NJA 1988 s. 271

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Åhslund och rådmannen Sjögren) anförde i dom d 21 febr 1986:

Domskäl. J.J. har som stöd för sin talan anfört i huvudsak följande: L.R. är ensam vållande till trafikolyckan. Han har ej lämnat företräde för J.J. som kom från höger och som dessutom körde på grönt ljus, vilket innebär att L.R. svängt på rött ljus. - När J.J. fick grönt ljus kunde han inte starta direkt eftersom det fanns fotgängare på övergångsstället. Det dröjde därför några sekunder innan han kunde köra. När han först såg L.R:s bil var den "rakt framför honom" och hade ej börjat svänga. När han startat och kört drygt en billängd såg han plötsligt L.R:s bil framför sig. Han bromsade men kunde inte undvika att kollidera med den andra bilen.

L.R. har som stöd för sin talan anfört i huvudsak följande: J.J. är ensam vållande till olyckan. Han har åtminstone "ej sett sig för". L.R. har följt "gängse körsätt" och har i övrigt ej gjort sig skyldig till oaktsamhet i sitt körsätt. – L.R. körde när han fick grönt ljus. Han visste att ljusregleringen var sådan att ingen kunde komma från det andra hållet. Det var dåligt väglag och L.R. körde därför försiktigt och långsamt. Han hann nästan fram med nosen till infarten till Valhallagatan innan kollisionen inträffade. När han satte igång såg han att det stod bilar i den mötande körbanan. När han passerade korsningen såg han att J.J:s bil stod i den högra av de norrgående filerna. Sedan märkte han inte något av någon annan bil innan kollisionen inträffade. Genom denna kanade L.R:s bil upp på refugen som ligger i Valhallagatans infart.

J.J. och L.R. har hörts under sanningsförsäkran och vittnesförhör har hållits med K.K. som var passagerare i J.J:s bil.

TR:ns bedömning:

Parterna är ense om trafikförhållandena på platsen.

L.R. har påbörjat vänstersvängen i korsningen så snart han fått grönt ljus. Den på Skånegatan norrut körande trafiken har då haft rött ljus. L.R. har enligt egen uppgift haft vetskap om ljusförhållandena i korsningen, innebärande att under normala väderleksförhållanden ett vänstersvängande fordon har kort tid på sig att helt kunna fullfölja en vänstersväng under den tid som grönt ljus för fordonet föreligger. I förevarande fall har sikten varit dålig på grund av snöfall och väglaget har varit mycket halt, i följd varav L.R. varit tvungen att framföra taxibilen med mycket låg hastighet. L.R. måste härvid ha insett att trafikljuset för den norrgående trafiken på Skånegatan skulle slå om till grönt sken under den tid L.R. fullföljde vänstersvängen. Det har under sådana omständigheter ålegat L.R. - med hänsyn till högerregeln - att iakttaga särskild försiktighet, då han korsade körbanan för den på Skånegatan norrut körande trafiken. Kollisionen har inträffat innan L.R. hunnit fullborda vänstersvängen. L.R. har sålunda ej kunnat lämna företräde för den på Skånegatan norrut körande trafiken, i detta fall J.J:s fordon. L.R. har härigenom varit vållande till olyckan.

Varken L.R. eller J.J. har i samband med kollisionen sett den andres fordon förrän just före olyckan. L.R. har i målet gjort gällande att han färdats enligt "gängse körsätt", dvs fullföljt påbörjad vänstersväng. J.J. har med hänsyn till omständigheterna i övrigt haft att iakttaga den varsamhet och uppmärksamhet som fordrades för att fara för trafikolycka ej skulle uppkomma. - TR:n finner vid övervägande av vad sålunda upptagits samt i övrigt förekommit att J.J. - oaktat grönt ljus och högerregel för L.R. - får anses ha gjort sig skyldig till oaktsamhet genom att brista i uppmärksamhet med påföljd att han kört på L.R:s fordon på sätt som skett.

Vid avvägning av vållandegraden skall käromålet bifallas på så sätt att L.R. skall till J.J. utge ett till två tredjedelar jämkat skadestånd.

Domslut

Domslut. TR:n bifaller på så sätt käromålet att TR:n fastställer skyldighet för L.R. att till J.J. utge två tredjedelar av yrkad trafikskadeersättning.

Tingsfiskalen Zelano var skiljaktig och anförde: Parterna är ense om trafikförhållandena på platsen.

