NJA 1985 s. 159

För uttagande av fordringar hos G.F. utmätte kronofogdemyndigheten i Helsingborgs distrikt d 30 jan 1979 i G.F:s bostad vissa inventarier. De utmätta föremålen såldes på exekutiv auktion d 21 juni 1979. Vid auktionen, som inbringade 16 050 kr totalt, inköpte G.F:s son R.F. för 10 000 kr merparten av den utmätta egendomen, bl a två förgyllda väggspeglar, en kristallkrona med prismor, en pastellmålning av E Cederberg och en förgylld väggpendyl. Den 26 nov 1979 utmätte kronofogdemyndigheten för uttagande av fordringar hos G.F. de uppräknade föremålen, vilka då påträffades i G.F:s bostad. Mot utmätningen anförde G.F. och R.F. besvär till LSt:n i Malmöhus län. De hävdade därvid att R.F. var ägare till de utmätta föremålen och efter inköpet på den exekutiva auktionen lånat ut föremålen till G.F.. Ett d 21 juni 1979 dagtecknat låneavtal åberopades.

Låneavtalet var av följande lydelse: LÅNEAVTAL

Undertecknad har till min far G.F. Rektorsgatan 1, Helsingborg, lånat ut nedanstående inventarier* av mig idag inköpta på exekutiv auktion (jfr auktionsprotokoll) i Helsingborg. Lånet gäller tills vidare och längst till den dag jag i samband med flyttning får möjlighet att ta hem inventarierna till Stockholm.

* 1 st lampkrona med lampetter

2 st speglar med förgyllda ramar

1 st pendyl

1 st Cederberg-tavla

Helsingborg d 21/6 1979

R.F.

Undertecknad är införstådd med innebörden i ovanstående avtal

G.F.

Att ovanstående låneavtal upprättats och undertecknats d 21 juni 1979 betyga undertecknade vittnen.

Helsingborg d 21/6 1979 Ellen AJ. B

I beslut d 19 aug 1980 avvisade LSt:n de av G.F. anförda besvären. I anledning av de besvär som anförts av R.F. förklarade LSt:n att utmätningen skulle stå fast. Då R.F. genom åberopandet av låneavtalet inte styrkt men väl gjort sannolikt att han var ägare till föremålen, hänvisades han jämlikt 69 § utsökningslagen att utföra sin talan efter stämning. I sådant hänseende ålåg det honom att inom en månad från LSt:ns beslut anhängiggöra talan vid TR:n mot staten och G.F. om bättre rätt till de utmätta föremålen, vid äventyr att eljest ha förlorat sin talan mot staten. I beslutet föreskrevs därjämte att de utmätta föremålen ej fick säljas förrän tvisten om äganderätten blivit prövad vid domstol eller det visats att talan inte väckts inom föreskriven tid. - Sedan R.F. anfört besvär mot LSt:ns beslut ändrade HovR:n över Skåne och Blekinge i utslag d 23 sept 1980 endast på det sätt LSt:ns beslut att tiden för väckande av talan skulle räknas från dagen för HovR:ns utslag.

R.F. väckte genom stämningsansökan vid Helsingborgs TR talan mot staten och G.F. och yrkade att han måtte förklaras äga bättre rätt än G.F. till de utmätta föremålen.

G.F. medgav yrkandet, medan staten bestred detsamma under förmenande att R.F:s inköp på auktionen av ifrågakomna föremål gjorts för G.F:s räkning och att det åberopade låneavtalet upprättats för skens skull. För det fall R.F. skulle anses ha för egen räkning inköpt föremålen, gjorde staten gällande att Ralph - för att egendomen skulle kunna fred as för utmätning hos G.F. - haft att iakttaga föreskrifterna i lag 1845 om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Till utveckling av sin talan anförde R.F. bl a följande: Han hade intresse av att de föremål som utmättes d 30 jan 1979 "stannade i familjen". Utöver de föremål, varom nu är fråga, köpte han på auktionen, som ägde rum i kronofogdemyndighetens lokaler i Helsingborg, ytterligare en kristallkrona och en sängbyrå. Dessa båda saker transporterade han i bil till sin bostad i Saltsjöbaden. Resterande inköpta föremål, som ej fick plats i bilen vid tillfället i fråga, avsåg han att hämta i samband med ett senare besök i Helsingborg. Föremålen lämnades t v i faderns bostad. För att ej riskera att de blev föremål för utmätning till gäldande av faderns skulder, upprättades efter rådfrågning hos advokat det åberopade låneavtalet. Under tiden d 21 juni-d 26 nov 1979 besökte han ej Helsingborg.

