NJA 1987 s. 710
En kommun har till ett musikband upplåtit en träningslokal och anvisat en lokal där utrustning kunde förvaras. På fråga har från kommunens sida av försummelse felaktigt upplysts att sistnämnda lokal var larmad. Då kvarlämnad materiel blivit stulen, har kommunen blivit skadeståndsskyldig.
TR:n
Enligt Upplands Bro kommuns "Regler för lokaluthyrning" gäller att kommunens lokaler kan bokas hos fritidskontoret och att hyresgästen skall få skriftlig bekräftelse på bokningen. Vidare gäller att föreningar med ungdomsverksamhet i regel är befriade från hyresavgift.
Genom två skriftliga handlingar slöts ett avtal mellan kommunen och "Musikbandet KAIN" om rätt för bandet att nyttja en viss lokal i kommunens Brunnaskola för musikträning lördagar kl 13.30-16.00 under tiden d 28 jan-d 19 maj 1984. Den ena handlingen var betecknad "kontrakt" och daterad d 20 jan 1984. Den var undertecknad endast av bandets medlemmar, bland dem J.W., född 1968, och av dennes mor såsom "ansvarig förälder" samt innehöll, förutom upplåtelsetiden, bl a följande under punkt 4 upptagna klausul: "Musikbandets material får endast lämnas i fotolabbet." Den andra handlingen var ett meddelande att lokalupplåtelsen beviljats d 22 jan 1984 och var undertecknad av A.N. på kommunens vägnar; som ansvarig ledare angavs J.W..
Vid ett inbrott i skolans lokaler natten till d 2 febr 1984 stals åtminstone del av bandets musikutrustning, vilken mellan träningstillfällena förvarades i ett fotolaboratorium intill träningslokalen.
J.W. väckte talan mot kommunen vid Jakobsbergs TR och yrkade ersättning för utrustningens värde med 2 500 kr. Som grunder för yrkandet anförde han: Ingen hyra hade utgått för lokalens nyttjande. När han fick lokalens nycklar av A.N., fick han dessutom muntligt tillstånd av henne att förvara sin utrustning i laboratoriet; detta ansåg J.W. vara en självklar del av parternas överenskommelse. A.N. uppgav vid samma tillfälle också att lokalen var försedd med stöldlarm; sannolikt hade hon själv uppfattningen att så var fallet. Uppgiften var emellertid felaktig. Om J.W. inte litat på uppgiften eller om han känt till att den var felaktig, skulle han inte ha förvarat utrustningen i laboratoriet och alltså inte ha förlorat den. Mellan den oriktiga uppgiften, som lämnats inom ramen för en muntlig överenskommelse, och förlusten föreligger således ett sådant orsakssamband som medför ersättningsskyldighet. - J.W. tillade att den felaktiga uppgiften möjligen lämnats uppsåtligen. I ett brev till hans ombud d 22 aug 1984 upplyste nämligen kommunen att alla skolans lokaler icke rimligen kunde hållas försedda med ständigt stöldlarm och att, ur stöldskyddssynpunkt, hyresgästerna liksom allmänheten borde hållas okunniga om detta.
Kommunen vitsordade skäligheten av det yrkade beloppet. Kommunen vitsordade vidare, att viss musikutrustning stulits vid inbrottet, att fotolaboratoriet då inte varit försett med stöldlarm och att A.N. dessförinnan, helt i enlighet med sin egen uppfattning, uppgivit för J.W. att larm funnits. Kommunen bestred emellertid bifall till käromålet och anförde: Den felaktiga uppgiften var en "ren sakuppgift", ej en utfästelse, och medför ej ansvarighet för stulet gods. Ej heller har kommunen åtagit sig genom avtal att förvara musikutrustningen eller ens fått tillfälle att omhänderta denna, endast tillåtit J.W. att på egen risk kvarlämna utrustningen. Om ansvarighet för förvaring skulle anses föreligga, har ansvaret ej aktualiserats eftersom kommunen icke eftersatt sina skyldigheter.
Domskäl
TR:n (rådmannen Rüger) anförde i dom d 21 dec 1984:
Domskäl. TR:n gör följande överväganden.
I målet är ostridigt, att parterna ingått ett avtal om upplåtelse av en lokal för musikövning under i avtalet närmare angivna tider och tillfällen. I målet är också ostridigt, att J.W. av den därtill vid kommunen behöriga tjänstemannen muntligen fått tillstånd att mellan övningstillfällena förvara viss utrustning i ett i anslutning till övningslokalen beläget "fotolabb". Detta synes jämväl överensstämma med sista meningen i punkten 4 i kontraktet d 20 jan 1984. Slutligen är i målet ostridigt, att J.W. på fråga av vederbörande tjänsteman vid kommunen fått den - som det senare visade sig - felaktiga uppgiften att övningslokalen jämte "fotolabb" var larmade. Fråga är nu, huruvida skadeståndsskyldighet åvilar kommunen genom den lämnade uppgiften om larmning av övningslokalen i anledning av att vid senare tillfälle timat inbrott i denna, varvid viss av den av J.W. förvarade musikutrustningen stals.
