MÖD 2007:27

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Stockholms tingsrätts, miljödomstolen, dom den 26 april 2006 i mål nr M 7538-05, se bilaga A

KLAGANDE

G.P.

MOTPART

Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

SAKEN

Ansökan om undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen (1998:179)

___________________

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Med ändring av miljödomstolens dom medger Miljööverdomstolen undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen (1998:179) för G.P. att i ”Bullarens Djurpark” i Tanums kommun förevisa fem exemplar av arten Macaca irus samt åtta exemplar av arten Dama dama.

YRKANDEN M.M. I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

G.P. har yrkat bifall till sin talan vid miljödomstolen.

Naturvårdsverket har bestritt ändring.

Miljööverdomstolen har företagit syn.

UTVECKLANDE AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN

G.P.

Under den tid som gått sedan Naturvårdsverkets beslut den 14 december 2005 har följande praktiska förändringar vidtagits inom anläggningen. Hägnet för dovhjortarna har utökats till drygt 3,5 hektar. Hägnet är utfört med nätstängsel till en höjd av 2,0 m. För denna begränsade population är det hans uppfattning att markerna inom hägnet är mycket varierande och omfattar öppna hagar, bergspartier samt varierande lövskogsytor. Inom denna naturliga miljö för hjortarna finns därmed vind- och regnskydd samt betes- och fejningsmöjligheter. Ett utökat hägn till minst 5,0 hektar kan i framtiden åstadkommas, dock till betydande kostnader. Med det begränsade antal djur som finns i hägnet bedömer han med den erfarenhet han fått efter 30 års verksamhet med djur, att en mindre population är mindre benägen att drabbas av olika sjukdomar. Kontroll av djurens hälsa skall dock ske fortlöpande. I samarbete med distriktsveterinär J.R., Tanumshede, vilken under en lång tid varit behjälplig med råd och insatser avseende anläggningens djurhållning, kommer erforderlig provtagning och kontroll beträffande bl.a. TBC- förekomst att kontinuerligt utföras.

Aporna av arten Macaca irus har under våren fått tillgång till ett större inhägnat utrymme utomhus. Utöver tidigare ytor har en 75 m2 yta försetts med ett 4 m högt stängsel inom vilket det finns klättringsmöjligheter i trädliknande anordningar upp till 5 meters höjd. Inom ytan finns även tillgång till horisontella ribbor på varierande höjd. Att aporna trivs med sin situation i det nya utrymmet är märkbart. Möjligheten att förevisa dessa apor (en hane + fyra honor) är av stor vikt för hans anläggning. Ansökan avser möjlighet att under en tid av 5 år få fortsätta att förevisa aporna för allmänheten inom anläggningen.

I samarbete med en zoologen C.N. sker en omarbetning och aktualisering av registerhållningen på de djur som finns i anläggningen. Registreringen omfattar samtliga individer och innehåller uppgifter om ålder, ursprung samt beskrivning av hägn och vilplatser. Därutöver planeras att zoologen genom besök ca 4 gånger per år skall kunna följa djurhållningen och genom råd ge anvisningar för erforderliga åtgärder. Kontinuerlig kontakt hålls därutöver med veterinären J.R..

Ett forskningssamarbete med Högskolan Dalarna under ledning av professor L.B. har inletts. Tre månaders fältarbete kommer att utföras vid anläggningen.

Han skaffade dovhjortarna på 1970- talet och köpte aporna från Ölands djurpark på 1980-talet. Han har sex vuxna dovhjortar, varav en bock, samt några unga djur. Han har 5 apor i olika åldrar, varav en hanne.

