således utrymme för att hantera konkurrerande sakägaranspråk. Den nuvarande bestämmelsen i 4kap. 18 5 FBL, som bara tar sikte på kallelseförfarandet till första sammanträ- det, bör därför modifieras så, att det klart framgår att samtliga skall behandlas som sakägare i förrättningen om det är ovisst vilken av flera som äger en fastighet. Bestämmelsen bör inarbetas i 4 kap. 11 5 FBL, som innehåller bestämmelser om sakägarbegreppet.

2. 3. 1.4 Lagfartssammanträde och äganderättsutredning

Mitt förslag: Tillämpningsområdet för institutet äganderättsutred- ning utvidgas så att det kan användas även i fall då äganderätten till en enstaka fastighet är oviss. Gränserna för lagfartssammanträde vidgas så att lagfart, i samma utsträckning som gäller vid ägande- rättsutredning, kan meddelas vid ogiltiga fång.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Kritiserar inte förslagen i sak. Några remissinstanser vill dock gå längre och förordar en sammanslagning av de två instituten. Bl. a. lantmäteriverket och domstolsverket föreslår ytterligare utvidgning- ar för att instituten skall effektiviseras.

Skälen för mitt förslag: Gällande lagstiftning anvisar två vägar för att klarlägga bestående ovisshet om äganderätt till fast egendom, nämligen äganderättsutredning och lagfartssammanträde. De två instituten skiljer sig åt såväl när det gäller i vilken utsträckning de kan komma till använd- ning som när det gäller vilka brister som kan botas.

Äganderättsutredningen handläggs av fastighetsbildningsmyndigheten vid en särskild förrättning efter förordnande av länsstyrelsen eller i vissa fall lantmäteriverket. Syftet med denna typ av förrättning är att utreda äganderätten och inskrivningsförhållandena inom ett område där antingen äganderätten till fast egendom är oviss eller fastigheterna i betydande omfattning saknar lagfan. Förrättningen kan också omfatta legalisering av privata jorddelningar. Är äganderätten beträffande en enstaka fastighet oviss, kan institutet äganderättsutredning inte komma till användning. Viss tvekan kan råda om vad som krävs för att någon skall anses som ägare vid en äganderättsutredning. Varken lagtexten eller förarbeten ger nämli- gen något uttömmande svar. 1 95 första stycket lagen (1971:1037) om

• Sida 47
•  Original

äganderättsutredning och legalisering stadgas endast att fastighetsbild- ningsmyndigheten skall pröva vem som bör anses vara ägare till varje särskild fastighet. [ samma lagrum föreskrivs också att förvärv vartill fordras tillstånd av myndighet inte får beaktas förrän tillstånd har erhål- lits. Motsatsvis torde man kunna dra den slutsatsen att det — särskilt när äganderättsanspråket stöds av hävd — i viss utsträckning går att bortse från andra ogiltighetsanledningar än sådana som grundar sig på bristande tillstånd enligt förvärvslagstiftningen. Stöd för en sådan tolkning kan hämtas i förarbetena (jfr SOU 1986:29 s. 801).

Genom lagfartssammanträde kan osäkerhet kring äganderätten till en enskild fastighet utredas. Till skillnad från äganderättsutredning krävs det dock vid lagfartssammanträde att det påstådda förvärvet är giltigt för att lagfart skall kunna meddelas.

Ansökan om lagfartssammanträde sker hos inskrivningsmyndigheten. Närmare bestämmelser om institutet finns i 20 kap. 10 — 13 55 JB. Sammanfattningsvis kan sägas att lagfartssammanträde kan tillgripas i tre olika situationer, nämligen om en fångeshandling förkommit eller för- störts, om sökanden påstår att ett giltigt förvärv föreligger men inte vet om en giltig fångeshandling upprättats eller ej och slutligen om fångeshand- lingen är bristfällig utan att bristen medför att förvärvet är ogiltigt. Står det klart att någon fångeshandling aldrig upprättats eller att fånget är ogiltigt av annan anledning, exempelvis att tillstånd saknas enligt förvärvslagstift- ningen, kan lagfart inte vinnas genom ett lagfartssammanträde.

De avgränsningar som gäller för van och ett av de båda instituten har fört med sig praktiska olägenheter. Instituten skulle bli effektivare om tillämpningsområdet' för äganderättsutredningen utvidgas så att ett sådant förfarande kan tillämpas beträffande en enstaka fastighet samt om hinder för lagfart kan undanröjas genom lagfartssammanträde även om hindret har sin grund i ogiltighet.

Om instituten på detta sätt närmar sig varandra uppkommer frågan om det inte är tillräckligt med ett institut för att i extraordinär ordning fastställa äganderätten till en fastighet. Emellertid kan behovet av att i sådan ordning undanröja hinder för lagfart ha olika bakgrund.

I många fall när äganderätten till en fastighet är oklar finns det inte anledning att gå in på själva fastighetsindelningen utan i stället är en utredning av den rättsliga innebörden av tidigare fång avgörande. En sådan utredning bör lämpligen vara en uppgift för inskrivningsmyndighe- ten, som genom sin löpande handläggning av lagfartsfrågor och med sin tillgång till juridiskt skolad personal är väl lämpad för det.

Lagfartssammanträde är en billig och smidig form för att utreda vissa äganderättsförhållanden. Möjligheterna att undanröja olika former av ogiltighet bör enligt min mening inte vara mindre vid lagfartssammanträ- de än vid äganderättsutredning. Lagfartssammanträdet som rättsligt insti- tut bör därför utvidgas så att ogiltighet på grund av formfel eller fånges- mannens omyndighet e.d. inte utgör ett absolut hinder för lagfart. En förutsättning för att man på detta sätt i lagfartshänseende skall kunna bortse från en ogiltighetsgrund måste självfallet vara att det inte föreligger konkurrerande äganderättsanspråk. Här bör understrykas att lagfartssam-

• Sida 48
•  Original

manträde även fortsättningsvis skall ses som en extra ordinär åtgärd. Brister i en fångeshandling som går att lägga till rätta genom tillägg eller kompletterande utredning kan inte undanröjas genom lagfartssammanträ- de.

På samma sätt som gäller vid äganderättsutredning bör uttryckligt un- dantag göras för fall då ogiltigheten beror på bristande förvärvstillstånd.

En ovisshet om äganderätten till fast egendom kan emellertid också ha sin grund i tilltrasslade fastighetsförhållanden, vilka kan klarläggas endast genom någon form av lantmäteriförrättning. När fråga är om legalisering av privat jorddelning kan enligt 21 5 lagen om äganderättsutredning och legalisering äganderätten utredas i förrättningen. Även i andra fall ger förrättningsformen goda möjligheter att utreda hur marken rent faktiskt hävdas, något som kan vara av betydelse vid en bedömning av ägande- rättsanspråk. Institutet äganderättsutredning bör av dessa skäl kvarstå.

1 en fastighetsbildningsförrättning är det vanligt att äganderättsfrågorna ställs på sin spets. Enligt gällande rätt har en utredning i sådana frågor inom ramen för en fastighetsbildningsförrättning inte status av en ägande- rättsutredning. Det ställningstagandc som görs i förrättningen saknar där- för rättskraft utanför denna. Från effektivitetssynpunkt är det önskvärt att äganderättsfrågan rättskraftigt kan avgöras i förrättningen. En sådan möj- lighet kan enligt min mening införas utan att några olägenheter uppkom- mer.

Jag anser av dessa skäl att båda instituten bör behållas och att deras tillämpningsområden bör utvidgas något. Vidare bör en äganderättsutred- ning få handläggas tillsammans med annan förrättning om äganderättsut- redningen är av betydelse för denna förrättning. Detta kräver ändring av 20 kap. 13 5 JB samt 1 och 2 55 lagen (1971:1037) om äganderättsutred- ning och legalisering.

Mitt ställningstagande innebär att den som påstår sig vara ägare till en fastighet och som vill vinna lagfart på fastigheten i extraordinär ordning i princip får tillgång till två alternativ. Det ligger emellertid i sakens natur att sökanden om möjligt bör" välja det billigaste förfarandet, dvs. vanligen lagfartssammanträde.

Enligt gällande rätt är det en förutsättning för äganderättsutredning att länsstyrelsen förordnar om det. Sådant förordnande skall föregås av sam- råd med inskrivningsmyndigheten och övriga myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för avgörandet. Denna ordning bör gälla även framgent. Förordnandc om äganderättsutredning bör inte meddelas. om syftet med ansökningen kan uppnås genom ett lagfartssammanträde och detta framstår som lämpligare. Underlag för bedömningen bör kunna framkomma genom samrådsförfarandet.

En speciell ställning intar de fall då ovisshet om äganderätten uppkom- mer i en pågående lantmäteriförrättning. I sådana fall är det som jag tidigare framhållit ofta lämpligt att utredningen görs i form av en ägande- rättsutredning. Det bör enligt min mening ankomma på fastighetsbild- ningsmyndigheten att i en pågående förrättning, efter samråd med bl.a. inskrivningsmyndigheten, besluta om äganderättsutredning beträffande en enstaka fastighet. En sådan lösning överensstämmer med vad som i dag gäller när en äganderättsutredning företas i samband med en legalisering.

• Sida 49
•  Original

2.3. 1.5 Företrädare/ör upplösta juridiska personer

Mitt förslag: Berör en lantmäteriförrättning en fastighet som tillhör ett bolag, en förening eller någon annan sammanslutning som har upplösts, får rätten förordna en god man att företräda fastigheten. Godmanskapet avvecklas genom att ett eventuellt överskott efter förordnande av rätten överförs till allmänna arvsfonden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att godmanskapet skall kunna avvecklas också genom att egendomen överförs till annat allmännyttigt ändamål än allmänna arvsfonden.

Remissinstanserna': Är övervägande positiva till utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Om en juridisk person som har upphört att existera står som lagfaren ägare till en fastighet, finns det ingen som direkt kan företräda fastigheten. Detta kan orsaka problem i den löpande förrätt- ningsverksamheten.

Framkommer det att en fastighet tillhör ett upplöst aktiebolag, skall enligt 13 kap. 165 aktiebolagslagen (l975:1385) likvidationsförfarandet återupptas. Är en likvidator inte redan utsedd, skall rätten efter anmälan förordna en sådan. Anmälan kan göras bl.a. av borgenärer eller andra vilkas rätt kan vara beroende av att det finns en företrädare för bolaget. Ett återupptagande av likvidationsförfarandet löser representationsfrågan i förrättningen men innebär knappast en effektiv lösning av det grundläg- gande problemet. nämligen att avveckla den kvardröjande formella ägan- derätten. Kostnaderna för att på ett regelrätt sätt fullfölja likvidationen kan komma att överstiga tillgängliga medel. Bolaget kan då enligt 13 kap. 15 5 tredje stycket ABL försättas i konkurs varvid de begränsade tillgång- arna i stället förbrukas i konkursförfarandet. I huvudsak motsvarande regler gäller för ekonomiska föreningar.

Beträffande ideella föreningar saknas lagstiftning. Det finns således ing- en möjlighet att genom förordnande av likvidator c. d. i en förrättning lösa representationsfrågan för en fastighet som är lagfaren för en icke verksam förening.

Jag delar utredningens och remissinstansernas uppfattning att de nu angivna problemen kan lösas genom att en god man förordnas för en upplöst eller inte längre existerande sammanslutning. Jag föreslår att FBL kompletteras i enlighet härmed genom en ny bestämmelse. 4 kap. 1 l a 5.

Godmanskapet bör kunna avvecklas genom att egendomen i enlighet med utredningens förslag överförs till allmänna arvsfonden. Frågan är emellertid om avveckling bör kunna ske också genom att egendomen efter förordnande av rätten överförs till något annat allmännyttigt ändamål.

En sådan möjlighet skulle kunna vara lämplig i fall då egendomen har tillhört en upplöst ideell förening och det finns en ny förening som driver i samma typ av verksamhet som den upplösta. Även om den situationenär tänkbar torde den dock mer sällan vara på detta sätt renodlad och enkel. Det finns därför en viss risk för att en sådan avveckling leder till tillämp-

• Sida 50
•  Original

ningsproblem som för sin lösning kräver utredningar och därmed också kostnader. Enligt min mening måste förfarandet vara Så enkelt som möj- ligt. Jag föreslår därför att sammanslutningens egendom skall kunna över- föras till allmänna arvsfonden.

2. 3. 2. I Rättighetshavarnas ställning som sakägare

Mitt förslag: Vid fastighetsbildning skall fastighetsägaren på myn- dighetens begäran upplysa om kända rättighetshavare. Underlåter fastighetsägaren utan skäl att lämna upplysningar, skall han ersätta den skada som därigenom kan tillfogas rättighetshavarna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Godtar överlag förslaget. Vissa detaljanmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Vid en fastighetsbildningsförrättning åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att utreda vilka som i egenskap av fastig— hetsägare eller på annan grund är sakägare i förrättningen (4 kap. 11 & FBL). Beträffande servitut och andra fastighetsanknutna rättigheter följer rättighetshavarnas sakägarställning av fastighetsinnehavet. Vilka som i övrigt har sådan ställning framgår enligt gällande rätt av 5 kap. 345 FBL som innebär att en innehavare av nyttjanderätt eller elektrisk kraft är sakägare om en fastighetsreglering har betydelse för honom. Jag har i avsnitt 2.3.l.3 förordat att denna bestämmelse utan saklig ändring över— förs till 4 kap. 11 5 första stycket FBL.

När det gäller otfteialrättigheter innehåller fastighetsregistret fullständi- ga upplysningar bara för tiden efter år 1972. För tiden dessförinnan är fastighetsbildningsmyndigheten i stor utsträckning hänvisad till arkiv- handlingar. lnte heller beträffande avtalsrättighetcr finns det någon full- ständig registerföring. Många rättigheter såsom arrende och hyra blir normalt inte föremål för inskrivning. Fastighetsbildningsmyndigheten är därför vid fullgörande av sin utredningsskyldighet i stor utsträckning hänvisad till de upplysningar som framkommer i förrättningen.

l ansökan om förrättning skall sökanden ange vilka innehavare av servi- tut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft som berörs av åtgärden. Detta gäller dock bara i den mån det kan anses skäligt att han skaffar fram uppgifter om rättigheterna eller sådana uppgifter ändå är tillgängliga för honom (4 kap. 85 FBL). Begränsningen är av stor praktisk betydelse eftersom många av de rättigheter som kan beröras av förrättningen inte behöver ha anknytning till sökandens fastighet. Genom ansökningen får fastighetsbildningsniyndigheten sålunda inte fullständiga uppgifter om de rättigheter som kan komma att beröras. Andra än sökanden har — med undantag för fall då det blir fråga om inlösen — inte någon skyldighet att lämna uppgifter om detta. Vid inlösen skall däremot berörda fastighets-

• Sida 51
•  Original

ägare lämna upplysningar om rättighetshavare (8 kap. 75 andra stycket FBL). "

En fastighetsreglering kan genom medgivande enligt 5 kap. 185 FBL medföra betydande förändringar av fastigheternas storlek och därmed också beröra rättighetshavarnas ställning. Situationen kan då likna den som föreligger då fastigheterna byter ägare. 1 det senare fallet föreligger vid frivillig fastighetsöverlåtelse en skyldighet för överlåtaren att göra förbe- håll om rättigheterna (7 kap. 11 & JB), och vid expropriation är fastighets- ägaren skyldig att upplysa om kända sakägare (5 kap. 7 ä expropriations- lagen).

De olikheter som föreligger i fråga om fastighetsägarens skyldighet vid fastighetsbildning och fall då en fastighet eller del av fastigheten byter ägare bör undanröjas. Jag anser därför. i likhet med utredningen, att de fastighetsägare som berörs av en förrättning alltid — alltså inte enbart när det är fråga om inlösen — skall vara skyldiga att på myndighetens begäran uppge vilka rättigheter som besvärar fastigheterna.

En sådan ordning innebär inte att fastighetsbildningsmyndighetens skyl- dighet att utreda vem som är sakägare faller bort. Det bör även i fortsätt- ningen vara en uppgift för myndigheten att utreda denna fråga i den omfattning som är påkallad med hänsyn till fastighetsbildningens art och förhållandena i övrigt. Fastighetsägarens ansvar sträcker sig inte längre än till att upplysa om de förhållanden som är kända för honom (jfr 5 kap. 7 g" expropriationslagen).

Fastighetsägarens skyldighet att vid frivilliga överlåtelser. vid inlösen eller vid expropriation upplysa om upplåtna rättigheter är skadestånds- sanktionerad. På motsvarande—sätt bör en fastighetsägare som berörs av en fastighetsbildningsförrättning ersätta den skada som uppkommer om han utan giltigt skäl underlåter att på myndighetens begäran upplysa om vilka som innehar en särskild rätt till fastigheten.

Bestämmelsen om fastighetsägarens upplysningsskyldighet bör fogas in i 4kap. 11 & FBL som även i övrigt innehåller bestämmelser av betydelse för sakägarutredningen (jfr avsnitt 2.313 ovan). Genom den generella upplysningsplikten vid fastighetsbildning bortfaller behovet av en särskild reglering av upplysningsskyldigheten vid inlösen. varför 8 kap. 75 andra stycket FBL. kan upphävas. Detta leder till följdändringar i 225 anlägg- ningslagen (1973: 1 149) och 20 ä' ledningsrättslagen (1973: 1 144).

2. 3. 2. 2 Inverkan aplastig/1elsreg/ering på arla/.vrällig/n'ter

Mitt förslag: Om sakägare begär det. får fastighetsbildningsmyndig- heten vid en fastighetsreglering förordna att en avtalsrättighet som gäller i den mark som överförs genom regleringen skall bestå i det överförda området. Förutsättningarna för ett sådant förordnande är att åtgärden är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

• Sida 52
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt utom så till vida att ett förordnande skall kunna meddelas även utan begäran av sakägare.

Remissinstanserna: Så gott som alla tillstyrker utredningens förslag. Skälen för mitt. förslag: Om fastighetsindelningen ändras genom en fastighetsreglering gäller de avtalsrättighetcr som upplåtits i den avstående fastigheten inte vidare i den mark som överförs genom regleringen (7 kap. 29 å andra stycket JB). Fastighetsbildningsmyndigheten saknar enligt gäl- lande rätt möjlighet att göra undantag från denna bestämmelse.

1 de flesta fall leder den nuvarande ordningen till ett rimligt och ända- målsenligt resultat. Undantagvis kan den dock medföra vissa olägenheter. Så är exempelvis fallet om avtalsrättigheten mycket väl skulle kunna stå kvar utan att detta motverkar syftet med regleringen. Detta är inte ovanligt beträffande servitut och nyttjanderätter för olika sorters ledningar.

l viss utsträckning kan icke önskvärda konsekvenser av den nuvarande bestämmelsen undvikas genom att fastighetsbildningsmyndigheten i för- rättningen verkar för frivilliga överenskommelser om rättighetens bestånd eller, i den utsträckning detta är möjligt, ersätter en avtalsrättighet med ett Officialservitut eller en ledningsrätt. Ofta är emellertid dessa möjligheter otillräckliga. Dessutom kräver de nästan undantagslöst extra insatser i förrättningen. något som kan fördyra denna.

Till saken hör att såväl rättighetshavaren som ägaren till den fastighet dit marköverföringen sker var för sig kan ha intresse av att rättigheten består. Rättighetshavaren får då möjlighet att på oförändrade villkor utöva sin verksamhet. Den tillträdande fastighetsägarens skyldighet att ge ut ersättning kan minska om rättigheten består. Sakägare kan även ha andra skäl för att en rättighet bör bestå. Exempelvis kan båtnadsprövningen påverkas och därmed förutsättningarna för förrättningen.

Enligt min mening bör fastighetsbildningsmyndigheten ges möjlighet att under vissa förutsättningar förordna att en avtalsrättighet som upplåtits i den avstående fastigheten och som utövas inom det område som överförs skall bestå i det överförda området. En avvikelse från huvudregeln i 7 kap. 295 andra stycket bör dock göras bara om det finns ett uttalat enskilt intresse härför. Fastighetsbildningsmyndigheten bör därför inte meddela ett förordnande av detta slag på eget initiativ utan först om det begärs av någon sakägare.

En förutsättning för att avtalsrättigheten skall bestå bör vara att ett förordnande om detta kan anses lämpligt. Om sakägarna är överens om att rättigheten kan bestå bör fastighetsbildningsmyndigheten — om åtgärden inte är olämplig från allmän synpunkt (jfr 3 kap. FBL) — förordna att rättigheten skall bestå. Annorlunda förhåller det sig om sakägarna har skilda uppfattningar i frågan. Endast undantagsvis kan det då vara lämp- ligt att rättigheten i strid mot 7 kap. 29 & andra stycket JB står kvar. Men varje invändning bör inte förhindra ett förordnande utan endast sakligt grundade invändningar bör beaktas. Kan en rättighet säkerställas exempel- vis genom en ledningsrätt eller ett Officialservitut, kan ett förordnande om avtalsrättighetens bestånd vara lämpligt även om den mottagande fastig- hetens ägare inte biträder åtgärden.

