NJA 1986 s. 833

Domskäl

TR:n (ordf lagmannen Scheynius) anförde i dom d 6 juni 1984:

Domskäl. K-O.L., G.H. - - - har förnekat gärningen och bestritt det särskilda yrkandet beträffande värdet å den olovligt skjutna älgkon. De har i och för sig vitsordet 2 703 kr som skäligt. K-O.L. har dessutom bestritt åklagarens beslags- och förverkandeyrkande gällande hans vapen.

Åklagaren har såsom skriftlig bevisning åberopat kartor över de aktuella markerna, fotografier från de olika slaktplatserna, vallningsprotokoll och förhör med K-O.L.. Dessutom har åklagaren såsom muntlig bevisning åberopat förhör med de tilltalade, målsägandeförhör med polisassistent T.H., född 1943, och med skogsvårdsförman H.W., född 1939, samt vittnesförhör med kriminalassistent A.G., född 1941.

Inledningsvis noterar TR:n att målet avser en älgjakt som bedrevs tisdagen d 13 sept 1983. De tilltalade, som alla tillhör Rantajärvi jaktvårdsområde, skulle bedriva älgjakt på det s k Plantingskiftet, där jaktvårdsområdet har jakträtt. Jaktvårdsområdet har haft jakträtt på det aktuella området sedan 1968 men älgjakt har bara bedrivits sporadiskt på området sedan dess. Skiftet, som är ca 4 km långt och ca 315 m brett, har raka gränser och ligger som en kil in i Kuittasjärvi jaktvårdsförenings område. På måndagseftermiddagen eller kvällen d 12 sept träffades Rantajärvilaget varvid G.H., som är jaktledare, tilldelade medlemmarna för dem lämpliga pasställen. Medlemmarna i jaktlaget hade olika erfarenhet av älgjakt. För exempelvis B.Ö. var detta första älgjakten överhuvudtaget. Han kom sedermera att ledsagas till sitt pasställe av K.Ö. som kände till markerna väl. H.E. var, enligt G.H., van vid markerna och kände till gränserna. K-O.L. tilldelades ett pass i norra änden av Takalehonjänkkä, väster om berget Huuenvaara. Takalehonjänkkä, vars form påminner om Gotland, är en myr vilkens norra spets ligger på Plantingskiftet; den övriga delen ligger på Wuolikainens skifte. Myren är i kanterna bevuxen med svårgenomtränglig snårskog men har i mitten ett långsmalt område, som är öppet och mycket sankt.

Genom förhören samt vad som i övrigt framkommit i målet konstaterar TR:n vidare följande. Tidigt på morgonen d 13 sept begav sig medlemmarna i Rantajärvilaget ut till det aktuella området och intog sina pass. En del av dem var utrustade med kommunikationsradio. K-O.L. har uppgivit, att han alldeles i norra änden av myren hittade ett lämpligt pasställe beläget 50 m norr om den norra änden på den öppna delen av myren.

Någon gång mellan halv 8 och 8 iakttog K-O.L. två älgar, först en kalv och sedan en ko, som kom norrifrån. Efter att K-O.L. med hjälp av kikarsiktet konstaterat att det var älgar sköt han två skott mot kalven. Älgarna vände då om och sprang tillbaka i samma riktning varifrån de kommit. Han följde efter dem och efter, enligt egen uppgift, ca 90 m såg han älgarna igen. Han sköt då två nya skott, ett mot kalven och ett mot kon. Älgkon fortsatte att springa i nordlig riktning medan kalven vek av i en båge, först åt väster och därefter söderut. - Av A.G:s berättelse har dock framgått att K-O.L., vid det förhör som vid togs efter anmälan, uppgivit att han stått på samma ställe när han sköt på kalven och kon. Någon uppgift om att han förflyttat sig mellan skotten lämnades icke då. A.G. frågade ej heller om detta. - K-O.L. återvände därefter till sitt pasställe. Han hörde hela tiden hur kalven prasslade i snåren i myrkanten. K-O.L. försökte få kontakt med de övriga i jaktlaget eftersom han befarade att kon var sårad men detta misslyckades. Det har senare visat sig att ett batteri varit felvänt i hans radio, och detta har medfört att den inte fungerat.

