NJA 1986 s. 334
Fråga vid utmätning i fall av gemensam besittning om tillämpning av 4 kap 19 § 2 st och 22 § UB.
HovR:n
För uttagande av A.J. påförda obetalda skatter m m utmätte kronofogdemyndigheten i Uddevalla distrikt d 24 aug 1984 egendom i ett bankfack som disponerades av gäldenären och hans mor X.J.. Den utmätta egendomen utgjordes av bl a tre kuvert, innehållande tillhopa 31 400 kr i kontanter.
X.J. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade upphävande av utmätningen såvitt avsåg bl a kontanterna, vilka hon påstod tillhöra henne. I andra hand yrkade hon att HovR:n skulle förelägga henne att väcka talan enligt 4 kap 20 § 1 st UB.
Riksskatteverket bestred bifall till besvären och gjorde i andra hand gällande att i vart fall 18 700 kr av kontanterna tillhörde A.J..
HovR:n (hovrättsråden Arthur Nilsson, referent, och Ståhlgren samt hovrättsassessorn Kjell Nilsson) anförde i beslut d 1 nov 1984: HovR:n finner av utredningen - särskilt vad som upplysts om X.J:s och gäldenärens ekonomiska förhållanden - framgå att samtliga kontanter i bankfacket tillhör A.J.. Besvären beträffande de kontanta medlen skall därför lämnas utan bifall.
X.J. (ombud jur kand U-C.D.) anförde besvär med samma yrkanden som i HovR:n.
Riksskatteverket bestred ändring. I andra hand hemställde verket att HD skulle fastställa utmätningen med förbehåll för X.J:s rätt samt meddela föreläggande att väcka talan enligt 4 kap 22 § 2 st UB.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Molin, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. För uttagande av A.J. påförda obetalda skatter utmätte kronofogdemyndigheten egendom i ett bankfack som disponerades gemensamt av A.J. och hans moder X.J.. Förutom en bankbok samt gods vilket ostridigt tillhörde A.J., bl a mynt, silverföremål och en frimärkssamling, bestod egendomen av 31 400 kr i kontanter. Dessa förvarades i tre kuvert med 17 400 kr, 8 000 kr resp 6 000 kr.
X.J. har till stöd för sin talan anfört i huvudsak följande: Hon hävdar att kontanterna tillhör henne. På det första kuvertet finns tre olika belopp angivna varav alla utom 17 000 är överstrukna. På det andra kuvertet står en datumanteckning som överstrukits samt fyra olika summor varav samtliga utom 8 000 är överstrukna. X.J:s handstil känns igen i samtliga fall. Hon har även tecknat sitt namn på det andra kuvertet. På det tredje har hon antecknat beloppet 6 000 på utsidan. De tre kuverten låg inneslutna i ett större kuvert på vilket hon likaså tecknat sitt namn. I bankfacket låg dessutom bl a två skriftliga meddelanden från A.J. till X.J.. Det ena bär texten "Jag har tyvärr varit här och lånat 7 000:- av Dig. Återbetalas snarast. Tack. A.J.." Det andra lyder "Tog ytterligare 3 000:-. Beklagar. Alf." De utmätta kontanterna utgör X.J:s besparingar under omkring 30 år. Pengarna förvarades i hemmet till ungefär två år före utmätningen. Efter rånöverfall mot ensamma pensionärer i trakten där X.J. och hennes make bor överflyttades pengarna till bankfack. För statens företrädare framstår det som helt osannolikt att en äldre person skulle välja att placera pengar i ett bankfack före att göra dem räntebärande på bankkonto. X.J:s handlande är emellertid ingalunda ovanligt, särskilt inte bland äldre människor.