En annan förutsättning för att avtalsrättighcten skall bestå bör vara att

• Sida 53
•  Original

syftet med fastighetsregleringcn inte motverkas. Detta syfte är att uppnå en bättre fastighetsindelning för den avsedda markanvändningen. Denna förbättring skall ha varaktig karaktär. [ vissa fall kan det vara utan betydel- se om en avtalsrättighet står kvar i det överförda markområdet, medan en sådan åtgärd i andra fall kan urholka nyttan av regleringen. Fastighetsbild- ningsmyndigheten bör därför även pröva att ett förordnande i det enskilda fallet inte motverkar syftet med regleringen. Skulle ett förordnande mins- ka eller helt spoliera den avsedda effekten. bör förordnandet inte medde- las.

Med hänsyn till vad jag nu anfört föreslår jag att fastighetsbildnings- myndigheten — på begäran av sakägare — skall förordna att en rättighet som grundar sig på avtal skall bestå i ett område som överförs vid fastig- hetsreglering under förutsättning att åtgärden är lämplig och inte motver- kar syftet med regleringen.

Frågan om en rättighets bestånd kan komma att väckas av den tillträ- dande fastighetsägaren i syfte att undgå ersättningsskyldighet gentemot rättighetshavaren. Det finns då sällan anledning att blanda in rättighets- havaren i förrättningen. Den nya bestämmelsen bör utformas med hänsyn till detta. Ett förordnande bör alltså kunna meddelas utan att rättighets- havaren blivit hörd om det är uppenbart att åtgärden inte kan vara till olägenhet för honom och hans hörande i övrigt framstår som obehövligt. Härigenom kommer handläggningen att kunna underlättas i väsentlig mån vid många förrättningar. Detta gäller inte minst förrättningar som berör ledningsservitut.

Fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet att förordna att en rättighet skall stå kvar i mark som byter fastighetstillhörighet bör redovisas i två nya paragrafer i FBL, och 5 kap. 33 a & och 7 kap. 13 &.

Om en rättighet genom ett förordnande av det slag jag nu har förordat (5 kap. 33 a & FBL) skall stå kvar och gälla mot den tillträdande fastighets- ägaren, måste detta i allmänhet beaktas när likvidvärdet av den överförda marken skall bestämmas. Detta blir framför allt fallet när rättigheten är av benefik natur eller när vederlaget har betalats i förskott och tillträdaren således inte kan påräkna det utbyte som svarar mot belastningen. Hur likvidvärdet bestäms har emellertid betydelse inte bara mellan fastighets- ägarna. Värderingen påverkar också inteckningshavarnas rätt. Utredning- en har med hänsyn härtill ansett att en reduktion av det likvidvärde som skall tillgodoräknas den avstående fastigheten inte får göras, om skada därigenom uppkommer för fordringsägare med bättre rätt än rättighets- havaren. Detta skulle innebära att den tillträdande fastighetsägaren kan få utge full likvid för markområdet, trots att detta är belastat av en rättighet. Han skulle alltså få täcka förlustrisken för fordringshavarna i den avståen- de fastigheten genom att betala mer för marken än den är värd. En remissinstans har i stället förordat att den ersättning som inte motsvarar likvidvärdet skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåt- gärden. Medför inte fastighetsregleringcn sådan vinst som kan täcka er- sättningen bör den enligt denna remissinstans inte komma till stånd eller i varje fall inte innehålla ett förordnande om rättighetens bestånd. [ en sådan situation kan det inte uteslutas att rättighetshavaren kan vara be-

• Sida 54
•  Original

redd att svara för hela eller del av ersättningen. vilket motiverar att han inkluderas i den krets som skall stå för ersättningen.

Jag delar uppfattningen att skyldigheten att betala nu aktuell ersättning fördelas mellan sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn till den nytta de har av att regleringen genomförs på ett sätt som kräver ersättning. Jag föreslår därför att det införs en ny bestämmelse om reduktion av likvidvärde i 5 kap. 105 FBL och att den utformas i överensstämmelse med vad jag nu har sagt.

Det sakrättsliga skyddet för en rättighet är i många fall beroende av att denna är inskriven. När en rättighet byter fastighetsanknytning genom ett förordnande är det därför nödvändigt att inskrivningcn förs över till den nya fastigheten. En föreskrift om detta bör tas in dels i en ny paragraf i jordabalken (23 kap. 9 5 JB), dels i den nya 5 kap. 33 a 5 FBL. Jag avser att senare för regeringen framlägga förslag om komplettering av fastighets- bildningskungörelsen med föreskrifter hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras.

Utövas en rättighet helt inom det område som överförs genom fastig- hetsregleringcn innebär ett förordnande om rättighetens bestånd inte an- nat för rättighetshavaren än vad som skulle ha följt av att'den belastade fastigheten hade bytt ägare. Upplåtelseavtalet består och tillträdaren över- tar avträdarens rättigheter och skyldigheter i förhållande till rättighets- havaren. Om rättigheten efter förordnandet kommer att belasta såväl upplåtelsefastigheten som den tillträdande fastigheten, blir effekten i prin- cip densamma som_vid klyvning eller avstyckning. Bestämmelser om vad som då gäller finns i 7 kap. 28 5 JB. Enligt denna föreskrift skall vederlaget för rättigheten fördelas mellan ägarna i förhållande till belastningen på varje fastighet. Det nämnda lagrummet bör justeras så att samma förhål- lande kommer att gälla när en rättighet belastar flera fastigheter till följd av fastighetsreglering.

Det ankommer inte på fastighetsbildningsmyndigheten att vid klyvning och avstyckning i förrättningen göra en vederlagsfördelning enligt 7 kap. 28 5 JB. Det är i stället ägarnas sak att träffa en uppgörelse härom. I sista hand får frågan avgöras av domstol. Vid fastighetsreglering kan emellertid vederlagsfördelningen ha betydelse för bestämmande av likvidersättning- en. Frågan bör därför kunna tas upp och avgöras av fastighetsbildnings- myndigheten. Den nya bestämmelsen om förordnandemöjligheten (5 kap. 33 a5 FBL) bör ge utrymme för fastighctsbildningsmyndigheten att före- skriva sådan jämkning av upplåtelsevillkoren som är ofrånkomlig.

Jag vill i detta sammanhang slutligen ta upp ytterligare ett förslag som utredningen lagt fram och som inte endast berör fastighetsreglering utan även avstyckning och klyvning. En uppdelning av en rättighetsbelastad fastighet kan bl. a. urholka rättighetshavarens faktiska nytta av rättigheten. Utredningen har föreslagit — genom ett tillägg till 7 kap. 285 JB — att uppsägning av upplåtelseavtalet från en avfastighetsägarna skall ge en nyttjanderättshavare rätten att frånträda upplåtelsen i dess helhet. Nytt- janderättshavaren löper enligt utredningen därmed inte risken att vara bunden av upplåtelseavtalet efter det att han förlorat rätten till en del av det ursprungliga upplåtelseområdet.

• Sida 55
•  Original

För egen del anser jag att rättighetshavarnas intressen redan är säker- ställda inom det nuvarande regelsystemet. Som utredningen har framhållit tillkommer inte genom förrättningen någon ny upplåtelse, utan upplåtel- sen gäller mot fastighetsägarna gemensamt under den återstående upplå- telsetiden. Förlängs avtalet på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelser i upplåtelseavtalet, innebär inte heller detta att en ny upplå- telse kommer till stånd (jfr 7 kap. 7 5 2 st. och 7 kap. 8 5 2 st. JB). En av de båda fastighetsägarna kan därför inte — med verkan enbart på rättsförhål- landet mellan honom och rättighetshavaren — säga upp avtalet. Vid upp- sägning kommer således avtalet i hela dess vidd att bli föremål för pröv- ning.

Med hänsyn till det anförda kan jag inte finna att nyttjanderättshavaren kan förlora rätten enbart till en del av det upplåtna området. Det saknas alltså skäl att göra det av utredningen föreslagna tillägget till 7 kap. 285 jordabalken.

2. 3. 2. 3 Fastighetsreglering som berör besitmingsskyddade arrenden

Mitt förslag: På yrkande av en arrendator skall besittningsskyddade upplåtelser förbehållas vid fastighetsreglering. om arrendatorn visar beaktansvärda skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar regleringens syfte.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag har i huvudsak godtagits av remissinstanserna.

Skälen för mitt förslag: En huvudprincip i arrendelagstiftningen är att arrendatorn skall ha ett starkt besittningsskydd. Detta har ansetts motive- rat från både sociala och samhällsckonomiska synpunkter. Det besitt- ningsskyddade arrendet beaktas emellertid inte särskilt i reglerna om fastighetsreglering. Detta innebär bl. a. att ettjordbruksarrende till följd av bestämmelsen i 7kap. 295 jordabalken upphör att gälla i mark som frångår arrendefastigheten. Detta kan utnyttjas för att kringgå besittnings- skyddet. något som givetvis inte är tillfredsställande.

Jag har tidigare föreslagit (se avsnitt 2.3.2.2) att fastighetsbildningsmyn- digheten i vissa fall skall kunna förordna om att en avtalsrättighet skall kunna bestå i mark som överförs genom fastighetsreglering. När det gäller besittningsskyddade arrenden bör utrymmet för ett sådant förordnande vara något större i fall då arrendatorn har beaktansvärda skäl för ett fortsatt arrende. Arrendet bör då bestå. om syftet med fastighetsreglering- en inte i väsentlig mån motverkas genom ett förordnande. Om ett besitt- ningsskyddat arrende berörs av marköverföring genom fastighetsreglering. bör alltså fastighetsbildningsmyndigheten på yrkande av arrendatorn kun- na förordna att rättigheten skall bestå i det överförda markområdet. om arrendatorn visar beaktansvärda 'skäl för detta och åtgärden inte i väsentlig mån motverkar syftet med regleringen.

• Sida 56
•  Original

2. 3. 2. 4 Tidpunkten/ör upphörande av en rättighet eftterfastighetsreglering

Mitt förslag: Vid fastighetsreglering skall en rättighetshavare vara skyldig att avträda marken den dag som fastighetsbildningsmyndig- heten bestämmer som tillträdesdag. Vid jordbruksarrende skall ar- rendatorn dock alltid vara tillförsäkrad en i lag fastställd omställ- ningstid. Har arrendatorn efter fastighetsreglering rätt att säga upp den återstående delen av arrendet. får uppsägningen göras till den tidpunkt då arrendet delvis upphör genom regleringen.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser godtar utred- ningens förslag.

Skälen för mitt förslag: [ gällande rätt finns inte någon uttrycklig regel som knyter de sakrättsliga verkningarna av en fastighetsbildningsåtgärd till den tidpunkt då marken har tillträtts. Tillträde sker normalt en kortare eller längre tid efter det fastighetsbildningsåtgärden blivit registrerad. ] vissa fall kan tillträdet dock ske redan dessförinnan (förtida tillträde).

Frågan kan ställas vilken sakrättslig betydelse det har att fastighetsbild- ningsåtgärden avslutas vid annan tidpunkt än när marktillträdet sker. Enligt utredningen är det oklart när enligt gällande rätt en rättighet, som belastar mark som överförs från en fastighet till en annan, faller bort. Frågan bör därför regleras uttryckligen. En lämpligt lösning är att rättig- hetshavaren skall vara skyldig att avträda marken vid den tillträdestid- punkt som bestäms vid förrättningen, dvs. att de sakrättsliga verkningarna med avseende på rättighetsupplåtelser knyts till tillträdesdagen. En be- stämmelse om detta bör tas in i en ny paragraf, 5 kap. 30 b 5 FBL.

När ett arrende till följd av uppsägning upphör före avtalstidens utgång är arrendatorn enligt bestämmelser i jordabalken tillförsäkrad en viss omställningstid. Som regel gäller att arrendet skall avträdas på den fardag (14 mars) som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Om arrendet i stället upphör helt eller delvis till följd av fastighetsreglering erfordras emellertid inte någon uppsägning, och arrendatorn erhåller där- för ingen lagstadgad omställningstid.

Enligt min mening bör en jordbruksarrendator i detta fall inte vara skyldig att avträda marken före den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatorn fick underrättelse att regleringen påkallats. Som en remissinstans har påpekat leder detta visserligen till att arrenda- torns ställning i vissa fall blir tryggare än fastighetsägarens; för den senare gäller att han måste avträda marken vid den av fastighetsbildningsmyndig- heten bestämda tillträdesdagen. Jag anser dock för min del inte att detta är något som med styrka talar mot ett klargörande av den nyss angivna innebörden. Tiden för omställningsperioden bör räknas från den dag ar- rendatorn i egenskap av sakägare fick underrättelse om att regleringen påkallats. I allmänhet blir detta den dag han delgavs kallelse till det första förrättningssammanträdet eller han på annat sätt bereddes tillfälle att yttra

• Sida 57
•  Original

sig över förrättningsansökan. Frågan bör regleras genom en särskild be- stämmelse i den nya paragrafen. 5 kap. 30 b5 FBL.

En föreskrift om rätt att överklaga beslutet bör tas in i 15 kap. 2 5 FBL. När ett arrende delvis faller bort genom fastighetsreglering är arrenda- torn i vissa fall berättigad att säga upp arrendet till den del det inte berörs av regleringen (7 kap. 30 5 andra stycket JB). Arrendet faller sålunda bort delvis genom regleringen och delvis genom uppsägning. Någon samord- ning i tiden för arrendets upphörande på dessa skilda grunder finns inte. Jag föreslår att en arrendator i samband med en uppsägning som görs med stöd av bestämmelsen i 7 kap. 30 5 andra stycket JB skall ha rätt att begära att arrendeavtalet skall upphöra samma dag som arrendatorn till följd av regleringen är skyldig att avträda marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 8 kap. 4 5 andra stycket JB.

2. 3. 2.5 A vräkningsjörjarandet vit/förändring av ett jordbruksarrende genom.fastighetsreg/ering

Mitt förslag: Om partsförhållandet i ett jordbruksarrende ändras genom ett särskilt förordnande om arrenderättens bestånd i mark som överförs till annan fastighet genom fastighetsreglering, skall avräkning ske mellan jordägare och arrendator.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Godtar allmänt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Den ekonomiska kompensationen till en nyttjan- derättshavare som lider skada genom fastighetsreglering kan komma till stånd dels genom jämkning av vederlaget enligt 7 kap. 30 5 JB, dels i vissa fall genom ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 5 FBL. Jag skall inte här närmare gå in på dessa ersättningsregler utan vill bara erinra om att frågan om ändring av ersättningsreglerna i 5 kap. FBL är aktuell i ett annat sammanhang (se Ds Ju 1988:41 Ersättning vid fastighetsreglering).

Vid jordbruksarrende kan utöver de nu anmärkta bestämmelserna av- räkningsförfarandet enligt 9 kap. 23 5 JB vara av intresse. Vid avräkning, som normalt grundas på en arrendesyn. tillgodoräknas arrendatorn för de brister vid tillträdet som han har avhjälpt, samtidigt som jordägaren på motsvarande sätt gottskrivs för de brister som uppkommit under arrende- tiden och som han får överta.

Förändras arrendet i enlighet med de bestämmelser jag har föreslagit i avsnitt 2.3.2.2 (5 kap. 33 35 FBL) inträder ett nytt partsförhållandc i det avräkningsförfarande som i framtiden skall ske enligt 9 kap. 23 5 JB. Det skuld- och fordringsförhållande som uppkommer genom förordnandet kan bli utomordenligt svårt att reglera i efterhand. Denna olägenhet bör elimi- neras genom en föreskrift om att avräkning alltid skall ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a 5 FBL. Denna nya föreskrift bör tas in i 9 kap. 23 5 JB.

• Sida 58
•  Original

2. 3.2. 6 Jämkning och upphävande av ol/icialn_i-'lljanderält genom fastighelsreg/ering

Mitt förslag: Om det är nödvändigt. med hänsyn till ändamålet med en fastighetsbildning. får villkoren för en s.k. officialnyttjanderätt jämkas under förutsättning att syftet med tvångsupplåtelscn därmed inte motverkas. Är det uppenbart att nyttjanderätten inte längre behövs. får fastighetsbildningsmyndigheten föreskriva att den skall upphävas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. RemissinStanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skäl för mitt förslag: Rättigheter som tillkommit genom expropriation, s.k. officialrättigheter. påverkas inte av att den belastade fastigheten för- ändras genom fastighetsreglering. Till skillnad från avtalsrättigheterna står alltså officialrättigheterna kvar i det överförda markområdet. Det finns goda skäl för denna ordning. En fastighetsbildningsförrättning är inte det rätta instrumentet för en avvägning mellan å ena sidan sådana intressen som är knutna till fastighetsindelningen och å andra sidan sådana sam- hällsintressen som utan särskild fastighetsanknytning ligger bakom den genom expropriation tillkomna officialnyttjanderätten.

I vissa fall skulle det emellertid vara praktiskt att kunna använda fastig- hetsregleringsinstitutet när det för en ändamålsenlig fastighetsindelning endast behövs en mindre jämkning av officialnyttjanderätten.

Enligt min mening bör även en officialnyttjandcrätt kunna jämkas i en fastighetsregleringsförrättning under förutsättning att jämkningen inte le- der till ett resultat som är oförenligt med rättighetens syfte. I fall då det är uppenbart att en officialrättighet inte längre begagnas bör den även helt kunna upphävas vid en fastighetsreglering som berör den rättighetsbelasta- de marken. En bestämmelse om detta bör tas in i 5 kap. 34 5 FBL.

2. 3. 2. 7.4 week/ing av or1_t-'ttiga servitut

Mitt förslag: Ett servitut får upphävas vid en fastighetsreglering utan att servitutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppen- bart att servitutet inte har utövats under en avsevärd tid och att upphävandet inte minskar den härskande fastighetens värde.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Remisskritiken är blandad. Vissa remissinstanser välkomnar utredningens förslag och framhåller att detta leder till förenk- lingar i förrättningshandläggningen. Andra avstyrker förslaget av rättssä- kerhetsskäl.

• Sida 59
•  Original

Skälen för mitt förslag: Ett servitut gäller normalt utan begränsningar i tiden. Det upphör inte utan vidare bara därför att ändamålet förfallit. ] mycket stor utsträckning är servituten registrerade. Avtalsservituten har vanligen skrivits in i fastighetsboken för att därmed få ett sakrättsligt skydd. Officialservituten skall sedan 1972 redovisas i fastighetsregistret. Eftersom servituten inte automatiskt förfaller när de inte längre fyller något ändamål. belastas registren av åtskilliga uppgifter om onyttiga servi- tut. De onyttiga servituten utgör också en belastning i den löpande förrätt- ningsverksamheten eftersom servitutshavaren alltid är sakägare.

Servitut kan avvecklas genom fastighetsreglering. Detta gäller inte bara i fråga om fastighetsbildningsservitut utan också beträffande andra slags Officialservitut — med vissa begränsningar — samt avtalsservitut. Regler om upphävande av servitut finns i 7 kap. 5 — 10 55 FBL. Den bestämmelse som närmast tar sikte på de onyttiga servituten är 5 5 andra stycket där det stadgas att servitut får upphävas bl. a. om det under avsevärd tid inte har utövats och omständigheterna även eljest är sådana att servitutet måste anses övergivet.

För avvecklingen gäller de regler som är tillämpliga vid fastighetsregle- ring i allmänhet. 1 en sådan förrättning har ägaren av den härskande fastigheten ställning som sakägare. Han är därtill i princip berättigad till ersättning för den mistade servitutsrätten. Fastighetsbildningsmyndighe- ten är skyldig att ta ställning i ersättningsfrågan även om något ersättnings- yrkande inte har framställts. Också i fall då servitutsrättcn har ett endast ringa värde måste ersättningsfrågan beaktas i förrättningen.

[ realiteten förhåller det sig emellertid så att servitutshavaren inte har något sakligt intresse av att yttra sig i saken. om servitutet i verklig mening är onyttigt. Någon grund för ersättning föreligger inte då.

Enligt min mening är det angeläget med hänsyn till förrättningsverksam- heten och till intresset att registren inte belastas av onödiga uppgifter att man på ett enkelt sätt kan upphäva servitut som uppenbarligen inte har någon betydelse. En regel härom måste emellertid omgärdas med garantier för rättssäkerheten. Kravet på rationalisering får Självfallet inte gå ut över enskildas rätt.

En förutsättning för att ett förenklat förfarande för upphävandet skall få tillgripas måste vara att det står utom varje tvivel att servitutet är onyttigt i den meningen att det inte utövas och omständigheterna är sådana att det får anses övergivet. En annan förutsättning måste vara att servitutet sak- nar ekonomiskt värde. ] första hand måste fastighetsbildningsmyndighe- ten därför utreda att servitutet sedan länge inte har utnyttjats. Hur det förhåller sig härmed torde ofta objektivt kunna fastställas genom den kunskap om de lokala förhållandena som framkommer i varje förrättning. Vid prövning av om det föreligger behov av en kvarstående servitutsrätt måste fastighetsbildningsmyndigheten agera med stor försiktighet och om- sorg och utnyttja alla tillgängliga informationskanaler för att skapa sig ett säkert beslutsunderlag. .

