NJA 1983 s. 232
Ridhästar som brutit sig ut ur en inhägnad beteshage kom upp på en allmän väg och orsakade där en trafikolycka. Skadeståndstalan mot hästarnas ägare har ogillats, då stängslet kring beteshagen bedömts vara av en normalt tillfredsställande typ och det ej visats föreligga särskilda förhållanden som kunde ge anledning att ställa upp speciella krav på stängslets konstruktion och beskaffenhet.
Den 11 sept 1977 vid 21-tiden framförde N.P. sin personbil av märket Volvo 164 i sydlig riktning på väg 23 inom Hässleholms kommun. Strax söder om Sösdala kolliderade bilen med en S.L. tillhörig häst, som sprang norrut på vägbanan. Vid kollisionen totalförstördes bilen och hästen skadades så allvarligt att den fick slaktas.
Hässleholms TR
Efter stämning å S.L. yrkade N.P. vid Hässleholms TR förpliktande för denne att utge skadestånd med 11 140 kr. Av det yrkade beloppet avsåg 11 000 kr ersättning för den skadade bilen och 140 kr stilleståndsersättning.
S.L. bestred käromålet men vitsordade skäligheten i och för sig av yrkat belopp.
N.P. anförde: S.L. hade d 11 sept 1977 tre ridhästar på bete i en hage, belägen ca 300 m öster om väg 23 och omedelbart norr om vägen mellan Sösdala och Häglinge. I det sydvästra hörnet av hästhagen fanns en öppning i staketet, ett s k ledhål, varigenom hästarna kunde tas ur hagen. Öppningen var ca 3,30 m bred. Under den tid då hästarna var i hagen spärrades öppningen av tre taggtrådar, varav den översta var fäst 93 cm över marken. Taggtrådarna var på ena sidan av öppningen virade runt en staketstolpe medan de i andra änden var anbringade i var sitt grindhandtag. Grindhandtaget bestod av ett plaströr, som innehöll en spiralfjäder. I rörets ena ände satt en hake, i vilken spiralfjädern var fäst. Taggtrådarna uppspändes genom att hakarna häktades på de taggtrådar som var fästade vid staketstolpen på andra sidan öppningen. Några märlor eller liknande speciella anordningar för att fästa hakarna vid stolpen fanns ej. Grindhandtag av detta slag är endast avsett att användas till elektrifierat stängsel. Det stängsel som omgav hästhagen var ej elektrifierat. Någon gång mellan kl 20 och 21 d 11 sept 1977 bröt sig S.L:s hästar ut ur hagen genom stängselanordningen vid ledhålet och kom upp på väg 23, där en av hästarna kolliderade med N.P:s bil. Efter olyckan konstaterades att metallspiralerna, som från början var 30 cm långa, tänjts ut, den översta till 110 cm och den mellersta till 55 cm. Förevarande stängsel och framförallt stängningsanordningen har varit av alltför klen beskaffenhet. Spiralerna har varit för lätta att töja och de krokar, som fäst spiralerna vid staketstolpen, har varit för klena. Hästarna bröt sig troligen ur hagen genom att trycka sig mot avspärrningstrådarna.
N.P. gjorde gällande, att S.L. vållat skadan genom bristfällig hägnad av hästen samt att han - oberoende av vållande - var skadeståndsskyldig enligt de regler som fick anses gälla rörande ersättning för skada till följd av farlig verksamhet.
S.L. bestred att han varit vållande till skadan. Därest sådan ansvarighet skulle anses åvila honom yrkade han jämkning i skadeståndsskyldigheten under påstående att N.P. varit medvållande till sammanstötningen. S.L. bestred att hållande av hästar i hagen på sätt som skett skulle anses som farlig verksamhet och medföra strikt skadeståndsansvar.
S.L. anförde: Hagen omfattade 5-7 tunnland. Stängslet runt hagen, vilket bestod av friska ekpålar och tre rader taggtråd, uppfyllde de krav som rimligen kan ställas. N.P:s beskrivning av ledhålet vitsordas. Mitt i ledhålet stod en högspänningsstolpe vid vilken en stötta var fäst 1 dm ovanför marken. Stöttan var i andra änden fäst upptill på en av grindpålarna. Ifrågavarande stängsel jämte grindhandtag är allmänt accepterat och godtagbart för ändamålet. Eftersom trådens taggar var långa och mycket vassa och med beaktande av ridhästars känsliga hud kan påståendet att hästarna tryckt sig mot taggtrådarna ej vitsordas. Anledningen till att hästarna bröt sig ur hagen måste i stället vara att de kommit i sken och därvid i full fart rusat mot ledhålet och mot avspärrningstrådarna, varvid spiralerna töjts ut. För hästar som råkar i panik finns inget stängsel som är starkt nog.
