NJA 1982 s. 808
Enligt nu gällande regler i utsökningsbalkan kan utmätningsförfarandet - i motsats till vad som tidigare ansågs vara fallet - inte anses avslutat så snart influtna medel redovisats. Hinder har därför inte ansetts möta mot att pröva besvär över utmätning även efter det att redovisning skett. 18 kap 7 § 3 st och 14 § samt 13 kap 20 och 21 §§ UB.
(Jfr 1978 s 129 och s 200 I och II)
För indrivning av statens fordran å L.S. utmätte kronofogdemyndigheten i Sollentuna d 26 jan 1982 en L.S. tillkommande fordran hos S.L. AB intill ett belopp om 83 991 kr.
L.S. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att utmätningen måtte ändras till att avse ett belopp om 22 774 kr, vilket skulle motsvara hans fordran hos bolaget.
I yttrande till HovR:n anförde kronofogdemyndigheten, att det utmätta beloppet d 2 febr 1982 redovisats till statsverket.
HovR:n (hovrättsrådet Hedström samt adj led Pettersson och Eriksson, referent) yttrade i beslut d 6 april 1982: Genom redovisning av medlen har frågan om utmätningens bestånd förfallit. L.S:s besvär föranleder därför - i enlighet med HD:s avgöranden NJA 1978 s 200 - ej någon HovR:ns åtgärd.
Hovrättsrådet Beling var av skiljaktig mening och anförde: Av handlingarna framgår att L.S:s innestående fordran hos S.L. AB intill ett belopp om 83 991 kr utmätts genom förrättning d 26 jan 1982 samt att detta belopp sedermera influtit till kronofogdemyndigheten, som d 2 febr 1982 redovisat detsamma till statsverket. L.S. har därefter i till HovR:n ställda besvär - som inkom till kronofogdemyndigheten d 15 febr 1982 - överklagat utmätningen.
Tidigare gällde att talan mot utmätning av gäldenär ej kunde prövas av högre instans efter det att de genom utmätningen influtna medlen redovisats till borgenären (NJA 1978 s 200). UB intar emellertid i detta avseende en annan ståndpunkt, som bland annat kommer till uttryck i 18 kap 14 § UB.
Enligt förarbetena (prop 1980/81:8 s 1279) innebär sistnämnda stadgande att klagan över viss åtgärd skall anses gälla även senare åtgärder i målet som har hunnit vidtagas innan HovR:n prövar besvären och som har samband med den förra åtgärden. Förutsättning härför är emellertid att dessa senare moment i utmätningsförfarandet - åtgärder eller beslut - inte vunnit laga kraft vid den tidpunkt då besvären anförs.
L.S. har anfört besvär över beslutet om utmätning innan kronofogdens utbetalningsbeslut d 2 febr 1982 vunnit laga kraft. Enligt 18 kap 14 § UB får således utbetalningsbeslutet hävas vid eventuellt bifall till L.S:s besvär över utmätningsbeslutet. Jag anser därför att dennes besvär skall upptagas till prövning och delges staten genom riksskatteverket för yttrande.