Den normala konsekvensen av att ett servitut på nu angivet sätt förlorat sin faktiska betydelse är att det saknar värde för den härskande fastighe- ten. Eftersom förslaget syftar till att servitutet skulle kunna upphävas utan

• Sida 60
•  Original

att servitutshavaren dras in i förrättningen, bör det åligga fastighetsbild- ningsmyndigheten att på eget initiativ pröva om ett upphävande skulle vara oskadligt från ekonomisk synpunkt. Vid denna prövning bör även beaktas om servitutet skulle kunna bli av betydelse i framtiden. Endast om det är uppenbart att servitutet saknar ekonomiskt värde bör fastighetsbild- ningsmyndigheten underlåta att behandla servitutshavaren som sakägare.

Fastighetsbildningsmyndigheten bör alltså kunna upphäva ett servitut utan att servitutshavaren ges tillfälle att yttra sig, om det är uppenbart att servitutet sedan lång tid inte har utövats och upphävandet inte minskar den härskande fastighetens värde. Med en på detta sätt utformad regel finns det enligt min mening ingen risk för att servitutshavarens rätt kränks.

En bestämmelse om rätt att i vissa fall upphäva ett onyttigt servitut utan att ägaren av den härskande fastigheten lämnas tillfälle att yttra sig i förrättningen bör tas in i 7 kap. 5 5 FBL.

2. 3. 2. 8 Disposition av servitut vidfastighetsreglering

Mitt förslag: Överförs mark genom fastighetsreglering från en fastig- het till vilken hör servitut, får fastighetsbildningsmyndigheten be- stämma att servitutet skall höra till endera av de berörda fastigheter- na eller till båda.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 55 FBL gäller ett servitut efter fastighetsreglering till förmån för samma fastighet som tidigare, såvida inte servitutet varit till nytta enbart för det område som frångått fastighe- ten genom regleringen. Om så är fallet gäller servitutet i stället till förmån för den fastighet till vilken området överförts. Denna regel är automatiskt verkande. Fastighetsbildningsmyndigheten kan således inte anpassa servi- tutet till vad som är mest ändamålsenligt i det enskilda fallet, exempelvis genom att låta servitutet gälla till förmån för de båda fastigheter som berörs av marköverföringen. Om en tillämpning av 2 kap. 5 5 leder till ett olyckligt resultat, finns visserligen möjligheten att "med tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. FBL upphäva den ursprungliga servitutsrätten =, och ersätta den med en nyinrättad. Ett sådant förfarande tynger emellertid " förrättningen.

Enligt min mening bör den nu angivna olägenheten undanröjas genom att fastighetsbildningsmyndigheten ges samma möjlighet som vid avstyck- ning och klyvning att bestämma vilken av de berörda fastigheterna som efter fastighetsreglering skall vara härskande eller att de båda skall vara det. En förutsättning för att fastighetsbildningsmyndigheten på detta sätt

• Sida 61
•  Original

skall få disponera servitutet måste dock vara att åtgärden saknar betydelse för belastningen på den tjänande fastigheten och därför kan företas utan att ägarna till denna fastighet dras in i förrättningen som sakägare. Fastighetsbildningsmyndighetens möjlighet att disponera servitut vid fastigsreglering bör framgå av en ny paragraf, 7 kap. 12 5 FBL.

2.4. Frågor om förrättningshandläggningen och förfarandet i fastighetsbildningsmål

Mitt förslag: Ansökan om fastighetsbildning skall kunna ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet eller till överlantmä- tarmyndigheten. Skrivelser med överklagande av fastighetsbild- ningsmyndigheternas beslut skall i överensstämmelse med den grundläggande principen i den nya förvaltningslagen ges in till be- slutsmyndigheten. Förvaltningslagens regler om omprövning skall inte gälla fastighetsbildningsmyndigheterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt utom så till vida att utredningen förutsatte att omprövningsreglerna i förvaltningsla- gen även skulle gälla fastighetsbildningsmyndighet.

Remissinstanserna: Godtar i sak utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande rätt skall fastighetsbildningsför- rättning handläggas av fastighetsbildningsmyndigheten i den ort där mar- ken är belägen (4 kap. 75 FBL). Ansökan skall ges in till fastighetsbild- ningsmyndigheten (4 kap. 8 5 FBL).

Lantmäteriverksamheten är så organiserad att det förutom en regional indelning också finns en funktionell sådan. Även sakens beskaffenhet påverkar således frågan till vilken myndighet en ansökan skall inges.

För att öka rättssäkerheten och dessutom underlätta allmänhetens kon— takt med myndigheterna bör i fortsättningen gälla att en ansökan om fastighetsbildning kan ges in till valfri fastighetsbildningsmyndighet inom länet samt till överlantmätarmyndigheten. En ny bestämmelse av denna innebörd bör tas in i 4 kap. 8 5 FBL.

Den 1 januari 1987 trädde den nya förvaltningslagen (l986z223) i kraft. Lagen innehåller flera nyheter beträffande handläggningen hos förvalt- ningsmyndigheter. bl. a. angående ordningen då ett beslut överklagas. Sålunda skall en skrivelse med överklagande ges in till den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet. Myndigheten prövar om överkla- gandet skett på föreskrivet sätt och i rätt tid. Om skrivelsen inte avvisas, skall den tillsammans med övriga handlingar i ärendet överlämnas till den myndighet som skall pröva överklagandet. Denna ordning skall tillämpas i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Genom följdlagstiftning har förfarandet vid överklagande av en rad myndighetsbeslut anpassats till den nya ordningen (jfr prop. 1986/87:39). '

• Sida 62
•  Original

] FBL finns bestämmelser som innebär att förvaltningslagens ordning inte tillämpas utan att en skrivelse med överklagande alltjämt skall ges in till överinstansen. fastighetsdomstolen. De skäl som anförts för den nya ordningen gäller emellertid enligt min mening också beträffande fastig- hetsbildningsmyndighetens verksamhet. FBL bör därför anpassas till för- valtningslagens ordning. Detta innebär att ändringar bör göras i 15 kap. 2 5 andra stycket. 3 5 första stycket, 4 5 samt 6 5 första stycket FBL.

En omläggning av förfarandet när det gäller ingivande av skrivelser med överklagande medför vissa nya uppgifter för beslutsmyndigheterna. Att fastighetsbildningsmyndigheten måste ta emot och registrera klagandens skrivelse innebär dock knappast någon ökad arbetsbelastning. eftersom det redan i dag normalt bör förekomma någon form av registrering när fastighetsdomstolen rekvirerar handlingar från fastighetsbildningsmyndig- heten. De kostnader av cngångsnatur som uppkommer för ändring av blanketter m.m. bör rymmas inom ramen för tillgängliga medel.

l FBL anges för olika typer av beslut inom vilken tid ett överklagande skall ske. Tiderna varierar starkt med hänsyn till ärendenas särpräglade karaktär. Det kan inte komma i fråga att den enhetliga tiden om tre veckor för överklagande som föreskrivs i förvaltningslagen (235 andra stycket) generellt skall gälla beträffande fastighetsbildningsmyndighetens beslut.

Fastighetsbildningsmyndighetens handläggning av skrivelser som inne- håller ett överklagande bör följa vad som gäller för underrätt. FBL bör därför kompletteras med en hänvisning till 52 kap. 2 och 4 55 rättegångs- balken. Redaktionellt hör en sådan bestämmelse hemma i 15 kap. FBL. Jag föreslår att den tas in i en ny paragraf. 12 5. Jag vill här erinra om att förvaltningslagen (10 5) innehåller bestämmelser om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten. Har skrivelsen kommit in för sent skall överklagandet avvisas. Ett avvisningsbcslut bör överklagas särskilt och jag föreslår att 15 kap. 2 5 FBL kompletteras i enlighet härmed.

Om en skrivelse med överklagande i framtiden av misstag ges in direkt till fastighetsdomstolen bör domstolen vidarebefordra skrivelsen till fastig- hetsbildningsmyndigheten med sådana upplysningar att myndigheten kan pröva om överklagandet skett i rätt tid. En bestämmelse härom bör ersätta 16 kap. 1 5 FBL som i dag innehåller bestämmelser om fastighetsdomsto— lens prövning av att överklagandet skett i rätt tid.

Det nya förfarandet leder till att ytterligare en instans kan pröva ett beslut att avvisa ett överklagande. Är avvisningsgrunden att överklagandet inte skett i rätt tid bör det vara fullt tillräckligt att frågan prövas av två instanser. En sådan ordning gäller enligt 305 förvaltningslagen om den andra instansen är en förvaltningsmyndighet. På grund av den avgräns- ning som gäller beträffande förvaltningslagens tillämpningsområde gäller emellertid inte den regeln om den andra instansen är en domstol. Frågan bör därför särregleras i FBL genom ett tillägg till 17 kap. 2 5 andra stycket.

Till nyheterna i förvaltningslagen hör reglerna om förvaltningsmyndig- heternas befogenhet att ompröva sina beslut i vissa fall. Dessa regler bör dock inte göras tillämpliga på ärenden hos fastighetsbildningsmyndighe- terna eftersom dessa ärenden ofta innefattar en prövning av motstående enskilda eller allmänna intressen. l FBL bör därför göras ett särskilt

• Sida 63
•  Original

undantag för 27—28 55 förvaltningslagen. En bestämmelse om detta bör tas in iden nya 15 kap. 12 5 FBL.

Under hänvisning till ett förslag av rättegångsutredningen (SOU 1982z25—26) om en viss ändring av 33 kap. 25 rättegångsbalken har fastighetsbildningsutredningen föreslagit en motsvarande anpassning av 16 kap. 25 FBL. Den ändring av 33 kap. 25 rättegångsbalken som rätte- gångsutredningen föreslagit har emellertid ännu inte genomförts. Jag är därför inte nu beredd att föreslå någon sådan ändring av 16 kap. 2 5 FBL.

l FBL används på ett flertal ställen uttrycket ”besvär” för att ange att ett beslut får överklagas. Lagen bör på denna punkt anpassas till det numera hävdvunna uttrycket "överklagande”. Detta leder till redaktionella jämk- ningar av följande bestämmelser: 4 kap. 17, 25 a, 29. 30 och 39 55, 5 kap. 30a5. 14 kap. 85, 15 kap. 3—5 och1155, 16kap.2,9, 11,12 och 15 55. 17 kap. 15.18 kap. 1 5samt 19 kap. 3 5 FBL.

2.4.2 Rättelse av skrivfel e. (1.

Mitt förslag: Den särskilda bestämmelsen i FBL om rättelse av skrivfel och liknande utgår. I stället tillämpas den nya förvaltnings- lagens bestämmelse i frågan. vilket innebär att en rättelseåtgärd får vidtas utan att part dessförinnan bereds tillfälle att yttra sig om yttrande framstår som obehövligt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Utredningens förslag lämnas utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Innehåller ett beslut till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende en uppenbar oriktighet får den myndighet som meddelat beslutet själv rätta till felet. Detta gäller numera generellt enligt den nya förvaltningslagen (26 5). Innan rättelse sker skall dock myndighe- ten ge part som berörs av åtgärden tillfälle att yttra sig om detta inte är obehövligt.

Beträffande felaktigheter i förrättningsbeslut som meddelats av fastig- hetsbildningsmyndighet gäller emellertid inte förvaltningslagens regel. I stället tillämpas specialbestämmelsen i 4 kap. 425 FBL. Bestämmelsen innebär bl. a. att den som berörs av åtgärden alltid skall få tillfälle att yttra sig.

Rättelseförfarandet enligt FBL är enligt min mening onödigt restriktivt i de fall det med fog kan göras gällande att en rättelseåtgärd inte kan vara till förfång för fastighetsägare eller rättighetshavare. Exempel på situationer där ett enklare rättelseförfarande vore önskvärt är när kringskrifter m.m. på kartor är ofullständiga eller när uppgifter om skattetal är bristfälliga. Dessa typer av felaktigheter — som behöver rättas närmast av formella skäl eller för att förtydliga ett beslut —- bör kunna rättas utan krav på att den som berörs av åtgärden ovillkorligen skall beredas tillfälle att yttra sig. Den ordning som gäller enligt den nya förvaltningslagen bör alltså gälla i

• Sida 64
•  Original

stället för den nuvarande särregleringen i FBL. Det bör i sammanhanget framhållas att den här föreslagna ordningen inte syftar till en utvidgning av självrättelsemöjligheterna utan endast till en förenkling av förfarandet i vissa fall.

Förslaget kräver utöver ett upphävande av 4 kap. 425 FBL följdänd- ringar i 14 kap. 2 5, 15 kap. 2 5 första stycket punkt 5 och 10 5 FBL samt i 2 5 lagen om äganderättsutredning och legalisering, 19 5 anläggningslagen och 16 5 ledningsrättslagen.

Mitt förslag: En ny bestämmelse införs som ger fastighetsbildnings- myndigheten möjlighet att. vid fastighetsbildning som kräver med-

givande enligt naturvårdslagen, på sökandens vägnar begära pröv— ning av tillåtligheten enligt den nämnda lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid alla våra vatten råder enligt naturvårdslagen (19642822, NVL) ett s.k. strandskydd. Det omfattar, om inte annat är särskilt föreskrivet, land- och vattenområdet intill 100 meter från strand- linjen och innebär som regel ett hinder bl.a. mot nybyggnation (165 NVL). Eftersom fastighetsbildning inte får ske så att syftet med natur- vårdsföreskrifter motverkas (3 kap. 25 andra stycket FBL), innebär strandskyddet också ett hinder mot fastighetsbildning för byggnadsända- mål. Uppkommer fråga om nybyggnation inom strandskyddsområde, kan således såväl nybyggnadsförbudet som förbudet mot fastighetsbildning utgöra hinder mot åtgärden. Länsstyrelsen kan emellertid dispensera från båda dessa förbud.

Enligt 16 5 tredje stycket NVL får länsstyrelsen sålunda medge undantag från nybyggndriv/örbudet om särskilda skäl föreligger. Att fastighetsbild- ning för bebyggelseändamål redan skett. anses i praxis utgöra särskilda skäl. Enligt 3 kap. 25 tredje stycket FBL gäller vidare att länsstyrelsen, likaledes om särskilda skäl föreligger, får medge _/ä.v11'ghc'tsbildning i strid mot sådana särskilda bestämmelser för marks bebyggande som strand- skyddet är ett exempel på. Dispens för fastighetsbildning erfordras emel- lertid inte om särskilt medgivande har lämnats till nybyggnad i strid mot bestämmelser hur mark får bebyggas (3 kap. 25 andra stycket FBL). Har dispens från nybyggnadsförbudet inom strandskyddsområdc lämnats, er- fordras således ingen särskild dispens för en efterföljande fastighetsbild- ningsåtgärd.

Det saknar inte betydelse i vilken inbördes ordning dispensfrågorna prövas. Visserligen är länsstyrelsen dispensmyndighet i båda fallen, och

• Sida 65
•  Original

det finns därför anledning att utgå ifrån att motstridiga markanvändnings- beslut inte kommer att fattas. Emellertid föreligger det en skillnad när det gäller möjligheterna att överklaga ett dispensbeslut. Dispens enligt 165 tredje stycket NVL från nybyggnadsförbudet kan överklagas hos regering- en av naturvårdsverket (40 5 tredje stycket NVL). Så är inte fallet beträf- fande ett medgivet undantag för fastighetsbildning enligt FBL. 1 fall då frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först. uppstår inget problem. Har en sådan dispens vunnit laga kraft, kan fastig- hetsbildning — som jag nyss nämnt -— ske utan dispens enligt FBL. Har däremot dispens enligt FBL lämnats utgör detta endast ett skäl för dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL men ingen absolut garanti för en sådan dispens. Lantmäteriverket har därföri sina anvisningar rekommen— derat en ordning som innebär att dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL skall prövas törst. Rekommendationen kan dock inte förhindra att den omvända ordningen kommer till användning i ett enskilt fall.

Den nuvarande ordningen kan resultera i motstridiga beslut om mark— användningen inte bara när det gäller mark inom strandskyddsområden utan också i andra fall när det gäller särskilda bestämmelser enligt NVL om markanvändningen. Konkurrerande markanvändningsbeslut kan säk- rast undvikas, om frågan om dispens från nybyggnadsförbudet enligt NVL prövas först. För att säkerställa en sådan ordning bör fastighetsbildnings— myndigheten ha möjlighet att, innan fastighetsbildningsfrågan avgörs, för sökandens räkning begära prövning av frågan om åtgärden kan tillåtas enligt den nämnda lagen. Härigenom uppnås på ett smidigt sätt en önsk— Värd samordning av förfarandena. En bestämmelse om detta bör placeras bland de regler i 4 kap. FBL som handlar om förrättningens inledande och grunderna för handläggningen, lämpligen som en ny 10 a 5.

Mitt förslag: Om det när ett mål förbereds i fastighetsdomstolen uppkommer enighet mellan sakägarna och eventuella andra talebe- rättigade om hur det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, får den lagfarne ledamot som svarar för beredningen själv avgöra målet i sak.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Utredningen har dessutom föreslagit dels bestämmelser om möjlighet för cnsamdomare att avgöra målet vid huvudförhandling eller på handlingarna. dels bestäm- melser om att fastighetsdomstolen utan parternas samtycke skall kunna avgöra saken utan huvudförhandling.

Remissinstanserna: Godtar i sak utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare lagt fram en rad förslag som syftar till att göra förrättningsverksamheten mer effektiv. EtTektivitetskra-

• Sida 66
•  Original

ven gör sig även gällande i fall då ett förrättningsbeslut överklagas till fastighetsdomstolen.

Förfarandet vid fastighetsdomstolen regleras dels i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål, FDL, dels i 16 kap. FBL. Härutöver gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om allmänna domstolar. För den förberedande handläggningen vid fastighetsdomstolen av ett överklagat förrättningsbeslut svarar en lagfaren ledamot ensam. Beredningen kan vara skriftlig men kan också ha formen av ett särskilt sammanträde (16 kap. 3 5 andra stycket FBL). 1 den sammansättning domstolen har när målet bereds är den inte domför i fråga om prövning av själva saken. För sådan prövning krävs en sammansättning som innefattar två lagfarna ledamöter samt en teknisk ledamot. Avgörs målet vid huvudförhandling skall dessutom två nämndemän delta (3—4 55 FDL).

Om det under den förberedande handläggningen uppnås enighet mellan sakägarna och andra taleberättigade om en lösning, kan målet -— till följd av domförhetsreglerna — inte avgöras av den lagfarne domare som svarar för de förberedande åtgärderna. Enligt min mening bör domförhetsregler- na mjukas upp på denna punkt.

Uppnås vid ett sådant särskilt sammanträde som sägs i 16 kap. 3 5 andra stycket FBL enighet mellan sakägarna eller mellan dessa och annan talebe- rättigad om det sätt på vilket det överklagade förrättningsbeslutet skall ändras, bör således målet kunna avgöras vid sammanträdet. Jag föreslår ett tillägg till den nämnda paragrafen av denna innebörd. Lagtekniskt kräver förslaget även ett tillägg till 4 5 FDL.

En förutsättning för att en överenskommelse på nu angivet sätt skall kunna läggas till grund för ett avgörande är att överenskommelsen är förenlig med de allmänna villkor som måste iakttas vid den ifrågavarande fastighctsbildningsåtgärden. Att så är fallet måste alltså prövas av ensam- domaren. Föreligger tveksamhet i fråga om förutsättningarna för ändring i enlighet med överenskommelsen, bör målet inte avgöras vid sammanträ- det.

Enighet mellan de inblandade fastighetsägarna kan uppkomma även under en skriftlig förberedelse. Också i detta fall bör, under förutsättning att överenskommelsen kan accepteras från fastighetsbildningssynpunkt, målet få avgöras utan huvudförhandling och av den handläggande ensam- domaren. FBL medger redan nu att målet i detta fall avgörs utan huvud- förhandling (16 kap. 8 5 FBL). Är alla inblandade ense om en viss ändring i det överklagade beslutet, bör det nämligen normalt kunna antas att en huvudförhandling saknar betydelse för prövningen. Däremot medger inte de nuvarande domförhetsreglerna i FDL att cnsamdomare i sådant fall avgör målet efter prövning av själva saken. Reglerna bör enligt min me- ning ge möjlighet till detta.

En särskild fråga i detta sammanhang är vilka möjligheter som bör finnas för en cnsamdomare att avgöra enklare mål eller mål som "rör små värden. Utredningen har menat att de nuvarande domförhetsreglerna bör mjukas upp och har därför föreslagit att domstolen skall vara domför med en lagfaren ledamot om det är tillräckligt med hänsyn till målets beskaffen- het att målet avgörs i denna sammansättning samt sakägarna och andra

• Sida 67
•  Original

taleberättigade samtycker till det eller saken är uppenbar. Enligt min mening följer emellertid detta redan av gällande rätt. Enligt 45 FDL är nämligen fastighetsdomstol vid handläggning av mål — utom när mål efter prövning av själva saken avgörs utan huvudförhandling — domför med en lagfaren ledamot i samma utsträckning som föreskrivs för tingsrätt. Detta innebär bl. a. att bestämmelsen i 1 kap. 3 5 rättegångsbalken blir tillämplig också i fastighetsdomstolen. Den bestämmelsen innebär att tingsrätten är domför med en lagfaren ledamot vid huvudförhandling när det är tillräck- ligt med hänsyn till målets beskaffenhet att målet avgörs av en enda domare och parterna samtycker till det. Med hänsyn till det anförda kan jag inte se att det finns behov av att på denna punkt ändra reglerna om fastighetsdomstolens domförhet.

