NJA 1987 s. 13
Konkursgäldenär har inte ansetts behörig att föra talan mot exekutiv auktion avseende konkursboet tillhörig fast egendom.
HD
A.B. försattes d 18 jan 1985 i konkurs vid Karlstads TR.
Genom exekutiv auktion d 27 mars 1985 sålde kronofogdemyndigheten i Karlstad de A.B. tillhöriga fastigheterna Fors 1:18 m fl i Frykerud, Kils kommun, vilka före konkursen hade utmätts för skattefordringar.
A.B. anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade ogiltigförklaring av försäljningen på den grunden att inropet inte hade bort godtas, då det måste anses sannolikt att avsevärt högre köpeskilling hade kunnat uppnås.
Konkursförvaltaren meddelade på förfrågan från HovR:n att konkursboet inte avsåg att överta A.B:s talan.
HovR:n (hovrättsråden Wesström och Persson, referent, samt adj led Sandgren) meddelade d 22 april 1985 följande beslut: Då besvären avser egendom som hör till konkursboet och konkursboet inte övertagit talan avvisar HovR:n A.B:s besvärstalan.
A.B. (ombud advokaten J.N.) anförde besvär med yrkande att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till HovR:n för prövning av hans besvär över den exekutiva auktionen.
Till stöd för sin talan anförde A.B.: Enligt 18 kap 2 § UB får talan mot kronofogdemyndighetens beslut föras av den som beslutet angår om det har gått honom emot. Kronofogdemyndighetens beslut angår i högsta grad A.B.. En avsevärt högre köpeskilling hade ju avsevärt minskat A.B:s skulder. I den mån borgenärerna inte erhåller utdelning i samband med försäljningen av fastigheterna eller i konkursen i övrigt kvarstår hans skulder även sedan konkursen avslutats.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Molin, hemställde i betänkande om följande beslut:
Domskäl
Skäl. Talan mot kronofogdemyndighets beslut får enligt 18 kap 2 § 1 st UB föras av den som beslutet angår, om det har gått honom emot. Detta innebär att en fastighetsägare, som anser att hans fastighet har sålts till ett för lågt pris på exekutiv auktion, har rätt att överklaga försäljningen. Behörigheten att utföra en sådan talan kan emellertid vara utesluten på grund av begränsningar i ägarens rådighet över fastigheten.
För en fastighetsägare som är i konkurs är talerätten att bedöma enligt reglerna om konkursförvaltningen och konkursgäldenärens rådighet över sin egendom. Enligt 20 § KL lär gäldenären sedan beslut om konkurs meddelats icke råda över egendom som hör till konkursboet. Det är i stället konkursförvaltaren som enligt KL:s regler handhar och förfogar över egendomen. Han skall realisera boets tillgångar och utdela influtna medel till borgenärerna. Gäldenären saknar emellertid inte varje inflytande på konkursförvaltningen. I 51 a § KL föreskrivs sålunda att förvaltaren i viktigare frågor skall höra gäldenären, om det lämpligen kan ske. I vissa frågor har gäldenären ett avgörande inflytande (se t ex 63 § och 71 § 6 st KL). Han har också tillagts befogenhet att föra talan i olika frågor, såsom att framställa anmärkning mot bevakad fordran (104 § 2 st KL). Det finns däremot ingen bestämmelse som ger gäldenären rätt att överklaga en exekutiv auktion avseende boets fasta egendom. Av betydelse är att förvaltaren enligt 70 § KL kan utan gäldenärens samtycke sälja en fastighet under hand i stället för på auktion.
En fysisk person i konkurs har ett självklart intresse av att avyttringen av konkursboets egendom inbringar så mycket som möjligt, eftersom de skulder som inte blir betalda kvarstår efter konkursen. Gäldenärens intresse därvidlag tillgodoses emellertid genom förvaltarens allmänna skyldighet att verka för en förmånlig avveckling av boet (se 51 § KL). Därtill kommer vid exekutiv auktion avseende i boet ingående fast egendom att kronofogdemyndigheten enligt 12 kap 40 § UB normalt inte får god taga ett inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås. Om förvaltaren anser att ett inrop ej borde ha godtagits på grund av denna bestämmelse ankommer det på honom att i borgenärernas och gäldenärens intresse överklaga auktionen.
På grund av det anförda skall, såsom HovR:n funnit, A.B:s besvärstalan i HovR:n avvisas. Hans talan i HD kan därför inte vinna bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.
HD (JustR:n Welamson, Erik Nyman, Persson, Rydin och Lars Å Beckman, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.