De övriga i jaktlaget hade hört skotten och genom att anropa varandra hade de kommit fram till att det måste ha varit K-O.L. som skjutit. K.Ö. var den förste som kom fram till K-O.L.. K-O.L. uppgav att han påskjutit en ko och kalv och att han trodde att kalven stupat söder om hans pasställe samt att kon förmodligen var skottskadad. K-O.L. och K.Ö. gick därefter mot den plats där K-O.L. trodde att kalven skulle ligga. De fann kalven och eftersom den fortfarande levde gav K-O.L. kalven ett fångskott varefter de stack kalven. Därefter återvände de till passtället. - Av fotografier, som tagits på den plats där kalven enligt uppgift anträffats, framgår att där funnits en blodsamling samt maginnehåll. Platsen var vid fototillfället delvis kamouflerad. - Något senare anlände även H.E. och B.Ö. till den eldstad som K-O.L. gjort upp i anslutning till sitt pasställe. Eftersom B.Ö. hade en fungerande radio bad de honom att "ropa efter en hund" och att kontakta jaktledaren. K-O.L. och K.Ö. misstänkte nämligen att kalven befann sig på Kuittasjärvis marker. Efter en kortare diskussion gick H.E., K-O.L. och K.Ö. till kalven. B.Ö. stannade kvar vid eldstaden för att vakta radion. Väl framme vid kalven beslöt H.E. m fl att de skulle dra upp kalven närmare eldstaden, vilket de också gjorde; en sträcka på ca 70 m. De förstod vid det här laget att kalven låg inom fel jaktområde. - Av fotografier från denna senare plats framgår att en älghud och inälvor påträffats.

Samtidigt som detta skedde blev de iakttagna av T.H. och H.W. som båda tillhör Kuittasjärvi jaktvårdsförening. De var på väg från Kuittasjärvi by till en sjö som heter Saksalaisenjärvi för att jaga. På väg dit hade de hört två skott. Eftersom de visste att ingen från det egna jaktlaget var i närheten gick de "mot skotten". Från berget Huuenvaara iakttog de, på ett avstånd av 500-800 m, "folk" på Takalehonjänkkä och de antog att "folket" var på deras mark. De beslöt sig för att besöka de personer som fanns på, som de uppfattade, deras mark och de tänkte då följa utmed Huuenvaara fram till Plantings skifte. Detta misslyckades dock varför de gick rakt över till Takalehonjänkkä. När de kom fram till myren träffade de B.Ö.. Bredvid honom fanns två eller tre gevär. Från platsen såg H.W., enligt egen utsago, en kalv på 20-30 m:s avstånd som låg på magen. De frågade B.Ö. dels om var rågången fanns vilket han inte visste - "han var bara ditplacerad" - och dels vem som var hans jaktledare. B.Ö. uppgav att han hette G.H.. T.H. och H.W. sade åt B.Ö. att "ordna så att han kommer hit". Dessutom uppgav B.Ö. enligt H.W., att även en ko var påskjuten varvid B.Ö. hade pekat i den riktning som kon sprungit. H.W. lämnade därefter platsen för att försöka fastställa gränserna mellan jaktområdena.

Strax därefter kom H.E., K.Ö. och K-O.L. tillbaka, enligt T.H. från sydväst, till eldstaden. De samtalade lite och T.H. frågade bl a "hur det var med rågången". K.Ö. uppgav att gränsen gick söder om den plats där de befann sig men "vi ville ha den norr om lägerplatsen" som T.H. uttryckt det. T.H. frågade vid detta tillfälle inte från vilken plats K-O.L. skjutit älgarna, men han antog att K-O.L. skjutit från myren. Eftersom ingen visste var rågången fanns återvände T.H. och H.W. till Kuittasjärvi för att hämta en karta.