L.R:s bil träffades på högra bakpartiet. J.J. stod i den högra filen och L.R. körde relativt sakta, vilket framgår av L.R:s och K.K:s uppgifter, samt skedde sammanstötningen när J.J. kört mellan en och två billängder, vilket framgår av hans egna uppgifter. Detta sammantaget innebär att L.R. måste ha påbörjat svängen och kommit in på den norrgående körbanan när J.J. startade. Vid sådant förhållande har det ålegat J.J. att släppa förbi L.R. trots att J.J. fått grönt ljus. Att kräva att L.R. skulle tillämpa högerregeln och släppa fram J.J. är inte rimligt eftersom L.R. då skulle vara tvungen att stanna inne på den norrgående tvåfiliga körbanan och därigenom bli ett farligt hinder för trafiken i den vänstra norrgående filen. L.R. har således inte gjort något som gör att han varit vållande till kollisionen.

Däremot framgår det av J.J:s uppgifter att han först efter det att han startat upptäckt att L.R. svängt ut framför honom. Detta innebär att J.J. brustit i uppmärksamhet och därför inte kunnat undvika att köra på L.R:s bil. Härigenom finner jag att J.J. ensam varit vållande till kollisionen.

Käromålet skall således ogillas.

Domskäl

Domskäl. J.J. har till ytterligare utveckling av sin talan i HovR:n anfört: Han kände väl till den aktuella korsningen och visste alltså att norrifrån kommande trafikanter som skall svänga till vänster har grönt ljus när de söderifrån kommande har rött ljus. När J.J. stannade i höger norrgående fil som första bil såg han L.R:s fordon och han förstod att fordonet skulle svänga till vänster eftersom det befann sig i filen avsedd för vänstersvängande trafik. När J.J. fick grönt ljus fanns det fortfarande några fotgängare på övergångsstället. J.J. såg L.R:s fordon hela tiden och räknade med att L.R. skulle stanna för att låta J.J. passera. När taxibilen plötsligt svängde framför J.J. bromsade han men hann inte stanna sin bil. I och med att J.J. hade grönt ljus och kom från höger hade han företrädesrätt. L.R. hade i och för sig startat på grönt ljus men när han svängde hade detta slagit om till rött. L.R. är därför ensam vållande till olyckan. Om även J.J. skall anses vållande är hans vållande av så ringa omfattning att det inte skall föranleda någon jämkning av skadeståndet.

L.R. har till ytterligare utveckling av sin talan i HovR:n anfört: I korsningen förekommer separatreglering av trafikljusen. Detta innebär att vänstersvängande trafik inte blandas, med övrig trafik. När grön pil visas för vänstersvängande på Skånegatan har all mötande trafik rött ljus. Regleringen är så gjord att den vänstersvängande trafiken skall köra igenom korsningen och inte stanna i dess mitt, eftersom detta skulle skapa kaos. Vid normalt väglag hinner två - tre fordon fullfölja vänstersväng i korsningen under den tid den gröna pilen lyser. L.R. stod främst vid trafikljusen och skulle under normala förhållanden haft god tid på sig att hinna över. På grund av det utomordentligt dåliga väglaget hann han emellertid inte helt igenom korsningen innan den norrgående trafiken fick grönt ljus. J.J. hade i detta läge, även om han fick grönt ljus, inte rätt att köra förrän L.R. hunnit undan. J.J. som körde på L.R:s fordon i korsningen, är därför ensam vållande till sammanstötningen.

I HovR:n har förnyade förhör hållits med J.J. L.R. och K.K. De har berättat i huvudsak följande.

J.J: Han hade kört denna väg ganska ofta innan olyckan inträffade och han visste att trafiksignalerna fungerar så att när norrifrån kommande trafikanter som skall svänga till vänster har grönt ljus så har den norrgående trafiken rött ljus. Vid tillfället körde han en bil med tillkopplad tom släpkärra. Bilen och kärran var försedda med dubbdäck. Han stannade för rött ljus främst i - sannolikt - högerfilen. Han lade märke till att en gul bil stod i motsatt färdriktning som första bil i den fil som är avsedd för vänstersvängande trafik. J.J. kunde inte börja köra omedelbart när han fick grönt ljus, eftersom det då fortfarande fanns några fotgängare på övergångsstället. Den gula bilen, förd av L.R. hade när Jonni J. fick grönt ljus möjligen startat från stillastående men den hade inte hunnit så långt ut i korsningen att den börjat svänga. J.J. vet ej om den var i långsam rörelse eller om den stod stilla. J.J. som såg den gula bilen hela tiden, räknade med att kunna köra före denna och startade därför. När han var mitt på övergångsstället svängde L.R. plötsligt in framför honom. Bilarna var då 5-6 m från varandra. J.J. som körde 10-20 km/tim, kunde på grund av det dåliga väglaget inte stanna sitt fordon utan körde på L.R:s bil i dess högra bakdörr och bakskärm. Kollisionen inträffade när J.J. kört minst två billängder, dvs 10-15 m.

