NJA 1984 s. 261
TR dömde tilltalad för flera brott avseende skilda gärningar till gemensam påföljd. Den tilltalade fullföljde talan till HovR:n med yrkande att bli frikänd från åtalet för två av brotten samt att den gemensamma påföljden måtte mildras. Sedan HovR:n fastställt TR:ns dom och den tilltalade fullföljt talan i HD med samma yrkande som i HovR:n, återförvisades målet av bevisupptagningsskäl till HovR:n, därvid dess dom i ansvarsdelen undanröjdes i sin helhet.
(Jfr 1981 s 1169)
Handens TR
Allmän åklagare yrkade vid Handens TR ansvar på M.B. för olovlig körning, vårdslöshet i trafik och rattfylleri alternativt rattonykterhet d 28 febr 1981, för olovlig körning d 25 maj 1981, för olovlig körning och rattfylleri d 9 juni 1981 samt för olovlig körning och förseelser mot vägtrafikskattelagen och vägtrafikkungörelsen d 31 dec 1981.
Beträffande gärningarna d 9 juni 1981 (åtalspunkt 5) bestred M.B. ansvar under påstående att bilen vid tillfället hade förts av en annan person. I denna del hördes på åklagarens begäran två vittnen, J.K. och R.G..
Domskäl
TR:n (ordf rådmannen Lundström) meddelade dom d 25 nov 1982. TR:n ogillade åtalet för vårdslöshet i trafik men fällde i övrigt M.B. till ansvar för de åtalade gärningarna, varvid trafikonykterhetsbrottet d 28 febr 1981 betecknades som rattonykterhet. Påföljden bestämdes till fängelse 3 mån.
Svea HovR
M.B. fullföljde talan i Svea HovR. Han yrkade befrielse från ansvar för rattfylleri och olovlig körning d 9 juni 1981. Vidare yrkade han att ett honom d 27 april 1981 ådömt fängelsestraff skulle förklaras avse även de i målet aktuella brotten eller, i andra hand, att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom och böter.
HovR:n (hovrättsråden Holmbergh och Wedin, hovrättsassessorn Jender, referent, samt nämndemännen Svalhammar och Bengtsson) fastställde i dom d 9 maj 1983 TR:ns dom.
M.B. sökte revision med samma yrkanden som i HovR:n.
Riksåklagaren bestred ändring men yrkade att HD skulle, med undanröjande av HovR:ns dom, visa målet åter till HovR:n.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Nilsson, hemställde i betänkande om följande beslut: Efter HovR:ns avgörande har M.B:s styvfader E.W., som inte tidigare hörts i målet, enligt protokoll över polisförhör d 14 juli 1983 uppgivit, att hans numera avlidne son Gunnar W d 10 juni 1981 berättat att det var han som förde bilen vid det med åtalspunkten 5 avsedda tillfället. M.B. har till styrkande av att det inte var han som förde bilen åberopat dels förnyade förhör med vittnena Karlsson och Gustavsson dels vittnesförhör med E.W..
Det begärda vittnesförhöret med E.W. bör tillåtas. Med hänsyn härtill och till att det, såsom riksåklagaren förklarat, kan bli erforderligt att vid den nya huvudförhandling som skall hållas ånyo upptaga muntlig bevisning, som redan förebragts i målet, samt möjligen även förebringa ytterligare utredning bör huvudförhandlingen lämpligen äga rum i HovR:n.
På grund av det anförda undanröjer HD HovR:ns dom utom såvitt avser fastställandet av ersättning till försvararna samt visar med angivet undantag målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Hesser, Mannerfelt, Sven Nyman, referent, Gregow och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.
Litteratur: Welamson, Rättegång VI, 2 uppl s 72.