NJA 1982 s. 386

Domskäl

TR:n (lagmannen Lid, rådmannen Arfwidsson och tingsfiskalen Berg) anförde i dom d 12 sept 1979: Till utveckling av sin talan har L.B. bl a anfört: Den 1 april 1978 vid 16-tiden besökte han Gulfs bensinstation i Sandviken för att tanka sin bil. I samband därmed rengjorde han bilrutorna med av bensinstationen tillhandahållna rengöringsredskap, hink med tvättvatten i och tvättborste. Efter några dagar upptäckte L.B. lackskador på bilen bestående i matta fläckar på motorhuv och bagagelucka samt på tak och dörrar. Han hade även frätskador på sina kläder. L.B. förstod att skadorna måste ha uppkommit då han använde vattnet i tvätthinken på bensinstationen. Även andra bilar skadades på liknande sätt samma dag. Någon sorts frätande syra måste ha hällts i vattnet. L.B. gör icke gällande att detta skett av B.Ö. eller någon hos honom anställd. På grund av skadorna måste han lackera om bilen.

Såsom grund för sin talan har L.B. i första hand gjort gällande att det mellan parterna uppkommit ett kontraktsliknande förhållande där L.B. haft rätt att nyttja tvätthink och redskap. Med det uppkomna avtalet har följt vissa biförpliktelser exempelvis att B.Ö. garanterat att tvättvattnet varit ändamålsenligt och icke försett med skadebringande egenskaper. Det har vidare ålegat B.Ö. att hålla sådan uppsikt över hink och redskap att icke någon utomstående kunnat hälla något skadligt medel i hinken. Då B.Ö. brustit i dessa förpliktelser har han gjort sig skyldig till kontraktsbrott och är skadeståndsskyldig gentemot L.B..

Om något avtalsförhållande icke skulle anses föreligga mellan parterna har L.B. i andra hand gjort gällande att det för B.Ö. förelegat ett s k utsträckt culpaansvar. Tvätthinken har varit placerad inom bensinstationens område och det har ålegat B.Ö. att hålla sådan uppsikt över hinken att någon obehörig ej kunnat hälla skadliga medel däri. B.Ö. har i detta hänseende varit försumlig och är därigenom skadeståndsskyldig.

B.Ö. har bestritt käromålet men vitsordat skäligheten i och för sig av yrkat belopp. Han har bl a uppgivit: Bensinstationen har endast självbetjäning och han själv och hos honom anställda har bara kassatjänst. På morgonen den aktuella dagen hade han ställt två hinkar med vatten utanför ingången till bensinstationen. Någon anställd tjänstgjorde ej där denna dag. Som regel brukar han icke byta vatten i tvätthinkarna utan detta får kunderna göra själva. Han tömde hinkarna på kvällen i en diskbänk utan att se något särskilt i vattnet. Nästa morgon upptäckte han matta fläckar på diskbänken och han har senare förstått att vattnet måste ha varit förorenat.

Som grund för bestridandet av käromålet har B.Ö. anfört: Något avtalsförhållande har icke förelegat mellan parterna såvitt angår tvätthinken. Utställande av hink och redskap är en ren serviceåtgärd i kundernas och trafiksäkerhetens intresse. Redskap och hink kan användas även av dem som ej handlar på bensinstationen. Det är fråga om ett utomobligatoriskt förhållande som möjligen kan liknas vid gåva. B.Ö. har ingen möjlighet att kontrollera vad som händer med tvätthinken som av utomstående personer ständigt flyttas från en bil till en annan. Någon utomstående har med avsikt eller av oförstånd hällt någon slags syra i vattnet för vilket handlande B.Ö. icke kan anses ansvarig. Den ansvarsförsäkring som B.Ö. har gäller förmodligen icke skador av aktuell art.

Målet har inledningsvis handlagts enligt rättegången i tvistemål om mindre värden. Sedan B.Ö. i målet gjort gällande att flera bilar skadats vid samma tillfälle och att ersättningskraven gentemot honom skulle, vid bifall till talan, komma att betydligt överstiga hälften av bas beloppet har TR:n förordnat att målet i fortsättningen skulle handläggas som ordinärt tvistemål.