Jag skall avslutningsvis ta upp frågan om fastighetsdomstolen i ökad utsträckning skall kunna avgöra mål på handlingarna oberoende av sak- ägares och andra taleberättigades inställning. Enligt utredningens bedöm- ning bör ett mål alltid kunna avgöras på handlingarna då det är uppenbart att en huvudförhandling är obehövlig. Jag anser för min del att en regel av sådant innehåll skulle vara alltför långtgående och föreslår därför inte någon sådan regel.

2.5. Boendeinflytande vid bildande och förvaltning av gemensamhetsanläggningar

Mitt förslag: Det hyresgästinflytande vid inrättande av gemensam- hetsanläggning som i dag är begränsat till storstadsområdena utvid- gas till att gälla hela landet. Vid utövande av sådant inflytande skall hyresgästerna företrädas av en organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet eller, om en så- dan förhandlingsordning inte gäller, en riksorganisation av hyres- gäster eller en förening som är ansluten till en sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Så gott som alla har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Vid bostadsbyggande finns det ofta anledning att inrätta anläggningar som är gemensamma för de boende. Det kan vara fråga om parkeringsanläggningar, förbindelseleder. gårdsutrymmen, lek- platser, värmeanläggningar. tvättstugor m.m. Reglerna om sådana gemen- samma anläggningar återfinns i anläggningslagen (1973:1149), AL. Själva inrättandet av en anläggning sker vid en förrättning av fastighetsbildnings- myndigheten. Rätten att begära förrättning tillkommer i första hand ägar- na till fastigheter som berörs av anläggningen samt byggnadsnämnden.

Genom särskild lagstiftning _ lag (1974:822) om ändring i anläggnings-

• Sida 68
•  Original

lagen — vilken trädde i kraft den ljanuari 1975 och innehåller bestämmel- ser av försökskaraktär har även hyresgästerna i en berörd fastighet tillagts rätt att påkalla sådan förrättning (18 5AL). Hyresgästerna har också i övrigt tillförsäkrats visst inflytande vid inrättande av gemensamhetsan- läggningar (7, 19, 30 och 31 55 AL). Försöksverksamheten är begränsad till kommunerna i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena med rätt för regeringen att efter särskild framställning från hyresgästhåll förordna att bestämmelserna skall gälla även i andra kommuner. Någon begäran om sådant förordnande har inte framställts.

Behov av att inrätta gemensamhetsanläggningar uppkommer ofta i sam- band med sanering av bostadsfastigheter. Saneringsverksamheten är inte koncentrerad till storstadsområdena utan pågår i ökande utsträckning i hela landet. Detta talar enligt min uppfattning för att inflytandereglema i AL bör ges en generell räckvidd. Tillämpningsområdet för bestämmelser- na om hyresgästinflytande i AL bör alltså utvidgas till att omfatta hela landet.

När det gäller formerna för hyresgästinflytandet innebär _AL för_ närvarande att hyresgästerna skall företrädas av en hyresgästorganisation, varmed förstås en riksorganisation av hyresgäster eller en_ foremng som är anslut_c_n__t_il_l__ en sådan organisatior_1_oc11_ in_or_n_ vars verksamhetsområde fastigheterna är belägna. Av de lagar som innehåller bestämmelser om hyresgästinflytande är AL numera den enda som på detta sätt begränsar rätten att utöva hyresgästinflytandet. Enligt bostadsförvaltningslagen (1977: 792), hyresförhandlingslagen (1978:304) och bostadssaneringslagen (1973z531) får sålunda hyresgästinflytandet utövas också av en samman-

Som utredningen har konstaterat skiljer sig det hyresgästinflytande som har kommit till uttryck i AL inte på något avgörande sätt från det som finns reglerat i de nyss angivna lagarna. Det finns enligt min mening inget skäl att frånkänna en lokal hyresgästorganisation, som står utanför en riksorganisation, rätt att utöva hyresgästinflytandet enligt AL.

Frågan blir då hur hyresgästinflytandet närmare skall utformas. De tidigare angivna lagarna innehållerlo'olika lösningar på frågan. Bostads- förvaaningslagen och hyresförvaltmingslagen innebär att inflytandet ut- övas av en__organisatioligghyresgäster medan bostadssaneringslagen mne- bär att inflytandet i första hand tillkommer cio/rganisationpspmharjjtal om förhandlingsordning för fastigheten.

Enligt min mening är det lämpligt med hänsyn till det samband som i praktiken kan föreligga mellan sanerings- och anläggningsåtgärdcr att än- läggningslagens bestämmelser anpassas till vad som gäller enligt bostadssa- neringslagen. En sådan lösning innebär dessutom att fastighctsbildnings- myndigheten inte behöver hysa någon tvekan om vilken sammanslutning av hyresgäster som får agera i en anläggningsförrättning. Hyresgästinfly- landet i AL bör alltså i första hand få utövas av den organisation som har avtal om förhandlingsordning för berörd fastighet. Saknas en sådan för- handlingsordning bör inflytandet liksom för närvarande vara förbehållet en riksorganisation av hyresgäster eller en förening som är ansluten till en sådan organisation och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belä- gen. Vad jag nu har sagt bör komma till uttryck genom en ändring av 7 5 [ÅL-

• Sida 69
•  Original

Min bedömning: De nu gällande omröstningsreglerna för samfällig- hetsföreningar bör behållas oförändrade.

Utredningens förslag: För samfällighetsföreningar som förvaltar gemen- samhetsanläggningar i integrerade bostadsområden skall särskilda omröst- ningsregler gälla. Av två alternativa förslag —— blackrösmingsjförjézrande och individuell! rättnings/örjärande — förordar utredningen det sistnämn- da.

Remissinstanserna: Flera ifrågasätter behovet av särskilda regler för gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden. Även de som anser att ett lagstiftningsbehov föreligger kritiserar de framlagda förslagen. som anses bl. a. vara alltför komplicerade.

Bakgrund: Av bostadssociala skäl har i vissa fall eftersträvats en bland- ning av olika boendeformer inom samma bostadsområde. Den längst gående integrationen utmärks av att man inom ett och samma bostadsom- råde har bildat fastigheter som bebos av hyresgäster, bostadsrättshavare och småhusägare. Det finns också exempel på att integration har uppstått genom att besittningsformen i ett från början enhetligt område har ändrats beträffande några fastigheter. I de bostadsområden som från början plane- ras för flera upplåtelseformer finns vanligen gemensamhetsanläggningar som har inrättats gemensamt för fastigheterna. Vid sanering av äldre bebyggelse kan det uppkomma behov av sådana anläggningar för flera fastigheter.

En gemensamhetsanläggning förvaltas regelmässigt av en samfällighets- förening enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, SFL. När olika boendeformer är blandade på förut angivet sätt kan det orsaka vissa problem vid utövandet av förvaltningen av gemensamhetsanlägg- ningar genom en samfällighetsförening. Anledningen är att de skilda kate- gorierna av boende inte har samma möjligheter att direkt-påverka för- eningens verksamhet. Detta hänger i sin tur samman med utformningen av de rösträttsreglcr som gäller vid omröstning på föreningsstämman. Det är reglernas utformning i främst två avseenden som leder till skillnader i boendeinflytande.

För det första är enligt SFL rösträtten som sådan förbunden med med- lemskap i föreningen. Medlemskapet är i sin tur knutet till ägandet och inte till boendet. Varje småhusägare är medlem och har därmed rösträtt. Beträffande bostadsrättsfastigheter är inte bostadsrättshavarna utan bo- stadsrättsföreningen medlem. Och beträffande hyresfastigheter är inte hy- resgästerna utan hyresvärden (fastighetsägaren) medlem.

För det andra är huvudregeln enligt SFL att varje medlem i föreningen — oavsett om han äger en eller flera'berörda fastigheter — har en röst. Detta medför att exempelvis en ägare till ett hyreshus inte har större röstetal än var och en av småhusägarna i området. trots att hans fastighet bebos av många människor, kanske rentav fler än det sammanlagda anta-

• Sida 70
•  Original

let boende i småhusen. [ frågor av ekonomisk betydelse gäller visserligen en särskild regel som innebär att — om en medlem begär det — röstetalet i stället beräknas efter delägarfastighetens andelstal i samfälligheten. Detta tal fastställs av fastighetsbildningsmyndigheten vid inrättandet av gemen- samhetsanläggningen och bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta som fastigheten har av anläggningen. Regeln om omröstning efter andelstal är emellertid försedd med en spärr på det sättet att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar.

Skälen för min bedömning: Vid utformningen av nya bostadsområden är det ofta en fördel att bryta upp den kategoriindelning som lätt följer med skilda boendeformer. I viss utsträckning har det förekommit att olika upplåtelseformer har samlats i samma bostadsområde. I sådana fall är det en fördel om de boende själva får utforma och ta ansvaret för gemensam- hetsanläggningar för exempelvis fritidsaktiviteter och gemensam samvaro. Detta gäller också vid sanering av befintlig bebyggelse av blandad karak- tär.

Integrerade bostadsområden är i dag inte någon vanlig företeelse. Detta förhållande är dock i sig inte något skäl att underlåta att vidta lagstiftnings- åtgärder i frågan. Det skulle enligt min mening vara en fördel om omröst- ningsreglerna i SFL kunde utformas så att de inte uppfattas som ett hinder mot inrättandet av önskvärda gemensamhetsanläggningar. En förutsätt— ning för ändring i SFL:s omröstningsregler måste dock vara att man åstadkommer en rimlig lösning på de problem som har angivits i det föregående.

Utredningen har anvisat två metoder för att komma till rätta med dessa problem. Av de två alternativen har utredningen själv förordat ctt indivi- duell! röstningsförfarande. Förslaget innebär att all omröstning skall ske efter andelstal och att den rösträtt som tillkommer flerbostadsfastigheter- na fördelas till de boende genom avtal. Praktiskt taget alla remissinstanser har emellertid avvisat det individuella röstningsförfarandet, oftast med motiveringen att metoden är alltför tekniskt komplicerad. Jag delar denna uppfattning. Jag vill dessutom tillägga att hyresgästernas inflytande över sitt eget boende i övriga sammanhang bygger på avtal mellan hyresvärden och hyresgästernas organisationer. Enligt min mening finns det inte skäl att beträffande det inflytande de boende bör ha över förvaltningen av en gemensamhetsanläggning välja en annan principiell lösning. Inte heller finns det anledning att i detta sammanhang göra avsteg från den represen- tativa beslutsordning som gäller för bostadsrättsföreningar.

Frågan blir då om det andra av utredningen uppställda alternativet blackröstning.;förfärandel är genomförbart. I korthet innebär detta förfa- rande följande: Den nuvarande ordningen med ett fastighetsanknutet medlemskap i samfällighetsföreningen bibehålls. Huvudtalsmetoden ut- mönstras och röstetalet skall således alltid beräknas utifrån delägarfastig- heternas andelstal. Småhusägarna skall rösta i block på föreningsstämman, dvs. som en enhet med ett röstetal som utgör summan av varje småhusfas- tighets andelstal. Den nuvarande röstspärren (49 5 första stycket SFL) bibehålls och görs tillämplig på det för småhusblocket bestämda andelsta-

• Sida 71
•  Original

let. Hyresgästinflytandet regleras inte i lag utan möjliggörs genom överens— kommelse mellan ägaren av hyresfastigheten och en organisation av hyres— gäster.

Även beträffande detta alternativ är rcmissinstanserna negativa. Åtskil- liga anser att blockröstningsmetoden är alltför komplicerad och kan för- svåra arbetet i den enskilda föreningen. Kritiska röster finns även bland de remissinstanser som förordar att de nuvarande omröstningsreglerna änd- ras. Ett par remissinstanser förordar att spärregeln helt avskaffas vid gemensamhetsanläggningar i integrerade bostadsområden, således även vid blockröstning.

Remisskritikcn visar enligt min bedömning att inte heller ett blockröst- ningsförfarande enligt utredningens modell kan genomföras. l detta läge uppkommer frågan om det är möjligt att tillskapa en bättre balans mellan olika bonendeformer genom lagändringar som är mindre ingripandeän dem som utredningen har förordat utan att detta i sig skapar nya nack- delar.

En möjlighet skulle. då, som några remissinstanser har varit inne på, kunna vara att upphäva den spärregel som gäller vid omröstning enligt andelstalsmetoden. Regeln innebär som jag tidigare har nämnt att en medlems röstetal inte får överstiga en femtedel av det sammanlagda röste- talet för samtliga närvarande röstberättigade medlemmar. Avsikten är att förhindra att större delägare får ett dominerande inflytande över samfäl- lighetsföreningcn. _ Bibehåller man nuvarande omröstningsregler vid gemensamhetsanlägg- ningar i integrerade bostadsområden men upphäver spärregeln beträffan- de fall då omröstning begärs enligt andelstalsmetoden, förstärks visserligen flerbostadsfastigheternas ställning i ekonomiska frågor på de små andels- ägarnas bekostnad. Enligt min mening kan man dock inte bortse från risken för att en boendekategori med särintressen i förhållande till övriga boende inom området skulle kunna dominera samfällighetsföreningen om spärregeln slopades. Ett slopande av spärregeln skulle därför inte leda till att omröstningsreglerna innefattar den lämpliga avvägning mellan motstå- ende intressen som måste eftersträvas.

Jag kommer därför till slutsatsen att det i detta lagstiftningsärende inte har framkommit något förslag som innebär en godtagbar lösning på de problem som den nuvarande ordningen för med sig. Utredningens grundli- ga analys och de synpunkter som har framkommit under remissbehand- lingen ger alltså enligt min mening vid handen att det i varje fall för närvarande inte finns något lämpligt alternativ till de regler som gäller i dag. Jag förordar därför att dessa regler bibehålls oförändrade. Det bör dock tilläggas att detta ställningstagande givetvis inte utesluter att dessa frågor senare övervägs på nytt i ett annat sammanhang.

Med storkvarter avses i det följande en särskild form för småhusbebyggelse som karaktäriseras av att fastigheterna inom ett kvarter samverkar om olika gemensamma anläggningar på kvartersmarken. Anläggningarna kan

• Sida 72
•  Original

vara sådana som inom andra slags småhusområden brukar tillhöra varje enskild fastighet. exempelvis garage och parkeringsutrymmcn. Det kan också vara sådana anläggningar som vid mer traditionell planläggning undantas från kvartersmarken och hänförs till allmän plats.

2. 5 . 3. I Småhusägares inflytande vid gemem'am/ietsanläggningars tillkomst. utförande och _förva/tning m. m.

Mitt förslag: Nuvarande bestämmelser om inrättande av gemen- samhetsanläggningar inom storkvarter och om bildande av samfäl- lighetsförening ändras inte. Fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av förrättningsman övertas i vissa fall av fastighets- bildningsmyndigheten.

Utredningens förslag: Vid nyexploatering skall endast nödvändiga an- läggningar få inrättas innan småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. samfällighetsföreningar skall inte heller få bildas förrän merparten av småhusägarna har tillträtt sina fastigheter. Fastighetsdomstolens medver- kan vid förordnande av vissa förrättningsmän övertas av fastighetsbild- ningsmyndigheten.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans tillstyrker utredningens förslag att endast nyttiga anläggningar skall få inrättas före tillträdet. Ett fåtal instanser tillstyrker förslaget om en senareläggning av föreningsbildning— en.

Skälen för mitt förslag: När en gemensamhetsanläggning inrättas i be- fintlig småhusbebyggelse får de boende i egenskap av fastighetsägare ett direkt inflytande överanläggningens utformning. Annorlunda förhåller det sig ofta när en sådan anläggning inrättas vid nyexploatering. Vid inrättandet är småhusfastigheterna normalt inte överlåtna till brukarna och det är kanske inte ens känt vilka dessa blir. Initiativet till anläggningen tas av exploatören. Alla avgörande beslut kommer därför som regel att fattas utan medverkan av småhusägarna. Dessa får vanligen överta en helt färdigkonstruerad anläggning och en för förvaltningen av denna bildad samfällighetsförening.

En möjlighet att förstärka de boendes inflytande är, som utredningen har föreslagit. att endast sådana anläggningar som är nödvändiga för ett funktionellt boende skall få inrättas under exploateringsfasen och att en samfällighetsförening skall få bildas först sedan fastigheterna har sålts och tillträtts.

Att i de fall då en gemensamhetsanläggning inte är nödvändig inrätta en kompletterande gemensamhetsanläggning sedan exploateringen avslutats måste emellertid. som åtskilliga remissinstanser har påpekat, leda till kostnadshöjningar. Risken är också stor att anläggningar som inte bedöms som nödvändiga över huvud taget inte blir byggda. Till detta kommer att den föreslagna uppdelningen i nödvändiga och icke nödvändiga anlägg- ningar inte garanterar något verkligt inflytande för de boende.

• Sida 73
•  Original

Utredningens förslag att samfällighetsföreningen inte skall få bildas förrän småhusägarna har tillträtt sina fastigheter är visserligen från demo- kratisk synpunkt tilltalande. Det finns emellertid avgörande nackdelar med en senarelagd föreningsbildning. Enligt gällande rätt inträder fastig- hetsägarnas ansvar för gemensamhetsanläggningen redan genom anlägg- ningsbeslutet. Detta är praktiskt betingat och det går inte att skjuta upp ansvaret för anläggningens drift m.m. genom att senarelägga förenings- bildningen. Till dess en samfällighetsförening bildats gäller för gemensam- hetsanläggningen s.k. delägarförvaltning. Detta är en mycket osmidig förvaltningsform — i synnerhet om antalet delägare inte endast är ett fåtal — eftersom samstämmighet krävs för beslut. Enligt min bedömning är fördelarna med utredningens förslag inte sådana att de uppväger dessa nackdelar.

På grund av det anförda anser jag att utredningens förslag i de delar som nu har berörts inte bör genomföras.

I anslutning till sitt förslag om en senareläggning av bildandet av samfäl- lighetsförening aktualiserade utredningen frågan huruvida fastighetsdom- stolens medverkan vad gäller förordnande av sammanträdesledare m.m. kan avvaras. Utredningens förslag till förenklingar på denna punkt har godtagits av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan.

Jag ansluter mig till detta förslag och föreslår sålunda att bestämmelsen i 20 5 SFL — som innebär att fastighetsdomstolen skall förordna samman- trädesledare för att hålla sammanträde för bildande av samfällighetsföre- ning — utmönstras och ersätts med en bestämmelse att fastighetsbild- ningsmyndigheten utan särskilt förordnande skall hålla sådant samman- träde när någon av delägarna begär det. Om en delägare begär att annan än fastighetsbildningsmyndigheten skall hålla sådant sammanträde — exem- pelvis av kostnadsskäl — skall den föreslagne förordnas om han är lämplig för uppdraget. dvs. besitter tillräcklig erfarenhet och kunskap samt intar en fristående ställning i förhållande till sakägarna. Jag föreslår också att den befogenhet som fastighetsdomstolen enligt 7 5 andra stycket SFL har att vidta vissa interimistiska åtgärder överförs till fastighctsbildningsmyn- digheten. Slutligen föreslårjag att fastighetsbildningsmyndigheten i stället för fastighetsdomstolen skall förordna sammanträdesledare vid delägar- förvaltning (7 5 SFL). Ändringen i 75 SFL leder till en redaktionell änd- ring av 8 5 samma lag.

2. 5. 3. 2 Sam/ällighetsföreningars Skj-'ldig/iet att göra jbndavsättningar

Mitt förslag: Samfällighetsföreningar som förvaltar en gemensam- hetsanläggning för småhusfastigheter eller för sådana fastigheter jämte hyres- eller bostadsrättsfastigheter skall, för anläggningar av betydande värden, vara skyldiga att göra fondavsättningar för an- läggningens underhåll och förnyelse. '

• Sida 74
•  Original

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt förslag. Ut- redningsförslaget avser dock inte endast anläggningar av betydande ekono- miskt värde.

Remissinstanserna: Godtar utredningsförslaget. Flera remissinstanser menar dock att fonderingsskyldigheten skall inskränkas till att gälla endast anläggningar av betydande värde.

Skälen för mitt förslag: Vatten- och-avloppsledningar, fjärrvärmesystem, parkeringsutrymmen och förbindelseleder är exempel på kommunaltekni- ska anläggningar som inom storkvarter utförs som gemensamhetsanlägg- ningar. Anläggningarna är nödvändiga för ett funktionellt boende inom kvarteret. De kräver under sin tekniska och ekonomiska livslängd ett kontinuerligt underhåll. De som i dag har fördel av anläggningen bör ha ett ansvar för att den kan bibehållas eller ersättas. Rättviseskäl talar enligt min mening för att kostnaderna fördelas över anläggningens livslängd. Jag anser därför att det bör finnas en skyldighet att göra fondavsättningar för anläggningens underhåll och förnyelse. Genom en sådan fondering uppnås dessutom en bättre beredskap och ett större handlingsutrymme för för- eningen den dag åtgärder behövs för att vidmakthålla anläggningen.

