NJA 1982 s. 585

I mål om skyldighet att utge underhållsbidrag som belöper på tid före ikraftträdandet av lagen (1978:853) om ändring i FB har - oavsett lydelsen av punkt 6 första meningen i lagens övergångsbestämmelser - äldre rätt ansetts tillämplig.

TR:n

(Jfr 1978 s 144)

P.O., född 1968, och F.O., född 1971, är söner till J.T. och E.O.. J. är enligt avtal skyldig att bidra till sönernas underhåll.

J. väckte talan mot P.O.ch F. vid Eskilstuna TR med yrkande att rätten skulle förklara att han inte var skyldig att utge bidrag till sönernas underhåll för tiden från deras födelse t o m d 31 juli 1974.

P.O.ch F. bestred käromålet.

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Berggren) anförde i dom d 13 juni 1980:

Domskäl. J. har hävdat att han redan fullgjort sina förpliktelser gentemot sönerna, medan dessa menat att så ej varit fallet.

J. har uppgivit: E.O.ch han började hålla ihop år 1964, förlovade sig år 1968 och levde därefter "som gifta" till separationen år 1977. År 1967 började J. studera i Göteborg och skaffade sig då en "studielya" i Mölndal. E. flyttade senare samma år till Kungälv, där hon fått arbete. I maj 1968 lämnade J. lyan i Mölndal och flyttade till E.. Samma höst skaffade han en enklare lya - månadshyra 150 kr - i Göteborg. Trots detta sammanbodde han fortsättningsvis med E.O.ch bodde mest i Kungälv. Lyan i Göteborg gav honom studiero, varjämte han kunde få högre studiemedel om han inte sammanbodde officiellt med E.. Hans faktiska studiearbete var avslutat i maj 1970, varefter han flyttade till Kungälv för gott. E.O och han hade gemensam ekonomi hela tiden. Avtalen om underhållsbidrag såg han som rena formaliteter. Ingen av kontrahenterna var intresserad av saken och bidragen diskuterades aldrig före separationen. Han bidrog till familjens försörjning med tillgängliga medel. Efter tre års studier hade han studieskulder på cirka 25 000 kr; utöver lånade medel hade han uppburit studiebidrag med 800 kr per termin. År 1969 hade han ett sommararbete. Hösten 1970 förtjänade han omkring 10 000 kr på ett lärarvikariat. Under tiden mars 1971-dec 1972 hade han fast anställning med en månadslön på 3 000 kr. Under år 1973 drev han egen rörelse. Hans inkomst härav uppgick till 35 000-40 000 kr, även om skattetekniska regler medförde ett lågt netto i självdeklarationen. Dessutom lånade han detta år 18 000 kr av sin far och 5 000 kr i bank, varjämte han fick tillbaka en insats i ett företag på 4 000 kr. Under året återbetalade han 10 200 kr, som han år 1972 lånat av E.O.ch barnen, och lade ner 10 000 kr på en fritidsfastighet, som E.O.ch han köpt på Bohus Malmön. År 1974 fick han slutligen fast anställning i Eskilstuna med en månadslön på cirka 7 000 kr. E. bodde tills vidare kvar i Kungälv, men i juni flyttade familjen in i en av kontrahenterna gemensamt under våren förvärvad villa. Under sommaren vistades familjen på Bohus Malmön. Efter flyttningen till Eskilstuna förvärvsarbetade E. ej före separationen. År 1975 fick hon och J. ytterligare ett barn. - Enligt slutskattesedlar hade kontrahenterna fölJ.de inkomster under inkomståren 1972-1975: år 1972 J. 33 440 kr och E. 19 580 kr, år 1973 resp 4 480 kr och 19 460 kr, år 1974 resp 39 700 kr och 5 050 kr samt år 1975 resp 48 500 kr och 2 390 kr. J:s bidrag till familjens underhåll under tid som nu är i fråga har bestått i att han betalat hyror och räkningar, svarat för en del inköp till familjens behov och, år 1974, även lämnat E. kontanter. Han har också hjälpt till hemma. År 1972 var han borta från hemmet ett par tre veckor i samband med en schism.

E. har uppgivit: Sedan hon flyttat till Kungälv bodde hon där ensam. J. kom och hälsade på under helger och ferier. Hon arbetade och försörjde sig och P. utan bidrag från J.; denne köpte dock mat ibland. År 1970 eller 1971 flyttade J.T.ill E.. Han bidrog delvis till familjens försörjning, ungefär med vad han själv förbrukade. Någon gång betalade han också hyran. Det kunde hända att han tog hand om disken. Han lade ner sin lön på en firma som han startade. Det var svårt för E. att ställa krav på honom, eftersom detta ofta resulterade i att han försvann från hemmet. De två sista månaderna år 1972 var han borta på detta sätt. I stort sett var det E. som fick försörja familjen genom egna inkomster och ärvda pengar. Genom arv fick hon under åren ut omkring 100 000 kr. Av dessa pengar betalade hon bl a insatsen, 30 000 kr, för fritidshuset. Arven är helt förbrukade. År 1972 lånade J. 5 000 kr av henne och 5 200 kr av barnen. Dessa pengar har han inte betalat tillbaka. År 1974 betalade J. ingenting till familjens underhåll till dess hon i juli flyttade till Eskilstuna. Han lämnade henne aldrig kontanter. När avtalen om underhållsbidrag skrevs sades det att J. skulle få anstånd med betalningen till dess han fick det bättre ställt; frågan om bidragen var uppe även i fortsättningen, troligen varje år. J. hade fram till år 1970, liksom år 1973, helt obetydliga inkomster.

