NJA 1982 s. 404
Sedan ett aktiebolag försatts i konkurs, ansöker konkursförvaltaren hos kronofogdemyndigheten om handräckning enligt 54 § konkurslagen för att utfå räkenskapsmaterial som bolaget överlämnat till ett redovisningsföretag med uppdrag att biträda vid fullgörandet av bolagets bokföringsskyldighet. Redovisningsföretaget invänder att företaget bearbetat materialet och därför har rätt att hålla materialet inne till säkerhet för sin fordran på ersättning. Det har emellertid ansetts att den verkställda bearbetningen uppenbarligen inte varit av sådan omfattning att den kunnat medföra dylik s k detentionsrätt, och ansökningen om handräckning har därför bifallits.
HD
(Jfr 1981 s 1050)
Sedan Långasjö Maskin AB försatts i konkurs ansökte konkursboet genom konkursförvaltaren hos kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt om handräckning enligt 54 § konkurslagen för omhändertagande av visst bokföringsmaterial som gällde konkursbolaget och som förvarades hos Redovisningstjänst i Växjö AB (redovisningsbolaget). Materialet utgjordes dels av konkursbolagets grundbok och fakturajournaler, som redovisningsbolaget i viss utsträckning bearbetat, dels av vissa handlingar som upprättats av redovisningsbolaget. I yttrande till kronofogdemyndigheten vidhöll redovisningsbolaget sin tidigare till konkursförvaltaren uttalade vägran att utlämna materialet, förrän dess fordran gentemot konkursbolaget för utfört arbete före konkursbeslutet å 10 729 kr hade betalats kontant.
Kronofogdemyndigheten (kronofogden Ö.) anförde i beslut d 15 sept 1981: I förarbeten till konkurslagen samt i Konkurs och Ackord, utgiven av riksskatteverket, uttalas beträffande 54 § konkurslagen att handräckning kan komma i fråga även gentemot annan än gäldenären, t ex i de fall då bokföringshandlingar eller annan egendom finns hos tredje man. Handräckning mot tredje man som gör gällande rätt till egendom som finns i hans besittning bör dock komma i fråga i rena undantagsfall och då saken är uppenbar.
För utredning av konkursboet är det för förvaltaren nödvändigt att så snabbt som möjligt få tillgång till boets bokföringshandlingar. Mot detta tungt vägande skäl står redovisningsbolagets krav att få betalt för sitt arbete beträffande det material som det har i sin besittning. Det åberopade rättsfallet gäller en fråga om återvinning i konkurs och kan inte få direkt tillämpning på detta. handräckningsärende. Det bör emellertid inte ankomma på kronofogdemyndigheten att träffa avgörandet i en sådan viktig rättsfråga som föreligger här. Saken är inte uppenbar och kronofogdemyndigheten vägrar därför att verkställa den begärda handräckningen.
Framställningen lämnas utan bifall.
Konkursboet anförde besvär hos LSt:n i Kronobergs län med yrkande om bifall till sin ansökan om handräckning under åberopande av de omständigheter som anförts vid ärendets handläggning hos kronofogdemyndigheten.
LSt:n (förste länsassessorn Scheulz) anförde i beslut d 13 okt 1981:1 målet har inte förebragts sådan utredning att det framstår som uppenbart att redovisningsbolaget inte har retentionsrätt i fråga om det i målet aktuella bokföringsmaterialet.
LSt:n lämnar besvären utan bifall.
Konkursboet anförde besvär i Göta HovR och yrkade bifall till sin ansökan om handräckning.