N.P. bestred att han varit medvållande till olyckan.
Domskäl
TR:n (lagmannen Andersson, rådmannen Ohlsson och tingsfiskalen Hed) anförde i dom d 2 mars 1979:
Domskäl. N.P. har hörd under sanningsförsäkran uppgivit: Den aktuella kvällen framförde han sin bil på väg 23 i sydlig riktning med en hastighet av ca 70 km/tim. Det rådde mörker vid tillfället. När han vid 21-tiden passerade korsningen till Sösdala observerade han att de bilar, som befann sig ca 800 m framför honom, framfördes oregelbundet och i båda körfalten. Han anade att något speciellt hade inträffat, varför han saktade ner farten till 50 km/tim. Han såg då något vitt, som rörde sig på vägen framför honom. Han trodde först att det var polisen men observerade på ett avstånd av 40-50 m att det var en vit häst. Något framför och på vardera sidan om denna sprang ytterligare två hästar i riktning mot honom. Han bromsade och stannade bilen ca 1/2 m från vägkanten. Hästarna, som verkade panikslagna, trängdes om den plats som fanns på vägens västra halva medan trafiken på den östra halvan flöt i en jämn ström. Två av hästarna passerade förbi medan den tredje hästen sprang rakt på bilen och rullade över denna. När han förstod att hästen skulle kollidera med bilen kastade han sig ned mot framsätet för att ta skydd.
S.L. har hörd under sanningsförsäkran uppgivit: De ridhästar, som fanns i hagen - två halvblod, 4 resp 8 år gamla, och en 6 år gammal New Förest ponny - hade tidigare inte visat sig nervösa. De två äldre hästarna deltog i hopp- och dressyrtävlingar, där det förekom oväsen och främmande hästar. Även då uppträdde de väldigt lugnt. Den yngsta hästen, som var under inridning, inköptes vid pingst 1977. Hästarna hade sedan dess varit tillsammans i hagen och kände varandra väl. Den äldsta hästen, som kolliderade med N.P:s bil, hade en levande vikt av 600-700 kg.
Såsom vittnen har hörts, på N.P:s begäran lantbrukarna N.A. och C.P. samt på S.L:s begäran nämndemannen Erik L. De har i huvudsak berättat.
A: Han har varit lantbrukare hela sitt liv och härvid bl a inhägnat djur samt sysslat med djurskötsel. Efter att ha blivit ombedd därtill av N.P. besiktigade han tillsammans med C.P. den aktuella hästhagen d 24 sept 1977. Det grindhål, där hästarna syntes ha tagit sig ut, var ca 3,30 m brett och spärrades i vanliga fall av tre rader taggtråd, uppspända med metallspiraler. De två översta metallspiralerna var utdragna så mycket att de hängde ner på marken medan den understa endast var något utdragen ur sitt plasthölje. Mitt i grindhålet stod en högspänningsstolpe vid vars fot en stötta var fäst. Stöttan var i andra änden fäst upptill på en av grindstolparna. På stöttan syntes märken av att hästarna hade stått och gnagt på den. Kasspår syntes något vid sidan om öppningen och ca 6 m framför denna. A spände senare i experimentsyfte upp en tråd med ett nytt handtag av samma slag och prövade handtagets funktion genom att på mitten av tråden hänga en 10-kilosvikt, varvid tråden sänkte sig 51 cm. Därefter drogs spiralen ut i sidled med hjälp av ett snöre, vilket kunde ske utan någon större ansträngning. A är av den uppfattningen, att taggtråden visserligen var mycket stark och försedd med vassa taggar men att denna ej är tillförlitlig i kombination med metallspiraler om de inte är strömförande. Ett stängsel skall vara starkast, där djuren brukar tas ut, och ledhålet skall vara spärrat med grindar av trä och försett med strömförande tråd. Det är troligt att hästarna tagit sig ut ur hagen genom att de lutat sig mot stängslet när de stått och gnagt på stöttan varefter de tryckt sig ut. A anser det ej vara vanligt att stänga inne hästar på det sätt Sten L gjort.