J. har bl a åberopat fölJ.de skriftliga bevisning: Faderskapserkännande och bidragsavtal d 9 sept 1968 beträffande P. (bidragsbelopp 150 kr i månaden), där såväl J:s som E:s adress angivits vara Gråbrödragatan 28, Kungälv, två motsvarande avtal d 22 febr 1972 beträffande var och en av sönerna (bidragsbelopp för var och en 270 kr i månaden), där båda kontrahenterna angivits ha som bostadsadress Klostergatan 2, Kungälv, yttrande i skatteärende d 9 dec 1971 av taxeringsintendent, enligt vilket J. och P. haft samma adress sedan d 1 juni 1970, samt mantalsskrivningsbevis för J. och E., utvisande att båda för åren 1972 och 1973 varit skrivna på Storken 1 i Kungälv.

Enligt avtal är J. skyldig att utge bidrag till sönernas underhåll. Såvitt gäller tid då han ej sammanbott med E.O.ch barnen har J. att bevisa att han fullgjort sina åligganden, medan bevisskyldigheten för tid då kontrahenterna sammanbott får anses vara omvänd. Det bör slutligen åvila J. att styrka vilken tid man sammanbott.

Mot E:s uppgifter är ej visat att J. flyttat ihop med henne och barnen förrän någon gång år 1970. Sammanboendet får därefter anses ha fortgått under den tid som nu är i fråga, även om vissa avbrott ägt rum. Vad särskilt beträffar år 1974 må framhållas, att J. och E. under våren tillsammans skaffat en villa och att det bl a med hänsyn härtill ej kan anses att sammanlevnaden varit avbruten under förra delen av sagda år.

J. har ej styrkt att han före sammanflyttningen bidragit till sönernas underhåll. För tiden därefter får E:s uppgifter i förening med föreliggande utredning om J:s ekonomiska villkor anses klargöra, att han för tiden kring år 1973 ej bidragit till sönernas underhåll. I övrigt har ej visats att betalningsskyldighet för ifrågavarande underhållsbidrag kvarstår för J..

I enlighet med det sagda och då avsaknaden av exakta tidsangivelser gör det nödvändigt att fastställa avrundade belopp finner TR:n att J. på grund av berörda avtal är skyldig att för tid som här är i fråga utge underhållsbidrag till P. med 7 000 kr och till F. med 3 500 kr.

Domslut

Domslut. Rätten förklarar att J. såvitt gäller tid t o m juli 1974 är skyldig att på grund av avtal utge underhållsbidrag till P. med 7 000 kr och till F. med 3 500 kr.

Svea HovR

Såväl J. som P.O.ch F. fullföljde talan i Svea HovR.

J. yrkade helt bifall till sin vid TR:n förda talan.

P.O.ch F. yrkade ogillande av J:s vid TR:n förda talan.

Part bestred motparts ändringsyrkande.

HovR:n (hovrättsråden Sidenbladh och Hollbeck, referent, hovrättsassessorn Eksborg samt nämndemännen Eriksson och Lundkvist) anförde i dom d 3 juni 1981:

Domskäl

Domskäl. När skyldighet att utgiva underhåll till barn är grundad på avtal är den underhållsskyldige för att undgå exekution skyldig att visa att underhållsskyldigheten fullgjorts genom penningbidrag. Denna regel torde dock ej undantagslöst kunna upprätthållas i det fall den underhållsskyldige stadigvarande och under äktenskapsliknande förhållanden sammanbor med den andra av föräldrarna och barnet. I sådant fall måste det te sig naturligt för föräldrarna att underhållsskyldigheten - såsom i ett äktenskap - fullgöres genom att medel i mån av förmåga tillskjutes till familjens gemensamma behov. Det kan ej vara realistiskt att kräva, att den underhållsskyldige därvid varje månad skall avkräva den sammanboende kvitto på att han fullgjort sin underhållsskyldighet enligt avtal. Beviskravet måste därför i angiven situation sättas lägre än då sammanboende ej förekommer.

I förevarande fall finner HovR:n utredningen i målet ej utvisa att ett fast och stadigvarande samboende förhållande uppkommit mellan J. och E. förrän efter det J. avslutat sina studier eller efter maj 1970. Sammanboendet får därefter, enär de avbrott som skett ej kan jämställas med särlevnad, anses ha fortgått under den i målet aktuella tiden.

Lika med TR:n finner HovR:n att J. ej visat att han före sammanboendet bidragit till sonen P:s underhåll. För tiden därefter finner HovR:n, med hänsyn till samboendeförhållandets natur och varaktighet, det kunna hållas för visst att J. med penningmedel bidragit till sönernas underhåll. Mot sönernas bestridande och med beaktande bl a av J:s inkomstförhållanden under samma tid kan det dock ej anses styrkt att J.T.ill fullo fullgjort sin underhållsskyldighet enligt avtalen. Vid uppskattning av J:s kvarstående underhållsskyldighet finner HovR:n ej anledning att frångå TR:ns bedömning.

Domslut

Domslut. HovR:n förklarar att J. såvitt gäller tiden från sönernas födelse t o m d 31 juli 1974 ej är skyldig att på grund av avtalen om underhållsbidrag utge mer än 7 000 kr för sonen P.O.ch 3 500 kr för sonen F..

J. sökte revision och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

P.O.ch F. bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande om fölJ.de dom: HD fastställer HovR:ns dom.

HD (JustR:n Mannerfelt, referent, Hessler, Knutsson, Vängby och Jermsten) beslöt fölJ.de dom:

Domskäl

Domskäl. HD finner att de omtvistade underhållsbidragen, som belöper på tid före ikraftträdandet av lagen (1978:853) om ändring i FB, är att pröva enligt äldre rätt.

I sak föreligger ej anledning att frångå HovR:ns bedömning.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.