Redovisningsbolaget bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Ekblad, hovrättsråden Lindstam och Nilsson, referent, samt adj led Lindgren) anförde i utslag d 27 jan 1982:
Skäl. Konkursboet har i HovR:n anfört bl a följande: Bouppteckning har upprättats efter den information bolagets ställföreträdare lämnat förvaltaren, kompletterad med kontroller i det hittills tillgängliga bokföringsmaterialet. Vid första borgenärssammanträde beslöts uppskjuta bouppteckningens beedigande till dess bolagets bokföringsmaterial kunde bli tillgängligt för utredning. - Enligt 55 § konkurslagen åligger det konkursförvaltaren att så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse över boets omfattning samt särskilt anmärka frågor om återvinning till konkursboet, om eventuella gäldenärsbrott, om bokföringsskyldighetens fullgörande samt om eventuellt näringsförbud. - Det måste anses uppenbart, att förvaltarens åligganden enligt konkurslagen i allt väsentligt ej kan fullgöras utan tillgång till det i målet aktuella bokföringsmaterialet. För det fall redovisningsbolaget överhuvud äger retentionsrätt i fråga om materialet, förmenar ändå konkursförvaltningen att konkurslagens ovillkorliga regler om utredning måste betaga redovisningsbolaget rätten att hävda retentionsrätt.
Redovisningsbolaget har i HovR:n angivit de av bolaget innehållna handlingarna på sätt framgår av bilaga B (red:s anm: här utesluten) samt anfört: Bolaget anser sig ha detentionsrätt till allt producerat och bearbetat redovisningsmaterial. En inträffad konkurs kan inte göra detentionsrätten mindre värd. Allt obearbetat material har utlämnats till konkursförvaltningen. Det måste föreligga uppenbara skäl för handräckning. Sådan utredning har ej förebragts i målet. Konkursförvaltaren har numera instämt redovisningsbolaget till allmän domstol med yrkande om utfående av ungefär de handlingar varom nu är fråga.
Av förarbetena till 54 § konkurslagen i dess efter d 1 jan 1980 gällande lydelse (prop 1978/79:105 s 177, s 277 ff och s 700) framgår bl a följande. Konkursförvaltaren åligger att förebringa skäl för att handräckning är nödvändig för utfående av egendom som ingår i konkursboet. I myndighetens prövning ingår emellertid ej att bedöma behovet av att komma i besittning av egendomen eller ej. Myndigheten har däremot att pröva om aktuell egendom ingår i konkursboet t ex när tredje man påstår att egendomen tillhör honom. Äganderättsfrågan skall avgöras efter vanliga civilrättsliga regler men kronofogdemyndigheten torde ej ha att gå in på någon mer självständig prövning av de civilrättsliga förhållandena. För att egendom i tredje mans besittning skall kunna mot dennes bestridande bli föremål för handräckning torde krävas att saken är uppenbar. Tvångsanvändning mot tredje man då denne gör gällande rätt till egendom som finns hans besittning bör förekomma i rena undantagsfall.
Beträffande det av redovisningsbolaget producerade bokföringsmaterialet finner HovR:n i likhet med LSt:n ej uppenbart att konkursboets rätt härtill är sådan att handräckning för dess utfående kan meddelas. Boets talan i denna del skall därför lämnas utan bifall.
Vad angår övrigt bokföringsmaterial framgår av utredningen att detta tillhört konkursbolaget och av bolaget överlämnats till redovisningsbolaget i anledning av revisionsuppdraget. Redovisningsbolaget har påstått att materialet bearbetats av bolaget och därför gjort gällande att rätt att kvarhålla materialet till säkerhet för fordran föreligger.
Frågan huruvida revisor, som i anledning av revisions- och bokföringsuppdrag fått räkenskapsmaterial överlämnat till sig för upprättande av löpande bokföring, äger retentionsrätt i materialet har i praxis besvarats nekande för det fall handlingarna ej till någon del upprättats av uppdragstagaren (HD:s utslag d 16 nov 1981 nr UO 2 546) (* NJA 1981 s 1050. *) I tidigare rättspraxis och i doktrinen har uttalanden gjorts innebärande att svensk rätt ställer sig avvisande till att medge retentionsrätt i räkenskapshandlingar som överlämnats till revisor i anledning av revisionsuppdrag. Särskilt starkt framkommer detta när konkursförvaltare yrkat utfående av handlingar behövliga för konkursförvaltningens genomförande. De ovan angivna förarbetena till 54 § konkurslagen har ej medfört någon förändring härvidlag.
