Genom beslut d 10 febr 1983 uppdrog Sundsvalls TR åt skyddskonsulenten i Härnösands distrikt att föranstalta om personundersökning beträffande Å.G., vilken d 9 febr häktats såsom på sannolika skäl misstänkt för misshandel. I beslutet angavs att berättelse över personundersökningen skulle vara TR:n tillhanda senast d 25 febr 1983 samt anmärktes att åtal skulle vara väckt senast d 23 febr 1983. Den 14 febr 1983 förordnade skyddskonsulenten assistenten J.B. till personundersökare. Personundersökningen inkom till TR:n d 22 febr 1983 och huvudförhandling i målet ägde rum d 24 febr 1983.

J.B. yrkade ersättning för uppdraget med tillhopa 990 kr, varav för arbete 860 kr, för egen utskrift 80 kr, för telefon- och portoutlägg 30 kr samt för resor 20 kr. Som grund för yrkandet om avvikelse från taxebelopp enligt domstolsverkets bestämmelser anförde J.B., att personundersökningen måste utföras skyndsamt.

TR:n (tingsfiskalen Detthoff) yttrade i beslut d 4 mars 1983: Vad J.B. anfört utgör ej tillräckliga skäl för avvikelse från av domstolsverket fastställd personundersökartaxa, DVFS 1982:40, B 91. J.B. tillerkänns för utfört uppdrag ersättning av allmänna medel med 830 kr, varav för arbete 700 kr, ersättning för egen utskrift 80 kr, för utlägg för porto och telefon 30 kr och för utlägg för resor 20 kr.

J.B. anförde besvär i HovR:n för Nedre Norrland och yrkade ersättning med belopp som han begärt vid TR:n.

HovR:n (hovrättsråden Olsson, Christer Berg och Björneke, referent, samt hovrättsassessorn Curt Berg) fastställde i beslut d 12 aug 1983 TR:ns beslut.

J.B. anförde besvär och yrkade helt bifall till sitt arvodesanspråk.

Domstolsverket medgav bifall till besvären.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. J.B. har som grund för sitt yrkande om förhöjt arvode åberopat att personundersökningen måste utföras skyndsamt.

Enligt den i målet tillämpliga taxan (DVFS 1982:40 B 91) utgår arvode för fullständig personundersökning med 700 kr. Taxan innehåller en särskild förhöjningsregel som innebär att taxebeloppet får överskridas, om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet, vilket enligt taxan kan vara fallet bl a om personundersökningen enligt domstolens förordnande måste utföras skyndsamt. Taxan får dock överskridas endast i sådana fall där rätten finner att skälig ersättning för en fullständig personundersökning uppgår till mer än 850 kr. En viss ledning för tillämpningen av förhöjningsregeln får man i en av domstolsverket utarbetad rapport (DV Rapport nr 1981:4), som ligger till grund för taxan. Där sägs bl a (s 16), att i vissa fall särskilt stor brådska kan råda, t ex då personundersökning görs på häktad person, vilket kan medföra att personundersökningen måste göras exempelvis under en helg. En sådan personundersökning av normal omfattning bör enligt uttalandet kunna ge möjlighet till överskridande av arvodesnivån.

Den tid som åtgår för att utföra en personundersökning, även av normal omfattning, kan variera betydligt från fall till fall, beroende på många olika förhållanden. Detta framgår klart av vissa i ovannämnda rapport redovisade uppgifter, som inhämtats från ett antal frivårdsmyndigheter. Uppgifterna visar (rapporten bilaga 12) att tidsåtgången för ett uppdrag kan omfatta från några få timmar upp till 25-30 timmar; beräknat medeltal är 11,6 timmar.

Med hänsyn till det anförda går det inte att i rättstillämpningen fastställa en bestämd tidsgräns som i alla situationer skulle vara avgörande för om förhöjningsregeln är tillämplig eller inte. Det är inte möjligt att i detta avseende nå längre än till vissa riktlinjer, som tillåter en anpassning efter förhållandena i varje särskilt fall.

Till en början är att beakta att den tid inom vilken en personundersökning enligt domstolens förordnande skall vara domstolen tillhanda inte kan tillmätas avgörande betydelse. Bedömningen bör i stället utgå från den tid personundersökaren faktiskt har till sitt förfogande, sedan han förordnats av skyddskonsulenten. Ordalagen i taxan kan inte anses hindra en sådan tillämpning. Vidare bör beaktas att en personundersökning i regel utförs på fritid. Om tiden för uppdraget är så kort, att personundersökningen måste i huvudsak utföras under ett veckoslut eller en helg eller att personundersökaren i stort sett saknar möjlighet att välja tidpunkt för olika åtgärder som uppdraget kräver, synes det rimligt att förhöjt arvode utgår.

