NJA 1985 s. 432

Domskäl

Skäl. - - - C.R. har gjort gällande att äganderätten till fastigheten övergått till henne i och med bodelningsavtalet d 1 febr 1984.

Enligt 9 kap 4 § GB skall bodelning i anledning av boskillnad äga rum sedan boskillnad beviljats. Härvid avses den tidpunkt då domen på boskillnad vann laga kraft. På motsvarande sätt åsyftar bestämmelsen i 11 kap 7 § GB, att bodelning skall äga rum om det döms till äktenskapsskillnad, den tidpunkt då lagakraftägande dom på äktenskapsskillnad föreligger. Härav följer att den ena parten inte kan före nämnda tidpunkt på grund av avtal om bodelning, varigenom han skall erhålla egendom ur den andres giftorättsgods, grunda någon rätt gentemot den senares borgenärer, även om parterna avsett att genom avtalet verkställa bodelning och avtalet uppfyller de form krav som gäller för bodelning. Ett sådant avtal är däremot i princip bindande mellan parterna såsom ett s k föravtal redan från det att avtalet ingicks.

I förevarande fall vann domen på boskillnad laga kraft sedan tiden för vadeanmälan utgått d 7 febr 1984 utan att sådan anmälan skett. Av det förut sagda framgår att C.R. inte före denna tidpunkt kunnat göra ett gentemot L.G.R:s borgenärer gällande förvärv av fastigheten på grund av bodelning. Fråga blir då huruvida sådant förvärv utan vidare uppkommit på grund av det d 1 febr 1984 ingångna avtalet om bodelning i och med att boskillnadsdomen vann laga kraft eller om det, trots det tidigare avtalet, krävts att bodelning ägt rum efter det att lagakraftägande dom förelåg i boskillnadsfrågan; i det senare fallet är kravet på bodelning givetvis uppfyllt om parterna - såsom skett d 10 febr 1984 - bekräftat det tidigare avtalet med iakttagande av de i 13 kap 1 § GB jämförd med 23 kap 4 § AB angivna formföreskrifterna.

Till stöd för att ett före boskillnads- eller äktenskapsskillnadsdomens lagakraftvinnande ingånget avtal om bodelning, vilket i och för sig uppfyller förutsättningarna för bodelning, bör i och med att domen vinner laga kraft utan vidare anses som en bodelning som gäller även mot tredje man kan anföras bl a, att det för parterna kan framstå som en onödig formalitet att behöva bekräfta ett sådant avtal för att det skall få verkan såsom en bodelning. Detta gäller särskilt när avtalet - såsom i förevarande fall - har träffats efter det att domen på boskillnad (eller äktenskapsskillnad) meddelats. Ett sådant krav kan också förbises och därmed leda till rättsförlust.

Å andra sidan kan skäl anföras mot en ordning, som innebär att avtal om bodelning som träffats innan domen vunnit laga kraft utan vidare godtas som bodelning i och med lagakraftvinnandet.

I förevarande fall är som nämnts fråga om ett avtal som ingåtts efter boskillnadsdomens meddelande. Det finns emellertid knappast något tillräckligt bärande skäl för att just dagen för domens meddelande skall vara avgörande; något större behov torde för övrigt inte finnas att träffa avtal under den korta tiden fram till domens lagakraftvinnande - en vecka, om parterna som normalt torde vara fallet är överens. Med den angivna ordningen kan sålunda ifrågasättas, om inte även tidigare ingångna bodelningsavtal borde godtas, i vart fall om avtalet träffats i samband med att ansökan om boskillnad gjordes eller talan om äktenskapsskillnad väcktes; av intresse i sammanhanget är att sistnämnda tidpunkt är avgörande för vilken egendom som skall ingå i bodelningen och för vilka skulder som skall beaktas (se 9 kap 3 §, 11 kap 6 § och 13 kap 2 § GB). Men i så fall skulle man få ett mera lösligt system, något som inte är väl förenligt med att fråga är om av talets verkan bl a i sakrättsligt hänseende. I vissa fall skulle lång tid förflyta från att ett avtal om bodelning ingicks till dess att lagakraftägande dom föreligger, särskilt då det gäller bodelning i anledning av äktenskapsskillnad som skall föregås av betänketid. Det skulle vidare bli av avgörande betydelse huruvida ett avtal rörande bodelning avsetts innebära en verklig bodelning eller endast ett avtal angående en framtida bodelning, vilket skulle kunna föranleda vanskliga bedömningar. Beaktas bör också rättsfallet NJA 1974 s 684. I detta mål, som gällde ett av makar med avseende på förestående hemskillnad träffat avtal om bodelning, enligt vilket hustrun tillhörig fastighet skulle tillskiftas mannen, ansågs att äganderätten till fastigheten inte övergått till mannen förrän bodelningsavtalet bekräftats av makarna, vilket skedde under hemskillnaden.

Om det i stället krävs att, sedan dom på boskillnad eller äktenskapsskillnad vunnit laga kraft, ett dessförinnan ingånget bodelningsavtal bekräftas - eller särskild bodelningshandling upprättas - erhålls en mera klar och enhetlig ordning, vilken får anses bättre överensstämma med den sakrättsliga betydelse som frågan har. Denna ståndpunkt torde också vara mest förenlig med bestämmelserna i 9 kap 4 § och 11 kap 7 § GB, vilka såsom nämnts innebär att bodelning skall äga rum sedan lagakraftägande dom i saken föreligger.

Av anförda skäl kan C.R. inte anses ha gjort ett mot L.G.R:s borgenärer gällande förvärv av fastigheten innan makarna d 10 febr 1984 genom bevittnad påteckning på handlingen avseende bodelningsavtalet förklarade sig vidhålla bodelningen. Fastigheten belades samma dag med kvarstad för fordran hos L.G.R.. Sedan fastigheten belagts med kvarstad, har L.G.R. inte ägt förfoga över fastigheten till skada för staten såsom kvarstadsborgenär och C.R. följaktligen inte kunnat göra ett mot staten gällande förvärv av fastigheten. Uppgift saknas i målet om den närmare tidpunkt på dagen såväl för verkställandet av kvarstaden som för bekräftandet av bodelningsavtalet. Med hänsyn till att L.G.R. hade lagfart på fastigheten när denna belades med kvarstad åligger det i princip C.R. att visa att den då tillhörde henne (4 kap 24 § och 16 kap 13 § UB). HovR:n har i sitt beslut angett att det inte visats att fastigheten under dagen övergått i C.R:s ägo innan kvarstaden verkställdes. C.R. har inte i HD framställt någon erinran häremot. Mot bakgrund härav måste antas att bekräftelsen av bodelningsavtalet skett efter det att fastigheten belagts med kvarstad.

På grund av det anförda och då fastigheten alltjämt var kvarstadsbelagd när utmätningen ägde rum kan C.R:s besvärstalan inte bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.