Efter det att T.H. och H.W. lämnat platsen kom L.Ö. till eldstaden med en hund. K-O.L. och L.Ö. började, med hjälp av hunden, att spåra efter älgkon. De fann kon norr om eldstaden. Den var "stendöd"; skottet hade träffat i bogen. Av det vallningsprotokoll som upprättats, vari K-O.L. angivit älgkons slaktplats, har framgått att gränserna mellan jaktområdena ej exakt kunnat angivas. I protokollet sägs vidare att kon kan ha fallit i rågången likaväl som någon meter norr eller söder om denna. Vid huvudförhandlingen har denna plats angivits till 25-30 m in på Plantingskiftet. Av vittnesförhöret med A.G. har dessutom framgått att K-O.L. berättat att platsen "städats" av en S.Ö., eftersom ett älgtorn skulle uppföras på platsen. Denna uppgift bekräftas av de fotografier som tagits vid platsen. - L.Ö. och K-O.L. återvände därefter till eldstaden och berättade att de hade hittat kon, varefter samtliga begav sig till kon och "drog ur den". De återvände sedan till eldstaden. Efter några timmar kom G.H. och K.T. till eldstaden. De hade dessförinnan träffat T.H. och H.W. som hade återkommit från Kuittasjärvi. – T.H. och H.W. hade tagit kompasskurs från några stenrösen mot norra spetsen av Takalehonjänkkä för att exakt kunna ange var gränsen mellan jaktområdena gick. Tillsammans med G.H. hade de överenskommit om att träffas senare vid "tallarna i norra änden av Takalehonjänkkä. Väl framme vid eldstaden hade G.H., enligt K-O.L., blivit informerad om händelseförloppet, och K-O.L. hade pekat ut var kon fanns. G.H. har uppgivit att "han vill minnas" att han frågade om platsen varifrån K-O.L. skjutit. Huruvida han fått svar på denna fråga har han inte kunnat uppge. Han har i vart fall fått den uppfattningen att K-O.L. "stått på rätt sida". Därefter hade G.H., enligt K-O.L., konstaterat att kon låg på Plantingskiftet och att de inte behövde nämna något om kon till Kuittasjärvilaget. Kalven låg dock enligt G.H. för långt söderut.

När G.H. och de övriga sedermera kom till "tallarna" uppstod diskussion om var rågången skulle ligga. De kom överens om att den fanns "någonstans i närheten ±15 meter". Eftersom norra gränsen av Plantingskiftet är "helt klar", kunde de ha mätt från denna gräns men detta tycktes onödigt. Enligt H.W. var kalven "solklart" på Kuittasjärvis område. G.H. medgav att han hade placerat K-O.L. fel och att kalven låg på fel område varför han erbjöd Kuittasjärvilaget att de skulle få ta kalven. Detta avböjdes dock eftersom det inte var fråga om köttet utan om "principen". Innan de skildes åt frågade T.H. och H.W., vilket även G.H. vitsordat, om Rantajärvilaget hade hittat älgkon. Enligt T.H. sade då G.H., efter viss tvekan, nej. T.H. fick dock, enligt egen utsago, den uppfattningen att Rantajärvilaget hade hittat kon. Efter att ha informerat jaktledaren för Kuittasjärvi om händelsen ansågs ärendet utagerat.

Efter en vecka, nästföljande onsdag, återvände dock - på H.W:s inrådan – T.H. och H.W. till området där de, enligt egen uppfattning, fick T.H:s misstankar bekräftade. De fann en kamouflerad slaktplats belägen långt från den uppgivna platsen där kalven slaktats - enligt H.W:s uppfattning 100 m söder om denna plats. På platsen fanns blod och tarminnehåll. Efter förnyad kontakt med den egna jaktledaren gjordes polisanmälan.