L.R: Han har haft körkort i 30 år och varit taxichaufför i 10 år. Den bil han körde den aktuella dagen var försedd med bra dubbdäck. Han stannade som främsta bil för rött ljus. När det slog om till grönt startade han genast men eftersom det var mycket dåligt väglag slirade bilen lite vid starten. Han körde sedan lugnt och försiktigt. Innan han påbörjade den egentliga svängen till vänster fick han köra kanske 20 m rakt fram. Han stannade inte vid något tillfälle i korsningen utan bilen var hela tiden i rörelse. Eftersom han låg i filen för enbart vänstersvängande trafik hade han inte körriktningsvisaren påslagen. När han svängt och kört ytterligare ett tiotal meter samt hunnit nästan över korsningen blev hans bil påkörd i höger bakvagn av J.J:s bil. Taxibilen gled till vänster av kraften och stötte emot en trafikdelare. Påkörningen skedde i den norrgående trafikens högra fil. Han såg när han väntade på grönt ljus och när han körde ut i korsningen att det stod bilar i båda filerna i motsatt färdriktning men ingen av dessa fördes ut i korsningen. Om någon av dessa hade börjat köra innan L.R. ännu hunnit in på den norrgående körbanan skulle han ha stannat för att släppa fram den. Har man vid vänstersvängen hunnit in på den norrgående körbanan kan man däremot inte stanna, eftersom man då blockerar trafiken. Vid flera tillfällen har han, när han färdats Skånegatan norrut, fått stanna sin bil för att släppa fram vänstersvängande fordon som inte hunnit över korsningen innan den norrgående trafiken fått grönt ljus. Han vet att det är grönt ljus väldigt kort stund för den trafik som skall svänga till vänster in på Valhallagatan.

K.K: Vid tiden för olyckan hade han inte något körkort. Han var passagerare i J.J:s bil och satt till höger i framsätet. Han var "inte helt med" i J.J:s körning. – J.J:s bil stod främst vid trafikljusen i höger fil. När de väntade på att ljusen skulle slå om till grönt anmärkte han att det där var en bra raksträcka att "dra" på under sommartid. J.J. höll med honom. K.K. lade inte märke till taxibilen medan de stod stilla. Just när det slog om till grönt startade J.J. sin bil. Fotgängarna hade då precis hunnit över övergångsstället. När taxibilen var mitt framför J.J:s bil på ett avstånd av 1 1/2-2 m fick K.K. syn på den. Kollisionen inträffade när J.J. hade kört kanske 3-4 sekunder och hunnit ca 25 m. J.J. hann inte få upp sin bil i någon nämnvärd hastighet före kollisionen.

Av utredningen i målet framgår att trafiksignalerna i korsningen vid det aktuella tillfället visat grönt ljus - grön pil - för bilar i L.R:s färdriktning under drygt 21 sekunder - varav det de sista 4 sekunderna varit grön-gult sken - innan fordon i J.J:s färdriktning fått röd-gult sken, vilket efter ytterligare knappt 2 sekunder slagit om till grönt. Från det att L.R. fått grönt ljus tills J.J. fått grönt ljus har det alltså gått ca 23 sekunder.

J.J. har som grund för att L.R. skall anses ha vållat sammanstötningen angett att L.R. korsat J.J:s körbana utan att iaktta den väjningsplikt som han haft gentemot J..J. som från höger färdats in i korsningen på grönt ljus. HovR:n gör i den delen följande bedömning.

Påståendena från såväl L.R. som J.J. att de startat på grönt ljus har inte ifrågasatts av motparten. Utredningen visar vidare att sammanstötningen inträffat ca 25 sekunder efter det att L.