I det fall som nu föreligger till bedömande har redovisningsbolaget ej närmare angivit vari bolagets bearbetning av materialet bestått. Underlag för antagande att denna bearbetning för bolaget medfört rätt gentemot konkursboet att innehålla materialet föreligger ej. HovR:n finner alltså uppenbart att boet äger att utfå berörda handlingar.
HovR:ns utslag. HovR:n prövar med stöd av 54 § konkurslagen lagligt att, med ändring i denna del av LSt:ns beslut, förklara konkursboet berättigat att av vederbörande utmätningsman erhålla handräckning för att från redovisningsbolaget utfå grundbok avseende tiden d 1 juli 1980-d 6 maj 1981 samt fakturajournaler för kunder och leverantörer avseende tiden d 1 juli 1979-d 31 dec 1980. HovR:n lämnar i övrigt besvären utan bifall.
Redovisningsbolaget anförde besvär och yrkade att HD måtte med ändring av HovR:ns utslag lämna konkursboets begäran om handräckning helt utan bifall.
Konkursboet bestred ändring.
Bokföringsnämnden anförde d 27 april 1982 i ett av HD inhämtat yttrande: Målet vid HD avser rätten för en redovisningsbyrå att innehålla klientmaterial som säkerhet för sin fordran. I detta fall görs gällande att detentionsrätt uppkommit genom att redovisningsbolaget bearbetat, dvs rättat m m, visst av klienten inlämnat material. Detta betraktas av redovisningsbolaget som dess eget material och därmed föremål för detentionsrätt.
Bokföringslagens syfte är att skapa en informationsberedskap som innebär att ett fullständigt räkenskapsmaterial måste finnas tillgängligt varigenom det blir möjligt att i varje läge bedöma ett företags ekonomiska ställning.
Bokföringsnämnden är ett expertorgan på redovisningsområdet med uppgift att bekräfta och utveckla god redovisningssed. Nämnden ser som sin uppgift att medverka till en sådan praxis på redovisningsområdet att ordentliga utredningar i samband med undersökning av ett företags ekonomiska situation kan göras. Detta gäller också om den bokföringsskyldige inte själv fullgjort sin skyldighet utan visst räkenskapsmaterial överlämnats till en bokförings- eller redovisningsbyrå.
Nämnden vill mot denna bakgrund framhålla att till skillnad mot material som redovisningsbolaget producerat måste det material som inlämnats till bolaget anses tillhöra klienten även om redovisningsbolaget sålunda bearbetat detsamma.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Adolfsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela utslag enligt följande: Skäl. Redovisningsbolaget har i HD anfört bl a. Från Långasjö Maskin AB har varannan månad till redovisningsbolaget överlämnats verifikationer, grundbok med genomslagsskrift och fakturajournaler med genomskrift. Redovisningsbolaget har granskat verifikationerna mot grundboken, som också kontrollräknats. I grundboken har vissa rättelser och konteringsändringar gjorts. Mera omfattande rättelser har skett i memorial. Från den rättade grund boken och memorialen har stansning och databearbetning skett, vilket sedermera utmynnat i huvud bok, verifikationslista och balans- och resultaträkning, vilka i sin tur har legat till grund för bokslut och skattedeklaration. - Krav på kontant betalning för det utförda arbetet har framställts till Långasjo Maskin AB långt innan begäran att få ut den bearbetade grund boken och journalerna inkom.
Till stöd för sin talan har redovisningsbolaget ingivit kopia av en sida av grund boken för sept 1980 och en sida av grundboken för dec 1980 med markeringar av den bearbetning som skett.