I första hand bör de nya reglerna omfatta samfällighetsföreningar som förvaltar gemensamhetsanläggningar inrättade för enbart enskilda små- husfastigheter. dvs. de typiska storkvartersfallen. Skälen för fondering gör sig emellertid gällande med samma styrka beträffande samfällighetsföre- ningar som förvaltar en gemensamhetsanläggning inom bostadsområden där det utöver enskilda småhusfastigheter också förekommer hyres- och bostadsrättsfastigheter. I likhet med vad flera remissinstanser framhållit anser jag att fonderingsskyldigheten bör inskränkas till gemensamhetsan- läggningar av kommunalteknisk natur eller som annars är särskilt kapital- krävande.

De gemensamhetsanläggningar som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna är av skiftande karaktär och storlek. Motsvarande kan också sägas om de föreningar som förvaltar anläggningarna. Med hänsyn härtill flnnerjag det inte lämpligt att i lagen närmare reglera skyldigheten att göra avsättningar till sådan fond. Efter förebild av den bestämmelse som finns beträffande bostadsrättsföreningar (445 bostadsrättslagen) bör det ankomma på samfällighetsföreningen att själv fastställa grunderna för fondavsättningen. Grunderna bör anges i stadgarna. Jag föreslår att 285 SFL, som innehåller bestämmelser om vad stadgarna för en samfällighets- förening skall ange, kompletteras med en föreskrift av detta slag.

För att samfällighetsföreningen skall kunna bedöma vilka fondavsätt— ningar som krävs bör en underhålls— och förnyelseplan upprättas. Planen bör innehålla närmare upplysningar om anläggningens utförande och stan- dard, liksom uppgifter om antagen underhållscykel och beräknad livs- längd. Lagen om förvaltning av samfälligheter bör kompletteras med en ny bestämmelse härom (41a 5).

De förslag som jag har tagit upp för att trygga en rättvis och framåtsyf- tande förvaltning av gemensamhetsanläggningar bör gälla även beträffan- de äldre föreningar.

• Sida 75
•  Original

2.133. Omprövning av anläggningsbeslut vid ändrade/örhållanden

Mitt förslag: Nuvarande restriktiva bestämmelser om omprövning av ett anläggningsbeslut mjukas upp något. Omprövning skall såle- des inte kunna ske bara vid ändrade förhållanden utan också när ett klart behov härav föreligger.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag eller lämnar det utan erinran i sak. Vissa lagtekniska anmärkningar framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett anläggningsbeslut kan, förutom när det i beslutet särskilt har föreskrivits att omprövning får ske. omprövas endast om nya eller ändrade förhållanden av rent faktisk natur har inträtt. Änd- rad bcdömning av föreliggande fakta är således inte grund för ompröv- ning.

Det är enligt min bedömning väsentligt att en gemensamhetsanläggning kan verka långsiktigt och under stabila förhållanden. En viss restriktivitet måste därför prägla bedömningen av frågan om omprövning av villkoren för anläggningen. Å andra sidan kan man inte bortse ifrån att det efter hand kan framträda ett klart behov av att kunna modifiera villkoren för anläggningen med hänsyn till vunna erfarenheter. I likhet med utredning- en anser jag därför att utrymmet för en omprövning bör vidgas något. Bestämmelsen i 355 anläggningslagen bör alltså kompletteras så att om- prövningsförrättning, förutom i de fall som nu anges i paragrafen, även skall få äga rum om ett klart behöv härav föreligger.

2. 5.3.4 Sam/ällighetsjöreningars ställning vid en anläggningsjörrältning

Mitt förslag: En samfällighetsförening ges rätt att ta initiativ till en anläggningsförrättning rörande den egna gemensamhetsanläggning- en.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Därutöver föreslår utredningen att samfällighetsföreningen vid vissa omprövnings- förrättningar skall vara sakägare i stället för delägarna.

Remissinstanserna: Flertalet tillstyrker utredningens båda förslag. Några remissinstanser reser av rättssäkerhetsskäl invändningar mot förslaget att föreningen skall vara sakägare i stället för delägarna.

Skälen för mitt förslag: Myndigheternas handläggning av vissa ompröv- ningsförrättningar enligt 35 5 anläggningslagen skulle förenklas, om sam- fällighetsföreningen och inte delägarna är sakägare i förrättningen. Utred- ningens förslag om detta avser endast omprövningsförrättningar som gäl- ler ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i gemensamhetsan- läggningen. Utredningen har framhållit att förenklingen bör kunna genom-

• Sida 76
•  Original

föras eftersom den befintliga delägarkretsens intressen vid denna typ av förrättning i allmänhet bara berörs i begränsad utsträckning. Utredningsförslaget är enligt min mening inte helt invändningsfritt från rättssäkerhetssynpunkt. Med hänsyn till detta och då rationaliseringseffek- ten får bedömas som liten anserjag att förslaget inte bör genomföras. Däremot anserjag liksom utredningen att en samfällighetsförening bör ha rätt att ta initiativ till en anläggningsförrättning som berör den förvalta- de anläggningen. Detta ligger i linje med vad jag tidigare har föreslagit beträffande samfällighetsföreningars möjlighet att påkalla en förrättning för fastighetsreglering som berör den av föreningen förvaltade samfällda egendomen (avsnitt 2.3.l.2). En förutsättning för att föreningen skall få påkalla en förrättning som angår gemensamhetsanläggningen bör dock vara att beslut härom fattas av föreningens stämma. Vad jag nu har förordat bör komma till uttryck genom ett tillägg till 18 5 anläggningslagen.

2. 5 . 3. 5 Sam fäll ighetsji'ireni nga rs befogenheter

Min bedömning: Någon förändring i nuvarande bestämmelser om samfällighetsföreningars ändamål och verksamhet bör inte göras.

Utredningens förslag: Nuvarande bestämmelse om samfällighetsföre- ningars ändamål och verksamhet omredigeras för att möjliggöra en viss uppluckring av gällande praxis.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat utredningens förslag. Ett par av dem tillstyrker en något större rörelsefri- het för samfällighetsföreningarna men ifrågasätter lagförslagets utform- ning.

Skälen för min bedömning: Enligt 18 5 första stycket SFL är en samfällig- hetsförenings uppgift att förvalta den samfällighet för vilken den bildats. I linje härmed föreskrivs i paragrafens andra stycke att föreningen inte får driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose.

Frågan vad som hör till en samfällighets verksamhetsområde har varit uppe till prövning i domstol vid ett flertal tillfällen, och en tämligen omfattande praxis har utvecklats inom detta område.

Utredningen. som i och för sig understryker att utgångspunkten måste vara att en samfällighetsförenings befogenhet är avhängig av det ändamål som samfälligheten skall tillgodose. har ifrågasatt om inte en viss upp- mjukning av praxis vore önskvärd.

"Enligt min mening måste utgångspunkten även i framtiden vara att en samfällighetsförening inte bör få driva verksamhet som är främmande för det ändamål samfälligheten skall tillgodose. Hur gränsen skall dras i en- skilda fall kan dock inte gärna fixeras i lagtext utan bör i stället liksom hittills avgöras i rättstillämpningen. Den praxis som hittills har utvecklats är enligt min mening i huvudsak tillfredsställande. Jag anser därför att det inte föreligger skäl att ändra rättsläget på denna punkt.

• Sida 77
•  Original

2.6. Ikraftträdande m.m.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1990.

För några fall behövs särskilda övergångsbestämmelser. Har en förrättning enligt anläggningslagen avancerat så långt att sam- manträde hållits med sakägarna före ikraftträdande av de föreslagna la- gändringarna. bör det utökade hyresgästinflytandet inte påverka en sådan förrättning, se avsnitt 2.5.1.

För samfällighetsföreningar, som har bildats före ikraftträdandet och som enligt 28 5 andra stycket lagen om förvaltning av samfälligheter i sina stadgar skall ange grunderna för avsättning till fond för underhåll och förnyelse, krävs stadgeändring. Föreningarna bör ha visst rådrum att ge- nomföra stadgeändringarna. Dessa bör kunna beslutas senast på den för- eningsstämma som äger rum närmast efter sex månader efter ikraftträdan- det.

I avsnitt 2.4.4 harjag förordat att domförhetsreglerna i fastighetsdom- stolen ändras och att äldre bestämmelser skall tillämpas i mål där huvud- förhandling påbörjats före ikraftträdandet. Detta bör framgå av en särskild övergångsbestämmelse. Äldre bestämmelser bör också gälla i fråga om formerna för att överklaga en fastighetsbildningsmyndighets beslut i fall då detta har meddelats före ikraftträdandet, se avsnitt 2.4.1.

3. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justititedepartementct upprättats förslag till

1. lag om ändring i jordabalken

2. lag om ändring i lagen (19691246) öm domstolar i fastighetsmål

3. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (l970:988)

4. lag om ändring i lagen (197111037) om äganderättsutredning och legalisering

5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)

6. lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter

7. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973: 1144). Beträffande lagförslagen under 5 — 7 har jag samrått med chefen för bostadsdcpartementct.

Förslagen bör fogas till regeringsprötokollet i detta ärende som bilaga 7.

45. Andra stycket

Paragrafen reglerar de fall när fastighetsdomstolen är domför i förenklad sammansättning. Enligt detta stycke, som är nytt, är domstolen under vissa förutsättningar domför med en lagfaren ledamot vid prövning av själva saken. Endomarkompetens föreligger i fastighetsbildningsmål när alla parter under särskilt sammanträde enligt 16 kap. 3 5 FBL enas om hur det överklagade beslutet skall ändras. Frågan har i den allmänna motive— ringen behandlats i avsnitt 2.4.4.

Tredje stycket

Till detta stycke, som är nytt. har förts över den nuvarande andra mening- en i första stycket.

4.3. Förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen, FBL

4kap.85

Första stycket

Paragrafen innehåller regler om ansökan om fastighetsbildning. I första stycket har tillagts en bestämmelse som innebär att en ansökan om fastig— hetsbildning kan ges in, förutom till den fastighetsbildningsmyndighet som skall handlägga förrättningen. även till annan fastighetsbildningsmyndig- het inom länet eller till överlantmätarmyndigheten. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.4 l i den allmänna motiveringen.

Inkommet ansökan till annan myndighet än den som har att handlägga ärendet, skall myndigheten efter påstämpling av inkomstdag omedelbart överlämna ansökan till rätt fastighetsbildningsmyndighet.

Bestämmelsen är tillämplig även vid anläggnings- och ledningsförrätt- ningar (se 195 anläggningslagen, 197321149. och 165 ledningsrättslagen, 1973: 1 144).

4kap.10a5

Paragrafen är ny. Den syftar till att förbättra samordningen mellan prövningen av en fastighetsbildningsfråga och prövningen av dispens- eller tillståndsfråga enligt naturvårdslagen (l964:822), NVL.

Regeln är fakultativ. Om det exempelvis enligt fastighetsbildningsmyn- dighetens bedömning redan från början står klart att en dispens- eller tillståndsansökan inte kommer att bifallas — vilket är liktydigt med att inte heller begäran om fastighetsbildning kommer att bifallas — saknas det

• Sida 82
•  Original

självfallet anledning för fastighetsbildningsmyndigheten att göra någon ansökan enligt förevarande paragraf.

Om fastighetsbildningsmyndigheten har gjort en dispens- eller till- ståndsansökan, ligger det i sakens natur att myndigheten inte avgör fastig- hetsbildningsfrågan förrän det föreligger ett lagakraftvunnet beslut i ären- det enligt naturvårdslagen.

Till fastighetsbildningsmyndighetens ansökan bör fogas de handlingar som getts in i fastighetsbildningsärendet och som bedöms erforderliga för ställningstagandet till dispens- eller tillståndsfrågan. Om det krävs kom- pletteringar bör fastighetsbildningsmyndigheten infordra dessa från sö- kanden.

Om beslutet i dispens- eller tillståndsärendet går sökanden emot, blir det hans sak att bedöma om överklagande skall ske och -— om så är fallet — ombesörja detta. Denna fråga skall således fastighetsbildningsmyndighe- ten inte befatta sig med. Överklagandet äger rum enligt den ordning som gäller för beslut enligt NVL.

Samordningsförfarandet enligt denna paragraf blir tillämpligt även vid förrättningar enligt anläggningslagen (1973:1149) och ledningsrättslagen (1973:1144). Detta följer av 19 respektive 165 i dessa lagar.

4kap.ll5

Paragrafen som behandlar sakägarbegreppet har arbetats om och utvid- gats. Som tidigare innehåller den bestämmelser om sakägarutredning och om lagfartens betydelse i det sammanhanget. Ny är dels en bestämmelse om vem som är sakägare efter en svävande överlåtelse, dels en föreskrift om att en samfällighetsförening kan vara sakägare, dels en bestämmelse om fastighetsägares skyldighet att bidra till sakägarutredningen såvitt gäl- ler rättighetsbelastning. Till paragrafen har överförts föreskriften i 4 kap. 185 om vad som gäller när det är ovisst vilka som är sakägare samt bestämmelsen i 5 kap. 345 om att nyttjanderättshavare är sakägare vid fastighetsreglering.

Bestämmelserna är redigerade i tre stycken. Iförxta stycket anges vilka kategorier som kan inta sakägarställning. I andra st)-'cket upptas föreskrif- terna hur sakägarfrågan skall behandlas när den som gör anspråk på att vara ägare saknar lagfart. Här behandlas också sakägarfrågan i det fall en fastighetsövcrlåtelse är svävande. Tredje stycket innehåller föreskrifter om sakägarutredningen.

Första stycket

Inledningsvis anges att den som äger en fastighet som berörs av förrätt- ningen eller har servitutsrätt i en sådan är sakägare. Detta innebär ingen nyhet i sak.

Med fastighetsägare menas inte bara den som ensam äger en hel register- fastighct. Fastighetsägare, och sålunda även sakägare. är även den som är delägare i en fastighet eller som innehar en sämjelott eller ett område som genom en arealöverlåtelse kommit i hans hand. När det gäller sämjedelade

• Sida 83
•  Original

eller på annat sätt uppdelade fastigheter är det i allmänhet bara ägaren av de lotter eller områden vilka berörs av förrättningen som skall anses som sakägare. Vidare kan en fastighetsägare vara sakägare såsom innehavare av servitut. .

Angår en förrättning samfälld mark. blir enligt nu nämnda huvudregel ägarna av de fastigheter som har del i samfälligheten sakägare. Härifrån görs dock ett undantag i andra meningen beträffande fall då samfälligheten är föremål för föreningsförvaltning enligt lagen (1973:1150) om förvalt- ning av samfälligheter, SFL. ] ett sådant fall är i stället föreningen sakäga- re. Föreningen och delägarna är således inte samtidigt sakägare när förrätt- ningen angår den samfällda marken . Rör förrättningen däremot delaktig- heten i samfälligheten är föreningen inte sakägare.

Bestämmelsen om samfällighetsföreningens ställning som sakägare gäl- ler generellt vid fastighetsbildningstörrättningar enligt FBL. Samfällighets- föreningen kan således vara sakägare vid avstyckning. fastighetsreglering och fastighetsbestämning. Genom hänvisningar i 19ä anläggningslagen (1973:1149) och 169' ledningsrättslagen (1973:1144) till förevarande be- stämmelse får samtällighetsföreningen ställning som sakägare även vid förrättning enligt dessa lagar i den mån förrättningen berör den samfällda marken.

Stycket avslutas med en bestämmelse att innehavare av nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft är sakägare vid fastighetsreglering om förrätt- ningen har betydelse för honom. Bestämmelsen har utan saklig förändring förts över från 5 kap. 34 & FBL.

Andra stycket

Stycket inleds med den föreskrift som redan nu finns i paragrafen. nämli- gen att den som har lagfart på en fastighet anses som dess ägare, om det inte visas att fastigheten tillhör någon annan. Föreskriften innebär att det riktas ett krav på bevisning mot den som under förrättningen påstår sig vara ägare men som saknar lagfart. Han skall för att bli behandlad som sakägare i princip förete sådana handlingar som kan läggas till grund för bifall till eller vilandeförklaring av en lagfartsansökan.

Den som framställer ett äganderättsanspråk men inte omedelbart kan styrka sin rätt skall betraktas som sakägare. Detta framgår av andra me- ningen. Sakägarställningen består till dess att äganderättsfrågan avgjorts. Bestämmelsen ersätter den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 18 g" FBL om kallelse till första sammanträdet av samtliga om det är Ovisst vilken av llera som är sakägare.

Föreskriften om handläggningen när sakägarfrågan är oviss tar sikte på såväl det fallet att det föreligger en tvist mellan flera pretendenter som det fallet att den som ensam hävdar ett äganderättsanspråk saknar möjlighet att styrka detta på vanligt sätt. För båda fallen gäller att det kan finnas förutsättningar att genomföra förrättningen utan att det behöver träffas något slutligt avgörande i sakägarfrågan. Det kan också förhålla sig så att fastighetsbildningsmyndigheten har befogenhet att ta ställning till ansprå- ket. När tvist föreligger kan fastighetsbildningsmyndigheten alternativt

• Sida 84
•  Original

förklara förrättningen vilande med stöd av 4 kap. 395 FBL samt hänvisa parterna att lösa tvisten vid domstol.

Av hänsyn till tredje man bör det i allmänhet inte accepteras någon osäkerhet om sökandensäganderätt och behörighet att föra talan. Saknar sökanden lagfart, bör ansökan avvisas och sökanden hänvisas att återkom- ma efter det han skaffat lagfart eller på annat sätt kan styrka sin ägande- rätt.

Tredje stycket

Detta stycke inehåller bestämmelser om sakägarutredningen. Hit har från inledningen av paragrafen i dess nuvarande lydelse överförts bestämmel- ser om att fastighetsbildningsmyndigheten skall utreda vilka som är sak- ägare. Någon saklig ändring är inte åsyftad. Omfattningen av utredningen beror liksom hittills av fastighetsbildningens art och förhållandena i öv- rigt. Det innebär att det inte alltid är nödvändigt att skaffa fram utredning om alla som formellt sett tillhör sakägarkretsen. I avsnitt 2.3.l.l, 2.3.1.5, 2.3.2.1—2 samt 2.3.2.7—8 i den allmänna motiveringen har redovisats förslag vars syften är att minska behovet av en fullständig utredning av sakägarkretsen.

Fastighetsbildningsmyndighetens ansvar för sakägarutredningen kom- pletteras med en skyldighet för fastighetsägare som berörs av förrättningen att bidra till utredningen. På begäran skall fastighetsägare uppge de rättig- hetShavare som är kända för honom. Uppgiftsskyldigheten inträder i och med fastighetsbildningsmyndighetens begäran. Lagen innehåller inga be- stämmelser om formerna för denna begäran. Det bör givetvis på något sätt dokumenteras att en begäran blivit framställd.

Ersättningsskyldighet inträder för skada som uppkommer till följd av underlåtenhet att lämna uppgift om rättighetshavare. Detta gäller dock inte om det har funnits ett giltigt skäl för underlåtenheten. Så kan vara fallet om fastighetsägaren har haft anledning att utgå ifrån att myndigheten ändå känt till rättigheten eller om rättigheten tidigare varit inskriven men inskrivningcn har avförts utan fastighetsägarens vetskap.

Ersättningstalan enligt detta stycke kan inte prövas vid förrättningen utan skall föras vid allmän domstol.

4kap.llaä

Enligt 1 1 kap. 3 & 6 föräldrabalken får egendom ställas under förvaltning av god man där så är föreskrivet i annan lagstiftning. Ett sådant fall tas upp i denna paragraf, som är ny.

Första stycket

Detta stycke innebär att god man skall kunna förordnas av rätten i anslut- ning till en förrättning enligt FBL i vissa fall när en fastighet tillhör ett bolag. en förening eller en annan sammanslutning. Med förening menas här såväl ekonomisk som ideell förening.

Av aktiebolagsregistret respektive föreningsregistret framgår om ett ak-

• Sida 85
•  Original

ticbolag eller en ekonomisk förening med rättslig verkan har upplösts. Ideella föreningar är inte föremål för offentlig registrering. Det måste därför alltid krävas ett visst mått av utredning innan man med tillräcklig säkerhet kan konstatera om en sådan förening är upplöst och förutsätt- ningar därmed föreligger för att förordna god man. Det bör inte krävas att det framkommer positiva bevis på föreningens upplösning. Det räcker om det står klart att föreningen inte längre bedriver någon verksamhet och att det inte finns någon som är utsedd att företräda den.

Förordnande får ske om det inte går att utreda vilka som är bolagets, föreningens eller sammanslutningens rättsägare. En förutsättning är dock att kostnaderna för en likvidation i enlighet med särskilda bestämmelser om detta inte står i rimligt förhållande till fastighetens värde. Detta rekvi- sit får närmast betydelse för aktiebolag och ekonomiska föreningar. De regler som finns i bolags- och föreningslagstiftningen om kompletterande likvidationsförfarande passar sällan när det har förflutit lång tid från upplösningen. Det blir framför allt i dessa fall de' nya reglerna bör komma ifråga.

Godmanskapet följer bestämmelserna i 1 1 kap. föräldrabalken och .står således under bl.a. överförmyndarens tillsyn. Även i övrigt gäller samma regler som för godmansförvaltning i allmänhet. När det gäller avveckling- en av godmanskapet finns dock särskilda regler i andra stycket.