Mot bakgrund av det anförda synes en lämplig utgångspunkt vid arvodesprövningen vara att förhöjningsregeln anses tillämplig när personundersökaren har en vecka eller mindre till sitt förfogande. Omständigheterna i det enskilda fallet kan emellertid föranleda att regeln bör tillämpas även om tiden är något längre än en vecka. En omständighet av betydelse därvidlag kan vara att arbetet med undersökningen måste koncentreras till viss del av tidsperioden, t ex på grund av att personer som skall höras inte kan nås på annan tid. Å andra sidan kan i undantagsfall förhållandena vara sådana att normalbeloppet kan anses tillräckligt, även när bara en vecka eller mindre står personundersökaren till buds.

Av utredningen i målet framgår följande. Sedan TR:n beslutat om personundersökning förordnade skyddskonsulenten d 14 febr 1983 J.B. till personundersökare och föreskrev att berättelsen över personundersökningen skulle inges till skyddskonsulenten snarast. Tidpunkten för ingivandet preciserades senare till d 21 febr 1983. J.B. fick del av handlingarna i ärendet tisdagen d 15 febr 1983 vid 17-tiden, när han slutat sitt ordinarie arbete för dagen, och skyddskonsulenten erhöll berättelsen över personundersökningen måndagen d 21 febr 1983. J.B. hade alltså ungefär fem dagar, därav ett veckoslut, till sitt förfogande för att utföra uppdraget. Personundersökningen synes ha varit av normal omfattning.

Med hänsyn till det anförda och då, såvitt framgår av handlingarna, några särskilda omständigheter som föranleder en annan bedömning inte föreligger, kan, i enlighet med ovan angivna riktlinjer, personundersökningen anses ha varit av sådan beskaffenhet som förutsätts för att normalbeloppet skall få överskridas. Det av J.B. fordrade arvodesbeloppet, 860 kr, som får anses utgöra skälig ersättning, överskrider i taxan angivet gränsbelopp. J.B:s besvärstalan skall således bifallas.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut tillerkänner HD J.B. ersättning av allmänna medel för den utförda personundersökningen med 990 kr, varav 940 kr utgör arvode inklusive ersättning för egen utskrift och återstoden ersättning för utlägg.

HD (JustR:n Hesser, Mannerfelt, Persson, referent, Bengtsson och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

Den 1 juli 1983 beslöt Uddevalla TR att personundersökning skulle verkställas beträffande M.E., som var misstänkt för rån m m, varvid TR:n angav att berättelse över undersökningen skulle vara TR:n tillhanda senast d 18 juli 1983. Skyddskonsulenten förordnade d 4 juli 1983 E.Å. till personundersökare. Personundersökningen inkom till TR:n d 15 juli 1983.

E.Å. yrkade ersättning för personundersökningen.

TR:n (tingsfiskalen Friman) anförde i beslut d 15 juli 1983 (beslutet avsåg även ersättning till annan personundersökare): Enligt av domstolsverket fastställd personundersökartaxa (DVFS 1982:40 B 91) utgår arvode för fullständig personundersökning med 700 kr. Taxebeloppet får överskridas om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet. Som exempel på sådana omständigheter som kan medföra att arvodet bestäms till högre belopp anges att personundersökningen enligt domstolens förordnande måste utföras skyndsamt. Taxebeloppet omfattar allt arbete med personundersökningen ävensom viss tidsspillan. Genom taxebeloppet ersätts dessutom normala kostnader för telefon, porto m m. Särskild ersättning för dylika kontorskostnader kan dock utgå om kostnaderna varit onormalt stora.

E.Å. har yrkat ersättning för personundersökningen av M.E. med 1 108 kr, varav 860 kr i arvode och 52 kr 90 öre för telefon och porto. Som motivering för sina yrkanden såvitt nu är i fråga har hon angivit följande: "Förhöjt arvode pga att utredningen krävt avsevärt mer arbete än normalt samt pga den förkortade utredningstiden. Rikssamtal med Krim kom Å J, Uddevallapolisen... o adv L.B.... (39 minuter a 0.65 kr) ref Y B... (63 min a 0.35 kr)".

- - -

TR:n gör följande bedömning.

Ingen av de ingivna berättelserna över personundersökningarna är särskilt omfattande och utförlig men uppfyller de krav som rimligen kan ställas. Mot bakgrund härav finner TR:n att E.Å. inte visat fog för sitt påstående att personundersökningen av M.E. krävt avsevärt mer arbete än normalt. Den av TR:n bestämda fristen för personundersökningarnas utförande kan med hänsyn till omständigheterna inte anses vara särskilt kort utan motsvarar väl den tid som rimligen kan åtgå för en undersökning av ifrågavarande slag; något krav på särskild skyndsamhet har inte förelegat. Sammanfattningsvis finner TR:n i denna del att varken E.Å. eller - - - är berättigad till arvode utöver det i personundersökartaxan fastställda normalbeloppet 700 kr.

Vad härefter angår yrkandena om särskild ersättning för kontorskostnader finner TR:n att varken E.Å. eller - - - är berättigad till särskild ersättning för telefon- och portokostnader.

