NJA 1981 s. 848

Vid försäljning av fastighet åtog sig säljaren att underhålla utfartsväg från fastigheten till allmän väg. Sedan vägförening enligt 1939 års lag om enskilda vägar bildats och övertagit väghållningen beträffande bl a utfartsvägen yrkade köparen, med hänvisning till de vägavgifter han fått erlägga till föreningen, ersättning av säljaren med motsvarande belopp. Ehuru vägavgifterna som sådana ej ansetts kunna innefattas i säljarens kostnadsåtagande, har köparens talan bifallits då det yrkade beloppet funnits motsvara en rimlig kostnad för vägunderhållet och ej visats överstiga vad underhållet skulle ha kostat säljaren, om väghållningen ej övertagits av vägföreningen.

TR:n

Enligt köpekontrakt d 3 nov 1945 köpte V.E. ett markområde - senare benämnt (Fastighetsadress, uteslutet här)- i Skallsjö socken, Alingsås kommun, för 350 kr av Nääs fabriks aktiebolag, vars firma numera är Almedahls aktiebolag. V.E. var anställd hos bolaget. Enligt § 5 i kontraktet förband sig bolaget att bl a anlägga och underhålla utfartsväg från det försålda området fram till allmän landsväg.

Genom förrättning enligt 3 kap lagen om enskilda vägar inom Tollereds tätort år 1970 bildades Tollereds vägförening med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om föreningens vägar inom området. Enligt utlåtande d 9 mars 1970 jämlikt 80 § lagen om enskilda vägar skulle vägföreningen omfatta ett sammanhängande område omkring Nääs fabrik i Tollered, där tätare bebyggelse uppkommit och ytterligare sådan kunde förväntas inom nära förestående tid. Utlåtandet vann laga kraft. I vägföreningen ingår bl a V.E:s fastighet (Fastighetsadress, uteslutet här). Väghållningsbördan fördelas mellan de i vägföreningen ingående fastigheterna i förhållande till fastigheternas senast fastställda taxeringsvärden. Moment 17 i utlåtandet har följande lydelse:

Vad rörande skyldighet att hålla väg eller rätt att begagna väg blivit genom förrättning, dom eller avtal bestämt utgör icke hinder att hänföra vägen till föreningens vägar och skall i stället för de äldre bestämmelserna tillämpas vad i denna förrättning föreskrivits.

V.E. yrkade vid Borås TR att Almedahls aktiebolag skulle förpliktas att till honom utge 846 kr jämte ränta. Genom tredskodom d 27 sept 1976 förpliktade TR:n bolaget utge yrkat belopp och ränta till V.E..

Bolaget sökte återvinning.

V.E. anförde: För att behålla en stationär arbetarstam vid sina anläggningar i Tollered tillhandahöll Nääs fabriks aktiebolag bostäder åt arbetarna i anslutning till fabriken. Bolaget strävade därvid efter att skapa så gynnsamma förhållanden att arbetarna blev benägna att stanna kvar vid företaget. Detta är bakgrunden till bolagets erbjudande till arbetarna, bl a V.E., att köpa tomter. Bolagets utfästelse att anlägga och underhålla väg innefattar ett åtagande, som i vart fall är gällande under köparnas livstid eller så länge de bor kvar på fastigheterna. Detta åtagande kan bolaget inte ensidigt befria sig ifrån. Även om väghållningen skall skötas av annan än bolaget, kan bolaget ändock inte undgå sitt ekonomiska ansvar härför enligt köpekontraktet. All mark runt fabriksområdet har ägts av bolaget. Vid tiden för den aktuella vägförrättningen 1970 ägde bolaget fortfarande 95 procent av marken i området, medan resterande 5 procent ägdes av ett stort antal fastighetsägare. Att det fanns väg till bolagets anläggningar låg i bolagets intresse. Det var därför naturligt att bolaget åtog sig väghållningen. Efter en lång. utredning bildades Tollereds vägförening d 9 mars 1970. Vid förrättningssammanträde hävdade flera fastighetsägare, att bolagets förpliktelse enligt köpekontrakten att ekonomiskt svara för vägunderhållet skulle gälla, trots att vägförening bildades. Detta kom dock inte till uttryck i något protokoll. Sedan vägföreningen bildats och besvärstiden gått ut, slutade bolaget att underhålla vägen. Att en vägförening bildats fritar dock inte bolaget från ansvar för kostnaden för väghållningen; däremot har väghållningsskyldigheten som sådan övergått på vägföreningen. V.E. har under åren 1971-1976 erlagt sammanlagt 846 kr i vägavgifter till föreningen. På grund av det sålunda anförda yrkar V.E. fastställelse av tredskodomen såvitt bolaget därigenom förpliktats att till honom utge 846 kr jämte ränta därå enligt lag från delgivningsdagen till dess betalning sker.