Andra stycket

Avsikten med ett förvaltningsuppdrag enligt första stycket är att möjliggö- ra en förrättning enligt FBL. Det är emellertid lämpligt att uppdraget inte automatiskt upphör i och med att förrättningen avslutas utan att det består så länge det finns egendom att förvalta. Samtidigt är det angeläget att en avveckling kommer till stånd.

Med hänsyn härtill föreskrivs att rätten skall fatta beslut om den fortsat- ta förvaltningen sedan förrättningen avslutats. I vissa fall kan det vara lämpligt att godmanskapet avlöses av ett ordinärt likvidationsförfarande. Så kan vara fallet när en rättsägare har gett sig till känna och framställt anspråk på egendomen eller denna visat sig ha sådant värde att ett ordinärt likvidationsförfarande kan genomföras. Som regel torde dock den gode mannens ansträngningar utmynna i att ett likvidationsförfarande inte kan genomföras. I sådant fall får rätten föreskriva att egendomen skall över- lämnas till allmänna arvsfonden.

4 kap. 15 5 Första stycket

Den i bestämmelsen föreskrivna skyldigheten att delge sakägarna ansök- ningshandlingen har inskränkts i fall då förrättningen berör en onyttig samfällighet och underrättelse har lämnats enligt 6 kap. 7 & fastighetsbild- ningslagen. Ändringen behandlas i specialmotiveringen till detta lagrum samt i avsnitt 2.3.l.1 i den allmänna motiveringen.

• Sida 86
•  Original

Andra stycket

Stycket är nytt. Från första stycket har utan ändring i sak överförts bestäm- melsen att byggnadsnämnden — om det finns anledning anta att förrätt- ningen kan handläggas utan sammanträde — skall underrättas om förrätt- ningen innan den avslutas.

4kap. 175

Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell karaktär. Den har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

4 kap. 18 5 Första stycket

Paragrafen innehåller i sin tidigare lydelse bl.a. en föreskrift om hur kallelse till första sammanträdet skall ske när det är ovisst vilken av flera som är sakägare. Den bestämmelsen har överförts till 4 kap. 11 å andra stycket FBL i dess nya lydelse.

Andra stycket

Om den som är sakägare enbart på den grunden att han har del i en onyttig samfällighet har underrättats enligt 6 kap. 7 & fastighetsbildningslagen skall han inte kallas till första sammanträdet. En bestämmelse härom har tagits in i ett nytt andra stycke. I den allmänna motiveringen har frågan behandlats i avsnitt 2311. Se även specialmotiveringen till 6 kap. 79" FBL.

4 kap. 25 a, 29, 30 och 39 55

Ändringarna är endast av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 4 kap. 17 & FBL.

4 kap. 425

Paragrafen upphävs. Som en automatisk följd härav blir i stället reglerna om rättelse i 265 förvaltningslagen (.19861223) tillämpliga i fråga om rättelse i förrättningsakt. Möjligheterna till rättelse förändras inte. Där- emot förenklas i vissa fall det formella förfarandet genom att skyldigheten att underrätta part om åtgärden inte är obligatorisk. Part skall enligt förvaltningslagens bestämmelse ges tillfälle att yttra sig om detta inte är obehövligt.

• Sida 87
•  Original

5 kap. 3 & Första stycket

Till första stycket, vari anges att fastighetsägaren äger påkalla fastighets- reglering som rör hans fastighet. har fogats en föreskrift av innebörd att även en samfällighetsförening får göra en sådan ansökan. Förutsättningen för detta är dock att regleringen avser samfälld mark som står under föreningens förvaltning. Bestämmelsen korresponderar i.detta hänseende med 4 kap. 11 5 första stycket andra meningen FBL. Samfällighetsföre- ningen är således bara behörig att ansöka om en sådan förrättning som innefattar marköverföring till eller från samfälligheten men inte en sådan reglering som går ut på att förändra delaktigheten i samfälligheten.

Ansökan om förrättning förutsätter beslut av föreningsstämman. Det krävs inte att beslutet fattas med kvalificerad majoritet enbart därför att regleringen syftar till en minusjämkning. Först om det blir fråga om medgivande enligt 5 kap. 18 5 3 FBL krävs sådan majoritet (jfr allmänna motiveringen avsnitt 2.3.1.2 och specialmotiveringen till 5 kap. 18 & fjärde stycket).

5 kap. 5 5 Första stycket

En fastighetsreglering, som inte grundas på de berörda fastighetsägarnas medgivande, måste enligt vad som anges i detta stycke leda till en förbätt- ring av sökandens fastighet, det 5. k. jörbättringsvillkoret. '

Genom ett tillägg till förevarande stycke görs undantag från förbättrings- villkoret i fall då en samfällighetsförening med stöd av 5 kap. 35 FBL ansöker om fastighetsreglering. Förutsättningen är dock att samfälligheten inte längre är av gemensam betydelse för delägarfastigheterna. Avsikten med tillägget är att samfällighetsföreningar skall kunna ta initiativ till sanering av samfällighetsförhållandena. Frågan har i den allmänna moti- veringen behandlats i avsnitt 2.3. 1.2.

5 kap. 105 Tredje stycket

I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2) har behandlats ett förslag som gör det möjligt för fastighetsbildningsmyndigheten att vid fastighets- reglering särskilt förordna att en nyttjanderätt eller ett servitut skall fort- sätta att belasta den mark som genom regleringen övergår från en fastighet till en annan. Lagregler om detta återfinns i 5 kap. 33 aå och 7 kap. 13 & FBL. _ .

Ett förordnande om rättighetens bestånd bör i vissa fall beaktas vid likvidvärderingen. Så är exempelvis fallet om rättigheten är av benefik karaktär eller när vederlaget betalats i förskott, så att tillträdaren inte kan påräkna någon framtida ersättning som svarar mot belastningen.

Likvidersättningen skall emellertid inte endast säkerställa rättvisekrav

• Sida 88
•  Original

mellan fastighetsägarna utan också tillgodose bl.a. inteckningshavarnas intressen. Likvidersättningen får därför inte reduceras så att det medför skada för fordringshavare med bättre rätt än rättighetshavaren (jfr vad som gäller enligt 5 kap. 12 5 fjärde stycket när likvidersättningen reduceras med ersättningen till rättighetshavare vilkas rätt enligt 7 kap. 29 5 JB fallit bort). Den ersättning som inte motsvaras av likvidvärde skall betalas av dem som har nytta av fastighetsregleringsåtgärden. Skulle fastighetsregle- ringcn inte medföra någon vinst som kan täcka denna ersättning, bör regleringen inte komma till stånd eller i vart fall inte innefatta förordnande enligt 5 kap. 33 a 5 FBL. Är sålunda rättighetshavaren inte beredd att bära en i förhållande till egennyttan skälig del av kostnaderna för minskningen i likvidvärdet innebär det att ett förordnande enligt 5 kap. 33 a 5 inte kan komma till stånd.

5kap.175

I paragrafen regleras hur ersättning som avser samfälld mark skall betalas ut. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3. l .2 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

Vid en fastighetsreglering skall fastighetsbildningsmyndigheten i en avräk- ning mellan ägarna visa vad som skall tas emot eller utges i ersättning för varje fastighet (5 kap. 155 FBL). Berör regleringen en samfällighet kom- mer avräkningen att avse delägarfastigheterna. I förevarande stycke fö- reskrivs ett avsteg från denna regel beträffande fall då en samfällighet förvaltas av en samfällighetsförening enligt lagen (1972:1 150) om förvalt- ning av samfälligheter, SFL. Ersättning som avser den samfällda marken Skall i dessa fall utbetalas till föreningen.

Bakgrunden härtill är följande. En samfällighetsförening är enligt SFL en juridisk person, och den förvaltar självständigt samfälligheten. Enligt 51 5 SFL är föreningen berättigad att sälja den samfällda marken. Den köpeskilling som därvid inflyter tillkommer i första hand föreningen -— inte delägarna. Genom den ändrade lydelsen av 4 kap. 1 1 5 första stycket F BL är samfällighetsföreningen sakägare i delägarnas ställe när en förrätt- ning bcrör den samfällda marken. På samma sätt som när föreningen säljer samfälld mark skall vid fastighetsreglering ersättning för mark som upphör att vara samfälld tillkomma föreningen. Någon redovisning i förrättnings- beslutet av hur ersättningen fördelar sig på delägarna erfordras inte. För- delningen är en intern föreningsangelägenhet.

Den betalningsskyldighet som uppkommer, om samfälligheten tillförs mark. skall fullgöras av samfällighetsföreningen. Det medelsbehov som därvid uppkommer får föreningen uttaxera från delägarna enligt vad som föreskrivs i SFL.

• Sida 89
•  Original

Andra stycket

En samfällighetsförening är inte den enda ordnade förvaltningsformen som kan förekomma för en samfällighet. Förvaltningen kan också vara ordnad exempelvis genom ett av domstol enligt den numera upphävda bysamfällighetslagen (1921:299) fastställt reglemente eller genom en på bystämma eller liknande vald förvaltare. Någon sakägarställning enligt 4kap. 11 5 första stycket FBL uppkommer inte i sådant fall. Men har styrelsen eller förvaltaren befogenhet att uppbära medel för samfällighe- ten, får den i första stycket föreskrivna ordningen ändå tillämpas. I förhål- lande till gällande rätt innebär detta den förändringen att direktutbetal- ning till förvaltningsorganet blir huvudregel. Någon skyldighet för fastig- hetsbildningsmyndigheten att i ersättningsbeslutet fördela ersättningen på delägarna föreligger inte, utan detta blir en fråga för förvaltningsorganet. Delägare som anser sig förfördelade får därmed rikta sin kritik mot förvaltningsorganet.

En delägare kan emellertid begära att den ersättning som belöper på hans andel i samfälligheten skall betalas ut direkt till honom. I sådant fall åligger det fastighetsbildningsmyndigheten att i ersättningsbeslutet redovi- sa hur den totala ersättningen fördelar sig på delägarna. Delägare som anser att fördelningen är felaktig kan då överklaga själva ersättningsbeslu- tet. En begäran om individuell utbetalning innebär inte att ersättningen måste betalas ut individuellt till samtliga delägare. Ersättningen till andra delägare än den som begärt särskild utbetalning kan betalas ut till förvalt- ningsorganet.

Är förvaltningen ordnad på annat sätt än genom föreningsförvaltning enligt SFL kan ersättning, som skall utgå för mark" som tillförs samfällighe- ten, inte utdebiteras av förvaltningsorganet. Ersättningsskyldigheten åvi- lar varje delägare enskilt och efter hans andel i samfälligheten.

I andra stycket i tidigare lydelse fanns en föreskrift som innebar att om fastighetsbildningsmyndigheten föreskrivit att styrelse eller förvaltare för en samfällighet skulle uppbära ersättning för den'samfällda marken, så var detta förvaltningsorgan också berättigat att vidta erforderliga indrivnings- åtgärder. Utan särskild föreskrift måste anses gälla att den som enligt avräkning är berättigad till betalning också kan vidta indrivningsåtgärder. Bestämmelsen har därför nu utgått.

Tredje stycket

Om en fastighet har del i en samfällighet som minskar i värde genom en förrättningsåtgärd, påverkar värdeminskningen också fastigheten. Enligt 5 kap. 16 5 FBL skall fastighetsbildningsmyndigheten i vissa fall förordna att ersättning till följd av värdeminskning genom förrättningsbeslut skall säkerställas för de fordringar som berörda fastigheter svarar för. Ford- ringsägarnas skydd enligt denna bestämmelse måste gälla även om ersätt- ning för värdeminsking enligt första eller andra stycket skall utbetalas direkt till en samfällighetsförening eller ett förvaltningsorgan. Innan en

• Sida 90
•  Original

samlad utbetalning sker skall därför. om detta krävs med hänsyn till bestämmelsen i 5kap. 165 FBL. ersättningsbeloppet räknas fram för fastigheter som svarar för fordran. Detta undantag innebär dock inte att något belopp skall utbetalas till en enskild delägare. Vad som inte betalas ut till panthavaren skall således enligt huvudregeln utbetalas till samfällig- hetsföreningen eller förvaltningsorganet.

5kap. 185

Paragrafen innehåller bestämmelser om överenskommelser mellan sak- ägarna vid en fastighetsreglering.

Fjärde stycket

Genom ett nytt fjärde stycke klargörs att ett medgivande eller samtycke som rör samfälld mark under föreningsförvaltning skall lämnas av samfäl- lighetsföreningen. Det är således föreningen och inte delägarna som är sakägare. Frågan har behandlats i avsnitt 2.3.1.2 i den allmänna motive- ringen.

Samfällighetsföreningens behörighet att lämna medgivande avser också det fallet att regleringsåtgärden beträffande någon av delägarfastigheterna innefattar ett avsteg från fastighetsskyddet enligt 5 kap. 8 5 FBL. Eftersom medgivandet då innebär överlåtelse av mark, krävs stämmobeslut med minst två tredjedelar av de avgivna rösterna (515 SFL). Föreningens befogenhet skall bedömas enligt förvaltningsreglerna i SFL. och då när- mast enligt 19 5. Enligt den bestämmelsen skall föreningen tillgodose med- lemmarnas gemensamma bästa men också i skälig omfattning beakta varje medlems enskilda intressen.

5 kap. 30a5

Ändringen är av redaktionell karaktär. Den har föranletts av att uttrycket talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

5 kap. 30b5

Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servitut upphör att gälla i mark som genom fastig- hetsreglering förs över från en fastighet till en annan. Särskilda bestämmel- ser i denna fråga saknas nu.

I första meningen föreskrivs att rättigheten upphör vid den tidpunkt då tillträde skall ske enligt 5 kap. 30 eller 30 a 5 FBL.-

En skyldighet för rättighetsinnehavaren att avträda vid den tidpunkt då marktillträdet sker enligt nämnda lagrum kan ibland vara oläglig och också

• Sida 91
•  Original

i vissa fall ge rätt till ersättning för personlig skada enligt 5 kap. 12 5 FBL. Ofta kan olägenheten undanröjas eller begränsas genom att'skyldigheten att avträda rättigheten flyttas fram. Bestämmelsen ger utrymme för att fastighetsbildningsmyndigheten meddelar särskilda föreskrifter om detta. Någon tidsgräns för sådan framflyttning av avträdesskyldigheten anges inte. Bestämmelsen i 5 kap. 30 5 att tillträde inte utan särskilda skäl skall bestämmas till senare tidpunkt än ett år från det uppgiften om regleringen infördes i fastighetsregistret bör dock kunna tillämpas analogt.

Förjordbruksarrende meddelas i andra meningen en särskild regel, som i många fall automatiskt flyttar fram tidpunkten för avträde. Vid jord- bruksarrende infaller denna tidpunkt tidigast på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det arrendatorn erhöll underrättelse om att regleringen påkallats. Eftersom tiden räknas från den dag arrendatorn fick underrättelse om regleringen. kan det många gånger vara lämpligt att han på ett tidigt stadium delges ansökan om fastighetsregleringen. Möjligheten för fastighetsbildningsmyndigheten att meddela särskild föreskrift i fråga om tidpunkten för avträdc står Öppen också när det gäller jordbuksarren- de.

Bestämmelsen i denna paragraf gäller när det är fråga om en rättighet som upphör i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 29 5 JB. Den gäller däremot inte när ett servitut eller en oflieialnyttjanderätt upphävs genom fastighetsbildningsbeslutet. I sådana fall gäller 5 kap. 305 fastighetsbild- ningslagen i fråga om den tidpunkt då rättigheten inte längre får utövas.

Fastighetsbildningsmyndighetens beslut i fråga om tidpunkten för rät- tighetshavarens skyldighet att avträda får överklagas särskilt. En bestäm- melse härom finns i 15 kap. 2 5 första stycket 3 FBL.

5 kap. 33a5

Paragrafen är ny. Den innebär vissa undantag från regeln i 7 kap. 29 5 JB om den inverkan på avtalsrättighetcr som en fastighetsreglering har. Frå- gan har behandlats i den allmänna motiveringen. avsnitt 2.3.2.2 och 2.323.

Första stycket

1 första meningen anges under vilka förutsättningar fastighetsbildnings- myndigheten får förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som byter fastighetstillhörighet genom fastighetsreglering. Förutsättningen för ett så- dant—förordnande är att någon sakägare begär åtgärden samt att denna är lämplig och inte motverkar syftet med regleringen.

I många fall är syftet med en fastighetsreglering att tillträdaren skall kunna ta det överförda markområdet i besittning fullt ut. Så är exempelvis fallet när fastighetsregleringcn är påkallad med hänsyn till ändrad markan- vändning. Om besittningstagandet skulle förhindras eller begränsas på ett avgörande sätt genom ett fortsatt utnyttjande av nyttjanderätten, får ett

• Sida 92
•  Original

förordnande inte meddelas. Om det av någon anledning skulle kunna. accepteras att en rättighet kvarstår under en begränsad tid men syftet med regleringen gör det nödvändigt att rättigheten senare upphör, bör lösning- en åstadkommas genom ett beslut om avträdestidpunkten och inte genom ett förordnande om nyttjanderättens bestånd. Regler om avträdestidpunk- ten finns i 5 kap. 30 b 5 FBL. '

Att den begärda åtgärden är lämpligt måste prövas med hänsyn till såväl allmänna som enskilda intressen. Dessa sammanfaller i fall då förrätt— ningshandläggningen kan underlättas genom ett förordnande. Förenkling- ar uppnås om rättighetshavarens ställning inte påverkas och denne därför inte behöver delta i förrättningen. Om rättigheten består, slipper fastig- hetsbildningsmyndigheten också pröva de många gånger besvärliga ersätt- ningsfrågorna. Det kan vidare vara av intresse för sökanden att ersätt- ningsfrågorna inte aktualiseras, eftersom båtnaden av regleringen därige- nom förbättras. I vissa fall kan en marköverföring, som annars skulle ha varit förbjuden enligt regeln om byggnadskydd i 5 kap. 7 5 fastighetsbild- ningslagen, genomföras med stöd av ett förordnande att nyttjanderätts- havaren skall ha fortsatt rätt till den mark som tas i anspråk för byggnaden. Slutligen betyder ett förordnande att regleringen inte får en sådan avtals- brytande effekt som i många fall kan vara oskälig mot en enskild nyttjan— derättshavare. Dessa och andra omständigheter kan tala för att den begär- da åtgärden är lämplig.

Mot de fördelar för främst enskilda intressen som kan följa av ett förordnande måste emellertid också de olägenheter ställas som den begär- da åtgärden kan medföra. Om rättigheten inte utövas bara inom regle- ringsområdet, leder förordnandet till att rättighetsbelastningen fördelas på flera fastigheter. Detta saknar betydelse när fastigheterna är i en och samma ägares hand men kan annars innebära en viss olägenhet för såväl fastighetsägarna som nyttjanderättshavaren. Andra omständigheter av främst enskilt intresse som skall vägas in i lämplighetsprövningen kan framgå av nyttjanderättens beskaffenhet, upplåtelseavtalets innehåll samt förhållandet mellan upplåtaren och nyttjanderättshavaren. Det allmänna intresse som skall beaktas hänför sig främst till den lämplighetsprövning som skall ske enligt 3 kap. FBL. Ett förordnande får inte motverka syftet med dessa bestämmelser. Det kan i detta sammanhang också anmärkas att servitut enligt 14 kap. 45 JB inte längre får upplåtas för skogsfång och bete. Med hänsyn till detta kan det så gott som aldrig anses lämpligt från allmän synpunkt att äldre servitut för sådana ändamål genom särskilt förordnande får kvarstå i mark som överförs genom en reglering.

Styckets andra mening innehåller en särskild regel beträffande besitt- ningsskyddade arrenden. Regeln innebär att fastighetsbildningsmyndighe- ten — om arrendatorn begär det och har beaktansvärda skäl — skall förordna att arrendet skall bestå i det överförda markområdet även om åtgärden i och för sig skulle motverka syftet med regleringen. Ett förord- nande får dock inte i väsentlig mån motverka detta syfte. Möjligheten att förordna om arrendets bestånd är således beroende av en avvägning mel- lan arrendatorns intresse av fortsatt arrende och regleringsintresset, som i dessa fall ofta torde vara att skapa en mer rationell indelning i bruknings-

• Sida 93
•  Original

enheter. Sådana rationaliseringssynpunkter kan i andra sammanhang till- mätas sådan betydelse att en arrendators rätt till förlängning av arrendet får vika (9 kap. 8 5 första stycket 4 JB). På motsvarande sätt bör ett förordnande om fortsatt arrende vid marköverföring genom fastighetsreg- lering i allmänhet inte meddelas när omständigheterna är sådana attjord- ägaren hade varit berättigad att bryta besittningsskyddet i en förlängnings- tvist, om detta hade varit nödvändigt för att åstadkomma en bättre arron- dering av marken.

Andra stycket

Meddelas ett förordnande om arrendets bestånd i det överförda markom- rådet innebär detta att upplåtelsen gäller mot den tillträdande fastighets- ägaren på oförändrade villkor. Ett befintligt besittningsskydd kvarstår exempelvis, och arrenderätten kan därför komma att bestå i regleringsom- rådet även efter utgången av den löpande avtalsperioden. Vill tillträdaren att arrendet skall upphöra, måste han säga upp arrendet i enlighet med vad som är föreskrivet samt åberopa sådana omständigheter som är ägnade att bryta besittningsskyddet. Frågor om förlängning efter arrendeperiodens utgång prövas på sedvanligt sätt av arrendenämnden.