P: Han har varit lantbrukare hela sitt liv och därvid bl a inhägnat djur samt sysslat med djurskötsel. En tid efter olyckan besiktigade han hästhagen tillsammans med N.A. Han brukar inte syssla med sådant men blev ombedd härtill av N.P. Hästarna hade tydligen tagit sig ut ur hagen vid grindhålet genom att trycka sig mot avspärrningsanordningarna. Senare spände de upp en tråd, fäst vid en sådan metallspiral som den i målet aktuella, och fäste en 10-kilosvikt på mitten av tråden, varvid denna sjönk ca 50 cm. N.A. drog sedan ut metallspiralen utan att behöva ta i särskilt hårt. P. har aldrig träffat på någon som har inhägnat hästar på det sätt som S.L. gjort. Vid besiktningen lade han märke till kasspår en bit från grinden vid sidan om öppningen.
L: Han besiktigade på uppdrag av Länsförsäkringar det aktuella stängslet dagen efter olyckan. Han är lantbrukare sedan 40 år och utför ett par besiktningar av stängsel per år. Han anser det i målet aktuella vara ett bra stängsel, uppbyggt med ekpålar och tre rader taggtråd. Den typ av tråd som användes var styv och försedd med tätt sittande mycket vassa taggar. Det var på grund härav naturligt att tråden var fäst vid ett plasthandtag. Vid besiktningstillfället låg trådarna nere på marken vid ledhålet och det syntes kasspår. Om man trycker på taggtråden töjer den sig visserligen men går tillbaka när belastningen upphör. Det är i och för sig viktigt att tråden är spänd men fjäderbelastningen är fullt tillräcklig för att göra erforderligt motstånd. Eftersom hästar och då särskilt ridhästar är tunnhudade och därför speciellt känsliga står de aldrig och trycker mot ett stängsel av förevarande typ. Taggarna håller hästen borta från stängslet. Han har sett liknande konstruktioner av grindar på andra platser. Vid besiktningen fick han den uppfattningen, att hästarna måste ha skrämts, kanske av lövverket från ett i hagen befintligt träd, och därvid kommit i sken. – S.L:s stängsel är det första som L. godkänt av dem han besiktigat.
Som skriftlig bevisning har åberopats, av N.P. fotografier över förhållandena på platsen och av S.L. ett av lantbruksnämnden i Kristianstads län d 27 sept 1978 avgivet yttrande. N.P. har vidare åberopat aktuella metallspiraler med plasthandtag, vilka företetts vid huvudförhandlingen.
Lantbruksnämnden har i yttrandet uttalat bl a: Det i målet aktuella grindhandtaget består av ett plaströr, som innehåller en spiralfjäder. I rörets ena ände sitter en krok eller hake, i vilken spiralfjädern är fäst. I fjäderns andra ände anbringas taggtråden. I normalläget sitter fjädern inuti handtaget och taggtråden ansluter nästan direkt. Denna typ av grindhandtag var från början avsedd för elstängsel. Man bör emellertid i det sammanhanget komma ihåg att elstängsel som regel består av endast en tråd. I det aktuella fallet då elektricitet inte utnyttjades, fanns det i stället tre taggtrådar. Grinden bestod likaledes av tre taggtrådar, som var fästade i var sitt grindhandtag. För att få fri passage genom grinden måste varje handtag krokas av och med sin tråd dras åt sidan. Denna typ av stängsel jämte grindhandtag anses enligt gängse uppfattning godtagbar och motstår normala påfrestningar. Genombrottet i detta fall har uppenbarligen skett med stor kraft och häftighet. Töjningen av fjädrarna i grindhandtagen är klara bevis härpå. För djur som råkar i panik, vilket det troligen varit fråga om här, finns inga stängsel som är starka nog.
TR:n gör följande bedömning.
Det är ostridigt i målet att hästen tagit sig ut ur hagen genom stängselanordningen vid ledhålet och därefter kommit upp på väg 23, där den kolliderat med N.P:s bil med skador som följd.
TR:n finner det ej genom den förebragta att S.L. genom bristande hägnad av skadan, varför N.P. ej på denna grund är TR:n finner ej heller att N.P. på annan av berättigad till skadestånd av S.L. N.P.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
N.P. fullfölljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.
S.L. bestred ändring.