Bolaget vitsordade såväl att V.E. erlagt det yrkade beloppet i vägavgift som skäligheten av beloppet men bestred käromålet. Som grund för bestridandet anförde bolaget: Nääs fabriks aktiebolag bildades 1833. Runt fabriken uppstod ett typiskt brukssamhälle, där bolaget skötte de flesta samhällsangelägenheter. I början av 1940-talet hade bolaget problem med bostäder åt de anställda. En byggnadsplan upprättades därför och tomter såldes till egna hem. Under 30- och 40-talen rådde andra förhållanden än nu. Sålunda förekom ingen nämnvärd biltrafik inom området. Bolaget hade alltid skött väghållningen för området och betraktade det som naturligt att göra det även åt de nya fastighetsägarna. Avsikten med tomtförsäljningarna var att skapa bättre bostäder åt de anställda, inte att binda dem med diverse förmåner. Bolagets åtagande enligt 5 § i köpekontraktet avsåg faktisk väghållning, dvs att bolaget skulle självt anlägga och underhålla utfartsvägen från V.E:s tomt, men inte att bolaget skulle stå för kostnaderna härför, för den händelse annan än bolaget skötte väghållningen. Det görs vidare gällande: 1) Bolagets förpliktelse enligt 5 § i köpekontraktet har upphört att gälla till följd av bestämmelsen i moment 17 i utlåtandet rörande vägförrättningen, vilket utlåtande vunnit laga kraft. 2) Bolaget är enligt 34 § 5 st lagen om enskilda vägar inte längre bundet av vad som avtalats enligt 5 § i köpekontraktet, enär mer än tio år förflutit från det avtalet slöts. 3) De förutsättningar som förelåg vid tiden för köpekontraktets tillkomst har så väsentligt ändrats att förutsättningarna för avtalet har brustit. Bolaget skulle inte ha godtagit att 5 § i köpekontraktet fått den lydelse i fråga om väghållningen den har, om bolaget räknat med de förändringar som sedan skedde. V.E. var medveten om att detta var bolagets inställning. Som följd härav är avtalet inte längre gällande.

4) Det påstås slutligen, att det vore obilligt om avtalet enligt 5 § i köpekontraktet fortfarande skulle gälla, enär dels bolaget efter vägföreningens tillkomst är betaget sin rätt att självt ombesörja vägunderhållet, dels V.E:s vägavgifter avser andra kostnader - bl a för breddning och permanentning av samtliga vägar inom området samt för belysning - än vad bolaget åtog sig enligt köpekontraktet.

Domskäl

TR:n (borgmästaren Ernulf samt rådmännen Hedvall och Leena Henrikson) anförde i dom d 11 maj 1978:

Domskäl. V.E. har hörts upplysningsvis. Såsom företrädare för bolaget har styrelseledamoten, direktören L.L., hörts, delvis upplysningsvis och delvis under sanningsförsäkran. På hemställan av V.E. har förre textilarbetaren H.H. och civilingenjören G.B. hörts såsom vittnen.