R. startat från stillastående och kört 25-30 m. Anmärkas bör också att förhållandena på platsen är sådana att norrifrån kommande bilar på Skånegatan som avser att svänga in på Valhallagatan inte hindrar övrig trafik om de efter trafikljusen, men innan de korsar Skånegatans östra väghalva, stannar och släpper fram den trafik på Skånegatan som kommer från söder. Den får nämligen inte här svänga till vänster.

En vägkorsning utgör i sig ett faromoment i trafiken och ställer särskilda krav på trafikanter som passerar korsningen i fråga om uppmärksamhet och försiktighet (jfr 36 § vägtrafikkungörelsen). Härav följer att även om den som kör på grönt ljus i en korsning normalt inte skall behöva räkna med någon korsande trafik så medför inte en trafikreglering genom ljussignaler att det normala försiktighetskravet kan åsidosättas.

I det aktuella fallet har L.R. kört in i korsningen på grönt ljus. Vad nyss sagts innebär att det ålegat L.R. att innan han företog själva vänstersvängen förvissa sig om att han kunde korsa Skånegatans båda östra körfält utan hinder av övrig trafik. Om det med hänsyn till väglaget eller av andra skäl funnits anledning för L.R. att tro att han inte skulle hinna fullfölja svängen på grund av trafik på den korsande vägbanan har det ålegat honom att stanna och släppa fram den trafiken.

Enligt L.R:s egna uppgifter har han först kört ca 20 m rakt fram och därefter - utan uppehåll - kört ytterligare ca 10 m innan kollisionen inträffat. När själva svängen påbörjades skulle J.J. - enligt L.R. - ännu inte ha startat. Enligt J.J:s uppgifter har L.R. när J.J. fått grönt ljus, möjligen startat från stillastående men inte hunnit så långt in i korsningen att han börjat svänga. K.K. som sett L.R:s bil först omedelbart före sammanstötningen har inte kunnat uttala sig om L.R:s körning. Av nämnda berättelser kan således ingen säker slutsats dras om L.R:s körsätt.

Av utredningen i övrigt i målet framgår beträffande ljussignalernas längd och den av L.R. körda sträckan fram till kollisionsplatsen att L.R. måste ha hållit en extremt låg hastighet - ca 1 m/sek - ett förhållande som synes anmärkningsvärt mot bakgrund av att han - visserligen felaktigt - haft uppfattningen att han med hänsyn till trafiksignalerna haft mycket snäv marginal att hinna över Skånegatans östra väghalva innan trafiken där fick grönt ljus. Den sträcka L.R. kört sedan han kommit in på nämnda körfält och således börjat svänga, jämförd med den sträcka J.J. kört från stillastående fram till kollisionsplatsen och det förhållandet att L.R:s bil varit i rörelse när svängen inletts medan J.J. startat från stillastående, visar enligt HovR:n att L.R. måste ha fört sin bil in på Skånegatans östra väghalva först efter det att J.J. startat vid grönt ljus. Med hänsyn till vad som framkommit om L.R:s låga hastighet i korsningen måste den slutsatsen dras att han kunnat stanna och släppa fram trafiken från höger på Skånegatan innan han korsade dess östra väghalva. Genom sin underlåtenhet i detta hänseende och mot bakgrund av vad som ålegat honom enligt vad som tidigare anförts, har L.R. enligt HovR:ns mening vållat sammanstötningen.

L.R. har vid denna bedömning hävdat att skadeståndet skall jämkas eftersom J.J. brustit i uppmärksamheten och därför varit medvållande. J.J. har bestritt jämkning.

Av utredningen framgår att J.J. startat omedelbart eller möjligen ett par sekunder efter det att han fått grönt ljus och att han, som startat från stillastående, haft låg hastighet när sammanstötningen inträffade. J.J. har gjort gällande att han sett L.R:s bil hela tiden och att han fått uppfattningen att L.R. skulle invänta trafiken på Skånegatan söderifrån innan han svängde. Som förklaring till denna uppfattning har J.J. sagt att L.R. körde långsamt in i korsningen och ännu inte hade påbörjat själva vänstersvängen när J.J. startade. J.J. har vidare uppgett att L.R. plötsligt och bara några meter från J.J:s bil svängde över gatan rakt framför J.J. och att han då på grund av det dåliga väglaget inte hade någon möjlighet att undvika en kollision.