Vad först angår frågan, huruvida någon skadeståndsskyldighet åvilar kommunen i anledning av det ingångna avtalet, finner TR:n, att kommunen varken åtagit sig att förvara musikutrustningen eller utfäst sig att hålla lokalen larmad. Kommunen synes således inte gjort sig skyldig till något kontraktsbrott i samband med stölden. Någon skyldighet för kommunen att ersätta J.W. för den honom uppkomna skadan till följd av inbrottet föreligger därför inte på grund av avtalet.
Vad därefter angår frågan huruvida skadeståndsskyldighet skulle föreligga från utomobligatorisk synpunkt anförs följande. I målet är - som ovan framgått - klarlagt, att J.W. erhållit en felaktig uppgift om att lokalen var larmad. Den felaktiga uppgiften såsom sådan har emellertid inte förorsakat J.W. skada. Denna har han tillfogats genom det senare timade inbrottet. Kommunen kan således inte lastas för den uppkomna skadan då denna inte uppkommit genom en av kommunen vidtagen positiv eller underlåten handling. TR:n finner därför, att jämväl från denna synpunkt skadeståndsskyldighet för kommunen inte föreligger.
Om slutligen J.W:s talan skall uppfattas så, att kommunen genom den felaktiga uppgiften om larmningen av lokalen skall anses ha handlat vårdslöst i samband med avtalets slutande, finner TR:n, att det i målet inte visats, att denna uppgift varit en förutsättning för avtalets ingående. Ej heller på denna grund kan således någon skadeståndsskyldighet föreligga för kommunen.
Av det ovan anförda framgår, att TR:n inte funnit kommunen skyldig att utge skadestånd under någon punkt. J.W:s talan skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. J.W:s talan lämnas utan bifall.
Svea HovR
J.W. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.
Kommunen bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Åström, referent, och Fröhling samt adj led Jansson) anförde i dom d 21 april 1986:
Domskäl
Domskäl. J.W. har i HovR:n ytterligare anfört: Uppgiften om stöldlarm är jämställbar med en garanti avseende den upplåtna lokalens egenskaper. Uppgiften har betagit J.W. möjligheten att själv korrekt bedöma stöldrisken. Eftersom lokalen saknade den garanterade egenskapen, var den behäftad med ett fel och har kommunen gjort sig skyldig till avtalsbrott vilket lett till skada för J.W..
Kommunen har genmält: Det vitsordas att lokalupplåtelsen skett utan vederlag. - Genom att hålla fotolaboratoriet låst hade kommunen träffat rimliga anstalter till musikutrustningens skydd. Stöldlarm skulle icke med säkerhet ha förhindrat inbrottet. Uppgiften om förekomsten av en larmanordning har icke förorsakat förlusten och var alltså ej skadebringande.
HovR:n har, såsom den förstår parternas talan, att pröva dels huruvida den felaktiga uppgiften utgör en garanti och dess felaktighet ett ersättningsgrundande avtalsbrott dels huruvida kommunen, utanför avtalet, genom uppgiften vållat J.W. skada och blivit ersättningsskyldig härför.
En sådan prövning måste dock föregås av ett fastläggande av att den felaktiga uppgiften varit en både tillräcklig och nödvändig betingelse för skadan. Med hänsyn bl a till att lokalen varit låst och att ett stöldlarm inte utgör ett avgörande hinder för en inbrottsstöld kan det inte anses, att den felaktiga uppgiften utgjort en betingelse för J.W:s förlust. Vid denna bedömning gillar HovR:n det slut vartill TR:n kommit.
Domslut
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.
Hovrättspresidenten Blom var av skiljaktig mening och anförde: J.W. har uppgivit att han inte skulle ha förvarat utrustningen i lokalen om han fått veta att denna ej var försedd med stöldlarm. Med hänsyn bl a till att han särskilt frågat A.N. om stöldlarm fanns måste antas att denna hans uppgift är riktig. Genom den ställda frågan har J.W. gjort vad han kunde för att undersöka saken. I förlitan på att A.N:s uppgift var riktig lät han sedan förvara utrustningen i lokalen. Utrustningen blev stulen medan den förvarades där. Att förvara begärlig egendom i en visserligen låst men icke stöldlarmad skollokal, där ingen vistas nattetid, innebär erfarenhetsmässigt en beaktansvärd risk för att egendomen skall bli stulen. Jag finner därför att det föreligger adekvat kausalitet mellan den felaktiga uppgift som lämnats J.W. och den skada för vilken han i målet begär ersättning.
A.N:s uppgift att lokalen var försedd med stöldlarm kan inte anses som en sådan garanti eller sådan därmed jämställbar uppgift att kommunen på grund av uppgiften kan åläggas ett strikt skadeståndsansvar.