Efter redovisning av vad de hörda yttrat anförde TR:n: Av utredningen i målet framgår följande:

Bolaget ägde ursprungligen all mark i det aktuella området. Är 1945, då det ifrågavarande avtalet med V.E. slöts, ägde bolaget fortfarande i huvudsak all mark inom området. Väghållningen beträffande de enskilda vägarna inom området ombesörjdes av bolaget självt. Vägarna i fråga utgjordes av grusvägar. Motorfordonstrafik förekom endast i mycket ringa omfattning. Senare skedde en kraftig ökning av bebyggelsen och motorfordonstrafiken inom området. I området uppkom tätare bebyggelse, som medförde att samhällsbildningen reglerades genom bl a byggnadsplaner och enhetligt ordnande av vägnätet. I anledning av den utveckling, som sålunda skett inom området, bildades med stöd av bestämmelserna i 3 kap lagen om enskilda vägar Tollereds vägförening. Därvid övertog vägföreningen. från bolaget underhållet av bl a utfartsvägen från V.E:s fastighet till allmän landsväg.

Efter tillkomsten av vägföreningen skall jämlikt 74 § lagen om enskilda vägar i stället för tidigare avtal tillämpas reglerna i nämnda lag. Detta innebär att bestämmelsen i 5 § i köpekontraktet d 3 nov 1945 om bolagets skyldighet att underhålla utfartsväg från V.E:s fastighet till allmän landsväg icke längre skall gälla. Huruvida bolaget som följd härav skall ersätta V.E. för avgifter som denne har att betala till vägföreningen är beroende av en tolkning enligt

allmänna civilrättsliga regler av den ifrågavarande bestämmelsen i köpekontraktet. Bestämmelsens ordalydelse ger enligt TR:ns mening ej stöd för en sådan ersättningsskyldighet för bolaget. V.E. har emellertid gjort gällande att ersättningsskyldigheten varit förutsatt mellan parterna. I detta hänseende har V.E. påstått att bolaget redan vid försäljningen räknat med att ändrade förhållanden kunde komma att inträffa, t ex genom att en vägförening bildades. Bolaget har bestritt detta. V.E. har till stöd för sitt påstående åberopat H.s vittnesmål. H. har varit mycket bestämd i sina uppgifter och förklarat sig trots den långa tid som förflutit ha ett klart minne av vad L. yttrat till H. om villkoren för en försäljning av en tomt från bolaget till H.. Mot vad L. under sanningsförsäkran uppgivit finner TR:n emellertid icke styrkt att bolaget vid försäljningen av en tomt till V.E. räknat med att någon vägförening skulle överta väghållningsskyldigheten eller eljest med att några väsentliga förändringar i förutsättningarna för väghållningen skulle inträffa.

På grund av vad sålunda anförts finner TR:n att bolaget icke på grund av stadgandet i köpekontraktet eller eljest kan anses skyldigt att utge ersättning till V.E. för avgifter som denne har att betala till vägföreningen. Käromålet skall alltså ogillas.

Domslut

Domslut. Med undanröjande av TR:ns tredskodom ogillar TR:n käromålet.

HovR:n för Västra Sverige

V.E. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Bolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, hovrättsrådet Ihrfelt och adj led Dufwa, referent) anförde i dom d 28 maj 1979:

Domskäl

Domskäl. Enligt 5 § i köpekontraktet mellan V.E. och bolaget har bolaget bl a förbundit sig att anlägga och underhålla utfartsväg från V.E:s område till allmän landsväg. Innebörden härav var ostridigt innan vägföreningen bildades att bolaget gentemot V.E. skulle svara bl a för utfartsvägens underhåll.

Enligt 74 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall sedan en vägförening bildats rörande skyldighet att hålla väg i stället för äldre avtal tillämpas föreskrifterna i 3 kap samma lag. Bolagets skyldighet enligt 5 § i köpekontraktet att ombesörja väghållning har således upphört. Frågan om bolagets skyldighet att gentemot V.E. svara för kostnaden för vägunderhållet sedan vägföreningen bildats skall dock såsom TR:n anfört bedömas enligt allmänna civilrättsliga regler.