TR:n (råd mannen Lindh) anförde efter huvudförhandling i förenklad form i dom d 8 juli 1981:

Domskäl. Det är ostridigt att R.F. inköpt de ifrågakomna föremålen på den exekutiva auktionen d 21 juni 1979. Föremålen befann sig vid utmätningstillfället d 26 nov 1979 i G.F:s besittning. R.F. har lämnat en godtagbar förklaring därtill och förhållandet kan enligt TR:ns mening ej tas till intäkt för antagandet att inköpet på auktionen skett för G.F:s räkning och att föreliggande låneavtal upprättats för skens skull. Ej heller eljest har framkommit omständigheter, som styrker statens påstående därom. Vid angivna förhållanden och då omständigheterna uppenbarligen ej varit sådana att R.F. - för att freda föremålen från utmätning för G.F:s gäld - haft att iakttaga föreskrifterna i 1845 års lag, finner TR:n R.F. ha styrkt sig ha bättre rätt än G.F. till de utmätta föremålen.

HovR:n över Skåne och Blekinge

Staten fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n måtte ogilla R.F:s talan.

R.F. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hellners, hovrättsråden Nelander, referent, och Bergenstråhle samt adj led f d lagmannen Hasslow) anförde i dom d 7 mars 1983:

Domskäl

Domskäl. De omtvistade föremålen har omedelbart efter det att de vid auktionen överlämnats till R.F. återförts till G.F:s bostad. Det måste också med hänsyn till omständigheterna antagas att det redan från början var mellan R.F. och G.F. överenskommet att så skulle ske. Den rent tillfälliga ändring av besittningen till föremålen som sålunda förekommit kan inte anses innebära att föremålen på sådant sätt kommit i R.F:s besittning att köpet vunnit giltighet mot G.F:s borgenärer. På grund härav och då föreskrifterna i lagen (1845:50 s 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, inte iakttagits skall käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns domslut ogillar HovR:n käromålet.

HD

R.F. (ombud advokaten B.U.) sökte revision och yrkade att HD måtte fastställa TR:ns dom.

Riksskatteverket bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Rexed, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Riksskatteverket har i HD i första hand hävdat att R.F:s förvärv inte vunnit giltighet gentemot utmätningsgäldenärens borgenärer och att hinder därmed inte förelegat mot att senare åter utmäta egendomen för gäldenärens skulder till staten. Verket har i andra hand fortsatt hävdat att låneavtalet tillkommit för skens skull. Det som i realiteten varit en gåva från R.F. till gäldenären "har iklätts lånets yttre form".

R.F. har i HD vidhållit sin mening att hans förvärv erhållit skydd gentemot utmätningsgäldenärens borgenärer genom den exekutiva auktionen. Med stöd av ett yttrande av professor Torgny Håstad har R.F. hänvisat till traditionskravets syfte att försvåra skenöverlåtelser. Bl a när egendom utmätts och sålts exekutivt är det uppenbart att en verklig försäljning ägt rum. Även om domstolar i praxis inte ansett sig kunna bortse från lösöreköpsförordningens krav i de fall ingen som helst besittningsförändring ägt rum, finns dock goda skäl att i fall, där en låt vara kortvarig besittningsförändring skett, inte tillämpa traditionskravet så strängt att bl a vad som med all sannolikhet är verkliga överlåtelser inte får någon betydelse. - R.F. har även vid hållit att inget skenavtal förelegat.

Det är i målet upplyst att den aktuella egendomen utmättes första gången d 30 jan 1979. Hämtning av utmätt gods skedde d 6 juni 1979 för försäljning d 2 1 juni 1979 på exekutiv auktion hos kronofogdemyndigheten. Efter auktionen återfördes egendomen genast till gäldenärens besittning.

HD finner inte grund att anta att det förelegat någon skentransaktion. Vidare får kronofogdemyndighetens utmätning och omhändertagande av godset samt den exekutiva auktionen tillsammans anses utgöra tillräckliga omständigheter för att anse ett köp ha kommit till stånd som varit skyddat mot utmätningsgäldenärens borgenärer.

R.F:s revisionstalan skall därför bifallas.

