NJA 1987 s. 496

Fråga huruvida barns byte av efternamn är förenligt med barnets bästa i ett fall då efter föräldrarnas skilsmässa byte avses skola ske till ett nybildat namn, till vilket modern som är vårdnadshavare redan har bytt. 5 § 1 st och 6 § namnlagen (1982:670).

TR:n

I. och L.M. ingick äktenskap år 1964. De har i äktenskapet två barn, A-C., född i april 1971, och T. född i aug 1978. I april 1980 dömdes till äktenskapsskillnad mellan makarna, varvid förordnades att I. skulle ha vårdnaden om båda barnen.

I. ansökte hos Solna TR om rättens tillstånd att få byta barnens efternamn till det nybildade namnet B., vilket hon fått patent- och registreringsverkets tillstånd att anta. Som skäl för ansökningen anförde hon att det var bäst för barnen att få ett svenskt efternamn.

L. motsatte sig att barnens efternamn ändrades.

Södra sociala distriktsnämnden i Solna kommun avstyrkte i yttrande till TR:n den begärda namnändringen, då denna inte ansågs förenlig med barnens bästa.

Domskäl

TR:n (rådmännen Åström, Schiratzki och Boström) anförde i beslut d 22 okt 1985: Utredningen i ärendet ger vid handen att A-C. upplever det som en belastning att bära namnet M. och att hon har ett bestämt önskemål att det begärda namnbytet får komma till stånd. Hon har nu uppnått den ålder och mognad att stor vikt måste tillmätas hennes önskemål. Främst med hänsyn härtill kan de invändningar som L.M. gjort inte anses ha sådan tyngd att ansökan om namnbyte bör avslås såvitt gäller A-C.. Annat har inte ifrågasatts i ärendet än att de båda syskonen även fortsättningsvis skall bära samma släktnamn; en namnskillnad kan inte heller anses lämplig.

På grund av det anförda förklarar TR:n det vara förenligt med A-C. och T.M:s bästa att antaga släktnamnet B..

L. anförde besvär i Svea HovR med yrkande att I:s framställning skulle lämnas utan bifall.

I. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Marcus, hovrättsrådet Garström, f d hovrättsrådet Beskow, referent, och hovrättsassessorn Widström) anförde i beslut d 27 mars 1986:

Skäl. L.M. har bestämt motsatt sig namnbyte. Södra sociala distriktsnämnden i Solna har efter utredning avstyrkt att namnbyte sker.

HovR:n - som har svårt att förstå I.B:s ståndpunkt att barnen besväras av sitt nuvarande efternamn - befarar att ett namnbyte kan komma att försvåra kontakten mellan L.M. och barnen. På grund härav och då det även i övrigt saknas anledning anta att det begärda namnbytet är förenligt med barnens bästa skall L.M:s besvär vinna bifall.

HovR:ns avgörande. Med upphävande av TR:ns beslut lämnar HovR:n ansökningen om namnbyte utan bifall.

I. anförde i egenskap av ställföreträdare för A-C. och T. besvär och yrkade bifall till deras ansökan rörande namnbyte.

L. bestred ändring.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ternert, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Efter föräldrarnas äktenskapsskillnad år 1980 har modern haft vårdnaden om barnen. Hon har bytt sitt genom giftermålet erhållna namn M. till det nybildade efternamnet B.. Dottern A-C. har numera fyllt 16 år och T. är 8 år gammal. A-C. har givit uttryck för sin mycket bestämda önskan att följa moderns namnbyte.

Tidigare rättstillämpning visar att i liknande fall har stor vikt lagts vid barns egna önskemål när de varit vid en så medveten ålder att de kunnat sätta sig in i namnändringens innebörd (se NJA 1978 s 1 och 428 samt NJA 1980 s 697 I). I förarbetena till den nu gällande namnlagen har också framhållits att i takt med ett barns stigande ålder och utveckling allt större hänsyn bör tas till barnets egna synpunkter och önskemål att byta namn (prop 1981/82:156 s 54). I förevarande fall skall således A-C:s vilja tillmätas stor betydelse.