Naturvårdsverket

Ett medgivande om undantag från kravet på tillstånd för att få förevisa djur av vilda arter enligt 18 § artskyddsförordningen innebär att man inte behöver leva upp till kraven på artskydd och bevarande i 20 a § samma förordning. Sistnämnda paragraf är en del av förutsättningarna för tillstånd för att i en djurpark få förevisa djur av vilda arter. Kraven i 20 a § artskyddsförordningen finns för att skydda arter av vilda djur och för att bevara den biologiska mångfalden. För att få tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen till att förevisa djur av vilda arter ska krävas en inriktning på bevarande och stärkande av den biologiska mångfalden enligt Rådets direktiv 1999/22/EG om hållande av vilda djur i djurparker. Det innebär att vara knuten till andra naturbevarande institutioner samt att föra ut och dela med sig av sin kunskap och erfarenhet.

G.P. ansökan om tillstånd till djurpark enligt 18 § har länsstyrelsen redan tidigare avslagit. Medgivande om undantag ska ges restriktivt och till verksamheter som uppenbarligen inte bör räknas som "djurpark". Det rör sig om verksamheter med bara få arter samt inga eller bara vissa däggdjursarter. Naturvårdsverket bedömer att det blir ett för stort avsteg från kraven i 20 a § om man ger Bullarens djurpark undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § också för dovhjort och aporna av arten Macaca irus.

G.P. anför att vissa praktiska förändringar har vidtagits efter Naturvårdsverkets beslut om att inte medge undantag från kravet på tillstånd också för dovhjort och Macaca irus. Utformningen av hägnet för dovhjortarna har inte med Naturvårdsverkets prövning av frågan om eventuellt undantag från kravet på djurparkstillstånd att göra. Det är frågan om artskydd och bevarande, inte djurskydd, som Naturvårdsverket har att bedöma i sådana här ärenden. Visserligen måste hägn för dovhjort och apor av arten Macaca irus uppfylla kraven på djurskydd men det är en annan fråga som inte rör undantaget från krav på tillstånd att förevisa djur av vilda arter enligt 18 § artskyddsförordningen.

Registerhållning/kontrollprogram är en del av hållande av djur och behövs vid sedvanlig skötsel och omvårdnad av djuren. En zoolog bör alltid finnas när en verksamhet förevisar djur och vad klaganden anför tillför inget i frågan om undantag från djurparkstillstånd.

Vad G.P. anför när det gäller forskning knuten till verksamheten är inte relevant för prövning av frågan om ytterligare undantag. Kravet på forskning ingår 20 a § 1. som ett led i beviljande av tillstånd enligt 18 § att i en djurpark förevisa djur av vilda arter. Om verksamheten skulle utökas med aporna av arten Macaca irus och dovhjort anser Naturvårdsverket att verksamheten blir så omfattande att det då krävs tillstånd för att förevisa djur av vilda arter enligt 18 §.

YTTRANDEN TILL MILJÖÖVERDOMSTOLEN

Djurskyddsmyndigheten

För att få visa vilda djur i djurpark måste man ha två tillstånd, ett tillstånd enligt 18 artskyddsförordningen (1998:179) och ett tillstånd enligt 37 § djurskyddsförordningen (1988:539). Tillståndet enligt 37 § djurskyddsförordningen söktes före den 1 juli 2003 hos Jordbruksverket, tillståndet enligt 18 § artskyddsförordningen fanns inte i dess nuvarande form före juni 2002. Numera ska båda tillstånden sökas hos länsstyrelsen.

G.P. har uppgivit att makakanläggningen har byggts ut med ytterligare 75 m2. Enligt 5 kap. 12 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om djurhållning i djurparker m.m. skall utrymmen för makaker vara 150 m2 i en bur eller 250 m2 i en frianläggning (en anläggning utan tak t.ex. en anläggning omgiven med vatten). Anläggningen är således fortfarande för liten och kan inte godkännas enligt 37 § djurskyddsförordningen trots att den byggts ut.

