NJA 1984 s. 113
Utmätning hos konkursbo har i och för sig ansetts kunna äga rum för en fordran mot boet. Då det emellertid av den åberopade exekutionsurkunden inte klart framgick, om fordringen riktade sig mot konkursboet eller konkursgäldenären, har urkunden funnits inte kunna läggas till grund för sådan utmätning.
HovR:n
(Jfr 1951 s 238 samt 1979 s 264 och 427)
Rapid Trade Aktiebolag förvärvade genom köpebrev d 31 jan 1980 fastigheten Vråken 9 i Filipstad för en köpeskilling av 1 411 500 kr. Bolaget underlät att ansöka om lagfart på förvärvet. Inskrivningsmyndigheten i Kristinehamns domsaga förelade därför d 5 aug 1981 bolaget vid vite att söka lagfart.
Den 25 aug 1981 försattes bolaget i konkurs vid Göteborgs TR. I egenskap av förvaltare i konkursen anhöll advokaten F.W. d 8 sept 1981 hos inskrivningsmyndigheten om lagfart för bolaget på Vråken 9 och gav in de handlingar som behövdes härför. Inskrivningsmyndigheten beviljade d 9 sept 1981 den sökta lagfarten samt bestämde stämpelskatten för förvärvet till 42 330 kr och expeditionsavgiften för lagfartsbeviset till 200 kr.
Då stämpelskatten och expeditionsavgiften inte inbetalades inom rätt tid till inskrivningsmyndigheten, gjorde denna i skrivelse d 19 okt 1981 vederbörlig anmälan härom till LSt:n i Värmlands län. LSt:n översände genom en skrivelse d 5 nov 1981 ärendet till kronofogdemyndigheten i Kristinehamns distrikt. I skrivelsen, till vilken fogades inskrivningsmyndighetens anmälan, utsades att ärendet översändes för indrivning eller för den åtgärd som påkallades i ärendet.
Sedan ärendet överlämnats till kronofogdemyndigheten i Göteborgs distrikt, verkställde denna (kronoassistent K.) d 30 mars 1982 utmätning hos konkursboet av ett tillgodohavande på bankkonto hos Götabanken för uttagande av en staten tillkommande fordran om 44 232 kr, avseende förutom stämpelskatt och expeditionsavgift restavgift med 1 702 kr.
Konkursboet genom konkursförvaltaren anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att utmätningen skulle upphävas såvitt avsåg stämpelskatt och restavgift. Konkursboet gjorde gällande att statens fordran var att anse som konkursfordran och inte som massafordran och framhöll att någon exekutionsurkund ej förelåg mot konkursboet.
HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, hovrättsråden Thorleif, referent, och Lindskog samt hovrättsassessorn Nyström) anförde i beslut d 27 maj 1982: Lagfarten på ifrågavarande fastighet för bolaget har beviljats efter ansökan av konkursboet. Skyldigheten att betala stämpelskatt för fånget inträdde enligt 30 § 2 mom 3 st a) stämpelskattelagen när ansökningen om lagfart var beviljad. Såsom kronofogdemyndigheten i ett till HovR:n avgivet yttrande anfört utgör därför stämpelskatten en nödvändig utgift som konkursboet ådragit sig. Gälden skall på grund härav behandlas som massagäld i konkursen.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Konkursboet anförde besvär och yrkade att HD måtte upphäva utmätningen såvitt avsåg ett belopp om 44 032 kr som utmätts för stämpelskatt och restavgift.
Riksskatteverket bestred ändring.
Konkursboet åberopade till stöd för sin talan att någon exekutionsurkund gentemot boet inte förelåg. Konkursboet gjorde vidare gällande att det inte heller kunde göras betalningsskyldigt, eftersom lagfartsplikten ålegat konkursgäldenären, ej konkursboet.