Konkursboet har vitsordat vad redovisningsbolaget har anfört om uppdragets utformning och omfattning.
Bokföringsnämnden har i sitt yttrande anfört bl a: Bokföringslagens syfte - - - se nämndens yttrande - - - bearbetat detsamma.
Som HovR:n angivit har frågan huruvida revisor, som i anledning av revisions- och bokföringsuppdrag lätt räkenskapsmaterial överlämnat till sig för upprättande av löpande bokföring, äger retentionsrätt i materialet besvarats nekande för det fall handlingarna ej till någon del upprättats av uppdragstagaren (NJA 1981 s 1050).
I förevarande fall har, i den del som är föremål för HD:s prövning, viss bearbetning skett av överlämnat räkenskapsmaterial. Redovisningsbolaget har gjort gällande att situationen är sådan att detentionsrätt till det bearbetade materialet kan åberopas till säkerställande av den till materialet knutna fordran, även om fråga inte är om material som helt upprättats av bolaget, samt att denna säkerhetsrätt kan göras gällande oavsett att uppdragsgivaren gått i konkurs.
Den bearbetning som enligt vad handlingarna i målet utvisar har skett hos redovisningsbolaget av det räkenskapsmaterial som överlämnats av Långasjö Maskin AB kan inte anses ha förändrat materialet i så hög grad att det efter bearbetningen är att hänföra till sådant material som redovisningsbolaget inte är skyldigt att utan ersättning lämna ifrån sig. Som HovR:n funnit äger konkursboet därför utfå ifrågavarande räkenskapsmaterial.
Slut. HD fastställer såvitt nu är i fråga det slut HovR:ns utslag innehåller.
HD (JustR:n Westerlind, Ulveson, referent, Vängby, Ehrner och Heuman) beslöt följande utslag:
Domskäl
Skäl. Frågan huruvida revisorer och liknande uppdragstagare har rätt att till säkerhet för sina fordringar kvarhålla räkenskapsmaterial som överlämnats till dem för fullgörande av deras uppdrag har i rättsfallet NJA 1981 s 1050 besvarats i princip nekande. Som skäl mot att en retentionsrätt i det fallet skulle föreligga har därvid bl a anförts, att allmänna intressen talar för att en näringsidkare skall fritt kunna förfoga över sitt räkenskapsmaterial. Intressen av sådant slag gör sig uppenbarligen med särskild styrka gällande i fall då näringsidkaren har försatts i konkurs och konkursförvaltaren skall fullgöra sin i 53 § konkurslagen stadgade skyldighet att så snart ske kan ta hand om de böcker och andra handlingar som rör konkursboet. Genom de år 1979 i 54 § konkurslagen införda bestämmelserna om rätt för konkursförvaltaren att påkalla handräckning av kronofogdemyndigheten har tillskapats ett särskilt tvångsförfarande som är avsett att medföra att förvaltaren snabbt skall få tillgång till bl a erforderliga handlingar rörande boet. Meningen har tydligen varit att förvaltaren genom att vända sig direkt till kronofogde skall snabbare och enklare kunna nå önskat resultat än om han, som tidigare, skulle vara hänvisad att först skaffa sig en exekutionstitel genom att söka handräckning i vanlig ordning eller utverka sig dom på utlämnandet (se prop 1978/79:105 s 173 ff). När det gäller handlingar som finns i tredje mans besittning och som denne vägrar att lämna ut, skall emellertid det i 54 § konkurslagen stadgade tvångsförfarandet få användas endast i verkligt klara fall. Enligt uttalanden i lagrummets förarbeten bör det - såsom angivits i HovR:ns utslag - krävas att saken är uppenbar.