På grund av det anförda fastställer TR:n ersättningen av allmänna medel åt E.Å. till 895 kr 10 öre, varav 700 kr i arvode, 70 kr för egen utskrift och 125 kr 10 öre för resor, samt - - -.

E.Å. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att ersättningen bestämdes till det av henne vid TR:n begärda beloppet.

HovR:n (hovrättsråden Jagander och Gislev, rådmannen Stendahl och hovrättsassessorn Rosendahl, referent) lämnade i beslut d 21 sept 1983 besvären utan bifall.

E.Å. anförde besvär och yrkade helt bifall till sitt i målet framställda ersättningsanspråk.

Domstolsverket bestred ändring såvitt avsåg arvode och medgav bifall till besvären savitt avsåg ersättning för telefonkostnader.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Wahlberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. E.Å. har som grunder för sitt yrkande om förhöjt arvode åberopat att personundersökningen krävde mer arbete än normalt och att den måste utföras skyndsamt. Beträffande yrkandet om ersättning för utlägg, avseende tre telefonsamtal, har hon anfört att kostnaderna härför låg utanför normala kontorskostnader.

Enligt den i målet tillämpliga taxan (DVFS 1982:40 B 91) utgår arvode för fullständig personundersökning med 700 kr. Taxan innehåller en särskild förhöjningsregel som innebär att taxebeloppet får överskridas, om uppdraget varit av särskilt svår beskaffenhet, vilket enligt taxan kan vara fallet dels om personundersökningen enligt domstolens förordnande måste utföras skyndsamt. Taxan får dock överskridas endast i sådana fall där rätten finner att skälig ersättning för en fullständig personundersökning uppgår till mer än 850 kr. Genom taxebeloppen ersätts även normala kostnader för telefon, porto m m. Särskild ersättning kan emellertid utgå för onormalt stora sådana kontorskostnader.

En viss ledning för tillämpningen av förhöjningsregeln får man i en av domstolsverket utarbetad rapport (DV Rapport nr 1981:4), som ligger till grund för taxan. Där sägs bl a (s 16 f), att det, för att även komplicerade ärenden skall utredas ordentligt, bör vara möjligt att döma ut högre arvode än normalt, då omfattande personundersökning utförts, och att omfattningen beror på den misstänktes tidigare handlingar samt brottets omfattning och art. Vidare sägs (s 16), att i vissa fall särskilt stor brådska kan råda, t ex då personundersökning görs på häktad person, vilket kan medföra att personundersökningen måste göras exempelvis under en helg. Vad beträffar kostnader för telefon, kopiering, porto m m föreslås (s 20), att i taxan anges att sådana kostnader upp till ett belopp motsvarande 2 procent av arvodet skall anses ingå i arvodesbeloppet.

Den av E.Å. utförda personundersökningen avsåg en tidigare ostraffad 19-årig yngling, som av TR:n ålagts reseförbud såsom på sannolika skäl misstänkt för rån och stöld. I berättelsen över undersökningen redovisas, utöver sedvanliga uppgifter om den undersöktes personliga och ekonomiska förhållanden, bl a dennes egen levnadsberättelse samt inhämtade uppgifter från tre hörda personer.

Varken handlingarna i förevarande besvärsmål eller berättelsen över personundersökningen kan anses utvisa att undersökningen krävt avsevärt mer arbete är normalt. E.Å. är således inte berättigad till ersättning utöver taxan på grund av arbetets omfattning i och för sig.

Den tid som åtgår - - - se det under I refererade målet - - - står personundersökaren till buds.

Av utredningen i målet framgår följande. Sedan TR:n beslutat om personundersökning förordnade skyddskonsulenten d 4 juli 1983 E. till personundersökare samt föreskrev att berättelsen skulle vara skyddskonsulenten tillhanda senast d 14 juli 1983. E.Å. fick del av handlingarna i ärendet per post tisdagen d 5 juli 1983. Hon hade således 8-9 dagar till sitt förfogande för att utföra uppdraget. Berättelsen inkom till skyddskonsulenten d 12 juli 1983. Som framgår av vad tidigare sagts har personundersökningen varit av normal omfattning.

Med hänsyn till det anförda och då, såvitt framgår av handlingarna, några särskilda omständigheter som föranleder en annan bedömning inte föreligger, kan, i enlighet med ovan angivna riktlinjer, personundersökningen inte anses ha varit av sådan beskaffenhet att förhöjd ersättning bör utgå på den av E.Å. anförda grunden att undersökningen måste utföras skyndsamt.

Vad beträffar kostnaden för vissa telefonsamtal finner HD att dessa uppgått till sådant belopp att E.Å:s talan, såsom domstolsverket också medgivit, skall bifallas i denna del.

Slut. HovR:ns beslut ändras endast på det sättet att E.Å., utöver tidigare bestämd ersättning, tillerkänns ersättning av allmänna medel för telefonkostnader med 52 kr 90 öre.

HD (JustR:n Hesser, Mannerfelt, Persson, referent, Bengtsson och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.