NJA 1982 s. 135

Domskäl

TR:n (rådmännen Jönsson, Lunderquist och Ström) meddelade dom d 11 mars 1981. Däri lämnades först en redogörelse för saken av bl a följande innehåll: De prioriterade borgenärerna Götabanken och statsverket har genom betalningarna gått miste om ca 20 000 kr respektive 30 000 kr i utdelning i konkursen. Tillgångarna i boet har värderats till ca 450 000 kr, varav 55 000 kr utdelats till borgenärerna, 275 000 kr finns kvar att utdela och 125 000 kr utgöres av en fordran mot ett företag i Landskrona. Resultaträkningen per d 31 aug 1978 utvisar en förlust på 1 250 000 kr. - Även tidigare hade bolaget fått lån av J.R. mot växel, nämligen i början av 1978, då bolaget lånade 110 000 kr att återbetalas med 55 000 kr d 1 maj 1978 och 55 000 kr d 1 juni samma år. - - -

J.R. har anfört följande som grund för sitt bestridande: Ett belopp om drygt 50 000 kr torde i en rörelse, vilken ackumulerat skulder till belopp väsentligt överstigande tre miljoner kr, inte kunna anses som relativt betydande. Beloppet utgör ca 11 procent av tillgångarna sådana de angivits vid huvudförhandlingen och 14 procent av tillgångarnas värde enligt bouppteckningen samt får, sett också i dessa relationer, betraktas som relativt litet. Även med beaktande av borgenärernas antal och storleken av deras fordringar bör beloppet bedömas som relativt ringa. Betalningarna har icke avsevärt försämrat konkursbolagets ekonomiska situation. Återvinningstalan bör med hänsyn härtill ogillas. För den händelse TR:n skulle anse, att betalningarna avsevärt försämrat konkurs bolagets ekonomiska ställning, gör han gällande, att betalningarna är att anse som ordinära.

Konkursboet har genmält: Konkursboet hävdar, att betalning av ett belopp om drygt 50 000 kr nästan alltid är att betrakta som relativt betydande. Det skall vara fråga om väsentligt större bolag än konkursbolaget för att förhållandet skall bli ett annat. Betalning som sker lång tid efter den ursprungliga förfallodagen blir aldrig ordinär. Gäldenären kan inte genom att överenskomma om ny tidpunkt för betalning göra en icke-ordinär betalning till ordinär. Om så vore fallet skulle alla betalningar bli ordinära, så snart gäldenären och borgenären var överens om att gäldenären skulle betala förfallen skuld.

Härefter anförde TR:n följande:

Domskäl. TR:n finner de ifrågavarande betalningarna ha avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning.

Vad härefter angår frågan huruvida betalningarna med hänsyn till omständigheterna kan anses ordinära gör TR:n följande bedömning. I förarbetena till 35 § konkurslagen uttalas, att vanliga löpande betalningar, t ex avtalade och i behörig ordning betalade amorteringar på lån, avbetalningsköp m m samt av hyra, arrende, skatt eller innehållna källskatter och underhållsbidrag skall vara skyddade även om betalningen faktiskt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning från andra borgenärers synpunkt. Däremot har det ej avsetts att betalning av skuld, som stått ute eller kumulerats under längre tid, skall kunna god tagas som ordinär. Bakgrunden till de i målet ifrågavarande betalningarna är ursprungligen den försträckning som J.R. lämnat bolaget i en för bolaget ekonomiskt pressad situation. Sedan större delen av beloppet betalats på förfallodagen, har bolaget och J.R. överenskommit om avbetalningar genom växelomsättningar. Det är ostridigt att avbetalningar skett i stort sett regelbundet under ca åtta månader, således även i tiden före d 30 mars 1979. Med hänsyn till dessa omständigheter finner TR:n de betalningar som avses med konkursboets talan kunna anses som ordinära. Käromålet kan därför icke bifallas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.