NJA 1984 s. 45
Fråga vid utmätning bl a om tillämpning av 4 kap 19 § UB beträffande byggnad på ofri grund.
HovR:n
För uttagande av A.A. påförda obetalda skatter utmätte kronofogdemyndigheten i Malmö d 15 dec 1982 en sommarstuga på fastigheten Malmö Sallerup 180:32, Malmö kommun, lott nr 207, samt nyttjanderätten till ett markområde på samma fastighet enligt avtal om bostadsarrende. I protokollet antecknades att gäldenären hade uppgett, att sommarstugan och nyttjanderätten till markområdet tillhörde hans hustru, men att detta inte kunnat styrkas med någon handling.
A.A:s hustru L.A. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge med yrkande att utmätningen skulle upphävas.
Staten genom riksskatteverket bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Cronsioe, Winquist, referent, och Eilard samt adj led Tom Svensson) anförde i beslut d 31 maj 1983: L.A. har gjort gällande att hon är ägare till stugan och att hon ensam bestritt kostnaderna för uppförandet.
L.A. är gift och varaktigt sammanboende med utmätningsgäldenären A.A.. Stugan och det markområde, som den är uppförd på, befann sig vid utmätningstillfället i deras gemensamma besittning.
Av vad som framkommit i målet framgår inte att L.A. ensam äger stugan. Utredningen visar emellertid att L.A. med medel, som hon fått genom arv, förmånstagarförvärv och egen arbetsanställning, kunnat bidra till kostnaderna i en inte obetydlig omfattning. Utredningen gör därför sannolikt att stugan vid utmätningstillfället tillhört henne och A.A. med samäganderätt och att de i följd härav skall anses gemensamt ha innehaft arrendet på marken. Under sådana förhållanden har kronofogdemyndigheten inte ägt utmäta stugan och arrenderätten för A.A:s skulder.
Med ändring av kronofogdemyndighetens beslut upphäver HovR:n utmätningen.
Riksskatteverket anförde besvär och yrkade att HD skulle, med ändring av HovR:ns beslut, fastställa utmätningen av arrenderätten samt ändra utmätningen i fråga om byggnaden endast såtillvida att utmätningen förklarades gälla i A.A:s hälftendel.
L.A. bestred ändring.
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Frideen, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Såsom HovR:n funnit får L.A. anses ha gjort sannolikt att byggnaden vid utmätningstillfället tillhört henne och A.A. med samäganderätt. Enär annat inte kan anses framgå av utredningen i målet får antas att andelarna är lika stora. Beslutet om utmätning skall därför stå fast i A.A:s hälftendel av byggnaden. Vad gäller arrenderätten har L.A. inte påstått någon omständighet som skulle kunna medföra annat än att denna skulle tillkomma A.A.. Utmätningen av bostadsarrendet skall därför stå fast. Skäl saknas att meddela L.A. föreläggande att väcka talan om äganderätten till vad som sålunda utmätts.
Slut. HD förordnar, med ändring av HovR:ns beslut, att utmätningen såvitt avser arrendet och hälften av bostadsbyggnaden skall stå fast.
HD (JustR:n Fredlund, Welamson, Knutsson, Palm, referent, och Ehrner) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Riksskatteverket har i fråga om arrenderätten hänvisat till att A.A. i det första arrendekontraktet år 1976 och alltjämt vid utmätningstillfället stått som avtalspart gentemot markägaren Malmö kommun. Därigenom och då arrendeavgifterna hela tiden betalts av A.A. framgår enligt verket att arrenderätten tillkommer denne och att utmätningen i denna del är riktig enligt 4 kap 17 § UB. Beträffande byggnaden har verket medgett, att de handlingar L.A. åberopat i målet är av sådan beskaffenhet att de "normalt sett" får anses tyda på att hon har ägarintresse i byggnaden. Hon får därför enligt verkets mening anses ha gjort sannolikt, att byggnaden tillhör henne och A.A. gemensamt. Med hänvisning till 4 kap 19 § UB och till lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt anser verket att utmätningen bör ändras så att den skall gälla i A.A:s hälftendel.
Vad först angår byggnaden - som uppförts år 1976 och vid utmätningen hade ett taxeringsvärde av 39 000 kr - har L.A., till stöd för att den tillhör henne ensam, i målet påstått huvudsakligen följande. Hon har med hjälp av ett lån om 7 000 kr från sina föräldrar bekostat allt material till byggnaden, frånsett visst formvirke som mannen bidragit med. Mannen har visserligen utfört byggnadsarbetet men hon har haft hand om hemmets skötsel. Hon har bekostat underhållet av stugan och i övrigt utåt uppträtt som dess ägare.
Utredningen ger belägg för L.A.:s påståenden såtillvida att hon stått som beställare till en år 1976 utförd "elservis"-anläggning till stugan och som sökande av tillstånd till viss sanitetsinstallation. Vidare var hon vid utmätningstillfället angiven som försäkringstagare för byggnaden. Denna har fr o m år 1978 varit upptagen som tillgång i hennes självdeklarationer. Mannen har under den tiden inte deklarerat utan varit skönstaxerad. De till statlig inkomstskatt taxerade inkomsterna var år 1976 och 1977 för L.A. ca 25 000 resp ca 37 000 kr och för A.A. ca 31 000 resp ca 26 000 kr.
HD finner, oavsett vem arrenderätten tillkommer, att byggnaden vid utmätningstillfället var i makarnas gemensamma besittning i den mening som avses i 4 kap 19 § UB, och att L.A. inte förmått styrka att den tillhör henne ensam. I enlighet med riksskatteverkets medgivande får det anses sannolikt, att makarna gemensamt äger byggnaden. Med tillämpning av 1 § lagen om samäganderätt bör vardera makens andel antas utgöra hälften.
Beträffande arrendet har L.A. i HD liksom tidigare hänvisat till att "arrendekontraktet blev skrivet" på mannen enbart därför att hon själv inte skulle behöva ta ledigt från sitt arbete för att besöka kommunalkontoret. Hon får därmed anses ha gjort gällande, att A.A. endast formellt stått för arrenderätten och att den rätteligen tillkommit henne. Någon omständighet som ger stöd för detta påstående förekommer inte i målet. Såsom riksskatteverket har anfört får i stället anses framgå att arrenderätten tillkommer mannen ensam.
På grund av det anförda skall riksskatteverkets talan bifallas.
Skäl föreligger inte att enligt 4 kap 20 § UB meddela L.A. föreläggande att väcka talan angående sin påstådda rätt till vad som enligt detta beslut omfattas av utmätningen (jfr NJA 1983 s 410).
Slut. HD ändrar på det sättet HovR:ns beslut att utmätningen hävs endast beträffande den hälft av byggnaden som skall anses tillkomma L.A.. Utmätningen i fråga om återstående hälft av byggnaden och i fråga om arrenderätten skall således stå fast.