Även om G.P. inte får undantag från 18 § artskyddsförordningen, får han ha kvar sina makaker deras livstid ut. Detta framgår av en tidigare skrivelse från Djurskyddsmyndigheten, denna bifogas yttrandet. Kravet är i så fall att de inte visas offentligt i djurparken, att de inte förökar sig och att anläggningen uppfyller kraven i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter om djurhållning i djurparker. Bestämmelserna återfinns i 1 kap. 6 § Föreskrifter om ändring i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2004:8) om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby (föreskriften är ett omtryck med nummer DFS 2005:8).

Dovhjortsanläggningen är godkänd ur djurskyddssynpunkt enligt Jordbruksverkets beslut den 24 juli 2003. Naturvårdsverket har dock inte meddelat undantag för detta djurslag. G.P. uppger att anläggningen nu är utbyggd till 3,5 ha men har vissa svårigheter att bygga ut till 5 ha. Djurskyddsmyndigheten förmodar att diskussionen om 5 ha kommer sig av att dovhjortar som hålls av privatpersoner måste uppfylla kraven i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DES 2004:23) om hållande av dovhjort och kronhjort i vilthägn. Enligt 4 § denna författning måste ett hägns totala areal vara minst 5 hektar. Arealkravet är alltså större för att hålla dovhjortar i vilthägn än i djurpark. Om G.P. uppfyller kravet på 5 ha kan han ha dovhjortarna kvar som privatperson även om han inte får undantag från 18 § artskyddsförordningen. Kravet är då att de inte visas för allmänheten i djurparken.

De bedömningar som görs för att godkänna en anläggning enligt 37 § djurskyddsförordningen ska se till att man uppnår ett gott djurskydd i anläggningen och då tas det hänsyn till bland annat på djurens behov av rörelse, foder, tillsyn och miljöberikning. Det är Djurskyddsmyndighetens uppfattning att även en mindre djurpark måste uppfylla kraven. Djuren har samma behov oavsett storlek på djurparken. Djurens behov av foder, yta och berikning t.ex. minskar inte bara för att en djurpark är mindre. Därför kan inte myndigheten se att man kan ta hänsyn till att djurparken är liten och finns i en glesbygd.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Länsstyrelsen avstyrker bifall till överklagandet.

Länsstyrelsen delar Naturvårdsverkets bedömning. Att ge Bullarens djurpark undantag från kravet på djurparkstillstånd är ett för stort avsteg från kraven i 20 a § artskyddsförordningen. Krav som Bullarens djurpark i dagsläget ej uppfyller. Då Bullarens djurpark har ett flertal djur av vilda arter i förevisningen krävs djurparkstillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen. Länsstyrelsen kontrollmöjligheter minskas också avsevärt om en djurpark erhåller undantag från tillståndskrav. Djurparken behöver inte föra och insända årlig förteckning till Länsstyrelsen över de djur som har hanterats i verksamheten under föregående kalenderår. Uppgifter om leverantörer, köpare, arters ursprung osv kan då inte kontrolleras/jämföras mot exempelvis andra djurparker. Ett undantag från djurparkstillstånd skulle motverka bevarandet av den biologiska mångfalden genom att den kvalitetshöjning av artbevarande som genomförts genom kraven i vår nationella lagstiftning, sänks. Ett undantag skulle också innebära att den restriktivitet med att ge enskilda undantag, som 18 § antyder, inte heller uppnås. Härigenom motverkas också djurparksdirektivets syfte att stärka djurparkernas roll att bevara den biologiska mångfalden.

I ett beslut från Jordbruksverkets daterat den 24 juli 2003 undantogs bland annat krabbmakaker från godkännande för offentlig förevisning. Med anledning av att G.P:s uppgifter att bristerna åtgärdats besöktes anläggningen den 16 oktober 2006 av Veterinärenheten, Länsstyrelsen Västra Götalands län samt djurskyddsinspektörer från Munkedals och Tanums kommuner. Länsstyrelsen beslutade den 6 november 2006 att med stöd av 37 § djurskyddsförordningen medge G.P. tillstånd att offentligt förevisa emu, leguan, pytonorm, linderödsvin, kamel, saanen och manfår. I Länsstyrelsens beslut har anläggningarna för Macaca irus och dovhjort inte godkänts för offentlig förevisning eftersom dessa arter enligt beslut från Naturvårdsverket inte får visas offentligt i djurparken. Länsstyrelsens beslut från den 6 november 2006 har överklagats av Bullarens Djurpark. Länsrätten har ännu inte meddelat sin dom.

MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Miljööverdomstolens avgörande grundar sig på vad parter och remissinstanser anfört skriftligen och vid muntlig förhandling samt på Miljöverdomstolens syn på platsen.

I 1 § första stycket artskyddsförordningen anges inledningsvis att förordningen innehåller bestämmelser om åtgärder med exemplar av djur- och växtarter som behöver skydd eller kan utgöra hot mot levande exemplar av sådana arter och i sista stycket anges att förordningen kompletterar dels bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem och dels kommissionens förordning (EG) nr 1808/2001 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97. Dessa båda förordningar reglerar emellertid inget annat än kontroll av handeln med djur och växter och är därför inte tillämpliga i målet.

För att få förevisa djur av vilda arter i en djurpark måste - såvitt nu är i fråga - tillstånd finnas enligt 18 § artskyddsförordningen (1998:179). Enligt 20a § samma förordning gäller bl.a. att tillstånd endast får avse en anläggning som godkänts för offentlig förevisning av djur enligt djurskyddsförordningen. Naturvårdsverket får dock, enligt 18 § artskyddsförordningen, i det enskilda fallet, eller genom föreskrifter, meddela undantag från kravet på tillstånd om undantaget inte motverkar skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. Ett sådant undantag får emellertid endast avse anläggningar som inte förevisar ett betydande antal djur eller arter. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter om artskydd (NFS 1999:7) krävs inte tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen om - såvitt nu är aktuellt - förevisningen sker i en verksamhet vars huvudsakliga syfte är annat än förevisning av djur (10 § 1.), förevisningen inte omfattar däggdjur (10 § 2.) samt förevisningen omfattar högst sju arter och för respektive art lämpligt antal exemplar (10 § 4.).

Miljööverdomstolen gör följande bedömning

G.P. har uppgett att han haft hjortar i sin anläggning sedan 1970-talet och aporna sedan 1980-talet samt att djuren också hålls på grund av hans privata intresse för djur. Dessa uppgifter har inte ifrågasatts.

Det kan konstateras att den sökta verksamheten är av en sådan omfattning och karaktär att den inte kan omfattas av 10 § i Naturvårdsverkets ovan nämnda föreskrifter, vilka innefattar ett generellt undantag från tillståndsplikten i 18 § artskyddsförordningen. Frågan är då om det i detta enskilda fall finns möjlighet att meddela undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen.

När det gäller de aktuella aporna och dovhjortarna har det inte framkommit i målet att ett undantag från tillståndsplikten beträffande dessa djur skulle motverka skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden. Från den utgångspunkten bör det alltså inte föreligga hinder att meddela undantag från tillståndplikten.

Naturvårdsverket har enligt uppgift vid den muntliga förhandlingen och synen utgått från verkets ovan nämnda föreskrifter, när verket ansett att ”Bullarens Djurpark” har för stor omfattning vad gäller antalet arter för att undantag från tillståndsplikten skall kunna medges även för aporna och dovhjortarna. Naturvårdsverket har tidigare medgett G.P. undantag från kravet på tillstånd när det gäller förevisning av fem exemplar av mufflon, ett exemplar av manfår, tre exemplar av emu, ett exemplar av struts, två exemplar av tigerpyton och två exemplar av grön leguan. Om undantag medges även för aporna och dovhjortarna skulle undantaget alltså avse en anläggning med åtta vilda arter. Vid bedömningen av frågan hur många arter som skall få förevisas borde viss ledning kunna hämtas i Naturvårdsverkets föreskrifter. Att Naturvårdsverket i sina föreskrifter (10 § punkt 4) ansett att sju arter kan förevisas utan tillstånd innebär inte utan vidare att åtta arter skall anses vara ett betydande antal i artskyddsförordningens mening. Någon omständighet som i detta fall talar emot att åtta arter skulle kunna förevisas har inte heller framkommit. Hinder mot att medge undantag från tillståndsplikten på grund av antalet arter bör därför inte föreligga.