J.W. har alternativt påstått att den felaktiga uppgiften möjligen har lämnats uppsåtligen. Detta får anses innefatta ett påstående att det varit vårdslöst av A.N. att lämna uppgiften i fråga och att kommunen på denna grund är ansvarig för den skada som uppgiften har medfört för J.W.. Vid bedömande av denna grund är till en början att konstatera att kommunen inte har gjort gällande att A.N. haft någon särskild anledning att utgå från att lokalen var försedd med stöldlarm. Genom att A.N. trots detta lämnat uppgiften utan att närmare kontrollera att den var riktig har hon förfarit vårdslöst. Kommunen är därför enligt min mening skyldig att ersätta J.W. för den skada som han har åsamkats till följd av den felaktiga uppgiften.
J.W. (ombud advokaten S.B.S.) sökte revision och yrkade bifall till käromålet.
Kommunen (ombud förbundsjuristen H.E.) bestred ändring.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Almqvist, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. J.W. har träffat avtal med kommunen om att med musikbandet Kain få träna i en lokal i en skola samt att förvara musikinstrumenten i ett fotolaboratorium i anslutning därtill. Något vederlag har inte utgått. I samband med att nycklar till lokalerna utlämnades har A.N. på fråga från J.W. felaktigt uppgivit att lokalen var larmad. Fråga är om kommunen genom den lämnade uppgiften har blivit skadeståndsskyldig gentemot J.W..
På de grunder TR:n anfört delar HD dess bedömning att lämnad uppgift inte utgör kontraktsbrott. Kommunen kan följaktligen på grund av uppgiften inte åläggas ett strikt skadeståndsansvar på grund av kontraktsrättsliga regler. Med hänsyn till att något vederlag inte överenskommits för förvaringen och att fotolaboratoriet var låst samt det inte är visat att A.N. medvetet lämnat oriktig uppgift, kan den inte medföra skadeståndsskyldighet på annan grund. HovR:ns domslut skall därför fastställas.
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Sven Nyman, Jermsten, Broomé, Sterzel, referent, och Solerud) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Lokalupplåtelsen till musikbandet får anses ha omfattat, förutom träningslokalen, även en förvaringslokal för musikinstrument, dvs fotolaboratoriet. Detta bekräftade A.N. muntligen på fråga av J.W. i samband med att denne kvitterade nycklarna till träningslokalen. Vid detta tillfälle frågade J.W. också A.N., om fotolaboratoriet var larmat, och fick det ostridigt felaktiga svaret att så var fallet.
Varken genom A.N:s nämnda yttrande eller annars har kommunen åtagit sig något egentligt förvaringsansvar gentemot musikbandet eller dess medlemmar för kvarlämnad materiel. Huvudfrågan i målet gäller i stället, om kommunen likväl, genom den felaktiga uppgiften om förvaringslokalens utrustning, har kommit att bli skadeståndsansvarig med anledning av den stöld som sedermera inträffade. Denna fråga får bedömas med ledning bl a av karaktären hos det föreliggande avtalsförhållandet.
Upplåtelsen har beviljats utan vederlag. Den har å andra sidan utgjort ett naturligt led i kommunens strävan att tillgodose behovet av lokaler för socialt gynnsam ungdomsverksamhet och har inte benefik karaktär i vanlig mening.
A.N:s uppgift om larmanordningen kan visserligen inte uppfattas som någon sådan garantiutfästelse som ådrar kommunen ett ansvar oberoende av försummelse och inte heller jämställas med en sådan utfästelse. Emellertid får det sättas tilltro till J.W:s uppgift att upplysningen om larmningen var av avgörande betydelse för hans åtgärd att lämna kvar utrustningen i fotolaboratoriet. Detta måste A.N. ha varit medveten om. Under sådana förhållanden och med hänsyn till vad som nyss sades om lokalupplåtelsens karaktär av inslag i en reguljär kommunal verksamhet bör kommunen svara för skador på kvarlämnad egendom, som följt av att larm saknades, försåvitt den felaktiga upplysningen lämnats uppsåtligen eller berott på försummelse.
Det är inte visat att A.N. var medveten om att fotolaboratoriet saknade stöldlarm. Emellertid har det ålegat kommunen att se till att de befattningshavare, som hade att på dess vägnar sköta lokalupplåtelserna, var tillräckligt väl instruerade för att kunna ge korrekta svar på frågor om larmanordningarna vid skolan. Att J.W. fått en felaktig uppgift i detta hänseende av A.N. måste därför läggas kommunen till last som en försummelse.
Frånvaron av stöldlarm, knutet till fotolaboratoriet, har på så avgörande sätt underlättat stölden i fråga att den därigenom uppkomna skadan måste betraktas som en följd av att lokalens utrustning avvek från vad A.N. hade uppgett.
På grund av det anförda är kommunen skyldig att ersätta J.W. den genom stölden uppkomna skadan. Angående storleken av denna föreligger inte tvist mellan parterna.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut förpliktar HD Upplands Bro kommun att till J.W. utge 2 500 kr.