Domskäl. I samband med inköp av bensin har L.B. för rengöring av bilens vindrutor använt sig av en hink med tvättvatten, som B.Ö. ställt utanför ingången till bensinstationen. Härigenom får mellan parterna anses ha uppkommit ett avtalsliknande förhållande. Genom avtalet får vidare anses att B.Ö. påtagit sig ansvar för att det av honom tillhandahållna vattnet varit tjänligt för sitt ändamål. Han är därför skadeståndsskyldig för skador orsakade av bristfälligheter i vattnet beroende av vårdslöshet eller försummelse från egen sida eller från någon hos honom anställd.

L.B. har emellertid icke gjort gällande annat än att de skador som uppkommit på bilen, då han använt vattnet i tvätthinken, berott av att en utomstående person hällt någon slags frätande syra i vattnet.

B.Ö. kan icke anses ansvarig för skada uppkommen genom att en utomstående person uppsåtligen eller av oaktsamhet skadat vattnet i tvätthinken, i synnerhet icke som det av naturliga skäl varit omöjligt för B.Ö. att kontrollera vad som under dagens lopp hände med tvätthinken. Käromålet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl. B.Ö. får i ett fall som det förevarande anses skadeståndsskyldig - förutom då uppsåt är för handen - allenast i den mån försummelse eller vårdslöshet ligger honom själv eller hos honom anställd person till last.

I målet har icke framkommit någon omständighet på grund varav B.Ö. sålunda kan anses skyldig att utge skadestånd. Såsom TR:n funnit skall käromålet därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer överklagade domen.

L.B. sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan.

B.Ö. bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

Domskäl

Domskäl. L.B. har i första hand gjort gällande att B.Ö. garanterat att tvättvattnet varit ändamålsenligt och att det inte funnits skadebringande egenskaper däri. Enbart det förhållandet att B.Ö. tillhandahållit tvättvattnet kan emellertid ej anses innebära att han utfäst garanti för vattnets tjänlighet. Någon särskild omständighet som skulle kunna medföra att sådant garantiansvar det oaktat förelåg har ej ens påståtts.

I andra hand har L.B. som grund för sin talan åberopat att B.Ö. gjort sig skyldig till försummelse genom att han underlåtit att övervaka den aktuella tvätthinken.

Åtgärden att tillhandahålla hinken med tvättvatten har ingått som ett led i bensinstationens service gentemot kunderna, på det sätt som numera är vanligt vid bensinstationerna. Härom må anföras följande.

Möjligheten för fordonsförare att vid besök på bensinstation få sitt fordons vindrutor och lyktor tvättade utgör en servicefunktion som kunderna sedan länge har vant sig vid att ta för given. Tidigare fanns särskilt avdelad personal som utöver att sköta pumparna även hade till uppgift att stå till tjänst med bl a denna service. Utvecklingen har emellertid lett till en alltmera vanlig ordning som innebär att bensinstationerna bemannas endast med personal som har sin arbetsplats i en till kiosk eller snabbköpsbutik inredd stationsbyggnad. Vid övergången till ett sådant system har en betydande sänkning av den tidigare erbjudna servicenivån inte kunnat undvikas. Med hänsyn till kundernas allmänna krav och av konkurrensskäl synes det emellertid därvid aldrig ha kommit i fråga att ta bort möjligheterna för kunderna att få fordonens vindrutor och lyktor rengjorda. Det naturliga sättet att lösa problemet har varit att gå till väga på sätt som skett i förevarande fall, nämligen att det vid början av öppethållandet i anslutning till stationsbyggnaden eller bensinpumparna ställs ut hinkar med vatten och tvättredskap. På detta sätt utställda tvätthinkar används under dagens lopp av en mängd kunder och flyttas därvid hela tiden omkring på olika platser inom stationsområdet.

När en bensinstation tillhandahåller tvättvatten på det sätt som angivits, finns inte praktiska möjligheter för den personal, som finns på stationen och har till uppgift att bemanna kassan, att hålla fortlöpande uppsikt över hela stationsområdet. Underlåtenhet att hålla uppsikt kan därför inte anses som försummelse.

I enlighet med det anförda kan B.Ö. inte anses ha gjort sig skyldig till någon försummelse genom underlåtenhet att övervaka den aktuella tvätthinken.

På grund av vad sålunda upptagits skall L.B:s talan mot B.Ö. ogillas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.