Riksskatteverket har anfört bl a följande: De utmätta kontanterna påträffades i klagandens och gäldenärens gemensamma besittning. Annat är inte i fråga än att kontanterna tillhör någondera av dem. Enligt riksskatteverkets mening kan det med ledning av de anteckningar som gjorts på ifrågavarande kuvert inte klargöras om kontanterna tillhör klaganden eller gäldenären. Som HovR:n funnit bör deras ekonomiska förhållanden få avgörande betydelse för bedömningen av äganderättsfrågan. Av de uppgifter klaganden lämnat i sina allmänna självdeklarationer för inkomståren 1978-1983 framgår att hon haft mycket låga inkomster och att hon i sin förmögenhetsredovisning inte uppgivit något innehav av kontanter. Verket får framhålla att hon i deklarationerna synes ha bemödat sig om att lämna noggranna uppgifter om sin förmögenhet, bl a har hon årligen redovisat banktillgodohavanden som avsevärt understiger summan av de utmätta kontanterna. Även hennes inkomster för inkomståret 1984 var blygsamma. På grund av denna utredning hävdar riksskatteverket att det måste anses vara uteslutet att kontanterna tillhör klaganden. Av detta måste följa att kontanterna tillhör gäldenären, som enligt en utredning av tullkriminalen ägnar sig åt import av personbilar och uppenbarligen omsätter betydande belopp i denna affärsverksamhet. Utredningen visar att han i veckan före utmätningen sålde en bil för 25 000 kr. - Med hänvisning till det anförda hemställer riksskatteverket att besvären lämnas utan bifall. Om HD emellertid skulle finna att det inte framgår att kontanterna tillhör gäldenären, hävdar verket att det anförda måste anses utgöra sannolika skäl för hans äganderätt. I det fallet bör HD fastställa utmätningen med förbehåll för klagandens rätt samt meddela föreläggande enligt 4 kap 22 § 2 st UB.
Kuverten med 31 400 kr i kontanter fanns vid utmätningstillfället i A.J:s och X.J:s gemensamma besittning. Av utredningen i målet kan inte anses framgå att egendomen tillhör A.J.. Den kan därför inte utmätas för hans skulder enligt 4 kap 19 § 2 st UB. Omständigheterna är emellertid sådana att det får anses föreligga sannolika skäl att egendomen tillhör A.J.. Den bör därför, i enlighet med riksskatteverkets andrahandsyrkande, utmätas enligt 4 kap 22 § 1 st UB med förbehåll för X.J:s rätt. Staten genom riksskatteverket bör därvid föreläggas att väcka talan enligt 2 st i samma §.
Domslut
HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att utmätningen skall anses ha skett enligt 4 kap 22 § UB med förbehåll för X.J:s rätt. Staten genom riksskatteverket föreläggs att inom en månad från delgivning av detta beslut vid Uddevalla TR väcka talan i saken mot X.J.. Efterkommer staten ej föreläggandet skall utmätningen hävas, om inte X.J. inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot staten.
HD (JustR:n Höglund, Stark, referent, Heuman, Freyschuss och Lind) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Av handlingarna i målet framgår att utmätningen skett för uttagande av A.J. påförda skatter m m och avsett egendom i ett bankfack som disponerades gemensamt av A.J. och hans moder X.J.. Förutom en bankbok samt gods som ostridigt tillhörde A.J. - bl a mynt, silverföremål och en frimärkssamling - bestod egendomen av 31 400 kr i kontanter. Dessa förvarades i tre kuvert innehållande resp 17 400 kr, 8 000 kr och 6 000 kr. I målet är nu fråga om utmätningen av dessa penningbelopp.
Genom att bankfacket disponerades gemensamt av A.J. och X.J. var de pengar som vid utmätningstillfället förvarades i facket i deras gemensamma besittning.
Utmätning av lös egendom i ett sådant fall av gemensam besittning som här är i fråga får enligt 4 kap 19 § 2 st UB ske endast om det framgår att egendomen eller andel i denna tillhör gäldenären. För det fall att det inte med hänsyn till omständigheterna kan uteslutas att egendomen tillhör någon som jämte gäldenären besitter egendomen innebär lagrummet i princip, att gäldenärens rätt till egendomen skall styrkas för att utmätning skall få ske. Om gäldenärens rätt till egendomen inte kan styrkas och utmätning därför ej kan ske enligt nämnda lagrum, finns möjligheten att i stället utmäta egendomen enligt 22 § samma kap med förbehåll för tredje mans rätt. Härför krävs att det föreligger sannolika skäl att egendomen tillhör gäldenären.