Genom ett förordnande övertar tillträdaren de rättigheter och förpliktel- ser som tillkommit upplåtaren i enlighet med upplåtelseavtalet. Rättsverk- ningarna av förordnandet blir således desamma som om marken hade bytt ägare genom ett köp vid vilket nyttjanderätten förbehållits.

Att förordnandet skall ha samma verkan som om området överlåtits innebär bl.a. att tillträdaren i princip inte blir bunden av annat än sådant som han har fått kännedom om. Upplåtaren måste således delge tillträda— ren såväl skriftliga upplåtelsehandlingar som muntliga överenskommelser för att undgå skadeståndsansvar.

När en rättighet genom förordnandet skall utövas på två fastigheter med skilda ägare kan det finnas behov av att jämka avtalsvillkoren. Löpande vederlag måste exempelvis fördelas mellan ägarna i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 28 5 JB. Även i andra avseenden kan uppdelningen av rättigheten förutsätta en jämkning av avtalsvillkoren. Det bör här anmär- kas att en jämkning inte får innebära att vederlaget eller upplåtelsetidens längd m.m. förändras. De justerade avtalsvillkoren skall från nyttjande- rättshavarens synpunkt i princip motsvara de tidigare gällande.

I specialmotiveringen till första stycket har framhållits att en fördel med ett förordnande kan vara att förrättningen då i vissa fall kan handläggas utan att nyttjanderättshavaren behandlas som sakägare. Ett stöd för en sådan handläggning ges i sista meningen. Där uttalas att förordnande får meddelas utan att nyttjanderättshavaren blivit hörd, om det är uppenbart att åtgärden inte är till olägenhet för honom och hans hörande även i övrigt framstår som opåkallat. Detta innebär att nyttjanderättshavaren ofta kan lämnas helt utanför förrättningshandläggningen. Att så mera undantagsvis kan bli fallet när avtalet måste jämkas säger sig självt. Att nyttjanderätts- havaren inte helt kan lämnas utanför behöver emellertid inte betyda att han måste kallas till sammanträde. Ärjämkningen till förmån för honom

• Sida 94
•  Original

kan det ofta räcka med att han bereds tillfälle att yttra sig, så att säkerhet näs om att upplåtelsevillkoren är ordentligt och allsidigt utredda.

Tredje stycket

Ett förordnande enligt första stycket skall tas upp i fastighetsbildningsbe- slutet. Detta är nödvändigt av olika skäl. Förordnandet har betydelse för likvidvärderingen enligt 5 kap. 105 FBL. Fastighetsbildningsbeslutet lig- ger till grund för denna värdering. Ett förordnande har också betydelse vid tillämpning av bestämmelserna i 7 kap. 30 5 JB om jämkning eller uppsäg- ning av upplåtelseavtalet. Slutigen måste det stå klart att ett förordnande kommer till stånd i och med att fastighetsbildninngeslutet meddelas. om det skall vara möjligt att handlägga förrättningen utan att betrakta rättig- hetshavaren som sakägare.

Genom att förordnandet skall tas in i fastighetsbildningsbeslutet står det klart att ett förordnande — och därmed också avsaknaden av ett förord- nande — kan överklagas enligt de regler som gäller för talan mot fastighets- bildningsbeslut.

I sista meningen anges att inskrivningsmyndigheten skall underrättas om ett förordnande som berör en inskriven rättighet. Om inskrivning av rättigheten i den fastighet som efter regleringen är belastad finns en före- skrift i 23 kap. 9 5 JB (jfr även avsnitt 2.3.2.2 i den allmänna motivering- en).

5 kap. 34 5

Den nuvarande bestämmelsen i denna paragraf om vem som är sakägare vid fastighetsreglering har förts över till 4 kap. 1 | 5 FBL.

Paragrafen, som nu har nytt innehåll. behandlar frågan om upphävande eller ändring av nyttjanderätt som tillkommit genom expropriation eller annan tvångsrätt. s.k. officialnyttjanderätter.

För att en ofl'icialnyttjanderätt skall få upphävas krävs först och främst att det är uppenbart att rättigheten inte längre behövs. Detta rekvisit är inte uppfyllt bara av den anledningen att rättigheten inte utövas när frågan om upphävandet aktualiseras. Som en ytterligare förutsättning måste gälla att man inte kan förutse något framtida behov av att rättigheten tas i bruk.

Ett upphävande förutsätter vidare att åtgärden sker i samband med annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna. I detta hänseende föreligger således överensstämmelse med vad som enligt 7 kap. 9 5 FBL gäller för vissa servitut.

Nyttjanderättshavaren skall alltid beredas tillfälle att yttra sig i frågan om rättigheten behövs eller inte. '

Att en oflicialnyttjanderätt kan upphävas bara när den är obehövlig innebär att frågan om ersättning till nyttjanderättshavaren som regel inte aktualiseras. Den ersättningsregel som annars skulle ha haft tillämpning är 5 kap. 12 5 FBL. vilken förutsätter att skada uppkommit. Nyttjanderätts-

• Sida 95
•  Original

havaren kan således inte räkna sig till godo någon del av den vinst som Prop. 1988/89: 77 fastighetsägaren gör genom att belastningen upphävs — en belastning som en gång berättigat fastighetsägaren till en expropriationsersättning i ett för allt för en upplåtelse som sträcker sig över obestämd tid.

Någon vederlagsjämkning enligt 7 kap. 305 JB blir inte heller aktuell. Utger nyttjanderättshavaren vederlag till ägaren för rättigheten på det område som är föremål för fastighetsbildningsåtgärd. får han-förutsättas ha behov av rättigheten. Förutsättningar för att upphäva nyttjanderätten med stöd av den föreslagna föreskriften föreligger inte då.

Inte heller när vederlaget utgjorts av en engångsbetalning vid rättighe- tens instiftande föreligger skäl att göra det möjligt att jämka vederlaget. Engångsvederlaget avser visserligen ett nyttjande av rättigheten för all framtid. När nyttjanderätten inte längre behövs saknar den emellertid värde. och cngångsvederlaget får anses förbrukat.

Det bör anmärkas att upphävande av en officialnyttjanderätt inte inne- bär att äganderätten till byggnader och anläggningar som är lös egendom övergår på fastighetsägaren. Nyttjanderättshavaren får i stället — om inte en överenskommelse om övertagande träffas — anses ha skyldighet att forsla bort sin egendom. Kostnaderna för detta bör kunna ersättas som personlig skada enligt 5 kap. 12 5 FBL.

I andra meningen föreskrivs att fastighetsbildningsmyndigheten får be- sluta om ändring av en officialnyttjanderätt. Vad som innefattas i begrep- pet ändring får i det hänseendet anses vara detsamma som gäller enligt 7 kap. 3 5 första stycket FBL i fråga om servitut. Där föreskrivs att ändring av servitut kan avse begränsning, flyttning eller annan ändring av det område där servitutet utövas samt meddelande av nya eller ändrade före- skrifter som föranleds därav. Belastningen får dock inte minskas eller ökas i nämnvärd mån.

En ändring av officialnyttjanderätt förutsätter att ändamålet med fastig- hetsbildningen inte motverkar syftet med tvångsupplåtelscn.

När det gäller frågan om ändringen är tillåten eller ej måste nyttjande- rättshavarens uppfattning väga tungt. Någon vetorätt för denne föreligger dock inte.

6 kap. 6 5 Första stycket

Sker marköverföring genom fastighetsreglering. skall den värdeförändring som sker mellan fastigheterna utjämnas genom ersättning i pengar eller annat vederlag. Värderingen ankommer på fastighetsbildningsmyndighe- ten. som också har att fastställa ersättningen (5 kap. 10 5 FBL). l gällande rätt finns ett undantag från denna officialprövning. Vid marköverföring från en samfällighet skall, enligt 6 kap. 6 5 FBL, ersättning ex officio bara fastställas för sådan andel i marken som har ett inte obetydligt värde. En delägare. som bara är berättigad till en obetydlig ersättning för sin andel i samfälligheten. måste således själv framställa ett ersättningsyrkande. I lagen preciseras nu den värdegräns vid vilken det ankommer på fastig- 95

• Sida 96
•  Original

hetsbildningsmyndigheten att utan yrkande fastställa ersättning för en fastighets andel i samfälld mark som överförs genom förrättningen.

En koppling sker till basbeloppet enligt lagen (1962:38) om allmänna försäkringar. Avgörande är det basbelopp som gällde året innan förrätt- ningen inleddes.

Andra stycket

I vissa fall skall, i enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.3.1.2, ersättning för samfälld mark som fördelas genom fastighetsreglering inte fastställas separat för varje fastighet som har del i samfälligheten utan i en post (5 kap. 17 5 FBL). Vad som föreskrivs i första stycket om fastighets- bildningsmyndighetens skyldighet att fastställa ersättning till enskild del- ägare vid fördelning av samfälld mark kan uppenbarligen inte tillämpas i sådana fall. I andra stycket — som i denna del saknar motsvarighet i gällande rätt — föreskrivs därför att bestämmelsen om yrkande såsom förutsättning för ersättning för samfälld mark inte gäller när förvaltningen ankommer på en samfällighetsförening eller när ersättningen enligt 5 kap. 17 5 FBL skall betalas till någon som företräder delägarna.

1 gällande lydelse innehåller andra stycket en bestämmelse om skyldig- het för fastighetsbildningsmyndigheten att särskilt underrätta delägarna om deras rätt att framställa ersättningsanspråk. Bestämmelsen har nu upphävts med hänsyn till den nyordning beträffande delgivningsförfaran— det som framgår av den nya paragrafen 6 kap. 7 5 FBL.

6 kap. 75

Paragrafen är ny. I den allmänna motiveringen har den behandlats i avsnitt 2.3.l.1.

Första stycket

Bestämmelsen ger möjlighet till en förenklad handläggningsordningi vissa fall då en fastighetsbildningsåtgärd berör samfälld mark. Det normala delgivningsförfarandet kan således ersättas med en underrättelse om för- rättningen till någon eller några delägare, om det är uppenbart att ersätt- ning enligt 6 kap. 65 första stycket FBL inte behöver fastställas. Om det behövs särskilda utredningsinsatser för att klarlägga om det angivna värde- rekvisitet är uppfyllt eller ej, saknas det i allmänhet anledning att frångå det ordinarie handläggningsförfarandet. Föreligger det tveksamhet beträf- fande en dominerande delägare medan det är alldeles uppenbart att offi- cialprövning inte kan komma i fråga när det gäller övriga delägare, måste samtliga delges kallelse i vanlig ordning.

Vem eller vilka som helst inom delägarkretsen kan, med ett undantag, väljas ut som mottagare av underrättelsen. Mottagaren får inte vara sak- ägare i förrättningen på annan grund än i sin egenskap av delägare i samfälligheten. Han får således inte ha intressen som kan stå mot övriga

• Sida 97
•  Original

delägares. Detta är typiskt sett fallet om han äger en fastighet till vilken den samfällda marken skall överföras. Valet av mottagare bör om möjligt göras så att uppgift om förrättningen får största möjliga spridning.

Den eller de sakägare som mottar underrättelsen intar inte härigenom någon särställning i förhållande till övriga delägare. Även de som inte formellt underrättats om förrättningen är således sakägare och får föra talan för sin andel i samfälligheten. De som mottagit underrättelsen får inte enbart på denna grund rätt att föra talan för övriga delägare. Härför krävs i vanlig ordning fullmakt.

Enligt 14 kap. 4 5 andra stycket FBL kan en förrättning genomföras utan sammanträde. såvida stridiga intressen inte föreligger. Krävs inte sam— manträde, skall dock ansökningshandlingarna enligt 4 kap. 155 FBL del- ges samtliga sakägare. Eftersom utgångspunkten för det föreslagna under- rättelseförfarandet är att delägarna i en onyttig samfällighet med ringa ekonomiskt värde inte har några egentliga intressen att bevaka i en förrätt- ning som innebär att mark överförs från samfälligheten, saknas det anled- ning att dessa sakägare delges ansökningshandlingarna. Genom underrät- telseförfarandet är i detta fall rimliga krav på rättssäkerhet tillgodosedda. Av samma skäl saknas det anledning att kalla dessa sakägare till första sammanträde när sådant skall hållas. Ett undantag från skyldigheten att delge ansökningshandlingarna har därför tagits in i 4 kap. 15 5 FBL och ett undantag från kallelseskyldigheten i 4 kap. 18 5 första stycket FBL.

I detta sammanhang bör dock anmärkas att en delägare i en samfällighet skall delges kallelsen, om han efter det underrättelse enligt 6 kap. 75 lämnats har framställt ctt yrkande eller på annat sätt visat sig ha ett intresse i saken.

Andra stycket

Den förenklade handläggningsordning som föreskrivs i första stycket får inte tillämpas när samfälligheten används av delägarna för ett gemensamt ändamål. I sådant fall kan de nämligen ha ett intresse i samfälligheten även om detta inte är av ekonomisk art. Samtliga delägare skall således i vanlig ordning beredas tillfälle att föra sin talan när det inte rör sig om en onyttig samfällighet.

Med gemensamt ändamål skall i detta fall förstås inte barä det ändamål för vilket samfälligheten ursprungligen har inrättats. För att ändamålet skall anses som gemensamt förutsätts dock att samfälligheten är till nytta för flera delägare, även om den inte behöver vara till nytta för samtliga eller ens för ett flertal.

Med användning för gemensamt ändamål får också jämställas det fallet att delägarna mot vederlag har upplåtit nyttjanderätt till marken. Däremot är det inte fråga om gemensamt ändamål. om någon delägare eller annan utan formell upplåtelse brukar marken. Det ligger dock i sakens natur att den som i sådant fall är brukare på vanligt sätt måste beredas tillfälle att föra sin talan i förrättningen.

Det förenklade underrättelseförfarandet kan inte komma till använd-

• Sida 98
•  Original

ning när samfälligheten förvaltas av en samfällighetsförening. Detta följer Prop. 1988/89: 77 av att fastighetsbildningsmyndigheten i sådana fall inte med stöd av 6 kap. 6 & första stycket FBL kan underlåta att pröva ersättningsfrågan (6 kap. 6 å andra stycket FBL).

7kap. 55

Paragrafen handlar om upphävande av servitut.

Tredje stycket

Stycket är nytt och innebär att servitut, som måste anses övergivet, under vissa omständigheter får upphävas utan att ägaren av den härskande fastigheten bereds tillfälle att föra sin talan i förrättningen. Frågan har behandlats i avnsitt 2.3.2.7 i den allmänna motiveringen.

Bestämmelsen anknyter till andra meningen i andra stycket. Där anges att ett servitut får upphävas. om det inte utövats under avsevärd tid och omständigheterna även eljest är sådana att det måste anses övergivet. Föreskriften om upphävande utan servitutshavarens hörande gäller såle- des bara när dessa rekvisit är uppfyllda. Den får inte tillämpas när servitu- tet fortfarande utövas. även om omständigheterna skulle vara sådana att upphävandet kan ske utan att servitutshavaren blir berättigad till ersätt- ning.

Som ett ytterligare rekvisit för tillämpning av den förenklade handlägg- ningsordningen anges att det är uppenbart att upphävandet av servitutet inte minskar den härskande fastighetens värde. Detta rekvisit har — med hänsyn till det som tidigare uttalats — för det mesta inte någon självstän- dig betydelse. Det kan emellertid undantagsvis tänkas attjust förekomsten av ett servitut. som ännu inte behövt utnyttjas och därför vid första påseende framstår som onyttigt. kan ha betydelse för att trygga en framtida ändamålsenlig markanvändning. Upphävs ett sådant servitut, kan det inte uteslutas att det kan påverka den härskande fastighetens värde.

Att ägaren av den härskande fastigheten inte behöver beredas tillfälle att yttra sig i förrättningen innebär inte att han saknar ställning som sakägare.

7kap.12ä

Paragrafen är ny. Den har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.3.2.8.

l 2 kap. 5 Q' FBL ges bestämmelser om vilken inverkan på servitut eller annan särskild rättighet som en fastighetsbildning har när denna gäller den härskande fastigheten. Genom sin placering i 2 kap. har bestämmelsen tillämpning vid all fastighetsbildning. Den kompletteras dock av särskilda bestämmelser såvitt gäller avstyckning (10 kap. 4 5) och klyvning (l 1 kap. 5 95). bestämmelser som ger utrymme att under förrättningen bestämma om avvikelse från huvudregeln.

Den nya paragrafen innebär att fastighetsbildningsmyndigheten vidtas- tigholovlig/ering får bestämma att rättigheten skall höra till annan fastighet 98

• Sida 99
•  Original

än som eljest automatiskt skulle följa av 2 kap. Så FBL. Detta kallas att servitutet disponeras.

Ägaren av den tjänande fastigheten blir inte sakägare i förrättningen med anledning av att servitutet disponeras. Åtgärden får nämligen inte innebära någon förändring med avseende på servitutsbclastningen.

Både avtalsservitut och Officialservitut kan disponeras. När det gäller de senare föreskrivs inte någon inskränkning med avseende på sådana vatten- rättsliga servitut och anläggningsservitut som omtalas i 7 kap. 9 & FBL.

7kap.13g'

Paragrafen är ny. Den möjlighet som fastighetsbiIdningsmyndigheten en- ligt 5 kap. 33 ag" FBL har att förordna att en nyttjanderätt skall bestå i mark som vid fastighetsreglering överförs från en fastighet till en annan skall. på sätt som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2.2), också föreligga vid avtalsservitut. Paragrafen innehåller en föreskrift om detta.

8 kap. 7 5 Andra stycket

Ändringen innebär att andra stycket upphävs. ] 4 kap. 1 l & tredje styc- ket har införts en generell bestämmelse om fastighetsägares upplysnings- plikt vid fastighetsbildning. Förevarande bestämmelser. som enbart gällt inlösenfallet, behövs därför inte längre.

l4kap.25

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om handläggning vid fastighetsbestämning. Eftersom den särskilda bestämmelsen i 4 kap. 42.5 om självrättelse har upphävts har också hänvisningen till detta lagrum utgått. vilket innebär att självrättclse skall ske enligt bestämmelserna i 26 g” förvaltningslagen.

14 kap. 85

Ändringen är endast redaktionell. Den är föranledd av att uttrycken but-tär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

15 kap.2_$

Paragrafen anger de fall då fastighetsbildningsmyndighetens beslut skall överklagas särskilt.

Första stycket

1 5 kap. 3035 FBL finns föreskrifter om tillträde. Ett beslut om tillträde enligt nämnda paragrafär att betrakta som ett förordnande om fastighets-

• Sida 100
•  Original

bildningsbeslutets verkställande i visst hänseende. Förordnandet får inte överklagas särskilt. En överprövning kan således ske bara i samband med att själva avslutningsbeslutet överklagas.

] avsnitt 2.324 har föreslagits en särskild bestämmelse om tidpunkten för en rättighetshavares skyldighet att avträda mark som till följd av fastighetsreglering upphör att vara belastad av rättigheten. Bestämmelsen är intagen i 5 kap. 30 b & FBL.

Vad som gäller i fråga om rätten att överklaga ett tillträdesbeslut enligt 5 kap. 30 & FBL passar inte för ett beslut om rättighetshavarens skyldighet att avträda mark. En fastighetsägare som är missnöjd med tillträdesbcslu- tet kan få tillträdet förskjutet genom att klaga på fastighetsbildningsbeslu- tet. En rättighetshavare kan däremot sällan anföra någon saklig grund för en talan mot själva fastighetsbildningsbeslutet. Han bör därföri stället ges möjlighet att överklaga ett beslut enligt 5 kap. 30bä FBL särskilt. En sådan möjlighet har införts genom ett tillägg till förevarande stycke punkt 3.

Det bör uppmärksammas att den föreslagna ändringen formulerats så att också ett beslut varigenom fastighetsbildningsmyndigheten vägrat bi- falla en framställan om särskild avträdestidpunkt kan överklagas. Rättig- hetshavaren kan sålunda överklaga även när tidpunkten för hans skyldig- het att avträda marken sammanfaller med den tillträdestidpunkt som gäller för fastighetsägarna enligt 5 kap. 30 & FBL.

1 första stycket (punkt 5) har vidare gjorts en ändring med avseende på vad som föreskrivs beträffande överprövning av beslut om rättelse enligt 4 kap. 42 & FBL. Ändringen är en följd av att den sistnämnda paragrafen upphävs (avsnitt 2.4.2).

Till första stycket har även fogats en ny punkt (punkt 9) som innebär att ett beslut av fastighetsbildningsmyndigheten att avvisa ett överklagande kan överklagas särskilt. Bestämmelsen motiveras av nyordningen beträf- fande ingivande av skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4.1).

Andra stycket

Ändringen innebär att ett överklagande skall ges in till fastighetsbildnings- myndigheten. Skälen hänill har redovisats i avsnitt 2.4.1. Där har även förfarandet vid fastighetsbildningsmyndigheten med anledning av över- klagandet berörts. Se även specialmotiveringen till 15 kap. 12 & FBL.

15 kap.3—7äå

De sakliga ändringarna är föranledda av nyordningen att skrivelse med överklagande skall ges in till fastighetsbildningsmyndigheten i stället för till fastighetsdomstolen. Se även specialmotiveringen till 15 kap. 2 Q' andra stycket.