Bland räkenskapsmaterialet i tredje mannen-uppdragstagarens besittning ingår i praktiken regelmässigt handlingar som har upprättats av denne själv som ett led i uppdragets fullgörande. Såsom anmärkts i det förut nämnda rättsfallet NJA 1981 s 1050 gör sig beträffande sådant material andra överväganden gällande än i fråga om material som uppdragsgivaren har överlämnat. Av allmänna principer om ömsesidigt förpliktande avtal får anses följa att uppdragstagaren inte är skyldig att utan ersättning lämna ifrån sig sådant räkenskapsmaterial som han själv har upprättat. I fall av sådant slag skulle det alltså vara fråga om en s k detentionsrätt - en rätt att som påtryckningsmedel hålla inne vad man själv äger eller har åtagit sig att själv prestera (jfr Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s 391 ff). Att en sådan rätt kan göras gällande även i uppdragsgivarens konkurs vinner stöd av HD:s avgörande i notisfallet NJA 1981 A 1.
Eftersom man enligt vad nu sagts får utgå från att detentionsrätt till räkenskapsmaterial föreligger i vissa fall, återstår frågan hur denna rätt skall närmare avgränsas. En speciell gränsdragningsfråga uppkommer därigenom att det ibland framstår som tveksamt, om material som finns i uppdragstagarens besittning skall anses tillhöra honom eller uppdragsgivaren. Exempelvis kan situationen vara den, att uppdragstagaren bearbetat av uppdragsgivaren överlämnat material. I en sådan situation bör i varje fall som presumtionsregel gälla att någon detentionsrätt för uppdragstagaren inte föreligger.
I förevarande mål har redovisningsbolaget som stöd för sin talan åberopat detentionsrätt till den grund bok och de fakturajournaler som saken nu gäller. Bolaget har därvid anfört bl a följande. Från uppdragsgivaren har varannan månad till redovisningsbolaget överlämnats verifikationer, grundbok med genomslagsskrift och fakturajournaler med genomskrift. Detta material har sedan bearbetats hos bolaget. Sålunda har verifikationerna granskats mot grundboken och grundboken kontrollräknats. I grundboken har vissa rättelser och konteringsändringar gjorts. Mera omfattande rättelser har av utrymmesskäl gjorts i memorial. Från den rättade grundboken samt memorialen har stansning och databearbetning skett, vilket sedermera utmynnat i huvudbok, verifikationslista samt balans- och resultaträkningar. Dessa har i sin tur legat till grund för bokslut och skattedeklaration.
Sammanfattningsvis har redovisningsbolaget hävdat, att detentionsrätt måste kunna åberopas inte bara till material som helt upprättats av uppdragstagaren utan också till material som uppdragstagaren endast bearbetat, att det i båda fallen är fråga om att säkerställa den till materialet knutna fordringen samt att denna säkerhetsrätt kan göras gällande oavsett att uppdragsgivaren har gått i konkurs.
Redovisningsbolaget har till belysning av saken givit in kopior av två sidor i grundboken för år 1980, försedda med markering av den bearbetning som gjorts.
Konkursförvaltaren har vitsordat vad redovisningsbolaget har anfört om uppdragets utformning och omfattning men gjort gällande att HovR:ns bedömning är riktig.
I målet är ostridigt att den grundbok och de fakturajournaler som nu är i fråga utgör sådant räkenskapsmaterial som uppdragsgivaren har överlämnat till redovisningsbolaget med anledning av det mellan dem ingångna avtalet. Det gäller alltså material som enligt det förut anförda regelmässigt bör antagas inte vara föremål för detentionsrätt. Den bearbetning av materialet som redovisningsbolaget på sätt framkommit i målet har verkställt är uppenbarligen inte av sådan omfattning att den kan medföra att bolaget skulle vara berättigat att hålla det inne till säkerhet för sin fordran. Som HovR:n funnit är konkursboet därför berättigat till handräckning av kronofogdemyndigheten för att utfå materialet.
Slut. HD fastställer såvitt nu är i fråga det slut HovR:ns utslag innehåller.