Det av V.E. fordrade beloppet avser hans avgifter till vägföreningen under åren 1971-1976. Bolaget har inte ens påstått att bolaget motsatte sig att vägföreningen bildades och har inte visat att det av V.E. nu fordrade beloppet överstiger vad vägunderhållet skulle ha kostat bolaget, om det inte hade övertagits av vägföreningen. Utredningen ger inte vid handen att parterna vid köpet gemensamt utgick från att vägunderhållet skulle ha väsentligt mindre omfattning än det har kommit att få under de angivna åren.

På grund av det anförda och då bolaget ej heller i övrigt visat någon omständighet som befriar bolaget från att betala i målet yrkat belopp skall käromålet bifallas.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på så sätt att HovR:n - med undanröjande av TR:ns tredskodom - förpliktar Almedahls aktiebolag att till V.E. utge 846 kr jämte årlig ränta därå enligt en räntefot som motsvarar det vid varje tid gällande diskontot med tillägg av 4 procentenheter från d 2 aug 1976 tills betalning sker.

- Adj led Kristensson var skiljaktig och fastställde TR:ns dom.

HD

Bolaget sökte revision och yrkade, att V.E:s talan måtte ogillas. Bolaget anförde bl a: Kostnaderna för vägunderhåll torde, även under åren 1971-1976, vida ha överstigit vad det skulle kostat bolaget om vägföreningen inte kommit till stånd. Bolaget underhöll en smal grusväg. 1945 kunde man inte räkna med den utveckling som skedde. De vägar som anlades har förändrats till breda permanenta vägar anpassade till nutidens trafik. Bolaget motsatte sig inte bildandet av vägföreningen. Genom föreningens bildande hindrades bolaget från att fortsätta med sitt vägunderhåll, och därmed måste också bolaget vara befriat från sitt ansvar gentemot dem som köpt tomter med vägklausulen.

V.E. lät sig ej avhöra.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svensson, hemställde i betänkande att HD måtte fastställa HovR:ns dom.

HD (JustR:n Fredlund, Knutsson, Palm, referent, Rydin och Heuman) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Bestämmelsen i 5 § i köpeavtalet mellan V.E. och bolaget har, till dess vägföreningen bildades år- 1970, inneburit skyldighet för bolaget att såväl ombesörja som bekosta underhållet av utfartsvägen. Såsom HovR:n funnit upphörde bolagets skyldighet att ombesörja underhållet av utfartsvägen, när väghållningen övertogs av vägföreningen. Frågan om bolagets skyldighet att även efter denna tidpunkt svara gentemot V.E. för den kostnad han kan anses ha för underhållet av utfartsvägen är, såsom HovR:n anfört, att bedöma enligt allmänna civilrättsliga regler.

Avtalets lydelse ger inte stöd för att bolagets skyldighet att bekosta underhållet förutsatte att bolaget självt skulle ombesörja underhållet. Om bolaget för sin del avsett detta, är i vart fall inte visat, att V.E. insett eller bort inse, att bolagets åtagande var villkorat på detta sätt.

Bolaget har inte heller i övrigt förebragt någon omständighet som föranleder, att dess kostnadsansvar skulle ha upphört.

Det belopp V.E. fordrar i målet motsvarar de på hans fastighet under åren 1971-1976 belöpande avgifterna till vägföreningen. Avgifterna utgörs av de bidrag till vägföreningens samtliga utgifter som fastställts för fastigheten enligt grunderna i 76 § lagen (1939:608) om enskilda vägar och kan inte som sådana innefattas i bolagets kostnadsåtagande. Det av V.E. fordrade beloppet motsvarar en genomsnittlig underhållskostnad av ungefär 140 kr per år för den ca 300 m långa utfartsvägen. Denna kostnad framstår som rimlig. Såvitt visats har det yrkade beloppet inte heller överstigit vad vägunderhållet skulle ha kostat bolaget, om väghållningen inte hade övertagits av vägföreningen.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.