Domslut

Domslut. HD prövar lagligt att, med ändring av HovR:ns dom, fastställa det slut som TR:ns dom upptar.

HD (JustR:n Höglund, Brundin, Bengtsson, referent, Freyschuss och Lind) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. R.F. har som grund för sitt påstående om bättre rätt till de omtvistade föremålen i första hand anfört, att det vid förvärv av lösöre på exekutiv auktion inte krävs tradition för att förvärvaren skall få skydd mot föregående ägares borgenärer.

I litteraturen har främst på grundval av ett refererat hovrättsfall (SvJT 1974 rf s 45) antagits att tradition fordras för skydd också i det angivna läget, såvida inte lösöreköpslagen - tidigare lösöreköpsförordningen - har iakttagits (se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 2 uppl 1984 s 167; jfr också Walin, Separationsrätt s 22 med not 15 och Hessler i SvJT 1983 s 176). Ett sådant krav kan emellertid leda till vissa föga rimliga konsekvenser. Det skulle kunna få till följd bl a att, när exekutiv auktion sker i en lokal som gäldenären disponerar, godset efter försäljning utmäts på nytt för fordringar på gäldenären, tills köparen transporterat bort det - något som inte alltid kan ske omedelbart och ibland inte alls blir aktuellt, såsom i det ganska praktiska fallet att gäldenärens make eller sambo ropar in egendom för att den skall få stanna i det gemensamma hemmet. Det uppkommer också en sakligt svårmotiverad motsättning till fall där auktionen sker i annan lokal. Vid exekutiv försäljning är tradition inte påkallad av samma skäl som annars brukar anföras - vikten av att skapa klarhet om rättsläget, främst för att försvåra sken transaktioner. Sådana hänsyn tillvaratas ju redan genom det offentliga förfarandet. De nu utvecklade synpunkterna gör sig i väsentliga delar gällande också när utmätt egendom säljs under hand.

Starka skäl talar alltså för att i stället tillämpa den enkla och klara principen, att vid exekutiv försäljning av lös sak skydd mot förre ägarens borgenärer inträder omedelbart genom försäljningen oavsett besittningsförhållandena. (Angående skepp och skeppsbygge har motsvarande princip ansetts gälla, se prop 1973:42 s 245.) Det stöd från lagstiftningen som kan åberopas för ett traditionskrav i fråga om lös sak består endast i en motsats tolkning av lösöreköpslagen. Att denna skulle iakttas vid exekutiv försäljning torde dock vara helt opraktiskt (jfr Håstad, a a s 158 f och Eckerbergs undersökning av praxis i SvJT 1983 s 643 ff). Utöver det nämnda hovrättsfallet har till stöd för ett traditionskrav även anförts rättsfallet NJA 1956 s 770. Detta rör emellertid en annan situation, nämligen försäljning under hand genom konkursförvaltares försorg. Av 14 kap 1 § UB lär några slutsatser inte kunna dras; paragrafen, liksom kapitlet i övrigt, avser enligt motiven bara exekutiv försäljnings verkan mot tredje man som gör anspråk på äganderätt till den sålda egendomen samt köparens rätt i sådana fall (prop 1980/81:8 s 710). Det kan nämnas att i UB:s förarbeten, som inte direkt berör det diskuterade problemet, betonas den exekutiva försäljningens karaktär av offentlig förrättning (se bl a prop 1980/81:8 s 1223 f). Också detta kan vara ett skäl att anse förvärv i exekutiv ordning inta en viss särställning i förhållande till andra köp.

Den aktuella försäljningen har visserligen ägt rum före UB:s ikraftträdande. Åtminstone såvitt angår försäljning vid exekutiv auktion synes det emellertid inte möta betänkligheter att det oaktat tillämpa den angivna principen.

På grund av det anförda får anses, att R.F. redan genom själva inköpet av de omtvistade föremålen på exekutiv auktion - ostridigt för egna medel - vunnit skydd mot ny utmätning för G.F:s gäld.

Som TR:n yttrat har R.F. lämnat en godtagbar förklaring till att föremålen vid det senare utmätningstillfället befann sig i G.F:s besittning. Med hänsyn härtill och till det åberopade låneavtalet får R.F. anses ha styrkt att han även vid denna tidpunkt hade bättre rätt till föremålen än G.F.. R.F:s talan skall därför bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut, såvitt nu är i fråga.