NJA 1985 s. 668

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Elmqvist) anförde i dom d 30 nov 1983:

Domskäl. N.D. har bestritt ansvar under invändning att han visserligen utfört flygningarna d 31 aug och d 23 okt men att dessa inte företagits i förvärvssyfte. Vad gäller flygningen d 29 okt 1981 har han i första hand hävdat att han ej flugit planet själv och således ej utövat luftfart. För det fall TR:n därvidlag skulle göra en annan bedömning har han i andra hand gjort gällande samma invändning som i fråga om de båda andra flygningarna.

N.D. har uppgett: Flygningarna har i samtliga fall varit tillfälliga uppdrag med karaktär av väntjänster. Den ersättning N.D. betingat sig har understigit de faktiska kostnaderna. N.D., som tidigare varit anställd som taxiflygare, har haft planer på att inleda egen verksamhet i flygbranschen. I detta syfte har han låtit inregistrera en firma, Swed-Wing. Planerna har emellertid inte fullföljts. Vid de tillfällen åklagaren angett har han blivit ombedd av bekanta att för deras räkning utföra flygningar. - Vid tillfället d 29 okt 1981 kontaktades han per telefon av en dagstidning som önskade flygtransport till platsen för ett uppmärksammat sovjetiskt ubåtshaveri utanför Karlskrona. N.D., som inte var bekant med den som ringde, avböjde dock. Kort därefter blev han av en god vän, tillika kommendörkapten och chef för det presscentrum som inrättats i anledning av haveriet, övertalad att åtaga sig uppdraget. N.D. fick intrycket att hans gode vän skulle medfölja planet. Själva flygningen överlät N.D. åt L.E.. - Genom sin tidigare verksamhet som taxiflygare kom N.D. i kontakt med företrädare för vissa industriföretag. Bl a hade han bekanta i ledningen för Kockums Jernverk. Av dessa blev han ombedd att d 31 aug 1982 till Stockholm transportera två av bolagets anställda, som han själv inte kände. Det var av allt att döma fråga om en affärsresa. För flygningen debiterade N.D. Kockums ett belopp av 3 604 kr. - Flygningen d 23 okt 1982 utfördes åt en sångerska som hade ett engagemang i Karlskrona. Även henne var N.D. bekant med. N.D. erhöll ersättning för uppdraget i samma storleksordning som tidigare.

L.E. har beträffande flygningen d 29 okt 1981 uppgett: Han blev av N.D. tillfrågad om han ville flyga två bekanta till denne. Under flygningen fick han veta att passagerarna var anställda vid en tidning. De hade kameror med sig. L.E. funderade inte närmare över flygningens art. Målet var platsen för ubåtshaveriet, där fotografier togs. L.E. fick ingen ersättning för uppdraget. Ej heller behövde han själv betala något för att han använde planet.

TR:n anser att N.D. är ansvarig även för den luftfart som kommit till stånd genom flygningen d 29 okt 1981. Innebörden av begreppet luftfart i förvärvssyfte förklaras inte närmare i lagen och några tillämpningsföreskrifter till ledning för tolkningen därav har inte utfärdats. Av förarbetena till luftfartslagen framgår att det tillståndstvång som uppställts för i förvärvssyfte bedriven luftfart betingats av näringspolitiska och trafikekonomiska synpunkter. Man vågar därför utgå från att lagstiftaren med regleringen främst haft i åtanke flygverksamhet av inte helt obetydlig omfattning. Vidare torde enligt gängse språkbruk förvärvssyfte förutsätta att den bedrivna verksamheten är avsedd att ge visst ekonomiskt utbyte. I förevarande fall visar utredningen endast att N.D. vid tre tillfällen under loppet av drygt ett år utfört eller låtit utföra flygningar som kan ifrågasättas vara tillståndspliktiga samt att han för uppdragen betingat sig vederlag som enligt hans egna, icke vederlagda uppgifter ej är tillräckliga för att täcka de direkta kostnaderna. Mot bakgrund av det anförda anser TR:n att flygningarna, även om de kanske inte förtjänar att betecknas väntjänster, ej varit av den art att N.D. genom sin befattning med dem skall anses ha utövat luftfart i förvärvssyfte. Åtalet mot N.D. skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Enligt 7 kap 1 st luftfartslagen (1957:297) får luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen. I 2 st föreskrivs att för annan luftfart i förvärvssyfte erfordras tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket. Regeringen får dock bestämma att sådan luftfart med hänsyn till dess art eller ringa omfattning får utövas utan tillstånd. Enligt 13 kap 7 § 2 st skall den som utövar luftfart utan att ha i 7 kap föreskrivet tillstånd straffas med dagsböter eller fängelse i högst 6 mån. Bemyndigande som sägs i 7 kap 1 § 2 st har lämnats luftfartsverket genom bestämmelse i 87 § luftfartskungörelsen (1961:558).

