NJA 1987 s. 643

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen von Sydow) anförde i dom d 23 okt 1984:

Domskäl. M.S. har bestritt åtalet och uppgivit: Sedan 1982 driver han firman Armborst-Specialisten. Han inhandlar detaljer och kompletta byggsatser till armborst licensfritt. Han känner till att detaljer till armborst är licensfria men att ett färdigmonterat armborst är ett tillståndspliktigt vapen. Han levererade till en början armborst endast till kunder, som innehade licens för armborst. Under 1983 fick han vetskap om att en firma i Stockholm sålde byggsatser till lägre pris än han gjorde. En kamrat till M.S. beställde en byggsats av Stockholms- firman. Byggsatsen kom till kamraten utan licenskrav. Under hösten 1983 kontaktade M.S. Stockholms-polisens vapenavdelning och frågade om bestämmelserna angående armborst. Han fick till svar att det var lagligt att sälja utan licens om det inte var monterat. Han talade även med poliskommissarien B.L. på vapenavdelningen i Göteborg. B.L. förklarade att han ansåg att byggsatsen var att jämställa med ett färdigmonterat vapen. Han sade att han skulle stoppa försäljningen i stockholmsfirman. M.S. fick senare veta att firman i Stockholm fortfarande sålde till kunder, som saknade licens för armborst. A.L. i Linköping beställde sedan en byggsats till armborst av M.S.. Vid telefonsamtal informerade M.S. A.L. om att det var förbjudet att montera armborstet utan licens. Byggsatsen levererades till A.L. i maj 1984 per postförskott.

På begäran av åklagaren har poliskommissarien B.L. hörts såsom vittne, därvid han berättat: Han tjänstgör på juridiska avdelningen och handlägger vapenärenden. M.S., som B.L. känner ganska väl, saluför armborst i byggsats. Detaljer till armborst är inte licenspliktiga men ett färdigmonterat armborst är ett licenspliktigt vapen. B.L. har inte kunnat få något bestämt besked om huruvida en komplett byggsats till armborst är att betrakta som ett licenspliktigt vapen. B.L:s personliga uppfattning, vilken han meddelat M.S., är att en sådan byggsats är att anse som ett tillståndspliktigt vapen. Några av B.L:s kolleger är emellertid av den uppfattningen att byggsatsen inte är att jämställa med licenspliktigt vapen.

Åklagaren har därjämte som skriftliga bevis åberopat dels fotokopia av brev som åtföljt av M.S. gjord leverans av delar till armborst och monteringsinstruktion samt undersökningsprotokoll av d 6 juni 1984.

Av brevet framgår att M.S. för kunden upplyst att det är förbjudet att montera ihop eller använda armborst utan polisens tillstånd. Av undersökningsprotokollet framgår att armborstet faller under vapenlagens bestämmelser om tillståndspliktiga skjutvapen.

TR:ns bedömning.

Genom vittnesmålet och undersökningsprotokollet är klarlagt att ett färdigmonterat armborst är ett skjutvapen, som faller under vapenlagen. I målet är fråga om huruvida delar till ett armborst är skjutvapen och - om detta är fallet - huruvida M.S. haft rätt att sälja dessa utan vederbörligt tillstånd.

I vapenlagen har under 1 § 2 st b bestämts att vad som sägs om skjutvapen också skall gälla vissa angivna vapendelar. Bestämmelsen är så utformad att utrymme för tillämpande av bestämmelsen analogt, t ex för delar av armborst, ej bör komma i fråga. Med hänsyn härtill kan delar av armborst ej anses vara skjutvapen och detta oavsett hur lätt delarna kan sammansättas till ett vapen. Rätten finner, sålunda att M.S. haft rätt att sälja byggsatsen utan tillstånd. Åtalet skall därför lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Åklagaren har till stöd för sin talan i HovR:n anfört bl a följande: Armborstbyggsatsen består av tre delar, nämligen en metallkolv, en båge och en sträng. Dessa delar kan i enlighet med den till byggsatsen fogade monteringsanvisningen på några minuter sättas samman till ett fungerande armborst. Det är därför fråga om ett omonterat och därmed obrukbart vapen, vilket med några enkla handgrepp kan monteras till ett brukbart och tillståndspliktigt skjutvapen. Stadgandet i 1 § 2 st a vapenlagen bör därför vara tillämpligt.

Åklagaren har åberopat bl a yttrande d 26 juni 1984 av sektionsföreståndaren Åke Åbrink vid statens kriminaltekniska laboratorium i anledning av förfrågan från polismyndighet huruvida byggsats till armborst är att betrakta som licenspliktigt vapen. I yttrandet anförs att inga i ett armborst ingående delar är tillståndspliktiga men att de s k byggsatser som säljs inte är annat än ej monterade armborst, vilka enligt laboratoriets åsikt är att från tillståndssynpunkt jämställa med monterade armborst.

HovR:n gör följande bedömning.

Lika med TR:n finner HovR:n att det armborst som åtalet gäller i monterat skick utgör ett skjutvapen i vapenlagens mening (jfr departementschefens uttalande i prop 1973:166 s 136-137).

M.S. har hävdat att eftersom överlåtelsen har gällt delar till ett armborst denna inte är straffbar. HovR:n delar uppfattningen att ingen av de delar som armborstet består av utgör sådan vapendel som enligt 1 § 2 st b vapenlagen är att jämställa med skjutvapen. M.S. har emellertid i ett sammanhang överlåtit erforderliga delar till ett armborst i monteringsfärdigt skick jämte monteringsanvisning. Av den sistnämnda framgår att delarna enkelt och snabbt kan monteras till ett skjutklart vapen. Med hänsyn härtill får överlåtelsen i själva verket anses ha gällt ett komplett, om än ej monterat, armborst. Åtalet skall därför bifallas. Brottet bör bedömas som ringa.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n M.S. enligt 37 § 1 st 2 vapenlagen (1973:1176) för brott mot nämnda lag till 30 dagsböter å 15 kr.

M.S. sökte revision och yrkade frikännande.

Riksåklagaren bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom t f byråchefen Fredrik Wersäll).

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns dom.