Hovrättsrådet Hedström anförde till utvecklande av sin ståndpunkt: Rättsfallen i NJA 1978 s 200 ger uttryck för en allmän rättsgrundsats och får i brist på lagbestämmelse med avvikande innehåll anses vägledande även i mål där den nya UB är tillämplig. Inte heller ges någon antydan om att det skulle vara av betydelse, om det är utmätningsgäldenären eller tredje man som överklagar utmätningen. Ståndpunkten har i ett mål enligt UB bekräftats genom HovR:ns över Skåne och Blekinge, avd 4, beslut d 15 febr 1982 (mål Ö 99/82). I det nu föreliggande fallet har inte bara samtliga på kronofogdemyndigheten ankommande beslut meddelats utan också influtna medel ställts till utmätningsborgenärens förfogande. Beloppet kan härefter inte frånvinnas borgenären inom ramen för samma utsökningsförfarande. Bestämmelserna i 13 kap 20 § UB erbjuder visserligen möjlighet för gäldenär som inte önskar väcka talan vid domstol om återbetalning att, om ett utbetalningsbeslut ändras, genom kronofogdemyndighetens försorg utan exekutionstitel återfå vad som skall betalas tillbaka, låt vara att detta förutsätter särskild begäran såsom inledning till ett nytt, mot borgenären riktat exekutivt förfarande. Emellertid är paragrafen över huvud taget inte tillämplig i sådant allmänt mål varom här är fråga (13 kap 21 § UB). Även om själva beslutet om redovisning eller utbetalning skulle ändras, kan detta således inte i och för sig medföra att borgenären avtvingas de mottagna medlen. Mot en fortsatt tillämpning av den hittillsvarande principen skulle möjligen den nya bestämmelsen i 18 kap 14 § UB kunna tala. Enligt den får vid bifall tilltalan mot visst beslut även senare beslut i målet, som har samband med det förra beslutet och som ej hade vunnit laga kraft mot klaganden när besvär anfördes, hävas när det kan ske. Bestämmelsen är tydligen främst avsedd att möjliggöra att, om besvär anförts över utmätning av viss egendom men även försäljning av egendomen hinner äga rum innan HovR:n prövar besvären, också försäljningen prövas (prop 1980/81:8 s 1180 och 1239). När förfarandet fortskridit så långt att även redovisning skett, kan det däremot enligt min mening av hänsyn till borgenärens rättstrygghet inte komma i fråga att ta upp utmätningens bestånd till prövning med den konsekvensen att, om utmätningen upphävs, även utbetalningsbeslutet hävs. Paragrafens ordalydelse ("får" och "när det kan ske") ger utrymme för denna uppfattning. På grund av det anförda anser jag, att gäldenären i ett helt avslutat utsökningsförfarande sådant som det förevarande - vare sig det gäller allmänt eller enskilt mål - inte har något berättigat intresse av att få frågan om utmätningens bestånd prövad.
L.S. anförde besvär och yrkade att utmätningen måtte undanröjas utom såvitt avsåg ett belopp om 22 774 kr.
Staten genom riksskatteverket bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hartman, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela beslut enligt följande:
Domskäl
Skäl. Före ikraftträdandet av utsökningsbalken ansågs i rättspraxis att utmätningsförfarandet i allmänt mål - i överensstämmelse med vad som gällde om enskilt mål - avslutats när kronofogdemyndigheten i föreskriven ordning redovisat på grund av utmätning influtna medel. Som följd härav föranledde sådan klagan över utmätning som fördes efter det redovisning skett inte prövning (NJA 1978 s 129 och s 200 I och II).
I 18 kap 7 § 3 st UB har införts en föreskrift, enligt vilken talan mot beslut om utbetalning av medel får föras inom en till tre veckor från beslutet begränsad frist. 114 § samma kap stadgas att vid bifall till talan mot visst beslut även senare beslut i målet, som har samband med det förra beslutet och som ej hade vunnit laga kraft mot klaganden när besvär anfördes, får hävas när det kan ske. Enligt 13 kap 20 § UB skall, för den händelse beslut om utbetalning ändras, kronofogdemyndigheten på begäran utsöka vad som skall betalas tillbaka. Denna bestämmelse gäller visserligen enligt 13 kap 21 § ej i fråga om sökanden i allmänt mål. Anledningen härtill torde emellertid vara att i sådant mål någon utsökningsåtgärd inte behövs, eftersom den myndighet som har att svara för återbetalningen kan väntas betala utan vidare (jfr prop 1980/81:8 s 709 f).
Det nu anförda innebär, att tillkomsten av UB ändrat de förutsättningar utifrån vilka man har att bedöma frågan, huruvida besvär över utmätning kan prövas efter det att medel som influtit på grund av utmätningen blivit redovisade till borgenären. Enligt de nu gällande reglerna kan utmätningsförfarandet inte anses avslutat så snart influtna medel redovisats och kan hinder inte anses möta mot att besvär över utmätning prövas även efter det att redovisning skett (jfr anförda prop s 675).
Med hänsyn till det anförda och då L.S:s besvär anförts inom tid som avses i 18 kap 7 § 3 st UB har hinder mot prövning av besvären inte mött på den grund att redovisning skett.
Slut. HD undanröjer HovR:ns beslut och återförvisar målet till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Ulveson, Welamson, Sven Nyman, referent, Heuman och Gregow) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
Samtidigt med det refererade och på samma sätt avgjordes ett likartat mål mellan L.S. och staten (nr SO 3065).