Inledningsvis finner TR:n att det aktuella området är mycket svårorienterat och att medlemmarna i Rantajärvilaget varit tämligen ovana vid det aktuella området. Dessutom har det för en del av dem varit första gången de bedrev älgjakt. Under sådana förhållanden anser TR:n det märkligt att G.H., såsom jaktledare, överhuvudtaget anvisat det aktuella området för älgjakt. Genom K-O.L:s och G.H:s uppgifter är i målet vidare klarlagt att älgkalven i vart fall påträffats inom Kuittasjärvi jaktvårdsförenings område och att medlemmarna från de olika jaktlagen träffat en överenskommelse vad avser älgkalven. Åklagarens ansvarsyrkande omfattar ej heller denna älgkalv utan endast älgkon. Beträffande älgkon kan följande anföras. Av K-O.L:s uppgifter har framgått att han påskjutit den aktuella älgkon ca 90 m norr om den plats där han enligt egen uppgift påskjutit älgkalven. Denna uppgift har dock lämnats först under huvudförhandlingen. I målet är helt klarlagt att det aktuella området är mycket svårorienterat, vilket även vitsordats av T.H. och H.W.. Det har uppenbarligen behövts en ingående kontroll för att fastställa var rågången mellan skiftena funnits. Ett fastställande har först kunnat göras sedan T.H. och H.W. med hjälp av karta och kompass tagit kompasskurs från några stenrösen mot norra spetsen av Takalehonjänkkä. Av förhören har vidare framgått att jaktlagen sinsemellan främst talat om älgkalven och om var rågången var belägen. Älgkon har de berört bara i förbigående. Visserligen har G.H. på direkt fråga, oaktat han visste bättre, förnekat att Rantajärvilaget funnit älgkon men G.H. kan å andra sidan ej anses ha haft någon direkt skyldighet att upplysa det andra laget härom. Det kan numera även antagas att älgkon kan ha fallit 25-30 m in på Plantingskiftet och således på Rantajärvilagets jaktområde. Älgavgift för älgkon har i vederbörlig ordning betalts av Rantajärvilaget.

Oaktat allt vad nu anförts finner TR:n inte utrett var K-O.L. stått, när han påskjutit älgkon, och det är framförallt inte utrett huruvida K-O.L. varit medveten om att han eventuellt befunnit sig på annans jaktområde, när han påskjutit älgkon. Av omständigheterna har ej heller framgått att K-O.L., om han varit medveten om att han befunnit sig på. annans jaktområde, skulle ha påskjutit älgkon. K-O.L. kan därför inte fällas till ansvar för olovlig jakt. Ej heller skall vid sådant förhållande någon av de övriga åtalade fällas till ansvar i målet.

Domslut

Domslut. TR:n ogillade åtalet och lämnade yrkandena om förverkande och skadestånd utan bifall.

Domskäl

Domskäl. K-O.L., G.H., T.H., H.W. och A.G. har hörts på nytt i HovR:n. Dessutom har i HovR:n hörts kriminalinspektören T.S..

Åklagaren har till förtydligande av gärningsbeskrivningen uppgivit, att åtalet endast avser älgkon, att han lägger K-O.L. till last att denne uppsåtligen påskjutit älgkon på annans jaktmark och härefter tillvaratagit älgkon samt att beträffande G.H. påstås att denne tillvaratagit älgkon oaktat han känt till att den olovligen påskjutits på annans jaktmark. Åklagaren har förklarat sig icke vilja göra gällande annat än att älgkon fallit på Plantingskiftet.