Åtalet mot N.D. avser att han mot stadgandet i 7 kap 1 § 2 st luftfartslagen utövat luftfart i förvärvssyfte genom de i TR:ns dom närmare angivna flygningarna d 29 okt 1981 samt d 31 aug och d 23 okt 1982.

Beträffande flygningen d 29 okt 1981 har N.D. bestritt ansvar i första hand på den grund att han inte själv utfört flygningen och i andra hand på den grund att flygningen inte utförts i förvärvssyfte. I fråga om de två andra flygningarna har N.D. bestritt ansvar under påstående att flygningarna inte utförts i förvärvssyfte.

Vad gäller N.D:s förstahandsinvändning rörande flygningen d 29 okt 1981 har N.D. i HD anfört i huvudsak följande. Under kvällen och en stor del av natten efter den ryska undervattensbåtens grundstötning fick han många telefonsamtal från journalister och andra som ville ha transport ut till haveriplatsen. Även chefen för den i anledning av haveriet upprättade presscentralen - en god vän till honom - ringde och bad honom flyga ut ett par journalister. N.D., som var medveten om att han saknade erforderligt tillstånd enligt luftfartslagen, avböjde alla förslag. Följande morgon ringde L.E., en tidigare elev till honom, och frågade om det var aktuellt med någon flygning. N.D. gav honom telefonnumret till presscentralen men avrådde honom, främst på grund av vädersituationen, att utföra någon flygning. L.E. hyrde emellertid ett plan och genomförde flygningen med två journalister. N.D. hjälpte honom genom att från försvarsstaben skaffa tillstånd att flyga in i området. Efter flygningen bad L.E. N.D., som disponerade skrivmaskin, att skriva ut en faktura på flygningen. Av det fakturerade beloppet tillgodogjorde sig N.D. själv 400-500 kr som konsultarvode och som ett slags kompensation för att han lätt ägna en stor del av natten åt telefonsamtal. Resten betalades till den flygklubb som hyrt ut planet.

N.D:s berättelse i HD skiljer sig på viktiga punkter från vad han själv och L.E. har uppgett enligt anteckningar i TR:ns dom. Enligt de anteckningarna uppgav N.D. inför TR:n att han av sin gode vän chefen för presscentralen hade övertalats att åtaga sig flyguppdraget och fått intrycket att vännen skulle följa med på flygningen samt att han överlät själva flygningen åt L.E.. L.E. berättade enligt TR:ns dom att han av N.D. blev tillfrågad om han ville flyga två bekanta till denne. Under flygningen fick L.E. veta att pasagerarna var anställda vid en tidning. L.E. fick ingen ersättning för uppdraget och behövde ej heller själv betala något för att han använde planet. I HovR:n har N.D. såvitt framgår av handlingarna inte gjort gällande att utsagorna inför TR:n skulle ha återgetts på ett oriktigt sätt i TR:ns dom. Härtill skall läggas följande. N.D. har enligt en i målet företedd fotokopia utfärdat faktura till Aftonbladet i eget namn och därvid begärt ersättning för 2,5 timmar á 450 kr, summa 1 125 kr. Han tillgodogjorde sig enligt egen uppgift 400-500 kr av detta belopp. Att han skulle ha förfarit på detta sätt om han inte medverkat mer till flygningen än han medgett inför HD ter sig i hög grad osannolikt, bl a med tanke på att han då inte skulle ha haft någon grund för att för egen del kräva betalning av Aftonbladet med det ifrågavarande beloppet.

De nu angivna omständigheterna tillsammantagna kan rimligen inte leda till annan slutsats än att N.D. medverkat till flygningen d 29 okt 1981 på sådant sätt att han, som TR:n och HovR:n funnit, måste betraktas som ansvarig för denna.

Beträffande samtliga tre flygningar blir då avgörande huruvida flygningarna skett i förvärvssyfte eller inte.

Det i luftfartslagen begagnade uttrycket "i förvärvssyfte" har inte definierats i lagtexten eller i lagens förarbeten. I propositionen har departementschefen uttalat, att det får överlåtas åt den kommande utvecklingen att avgränsa begreppet på ett för luftfarten naturligt och ändamålsenligt sätt (prop 1957:69 s 280). Viss ledning för tolkningen av begreppet kan dock hämtas från olika uttalanden i förarbetena. Till en början framgår att det är näringspolitiska och trafikekonomiska synpunkter som ligger till grund för kravet på tillstånd. Vidare framgår att luftfarten som sådan skall utövas i förvärvssyfte för att tillståndsplikt skall föreligga och att flygningar, som utförs mot ersättning men inte kan anses ske i förvärvssyfte, inte omfattas av tillståndsplikten. Lagstiftaren har också avsett att även enstaka flygningar skall kunna omfattas av tillståndstvång. Som exempel på tillståndsfri luftfart har i förarbetena nämnts att en privatflygare låter en färd kamrat bidra till resekostnaderna genom att betala flygbensinen. (Beträffande berörda uttalanden i förarbetena, se SOU 1955:42 s 118 och prop 1957:69 s 115 f, 253 f och 279 f.)