De redaktionella ändringarna är föranledda av att uttrycken bem-'är och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

• Sida 101
•  Original

15kap.10_tå

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastighetsregistermyndighetens möjligheter att ta initiativ för att förhindra att fastighetsregistreringen blir oriktig till följd av fel eller oklarhet i en förrättning. Den särskilda bestäm- melsen om självrättelse i 4 kap. 425 FBL upphävs nu. En sådan åtgärd skall i fortsättningen vidtas enligt vad som föreskrivs i 26 & förvaltningsla- gen (19861223). 1 förevarande paragraf hänvisas därför till det sistnämnda lagrummet.

Ändringen i andra stycket är endast redaktionell. Se specialmotivering- en till 15 kap. 3—7 åå FBL.

15kap. llå

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 15 kap. 3— 7 55 FBL.

15kap.129'

Paragrafen är ny. Den ersätter delvis bestämmelserna i 16 kap. 1 5.

Första stycket

Med den nya förvaltningslagen (19861223) gäller som grundregel vid över- klagande av en förValtningsmyndighets beslut att den handling i vilken överklagandet sker skall ges in till beslutsmyndigheten. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1) framgår att denna ordning även skall gälla fastighetsbildningsmyndighetcns beslut, vilket föranlett ändring i 15 kap. 2 & andra stycket. 3 &” första stycket, 4 5 och 6 5 första stycket FBL.

Nyordningen innebär att det ankommer på fastighetsbildningsmyndig- heten att pröva om överklagandet har skett i rätt tid och på föreskrivet sätt. Denna prövning ankom tidigare på fastighetsdomstolen. Bestämmel- sen om detta fanns i 16 kap. l &, dvs. i kapitlet om förfarandet vid fastighetsdomstolen. Att prövningen nu flyttats till fastighctsbildnings- myndigheten har motiverat att bestämmelsen överförts till 15 kap. Beträf- fande fastighetsbildningsmyndighetens handläggning av en skrivelse med överklagande hänvisas till vad som gäller för tingsrätt enligt 52 kap. 2 och 4 55 RB.

Föreskrift om när en handling skall anses ha kommit in till myndigheten finns i 10 å förvaltningslagen.

Om ett överklagande har kommit in för sent skall fastighetsbildnings- myndigheten med tillämpning av 52 kap. 25 RB avvisa den. Beslutet att avvisa överklagandet kan i sin tur överklagas. En bestämmelse om det har tagits ini 15 kap. 2 ä första stycket 9 FBL.

Fastighetsbildningsmyndigheten skall utan dröjsmål översända skrivel- sen och handlingarna i ärendet till fastighetsdomstolen. Om överklagandet innehåller ett inhibitionsyrkande, bör fastighetsbildningsmyndigheten inte

• Sida 102
•  Original

avvakta att tiden för överklagande löper ut utan genast sända in överkla- gandet.

Andra stycket

En myndighet får i vissa fall ompröva sina beslut. Bestämmelser om detta finns i 27——28 åå förvaltningslagen. I enlighet med vad som förordats i avsnitt 2.4.1 anges emellertid i förevarande stycke att fastighetsbildnings- myndigheten inteskall kunna ompröva sina beslut.

16 kap. l &

Paragrafen har fått en ändrad lydelse till följd av den nya ordningen för ingivande av en skrivelse med överklagande (se avsnitt 2.4. l ).

Första meningen har ersatts med en ny bestämmelse i 15 kap. 12 5 första stycket FBL.

Andra meningen reglerade tidigare vad som skulle gälla om en besvärs- skrivelse felaktigt gavs in till beslutsmyndigheten. Nu regleras i stället vad som gäller om skrivelsen med överklagandet felaktigt ges in till Överinstan- sen. fastighetsdomstolen. Domstolen skall inte pröva om överklagandet skett i rätt tid. Denna prövning ankommer nu på fastighetsbildningsmyn- digheten. Domstolen skall därför översända skrivelsen till denna myndig- het med anteckning om när den kom in till domstolen.

l6kap.25

Ändringen är endast redaktionell. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

16 kap. 35

Paragrafen reglerar frågan om fastighetsdomstolens skyldighet att kommu— nicera besvärsinlagan och att vidta andra förberedande åtgärder, såsom särskilt sammanträde (andra stycket).

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 16 kap. 29" FBL.

Tredje stycket

Detta stycke, som är nytt. reglerar frågan i vilken utsträckning ett till fastighetstmstolen överklagat fastighetsmål får avgöras vid sådant sär- skilt sammanträde som anges i andra stycket. Uppnår sakägarna och övriga taleberättigade en överenskommelse under sammanträdet om hur det överklagade beslutet skall ändras, får målet avgöras under sammanträ- det i enlighet med överenskommelsen. En förutsättning är dock att över-

• Sida 103
•  Original

enskommelsen inte strider mot de övriga villkor som gäller för fastighets- bildningsåtgärden. Överenskommelsen skall således prövas i sak av fastig- hetsdomstolen. '

Vid det särskilda sammanträdet är fastighetsdomstolen domför med en ensam lagfaren ledamot. Att domstolen i denna sammansättning får avgö- ra målet i sak under nyss angivna förutsättningar framgår av lagen (19692246) om domstolar i fastighetsmål, 4 & andra stycket.

16 kap. 9, 11. 12 och 15 55

Ändringarna är endast redaktionella. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

17 kap. 1 &

Ändringen är endast redaktionell. De har föranletts av att uttrycken besvär och talan i lagtext inte bör användas i betydelsen överklagande.

17kap.2é$

Paragrafen innehåller bestämmelser om överprövning av fastighetsdom- stolens beslut.

Första stycket

Ändringen är endast redaktionell. Se specialmotiveringen till 17 kap. 1 ;) FBL.

Andra stycket

Uppräkningen av de fall där fastighetsdomstolens beslut inte får.överkla- gas har kompletterats med en hänvisning till 15 kap. 2 5 första stycket 9.

Med den nya ordning för ingivande av besvärshandling som införts (se- avnsitt 2.3.2) har det tillkommit ytterligare en instans. Genom förevaran- de bestämmelse inskränks prövningen av om ett överklagande skett i rätt tid till två instanser, fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsdom- stolen.

18 kap. 1 åoch 19 kap.3_$

Ändringarna är av redaktionell karaktär. Se specialmotiveringen till 17 kap. 1 åFBL.

• Sida 104
•  Original

Övergångsbestämmclserna

De föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen skall enligt huvudre- geln i punkt [träda i kraft den ljanuari 1990.

1 punkt .? görs två undantag från huvudregeln. Den nya bestämmelsen i 5 kap. 30bä. som anger vid vilken tidpunkt en nyttjanderätt eller ett servitut upphör att gälla i mark som genom fastighetsreglering förs över ' från en fastighet till en annan. skall inte tillämpas vid en förrättning som har sökts före den nya lagens ikraftträdande. Inte heller skall de nya bestämmelserna i 5 kap. 33 aä och 7 kap. 13 å. som möjliggör för fastig- hetsbildningsmyndigheten att förordna att en avtalsrättighet skall fortsätta att gälla i mark som överförs genom fastighetsreglering, tillämpas vid förrättning som sökts före ikraftträdandet.

Punkt 3 syftar till att klargöra att sättet att överklaga ett beslut som meddelats före lagens ikraftträdande inte påverkas av de nya förfarande- reglerna i 15 kap. 25 andra stycket. 35 första stycket. 45 och 65 första stycket.

4.4. Förslaget till lag om ändring i lagenom äganderättsutredning och legalisering, AULL

lå

Första stycket

1 första stycket anges under vilka förutsättningar äganderättsutredning får ske. Till de två fall som är reglerade i första och andra meningarna fogas i tredje meningen ytterligare ett fall. nämligen då äganderätten är oviss beträffande en enstaka fastighet.

Med fastighet avses i detta fall en hel registerfastighct. Den som genom äganderättsutredning vill vinna lagfart på en sämjelott eller annat område av en registerfastighct bör även fortsättningsvis vara hänvisad till legalise- ringsförfarandet och den möjlighet till äganderättsutredning som enligt 21 äÄULL finns inom ramen för detta institut.

Förutsättningen för äganderättsutredning beträffande en enskild fastig- het är. enligt den nya tredje meningen, att den som gör anspråk på fastigheten inte kan erhålla lagfart på grund av oklarhet om eller brist i föregående ägares åtkomst. Detta innebär att äganderättsutredning inte kan inledas beträffande en fastighet som inte någon gör anspråk på. Inte heller kan en sådan utredning komma till stånd när Oklarheten hänför sig till den nuvarande innehavarens åtkomst.

Andra stycket

Från regeln att en äganderättsutredning förutsätter att länsstyrelsen med- delar ett förordnande om denna gäller ett undantag beträffande fall då fråga om äganderättsutredning rörande en enstaka fastighet uppkommer i en pågående förrättning. Fastighetsbildningsmyndigheten får då själv be- sluta om äganderättsutredning. Ett sådant beslut skall, på samma sätt som

• Sida 105
•  Original

länsstyrelsens förordnande, föregås av samråd med inskrivningsmyndig- heten och andra myndigheter vilkas hörande kan vara av betydelse för frågans prövning.

Äganderättsutredning bör inte företas. om syftet med utredningen kan uppnås på ett enklare sätt genom lagfartssammanträde. Med denna ut- gångspunkt blir det framför allt i två fall som äganderättsutredning bör ha företräde framför lagfartssammanträde. Det ena fallet är då fastigheten berörs av en lantmäteriförrättning. Att lagfartsfrågan får sin lösning inom ramen för förrättningen innebär väsentliga förenklingar i förhållande till nuläget. Det andra fallet är då äganderättsfrågan förutsätter en undersök- ning av hävden. Om hävdeförhållandena är klara och fastigheten inte berörs av någon lantmäteriförrättning saknas det som regel anledning att välja äganderättsutredning framför lagfartssammanträde.

Äganderättsutredning är emellertid inte en lämplig form för att slita en tvist om bättre rätt till en enstaka fastighet. [ sådana fall bör parterna hänvisas att väcka talan vid allmän domstol.

lä

Enligt gällande rätt kan en äganderättsutredning inte genomföras inom ramen för en annan lantmäteriförrättning. Ett undantag gäller dock då äganderättsutredningen företas i samband med en legaliseringsförrättning (21 ÄULL).

Andra stycket

1 ett nytt andra stycke skapas utrymme för fastighetsbildningsmyndigheten att handlägga äganderättsutredning gemensamt med en fastighetsbild- nings-, anläggnings- eller ledningsförrättning.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.l.4) utvidgas tillämpningsområdet för äganderättsutredning, så att sådan utredning skall kunna omfatta även en enstaka fastighet. Denna utvidgning blir av stor praktisk betydelse, eftersom äganderättsutredningen då kan handläg- gas i den lantmäteriförrättning där behovet av att klarlägga äganderätten uppkommit. Det nya stycket har således närmast karaktär av konsekvens- ändring. Det bör påpekas att samordningsmöjligheten inte är avsedd att minska kravet på att den som söker en förrättning skall kunna styrka sin äganderätt genom lagfart på den berörda fastigheten eller på något annat sätt.

Tredje stycket

Detta stycke motsvarar det tidigare andra stycket. Hänvisningen till 4 kap. 42 & FBL har dock utgått eftersom den paragrafen har utmönstrats. Rättel- se i en förrättningsakt skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i 26 & förvaltningslagen (19861223) (se avsnitt 2.4.2).

• Sida 106
•  Original

4.5. Förslaget till lag om ändring i anläggningslagen, AL 7 9"

Första stycket

I tredje meningen i detta stycke anges vilken betydelse begreppet hyres— gästorganitalian har i lagen. Definitionen har anpassats till vad som gäller enligt bostadssaneringslagen (1973z531). Ändringen har behandlats i av- snitt 2.5.1 i den allmänna motiveringen.

Den nya lydelsen gäller inte förrättningar där sammanträde med sakäga- re hållits före ikraftträdandet. se övergångsbestämmelserna.

185

l paragrafen regleras frågan om rätt att ta initiativ till anläggningsförrätt- ning. Ändringen i första stycket har i den allmänna motiveringen behand- lats i avsnitt 2.5.3.4.

Första stycket

Till detta stycke har fogats en bestämmelse av innebörd att även en samfällighetsförening får ta initiativ till en anläggningsförrättning. Förut- sättningarnalhärför är att initiativet grundar sig på ett stämmobeslut och att förrättningen angår en gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning.

Av kravet på att samfällighetsföreningens initiativrätt skall grundas på ett stämmobeslut följer att beslutet bör inges samtidigt med föreningens förrättningsansökan.

En fastighetsägare som är missnöjd med ett stämmobeslut om ansökan om anläggningsförrättning har möjlighet att klandra beslutet enligt regler- na om talan mot föreningsstämmobcslut i lagen om förvaltning av samfäl- ligheter. För att en förrättningsansökan från samfällighetsföreningen skall tas upp till prövning måste det därför föreligga en uppgift om att stämmo- beslutet inte har klandrats inom rätt tid eller om att beslutet har fastställts genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande.

19 å Första stycket

1 första meningen utgår hänvisningen till 4 kap. 42 å FBL med hänsyn till att detta lagrum. som behandlade självrättelse. upphävs. Rättelse i förrätt- ningsakter skall fortsättningsvis ske på det sätt som föreskrivs i 26å förvaltningslagen (1986z223). jämför allmänna motiveringen avsnitt 2.4.2.

zzg

Hänvisningen till 8 kap. 755," andra stycket fastighetsbildningslagen (l970:988) utgår, då denna bestämmelse överförs till 4 kap. 11 & tredje

• Sida 107
•  Original

stycket i den lagen. 1 19?) första stycket anläggningslagen finns redan en hänvisning till 4 kap. 11 g"fastighetsbildningslagen.

355

Paragrafen anger förutsättningarna för omprövning av anläggningsförrätt- ning. Ändringen av paragrafen har 1 den allmänna motiveringen behand- lats 1 av snitt 2.5.3.3.

Till första stycket har fogats en bestämmelse som medger omprövning i något större utsträckning än enligt gällande rätt.

Ändringen har i första hand föranletts av önskemål om att lättare kunna få till stånd ompröv ning av anläggningsbeslut som gäller gemensamhetsan- läggningar inom bostadsområden. Ändringen är dock generell och de utvidgade möjligheterna föreligger således oavsett vilka förhållanden den tidigare förrättningen angått.

Övergångsbestämmelserna

Det såväl geografiskt som sakligt utvidgade hyresgästinflytandet påverkar inte förrättningar som fortskridit så långt att sammanträde med sakägarna har hållits före den nya lagens ikraftträdande. Däremot skall de nya bestämmelserna tillämpas vid förrättningar som har sökts före ikraftträ- dandet men där första sammanträdet hålls efter ikraftrrädandet.

4.6. Förslaget till lag om ändring i lagen om förvaltning av samfälligheter, SFL

7.5

Paragrafen innehåller vissa föreskrifter om fastighetsdomstols medverkan vid delägarförvaltning av samfällighet. Ändringen i paragrafen har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt 2.5.3.1.

Första stycket

Ändringen innebär att fastighetsdomstolens medverkan vid förordnande av sammanträdesledare upphör. I stället skall fastighetsbildningsmyndig- heten hålla delägarsammanträde när sådant begärs. På begäran av någon delägare får dock fastighetbildningsmyndigheten förordna annan att hålla sammanträdet. Sammanträdet skall hållas för avgörande av den tvistiga frågan eller. om omständigheterna ger anledning därtill. för anordnande av föreningsförvaltning.

• Sida 108
•  Original

Andra stycket

Ändringen innebär att den möjlighet som enligt gällande rätt föreligger för fastighetsdomstolen att vidta vissa interimistiska åtgärder förts över till fastighetsbildningsniyndigheten.

Genom en hänvisning i 215 till förevarande paragraf blir den nya ordningen tillämplig även i fråga om sammanträde för bildande av samfäl- lighetsförening.

8ä

Ändringen är föranledd av ändringarna i 7 5.

205

Paragrafen innehåller bestämmelser om bildande av samfällighetsföre- ning.

Andra och tredje styckena

Vad som föreskrivs i gällande rätt beträffande .[astighelsrloms101 såvitt gäller förordnande av sammanträdesledare ändras så att fastighetsbild- ningsnzyndig/ieten utan särskilt förordnande skall vara sam manträdesleda- re. I andra stycket föreskrivs vidare — för fall då en samfällighetsförening skall bildas utan direkt samband med en förrättning enligt FBL eller AL — att fastighetsbildningsmyndigheten på begäran av delägare får förordna någon till sammanträdesledare. .

Ändringarna har behandlats i avsnitt 2.5.3.1 iden allmänna motivering- en.

285

Paragrafen upptar föreskrifter om vad stadgarna för en samfällighetsföre- ning skall innehålla. Ändringarna och tilläggen till denna paragraf har behandlats i avsnitt 25.32 i den allmänna motiveringen.

Första stycket

1 en ny punkt 7 föreskrivs att en samfällighetsförenings stadgar skall ange de grunder enligt vilka medel skall fonderas för underhåll och förnyelse av anläggningen. I tredje stycket anges vilka typer av samfällighetsföreningar som skall ha en stadgeföreskrift av detta slag. .

Det är en uppgift för den enskilda föreningen att själv utarbeta grunder- na för fonderingen. Dessa grunder bör utformas med hänsyn till anlägg- ningens omfattning och varaktighet och syfta till en jämn och rättvis fördelning över tiden av de totala kostnaderna.

Bestämmelsen gäller även äldre samfällighetsföreningar. Stadgeändring

• Sida 109
•  Original

skall enligt övergångsbestämmelserna beslutas på den stämma som inträf- far närmast efter sex månader från lagens ikraftträdande.

För föreningar med här föreskrivet innehåll i stadgarna ankommer det på styrelsen att ombesörja att fondavsättning kommer till stånd.

Tredje stycket

Detta stycke är nytt. Skyldigheten enligt första stycket 7 att i samfällighets- föreningars stadgar ange grunderna för fondavsättning gäller inte alla föreningar och inte heller alla typer av anläggningar.

De föreningar som avses är sådana som förvaltar gemensamhetsanlägg- ningar inom bostadsområden med småhusfastigheter eller med sådana fastigheter jämte hyres- eller bostadsrättsfastigheter. Småhusfastigheter kan i detta sammanhang vara såväl en- eller tvåfamiljefastigheter för permanentboende som fritidsfastigheter.

Endast de föreningar som förvaltar anläggningar av kommunalteknisk natur eller annars är av större värde omfattas. Med kommunaltekniska anläggningar avses exempelvis VA- och fjärrvärmenät. förbindelseleder samt lek- och grönområden. När det gäller övriga anläggningar som bör föranleda fondavsättning går det inte att ange en värdegräns. Vad som åsyftas är dyrbara anläggningar som inte kan klassificeras som kommunal- tekniska. Det kan vara fråga om en simbassäng. en tennisbana eller en isärskild kvarterslokal för lek eller samvaro. En gemensamhetsanläggning för en mindre installation, t.ex. en TV-antenn. bör däremot typiskt sett inte föranleda fondering.

4135

Paragrafen är ny. Första stycket innehåller bestämmelser om under- hållsplan. [ andra stycket föreskrivs att det av utgifts- och inkomststaten för en förening som är skyldig att fondera skall framgå de belopp som åtgår till fondavsättning. Frågorna har behandlats i avsnitt 2.5.3.2 i den allmän- na motiveringen.

Första stycket

Bestämmelserna utgör ett komplement till 28 5 och vad som föreskrivs där om skyldighet för vissa föreningar att i sina stadgar ange grunderna för fondavsättning.

Syftet med underhålls- och förnyelseplanen är att åstadkomma ett be— slutsunderlag för fondavsättningen. Planen bör därför innehålla uppgifter om anläggningens status och underhåll. Planen bör kontinuerligt ses över.

En underhållsplan behöver upprättas bara i det fall det är fråga om en anläggning av kommunalteknisk natur eller annars av större värde.

Andra stycket

lnnan uttaxering av bidrag från föreningsmedlemmarna kan ske. skall enligt 41 5 SFL en utgifts- och inkomststat upprättas av styrelsen. Staten

• Sida 110
•  Original

skall framläggas på föreningsstämma och godkännas av denna. Medlem- marna bör av utgifts- och inkomststaten kunna utläsa hur mycket av inbetalda medel som skall fonderas och i förekommande fall kunna föror- da andra belopp än de som styrelsen föreslagit. Av denna anledning skall belopp för fondering specificeras.

4.7. Förslaget till lag om ändring i ledningsrättslagen, LL 16 5

Första stycket

Hänvisningen till 4 kap. 425 FBL utgår eftersom detta lagrum, som be- handlat självrättelseförfarandet, upphävs. I fortsättningen skall självrättel- se ske enligt bestämmelserna i 26 5 förvaltningslagen (1986:223).

205

Hänvisningen till 8 kap. 75 andra stycket fastighetsbildningslagen (l970:988) utgår eftersom denna bestämmelse förs över till 4 kap. 11 5 tredje stycket i den lagen. 1 165 första stycket ledningsrättslagen finns redan en hänvisning till 4 kap. 11 5 fastighetsbildningslagen.