K-O.L. har i HovR:n vidhållit sin uppgift från TR:n att han, efter att ha skjutit två skott mot älgkalven, begivit sig från sin plats på myren 90 m norrut, där han avlossat ytterligare två skott mot älgarna. Åklagaren har ställt denna K-O.L:s uppgift mot vad K-O.L. berättat under förundersökningen. K-O.L. har hörts av A.G. d 26 sept och d 15 dec 1983, första gången med T.S. som förhörsvittne och andra gången med annat förhörsvittne. Dessutom har K-O.L. d 27 sept 1983 vallats i de aktuella markerna av A.G. och T.S.. Inte vid något av dessa tillfällen har K-O.L. uppgivit att han skulle ha förflyttat sig mellan de två första och de två sista skotten. Vid förhöret d 26 sept har han tvärtom sagt att han sköt två skott, laddade om och sköt ytterligare två skott samt att han inte ens härefter följde efter djuren utan inväntade att en jaktkamrat skulle komma till platsen. - K-O.L. har om dessa under förundersökningen lämnade uppgifter hävdat att han varit utsatt för stark press från polismännens sida, att dessa missuppfattat honom samt att de hade förutfattade meningar om hela jaktförloppet. HovR:n, som anmärker att det andra förhöret med K-O.L. hållits närmare tre månader efter det första och för övrigt i K-O.L:s egen bostad, kan inte finna att K-O.L. lämnat en godtagbar förklaring till varför uppgifterna under förundersökningen enligt protokollen avviker från hans uppgifter i TR:n och i HovR:n. Vad K-O.L. berättat under förundersökningen bör därför läggas till grund för bedömningen i målet. Det får därför anses utrett att han skjutit samtliga skott mot älgarna från samma plats.

K-O.L. har i HovR:n berättat att han av G.H. fått direktiv om att han skulle bege sig till myrens norra ända och besked om att det egna jaktområdets södra gräns löpte över den öppna myren 50 m söder om den öppna myrens norra ända. Han har vidare uppgivit att han begav sig till myren, dock utan att ha någon karta över området, samt att han gjorde en bedömning av var gränsen skulle gå utifrån G.H:s uppgifter och placerade sig där så att han skulle kunna skjuta norrut in mot det egna området.

Genom vad som framkommit vid förhören med T.H., H.W., A.G. och T.S. i förening med förebringat kartmaterial finner HovR:n utrett att norra spetsen av den öppna myren ligger söder om Plantingskiftet, att den plats där K-O.L. placerat sig är belägen ca 100 m utanför det egna jaktområdet samt att såväl K-O.L. som älgkon befunnit sig utanför Plantingskiftet då älgkon påsköts.

Det kan vidare konstateras att K-O.L. jämte andra medlemmar i Rantajärvi jaktlag på direktiv av G.H. på morgonen efter det att älgkon fällts omhändertagit den på Plantingskiftet och fraktat hem den.

Sammanfattningsvis finner HovR:n utrett att jakten inletts med att K-O.L. påskjutit älgkon, då han befunnit sig utanför det område där han haft rätt att jaga, samt att jakten avslutats med att Rantajärvi jaktlag omhändertagit älgkon på jaktlagets eget område. För bedömning huruvida olovligjakt förekommit saknar det betydelse att älgkon fallit inom Rantajärvis jaktlags område.

Nästa fråga är då om K-O.L. och G.H. uppsåtligen utövat den olovliga jakten.

HovR:n konstaterar därvid till en början att Plantingskiftet endast är ungefär 315 m brett. H och W har i HovR:n lämnat motsägelsefulla uppgifter om vegetationsförhållandena längs Plantingskiftets södra gräns men berättelserna sammantagna får anses ge vid handen, att förhållandena är sådana, att det icke enbart genom blotta ögat går att med full säkerhet fastställa gränsens sträckning. H har för övrigt berättat att han för egen del vid jakt brukar hålla sig borta från gränsområdet mellan de båda jaktområdena, eftersom gränsen är så otydlig. HovR:n delar därför TR:ns uppfattning, att det är anmärkningsvärt att G.H. i egenskap av jaktledare anvisat Plantingskiftet för älgjakt, trots att han icke i förväg genom uppmätning fastslagit hur den södra gränsen går. Vidare har i målet framkommit att K-O.L. aldrig tidigare jagat på skiftet medan vissa andra av jaktlagets medlemmar gjort det. Det framstår därför såsom mycket egendomligt att just K-O.L. tilldelats ett pasställe i anslutning till skiftets södra svårbestämbara gräns.

