NJA 1983 s. 405

Genom köpekontrakt d 10 dec 1979 förvärvade B.C. fastigheten Ullboda 5:1 i Jumkils församling, Uppsala län. Köpeskillingen angavs i kontraktet till 870 000 kr. Enligt bilaga till kontraktet och ett särskilt vid sidan om kontraktet uppsatt avtal skulle köparen utöver köpeskillingen under 15 år till de två säljarna utge en "egendomslivränta" med ett årsbelopp om 28 677 kr att erläggas halvårsvis i efterskott med början d 1 jan 1981. Livräntan skulle enligt avtalet "indexuppräknas" en gång per år med 9,75 procentenheter, varför efter det första årsbeloppet om 28 667 kr varje påföljande årsbelopp skulle utgöra 109,75 procent av nästföregående årsbelopp. Avtalet innehöll en betalningsplan i vilken de uträknade beloppen angavs år för år. Om någon av mottagarna skulle avlida före betalningsperiodens utgång skulle betalning under den återstående tiden utges till den efterlevande. Om även denne skulle avlida under perioden skulle betalningen utgå till barn eller om dessa skulle avlida deras rättsinnehavare.

Fastighetens taxeringsvärde utgjorde 339 000 kr.

Inskrivningsmyndigheten i Uppsala domsaga (tingsfiskalen Eklund) meddelade d 9 maj 1980 lagfart på B.C:s fång och fastställde därvid stämpelskatten till 26 442 kr beräknad på en köpeskilling av 870 000 kr och summan av de årliga efter förhöjning utgående "livräntebeloppen", 892 888 kr, eller tillhopa 1 762 888 kr.

B.C. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att stämpelskatten måtte beräknas i första hand på 870 000 kr, till vilket belopp köpeskillingen enligt hans mening i själva verket inskränkte sig, och i andra hand på 1 300 000 kr, som utgjorde summan av köpeskillingen 870 000 kr och "livräntan" 28 667 kr under 15 år utan föreskriven förhöjning, eftersom den årliga förhöjningen enligt B.C:s mening var att jämföra med ränta på en revers till säljaren med en löptid av 15 år.

Kammarkollegiet anförde i HovR:n bl a: Vid köp av fast egendom på avbetalning skall enligt stadgad praxis till grund för bestämmande av stämpelskatt läggas inte enbart handpenningen utan hela köpeskillingen, varvid den i framtiden till betalning förfallande delen av köpeskillingen skall vederbörligen diskonteras. Kollegiet har med antagande av den räntefot, 5 procent om året, som lägges till grund för skattelagarnas kapitaliseringstabell II, beräknat livräntans kapitaliserade värde till 623 878 kr. Stämpelskatten skall alltså beräknas på en köpeskilling av (870 000 + 623 878 =) 1 493 878 kr och bestämmas till 22 407 kr.

HovR:n (hovrättsråden Bäärnhielm och Bolte, hovrättsassessorn Kallner, referent, och adj led Hermelin) anförde i slutligt beslut d 23 okt 1980:

Skäl Vid beräkning av stämpelskatt för köp skall, där köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet, egendomens värde anses motsvara köpeskillingen varvid dock i denna ej skall inräknas rätt till avkomst eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren (8 § 1 mom 1 st stämpelskattelagen, 1964:308).

De betalningar som i förevarande fall betecknats som egendomslivränta utgör inte en avkomst av fastigheten, förbehållen säljarna. Betalningsskyldigheten är dessutom ej knuten till någons liv. Vad som betecknats egendomslivränta skall därför bedömas som del av köpeskillingen, för vilken dock en särskild betalningsordning blivit överenskommen. Denna innebär att med början 1981 betalningar av hälften av 28 667 kr skall ske två gånger om året under femton år varvid de förfallande beloppen från och med den andra helårsbetalningen skall höjas med 9,75 procent per år.

Stämpelskattelagen saknar uttryckliga bestämmelser om på vilket sätt en köpeskilling, som förfaller till betalning i framtiden, skall värderas. Lagen hänvisar, när det gäller värdering av egendom, som saknar särskilt taxeringsvärde, till vad som gäller om åsättande av särskilt värde vid bestämmande av arvsskatt (8 § 1 mom sista st). Samma värdering tillämpas i motsvarande fall också vid beräkning av statlig förmögenhetsskatt. Dessa förhållanden utgör enligt HovR:ns mening grund för att även i förevarande fall tillämpa arvsskattelagens regler för värdering av den icke kontanta delen av köpeskillingen.

Beräkningen av värdet på de 15 efter varierande antal år till betalning förfallande skuldbeloppen skall därför ske enligt den vid 23 § 1 st C arvsskattelagen fogade tabellen I. Vid sådan beräkning utgör nuvärdet av köparens åtagande om utbetalning av femton årsbelopp 502 911 kr.

Köpeskillingen skall i stämpelskattehänseende således anses uppgå till (870 000 + 502 911 =) 1 372 911 kr.

Med ändring av överklagade beslutet bifaller HovR:n på så sätt anförda besvär att stämpelskatten bestämmes till 20 593 kr 50 öre.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställer stämpelskatten till 20 593 kr 50 öre.

LSt:n återbetalar utan särskild ansökan för mycket erlagd skatt jämte ränta enligt lag.

Kammarkollegiet anförde besvär och yrkade att HD måtte bestämma stämpelskatten till 21 649 kr 50 öre efter ett till (870 000 + 573 340 =) 1 443 340 kr bestämt värde av köpeskillingen. Beloppet 573 340 kr såsom kapitaliserat värde av de som egendomslivränta betecknade betalningarna hade kammarkollegiet framräknat med utgångspunkt från att betalningarna under de 15 åren bildade en geometrisk serie. Enligt kollegiet utgjorde summan (S) av denna serie - med tillämpning av formeln S = a x (kn - 1) / (k - 1) där (a) var lika med 28 667 kr, konstanten (k) utgjorde 1,0975 x 1 / 1,05 och antalet termer (n) uppgick till 15 - avrundat (20 x 28 667 =) 573 340 kr.

Betänkande