Det har inte framförts någon synpunkt på storleken av gruppen apor respektive dovhjortar och grupperna kan enligt Miljööverdomstolens mening inte anses omfatta ett betydande antal djur. Inte heller kan de begärda undantagen i sin helhet anses omfatta ett betydande antal djur. Från denna utgångspunkt föreligger alltså inte heller hinder att medge undantag från tillståndsplikten.

På grund av det anförda finner Miljööverdomstolen att undantag från tillståndsplikten enligt 18 § artskyddsförordningen bör meddelas avseende de aktuella aporna och dovhjortarna. Överklagandet skall alltså bifallas.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B

Överklagande senast den

I avgörandet har deltagit hovrättsrådet Anders Holmstrand, miljörådet Sven Bengtsson, hovrättsrådet Eva Wagner, referent, samt hovrättsassessorn Anita Seveborg.

__________________________________

BILAGA A

STOCKHOLMS TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM

KLAGANDE

G. P.

MOTPART

Naturvårdsverket

106 48 Stockholm

ÖVERKLAGAT BESLUT

Naturvårdsverkets beslut den 23 november 2004, dnr 405-5582-04 Nf, se domsbilaga 1

SAKEN

Ansökan om undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen (1998:179)

_____________

DOMSLUT

Miljödomstolen avslår överklagandet såvitt avser arterna Macaca irus samt dovhjort.

Miljödomstolen prövar inte överklagandet i övrigt.

_____________

YRKANDEN M.M.

G.P. har överklagat Naturvårdsverkets beslut och yrkat att undantag från kravet på tillstånd skall medges. Till stöd för sin talan har han anfört bl.a. följande. Han har under cirka 30 år drivit Bullarens Djurpark. Vid djurparken finns endast ett fåtal djur som kan betraktas som vilda. Ingen av djurarterna är på något sätt utrotningshotad. Ett undantag från kravet på djurparkstillstånd motverkar inte skyddet av vilda djurarter och bevarandet av den biologiska mångfalden.

Naturvårdsverket har därefter i beslut den 14 december 2005, dnr 405-4144-05 Nf, se domsbilaga 2, medgivit undantag från kravet på tillstånd enligt 18 § artskyddsförordningen (1998:179) beträffande fem exemplar av mufflon Ovis musimon, ett exemplar av manfår Ammotragus lervia, tre exemplar av emu Dromaius novaehollandiae, ett exemplar av struts Struthio camelus, två exemplar av tigerpyton Python molurus bivittatus samt två exemplar av grön leguan Iguana iguana. Undantag har inte medgivits för arterna Macaca irus och dovhjort.

DOMSKÄL

Miljödomstolen finner inte skäl att ändra Naturvårdsverkets beslut såvitt avser arterna Macaca irus samt dovhjort. Överklagandet skall således avslås i den delen.

Det i Naturvårdsverkets beslut den 14 december 2005 medgivna undantaget från kravet på djurparkstillstånd medför att skäl saknas att pröva överklagandet i övrigt.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se domsbilaga 3 (TSH-MD 2)

Överklagande, ställt till Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, skall ha kommit in till miljödomstolen, Stockholms tingsrätt, senast den 17 maj 2006. Prövningstillstånd krävs.

Bjarne Karlsson Bengt Jonsson

I avgörandet har deltagit rådmannen Bjarne Karlsson, ordförande, och miljörådet Bengt Jonsson. Domen är enhällig. Föredragande har varit beredningsjuristen Eva Åkerlund.