Även om G.H. i egenskap av jaktledare burit det yttersta ansvaret för jaktens bedrivande och organisation i stort, har även K-O.L. såsom medlem i jaktlaget ansvar för sitt eget handlande under jakten. Såväl G.H. som K-O.L. har visat en påfallande nonchalans, då det gällt att respektera gränsen mellan jaktområdena. Med de dåliga direktiv G.H. lämnat K-O.L. måste G.H. ha insett, att risk förelåg att K-O.L. skulle inta en plats på fel sida om gränsen. K-O.L., som varit medveten om hur smalt Plantingskiftet var och som var tämligen obekant med området, kan icke ha känt sig absolut säker på att han vid avlossandet av skotten befunnit sig på detta skifte.

G.H. har i HovR:n vidgått att han, då han som jaktledare kallats till Plantingskiftet, där underrättats om att en älgko och en älgkalv skjutits samt att han gått med på att kalven låg på Kuittasjärvis jaktområde. Både G.H. och K-O.L. har i detta sammanhang av T.H. och H.W. fått sådana upplysningar om gränsen att de, tillsammans med sin egen vetskap om var K-O.L. stod, då han sköt älgkon, fått fullt klart för sig att denna skjutits från plats utanför Plantingskiftet. Av vad förut upptagits framgår att G.H. och K-O.L. i jaktens inledning handlat på sådant sätt att det kan förefalla som om de inte varit främmande för att skjuta älg på Kuittasjärvis jaktområde. HovR:n anser emellertid likväl icke att tillräckliga skäl finns för ett sådant antagande. Genom att dagen efter jakten omhändertaga och tillägna sig älgkon med vetskap om att den skjutits på annans jaktområde har emellertid såväl G.H. som K-O.L. gjort sig skyldiga till olovligjakt enligt 28 § jaktlagen.

I domskälen behandlade HovR:n härefter frågor om förverkande och skadestånd.

Domslut

Domslut. HovR:n dömde envar av K-O.L. och G.H. för olovligjakt enligt 28 § jaktlagen till fängelse 1 mån.

K-O.L. och G.H. ålades att solidariskt som förverkat värde av en älgko utge 2 703 kr och förpliktades att solidariskt till jaktvårdsföreningen utge skadestånd med 3 816 kr jämte ränta.

En K-O.L. tillhörig älgstudsare förklarades förverkad.

Domskäl

Domskäl. Vid huvudförhandling inför HD har K-O.L. och G.H. hörts på nytt samt i övrigt i allt väsentligt samma utredning förebragts som i HovR:n, varvid T.H:s, H.W:s, A.G:s och T.S:s berättelser i HovR:n förebragts genom uppläsning av fonogramutskrifter.

Såsom förtydligats i HovR:ns dom gäller åtalet ansvar för olovlig jakt beträffande K-O.L. för det han uppsåtligen påskjutit älgkon på annans jaktmark och därefter tillvaratagit älgkon och beträffande G.H. för det han tillvaratagit älgkon, oaktat han känt till att den olovligen påskjutits på annans jaktmark.

I fråga om dödandet av älgkon framgår av utredningen i målet att K-O.L. uppehöll sig söder om Plantingskiftet när han sköt. Övervägande skäl talar närmast för att också älgkon då befann sig utanför Plantingskiftet och alltså på mark där Kuittasjärvi jaktvårdsförening innehade jakträtten. I likhet med HovR:n finner HD emellertid att det inte kan antas att K-O.L., när han sköt på älgkon, insåg att han inte hade rätt att göra det. Även om han varit oaktsam i fråga om valet av pasställe finns, som HovR:n konstaterat, inte heller skäl att anta att K-O.L. skulle ha skjutit om han vetat om att han inte befann sig på Plantingskiftet. Under angivna förhållanden är K-O.L. inte skyldig till ansvar för olovligjakt genom att skjuta på älgkon.