Å andra sidan skall även beaktas att L.M:s intresse av att behålla namngemenskapen med sina barn kan vara en betydelsefull del i hans relationer till dem. När det gäller hans personliga förhållande till barnen, tyder emellertid utredningen på att han mycket sporadiskt uppehåller kontakt med dem. Han har motsatt sig namnbytet därför att det gäller ett helt nytt efternamn som inte har någon tidigare familjeanknytning.

Mot bakgrund av angivna förhållanden och med hänsyn till vad som i övrigt förekommit i ärendet får A-C:s namnbyte antas vara förenligt med hennes bästa. Eftersom namnskillnad mellan syskonen inte kan anses lämplig, bör namnbytet tillåtas även när det gäller T.. Parterna har inte heller ifrågasatt annat än att barnen även fortsättningsvis skall ha samma efternamn. Ansökningen bör därför helt bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD det vara förenligt med A-C.M:s och T.M:s bästa, att de får antaga efternamnet B..

HD (JustR:n Persson, Heuman, Gregow, referent, Freyschuss och Lind) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Enligt 5 § 1 st första meningen 1982 års namnlag gäller, att den som vill byta efternamn som har förvärvats enligt 1 § till annat efternamn, som bärs av någon av föräldrarna, kan göra detta genom anmälan till pastorsämbetet. För sådant byte krävs enligt 6 §, om ett barn under 18 år bär någon av föräldrarnas namn utan att denna förälder är vårdnadshavare, att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har funnit att namnbytet är förenligt med barnets bästa. I målet är fråga om sådan prövning i ett fall då två syskon vill byta sitt efternamn till ett nybildat namn, till vilket modern för egen del redan har bytt.

I fråga om den närmare innebörden av kravet på att namnbytet skall vara förenligt med barnets bästa angavs i förarbetena till 1982 års namnlag att det är viktigt att ett namnbyte inte återverkar ofördelaktigt på relationerna mellan barnet och den förälder, vars namn barnet bär och som inte är vårdnadshavare, samt att dåvarande praxis för motsvarande fall torde kunna ge viss ledning (prop 1981/82:156 s 54). Då den situation som är aktuell i förevarande mål saknade direkt motsvarighet i den tidigare namnlagen, synes ledning böra hämtas närmast från fall då fråga var om byte till det efternamn som modern haft som ogift och som hon återtagit efter skilsmässa (jfr 1 § 3 st 1963 års namnlag). I praxis finns exempel på fall som innebär en förhållandevis restriktiv inställning till namn byte, när fadern inte samtyckt till bytet och utredningen gav vid handen att han visade intresse för barnet och upprätthöll närmare kontakt med detta.

Det finns anledning att ta stor hänsyn till barnets egen inställning, när barnet har nått sådan ålder och mognad att det kan bilda sig en egen uppfattning i frågan. Uttalanden av denna innebörd har också gjorts i förarbetena till 1982 års namnlag (prop s 54). Ett uttryck för denna syn är också bestämmelsen i 48 § andra meningen namnlagen, vilken beträffande anmälan eller ansökan för den som är under 18 år uppställer ett principiellt krav på samtycke från barnet, om det har fyllt 12 år; anmälan eller ansökan får i sådant fall göras utan barnets samtycke endast om barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke.

A-C., som är 16 år, har i målet uttryckt en mycket bestämd och motiverad önskan att få byta sitt nuvarande efternamn M. till B., vilket namn hennes moder numera bär. Detta talar starkt för att namnbytet är förenligt med A-C:s bästa. Härtill kommer att vad I.B. uppgett i målet, vilket inte närmare bemötts av L.M., ger vid handen att denne endast sporadiskt upprätthåller kontakt med A-C..

T. är snart 9 år gammal. Även beträffande honom utvisar vad som upplysts i målet att L.M. endast i ringa utsträckning söker hålla personlig kontakt. Samhörigheten dem emellan är därför inte sådan, att den kan anses utgöra hinder mot namnbytet. Det kan vidare inte anses lämpligt att syskonen har olika efternamn.

På grund av det anförda får namnbytet anses vara förenligt med A-C:s och T. bästa.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD att det är förenligt med A-C.M:s och T.M:s bästa, att de antar efternamnet B..