Ett handlande i förvärvssyfte torde rent allmänt innebära att handlandet är inriktat på att bereda vederbörande en ekonomisk vinst. Denna behöver inte ha formen av ett direkt vederlag. Även ett handlande som indirekt går ut på ekonomiska fördelar, t ex såsom led i en marknadsföring eller syftande till att locka kunder till annan verksamhet, kan innebära att kravet på förvärvssyfte är uppfyllt.

Riksåklagaren har i målet åberopat vissa riktlinjer som luftfartsverket tillmäter betydelse i tillståndsfrågor. I dessa riktlinjer anges bl a vissa omständigheter som enligt luftfartsverkets mening bör föranleda att en förare skall anses överträda sina befogenheter om tillstånd saknas. Som exempel nämns att föraren inte har ett med passagerarna gemensamt intresse att bli befordrad till destinationsorten, att föraren och passageraren inte känner varandra eller känner varandra helt flyktigt och att föraren inte svarar för lika stor del av kostnaderna som var och en av de övriga medresenärerna. Det måste emellertid framhållas att sådana omständigheter inte kan ha annan betydelse än som indicier på att flygningen syftat till en direkt eller indirekt vinst.

Vid bedömningen av om förvärvssyfte föreligger eller inte är det naturligt att ställa större krav på bevisningen för sådant syfte när det är fråga om enstaka händelser utan påtagligt inbördes samband än när det rör sig om upprepade händelser som följer ett enhetligt mönster.

Såvitt avser flygningen d 29 okt 1981 har N.D. enligt vad förut anförts för eget arbete tillgodogjort sig 400-500 kr av det belopp som betalats av Aftonbladet. Med hänsyn härtill måste flygningen anses ha skett i förvärvssyfte. Åtalet mot N.D. skall därför vinna bifall i denna del.

Beträffande de närmare omständigheterna vid flygningarna d 31 aug och d 23 okt 1982, bl a kostnadernas storlek och fördelning mellan deltagarna, föreligger i huvudsak ingen annan utredning än N.D:s egna uppgifter. Flygningarna synes inte ha haft något närmare samband vare sig med den första flygningen eller med varandra.

När det gäller flygningen d 31 aug 1982 har N.D. utfärdat en faktura på 3 604 kr, varav 3 500 kr avsåg flygtransport av två personer "enl prel offert" och resten landningsavgifter. På fakturan fanns den för N.D. registrerade firman Swed-Wing angiven. Nu nämnda omständigheter talar i viss mån för att ett förvärvssyfte, direkt eller indirekt, kan ha förelegat. N.D. har emellertid uppgett att flygningen utförts med ett förhyrt flygplan och att det belopp som offerten avsåg i stort sett endast motsvarade hyreskostnaden för planet. Han har vidare anfört att han, trots att kostnaderna för flygningen inte täcktes, ville genomföra den eftersom planet var tvåmotorigt och han var angelägen att vidmakthålla sin "flermotorkompetens"; vid denna tidpunkt var han arbetslös och hade sökt ett stort antal anställningar som pilot.

Mot vad N.D. anfört kan inte anses utrett att flygningen skett i förvärvssyfte.

I fråga om flygningen d 23 okt 1982 har N.D. i HD berättat i huvudsak följande. Flygningen företogs med samma förhyrda plan som använts vid det närmast föregående tillfället. Anledningen till flygningen var att en av hans tidigare elever kontaktade honom och frågade om han ville "hänga med" på en flygning till Stockholm för att hämta en sångerska som var god vän till eleven och som skulle uppträda i Karlskrona. Eleven hade inte själv kompetens att föra ett tvåmotorigt flygplan. N.D. accepterade för att utnyttja möjligheten att vidmakthålla sin flermotorkompetens. I resan deltog också en väninna till sångerskan. Sammanlagt var det alltså fyra personer. N.D. hade inget vinstsyfte med resan. Någon faktura upprättades aldrig utan de löpande kostnaderna fördelades på deltagarna.

Inte heller i detta fall kan mot vad N.D. anfört anses utrett att flygningen skett i förvärvssyfte.

På grund av det anförda skall åtalet lämnas utan bifall i fråga om flygningarna d 31 aug och d 23 okt 1982.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut i fråga om flygningen d 29 okt 1981 dömer HD N.D. enligt 13 kap 7 § 2 st luftfartslagen (1957:297) för utövande av luftfart utan sådant tillstånd som avses i 7 kap 1 § 2 st samma lag till 15 dagsböter å 50 kr.

HovR:ns domslut fastställes såvitt åtalet ogillats beträffande flygningarna d 31 aug och d 23 okt 1982.