Vad härefter angår tillvaratagandet av älgkon vinner K-O.L:s och G.H:s uppgifter, att älgkon föll inne på Plantingskiftet, stöd av bland annat A.G:s vittnesberättelse. Riksåklagaren har inte heller gjort gällande annat än att älgkon fallit på mark inom Rantajärvi jaktvårdsområde, dvs på mark där K-O.L. och G.H. haft jakträtt.

Enligt 18 § 2 mom jaktlagen skall älg som dödas eller påträffas som fallvilt under tid när sådant djur är fridlyst tillfalla kronan, om inte regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer, förordnar annat. Med stöd av bestämmelsen och ett bemyndigande från regeringen har statens naturvårdsverk i skrivelse d 29 juni 1971 till bl a LSt:n i Norrbottens län meddelat vissa anvisningar "ang rätten till älg som fälls under reglerad älgjakt m m". Enligt huvudregeln i dessa anvisningar skall älg, som påskjutits och skadats inom visst licensområde men fallit eller fällts på annat licensområde, tillfalla jakträttsinnehavaren på det sistnämnda området, om tilldelningen där inte är förbrukad. - Anvisningarna får förutsättas vara sekundära i förhållande till jaktlagstiftningens bestämmelser om beslag och förverkande av villebråd och fallvilt.

Enligt det förut sagda har K-O.L. inte gjort sig skyldig till brott mot 28 § jaktlagen genom att skjuta älgkon. Inte heller har, såsom förutsätts i 29 § 1 mom 2 st samma lag, älgkon tillvaratagits på annans jaktområde. Älgkon kan följaktligen - oaktat den påskjutits på annans jaktområde - inte förklaras förverkad enligt 30 § 1 st jaktlagen. Annan grund för förverkande har inte påståtts föreligga.

Den av K-O.L. och G.H. bedrivna älgjakten ägde rum under tid då älg var fridlyst men när reglerad älgjakt pågick på båda de berörda jaktområdena. Rantajärvi jaktvårdsområdes licens omfattade sammanlagt 16 älgar. När K-O.L. påsköt och dödade först en älgkalv och därefter älgkon hade på Rantajärvi jaktvårdsområdes marker, enligt en inte vederlagd uppgift av G.H., skjutits endast fem älgar.

Vid angivna förhållanden har enligt naturvårdsverkets anvisningar innehavaren av jakträtten på Rantajärvi jaktvårdsområde ägt tillvarata älgkon. I följd härav kan varken K-O.L. eller G.H. fällas till ansvar för olovlig jakt på den grund att de tillvaratagit älgkon och detta oavsett om de efter vad som förevarit vid sammanträffandet med H och W haft anledning misstänka att älgkon påskjutits utanför Plantingskiftet och alltså på annans jaktområde.

På grund av det anförda skall åtalen mot K-O.L. och G.H. lämnas utan bifall.

Vid denna utgång i ansvarsfrågan skall de särskilda yrkandena om förverkande av älgkons värde och av K-O.L:s älgstudsare också lämnas utan bifall. Detsamma gäller Kuittasjärvi jaktvårdsförenings skadeståndstalan.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom, såvitt gäller åtalen mot K-O.L. och G.H. samt Kuittasjärvi jaktvårdsförenings skadeståndstalan, fastställer HD TR:ns domslut i dessa delar.

HovR:ns dom ändras även sålunda att yrkandena mot K-O.L. och G.H. om förverkande av värdet av en älgko samt mot K-O.L. om förverkande av en älgstudsare lämnas utan bifall.