Riksskatteverket invände att skatteplikt för konkursboet inträtt när lagfartsansökningen från boet bifölls. I fråga om exekutionstiteln förklarade verket att utmätningen hos konkursboet syntes vara grundad på en restföring som gällt konkursgäldenären. Den annars gällande huvudregeln att en exekutionstitel som ålade betalningsskyldighet inte kunde verkställas mot annan än den som angetts som förpliktad i exekutionsurkunden var emellertid enligt verket inte tillämplig i förevarande situation, där konkursboet innan skattskyldighet uppkommit inträtt i konkursgäldenärens rättigheter och skyldigheter.
LSt:n avgav efter förordnande av HD yttrande angående innehållet i det förordnande om uttagande av felande skattebelopp m m som LSt:n meddelat i anledning av inskrivningsmyndighetens skrivelse d 19 nov 1981.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Jansler, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. Något hinder mot att en borgenär med fordran mot ett konkursbo erhåller utmätning hos konkursboet kan numera inte anses föreligga (se prop 1978/79:105 s 696). Sådan utmätning får emellertid enligt konkursrättsliga regler inte äga rum för uttagande av fordringar mot konkursgäldenären, vare sig dessa kan göras gällande i konkursen eller ej; här och i det följande bortses från fall då en panthavare eller därmed jämställd borgenär begär utmätning i egendom som hör till konkursboet men vari gäller säkerhetsrätt för den åberopade fordringen.
Inte sällan kan - som fallet är med den i målet aktuella fordringen på stämpelskatt - tvekan uppstå, om en viss fordran är en fordran mot konkursgäldenären eller mot konkursboet. Huvudregeln, att utmätning får ske bara hos den som klart anges som förpliktad i exekutionstiteln, bör gälla också i detta läge. Det kan inte komma i fråga att en exekutionstitel som ålägger konkursgäldenären betalningsskyldighet får föranleda utmätning hos konkursboet efter en prövning från kronofogdemyndighetens sida av fordringens beskaffenhet. Inte heller kan i en exekutionsurkund överlåtas åt kronofogdemyndigheten att som led i verkställigheten pröva huruvida en fordran skall krävas ut hos konkursboet eller behandlas som en fordran mot konkursgäldenären.
Enligt 37 § 1 mom stämpelskattelagen i dess lydelse före d 1 juli 1982 ålåg det LSt:n att efter anmälan från beskattningsmyndigheten om försummelse att betala in stämpelskatt förordna att felande belopp skulle tas ut i den ordning som enligt uppbördslagen (1953:272) gäller för indrivning av restförd skatt. Ett förordnande av LSt:n var alltså exekutionstitel.
I sin skrivelse d 19 okt 1981 till LSt:n i Värmlands län uttalade inskrivningsmyndigheten i Kristinehamns domsaga som sin mening att den fastställda stämpelskatten var en fordran mot bolaget och inte en "massafordran". LSt:ns skrivelse d 5 nov 1981 - som jämte bilagor får anses ha utgjort exekutionstitel i utsökningsmålet - har rubriken "Angående stämpelskatt och expeditionsavgift i Rapid Trade Aktiebolags konkurs" och upptar i övrigt i sak följande text: "Bilagda ärende översändes till Kronofogden i Kristinehamns distrikt för indrivning eller för den åtgärd som påkallas i ärendet". Till skrivelsen var som bilaga fogad inskrivningsmyndighetens skrivelse till LSt:n.
Med hänsyn till omständigheterna kan det ligga nära till hands att uppfatta LSt:ns skrivelse som ett förordnande att skattefordringen var att behandla som en fordran hos konkursbolaget vilken skulle göras gällande i konkursen. Det är emellertid även fullt möjligt att LSt:n i sitt förordnande har avsett att hålla öppet alternativet att fordringen på stämpelskatt skulle tas ut hos konkursboet som sådant. Det förut angivna kravet på en klar exekutionstitel kan därför inte anses uppfyllt. Kronofogdemyndigheten har alltså inte ägt att på grundval av skrivelsen verkställa utmätning hos konkursboet för fordringen.
Slut. Med ändring av HovR:ns beslut upphäver HD utmätningen såvitt avser ett belopp om 44 032 kr.
HD (JustR:n Hult, Holmberg, Persson, Bengtsson och Broomé, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.