I det föreliggande fallet skall enligt det anförda prövas i första hand, om det kan anses styrkt att de utmätta pengarna tillhör A.J. och, för den händelse detta beviskrav inte är uppfyllt, i andra hand, om det föreligger sannolika skäl att A.J. är ägare till pengarna.
X.J. har till stöd för att pengarna tillhör henne åberopat, förutom vissa av henne gjorda anteckningar på de tre kuverten om deras innehåll, att kuverten låg inneslutna i ett större kuvert på vilket hon skrivit sitt namn. Hon har vidare åberopat att det i bankfacket fanns två skriftliga meddelanden från A.J. till X.J., av vilka det ena bar texten "Jag har tyvärr varit här och lånat 7 000:- av Dig. Återbetalas snarast. Tack. A.J.." Och det andra hade lydelsen "Tog ytterligare 3 000:-. Beklagar. A.J.". Dessa påskrifter och meddelanden tyder på att pengarna är X.J:s. Å andra sidan visar utredningen att X.J:s ekonomiska förhållanden varit och är sådana att det är svårt att tro att hon, såsom hon själv uppgivit, kunnat främst av inkomster spara ihop till så betydande belopp som fanns i bankfacket. Hon har inte heller tagit upp beloppen i sina självdeklarationer men tagit upp vissa banktillgodohavaden. Däremot har i målet framkommit att A.J. bedriver affärsverksamhet vari betydande belopp omsätts. Vidare är upplyst att han sedan flera år häftar i skuld för obetalda, restförda skatter. Han kan därför ha ansett sig ha anledning att söka undanhålla tillgångar från utmätning.
Vad sålunda förekommit rörande A.J:s och X.J:s förhållanden tillåter inte någon längre gående slutsats om äganderätten till pengarna än att omständigheterna talar för att pengarna tillhör A.J.. Omständigheterna är dock inte sådana att det kan anses styrkt att pengarna tillhör honom.
Frågan blir då huruvida vad som har framkommit utgör sannolika skäl för att A.J. är ägare till pengarna.
Vid ställningstagandet till vad som skall krävas för att sannolika skäl skall föreligga i en situation som den aktuella bör beaktas de särskilda svårigheter som ofta föreligger när det gäller att i en utmätningssituation utreda vem av flera sambesittare som kan antas vara ägare till lös egendom. Hänsyn bör tas till att rättsskyddet för den som jämte gäldenären besitter egendomen tillgodoses genom att utmätning utan förbehåll för dennes rätt får ske endast om det kan styrkas att egendomen tillhör gäldenären. Råder oklarhet, bör utmätning med förbehåll för sambesittarens rätt få ske, om det är troligare att egendomen tillhör gäldenären än att den tillhör sambesittaren.
Vid en bedömning enligt det anförda får anses att förutsättningarna är uppfyllda för utmätning enligt 4 kap 22 § UB. Utmätningen av pengarna bör därför förklaras gälla med förbehåll för X.J:s rätt. Riksskatteverket bör föreläggas att väcka talan i saken mot X.J..
Domslut
HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt HovR:ns beslut att utmätningen av pengarna förklaras gälla enligt 4 kap 22 § UB med förbehåll för X.J.:s rätt. Riksskatteverket föreläggs att inom en månad från det HD:s beslut delgavs verket väcka talan i saken mot X.J. vid Uddevalla TR. Efterkommer verket ej föreläggandet, skall utmätningen hävas, om inte X.J. inom den angivna tiden har väckt talan i saken mot verket.
Litteratur: Walin m fl, Kommentar till UB, 1982 s 134 ff, Gregow, Utsökningsrätt, 1983 s 91 ff, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, 1984 s 90 ff.