HovR:n (t f hovrättslagmannen Åhberg, hovrättsrådet Winquist, adj led f d lagmannen Hasslow, referent, och adj led Cavallin) fastställde i dom d 20 nov 1980 TR:ns dom.
N.P. sökte revision och yrkade bifall till sin i målet förda talan.
S.L. bestred ändring.
HD inhämtade yttranden i målet från lantbruksstyrelsen och trafiksäkerhetsverket.
Lantbruksstyrelsen åberopade som eget yttrande ett av styrelsen inhämtat yttrande från Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för husdjurshygien med hovslagarskolan, vari anfördes: Staket av typen taggtrådsstängsel är vanligt vid inhägnad av både hästar och andra husdjur. Treradigt taggtrådsstängsel, som i detta fall, anses vara tillfyllest som stängsel. Hårt tryck mot taggtrådsstängsel undviker hästar i allmänhet förutsatt att tillräckligt med bete (foder) finns tillgängligt och att djuren ej av någon anledning blir skrämda. Det är, bortsett från ovan nämnda förhållanden, ytterst osannolikt att hästar bryter sig igenom ett korrekt anbringat taggtrådsstängsel.
Den aktuella grinden med tre taggtrådar inlastade med ett fjäderhandtag är av analoga skäl att betrakta som en i normala fall tillfredsställande stängningsanordning. Sannolikt har skrämsel av något slag orsakat att hästarna med stor kraft brutit sig igenom taggtrådsgrinden. I en skrämselsituation forcerar djuren nästan vilket stängsel som helst.
Hästarnas genombrott behöver inte med nödvändighet orsaka allvarliga skador på djuren. Smärre sticksår kan bli enda följden i gynnsamma fall.
Sammanfattningsvis framhålls alltså att det i fallet aktuella stängslingsförfarandet får betraktas som tillfredsställande för ridhästar och att sannolikt någon extrem orsak (t ex skrämsel) ligger bakom hästarnas utbrytning.
Trafiksäkerhetsverket anförde: Den skada som kan uppstå om djur slipper lösa bör inverka på de krav som ställs på stängsel kring djurhagar. Slipper djur ur en inhägnad finns i de flesta fall risk för att de stöter samman med fordon, vilket kan leda till person- och sakskador. Denna risk är i sig inte inskränkt till djur som normalt är inhägnade utan gäller även husdjur och vilt.
Djur, som kommer in på väg, tillhör de hinder, som en trafikant får lov att räkna med enligt 5, 60 och 61 §§vägtrafikkungörelsen (1972:603) och anpassa sin körning efter. Från trafiksäkerhetssynpunkt kan därför enligt verkets mening inte ställas högre krav på ett stängsel för husdjur än de krav som man från andra synpunkter redan hävdar. Ett annat synsätt skulle på motsvarande sätt kunna få till följd att man för att skydda vägtrafikanter ställde krav på stängsel exempelvis längs vägsträckor i områden där barn vistas.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande om följande dom:
Domskäl
Domskäl. Av utredningen i målet framgår att stängslet runt hästarnas beteshage utgjordes av tre rader taggtråd fästade på ekpålar. Vid det s k ledhålet kunde stängslet öppnas och tillslutas genom att varje taggtrådsrad var försedd med ett handtag anslutet till en spiralfjäder med hake. Enligt det yttrande som inhämtats från lantbruksstyrelsen är en sådan instängsling att anse som normalt tillfredsställande beträffande ridhästar.
Det har i målet inte visats föreligga några särskilda förhållanden i fråga om betesmarkens närmaste omgivningar, djurens farlighet eller andra sådana förutsättningar för betesgången som skulle kunna ge anledning att uppställa speciella krav på stängslets konstruktion och beskaffenhet. Vad som inträffade när stängslet raserades har inte kunnat klarläggas, men det ter sig som mest sannolikt att hästarna av någon anledning blivit skrämda och rusat på stängslet som givit vika för en sådan onormalt stor påfrestning. Vid angivna förhållanden kan det inte anses att S.L. har underlåtit att fullgöra vad som ålegat honom när det gällt att inhägna betesmarken på ett tillfredsställande sätt. S.L. är inte heller på annan grund skadeståndsskyldig för uppkomna skador.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Holmberg, Ulveson, Welamson, Knutsson, referent, och Jermsten} beslöt dom i enlighet med betänkandet.