Som tidigare anförts måste L.R. ha kört in på Skånegatans östra väghalva efter det att J.J. börjat köra. Detta förhållande i förening med vad som framkommit om L.R:s låga hastighet stöder J.J:s uppgift om att han haft anledning att räkna med att L.R. skulle släppa fram trafiken på J.J:s väghalva. Det kan vid sådant förhållande inte läggas J.J. till last att han startat sin bil när trafikljusen visade grönt för honom. Utredningen kan vidare inte anses visa att han senare haft möjlighet att undvika en kollision. HovR:n finner därför att något medvållande från J.J:s sida inte föreligger. Hans talan skall på grund av det anförda bifallas helt.

Domslut

Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom endast på så sätt att HovR:n fastställer att L.R. skall till J.J. utge full trafikskadeersättning.

Referenten, hovrättsrådet Persson, med vilken adj led C. instämde, var skiljaktig och anförde: Av utredningen i målet framgår att trafiksignalerna i korsningen vid det aktuella tillfället visat grönt ljus - grön pil - för bilar i L.R:s färdriktning under drygt 21 sekunder - varav det de sista 4 sekunderna varit grön-gult sken - innan fordon i J.J:s färdriktning fått röd-gult sken, vilket efter ytterligare knappt 2 sekunder slagit om till grönt. Från det att L.R. fått grönt ljus tills J.J. fått grönt ljus har det alltså gått ca 23 sekunder.

I målet är ostridigt att envar av L.R. och J.J. stannat och stått stilla som främsta bil vid rött ljus – L.R. i en fil avsedd enbart för vänstersvängande - och att båda börjat köra på grönt ljus. Det är vidare ostridigt att kollisionen inträffade när L.R:s bil hade hunnit så långt att bilens bakre del befann sig i den högra norrgående körfilen på Skånegatan samt att den påkörts i höger sida på bakdörren och på den bakre skärmen.

L.R. som framfört sin bil med låg hastighet, har alltså hunnit över nästan hela korsningen när han blir påkörd. J.J. har enligt egen utsago kört endast 10-15 m före kollisionen. L.R:s uppgift att J.J. ej startat sin bil innan L.R. kommit in på den norrgående körbanan får därför godtas. På grund härav och då L.R. som startat som första bil när ljuset visat grönt sken för vänstersvängande, får anses ha haft fog för antagande att han skulle kunna fullfölja vänstersvängen innan den norrgående trafiken fått grönt ljus och hunnit in i korsningen, kan det ej läggas L.R. till last som oaktsamhet att han kört in på den norrgående körbanan i avsikt att fullfölja vänstersvängen. Väl inne på denna körbana kan han inte anses ha haft skyldighet att lämna företräde åt högerifrån kommande trafik eftersom han, om han stannade sitt fordon, skulle utgöra ett trafikfarligt hinder för den norrgående trafiken.

Jag finner på grund av vad sålunda anförts att L.R. ej är vållande till trafikolyckan. J.J:s i målet förda talan skall därför ogillas.

Med ändring av TR:ns dom fastställer jag att L.R. inte är skyldig att utge någon trafikskadeersättning till J.J.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Domskäl

Domskäl. Av 7 § vägtrafikkungörelsen (1972:603) framgår att vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal samt att, om anvisningen innebär avvikelse från trafikregel, anvisningen gäller framför regeln. Trafikreglering genom trafiksignaler innebär emellertid inte att övriga trafikregler kan åsidosättas.

I en korsning där trafiken regleras genom trafiksignaler får förutsättas att trafiksignalerna samordnats så att fordon, som förs in i korsningen på grönt sken, normalt hinner passera denna innan någon annan trafikriktning öppnas för trafik. Till följd av trafikstockning eller annat hinder kan emellertid en förare tvingas stanna i korsningen eller hålla så låg hastighet att han inte hinner lämna korsningen, innan den signal som reglerar hans färd slagit om till rött sken. Även utan särskilt stadgande härom bör föraren härvid ha rätt att fortsätta ut ur korsningen. I en sådan situation får han dock ej hindra trafik i den öppna trafikriktningen eller underlåta att, om så är möjligt, iaktta reglerna om väjningsplikt.

Såsom HovR:n funnit får det anses utrett att L.R. med mycket låg hastighet förde sin bil in på Skånegatans östra väghalva först efter det att J.J. startat vid grönt ljus. Vidare framgår att L.R. innan han korsade den östra väghalvan, hade kunnat stanna och släppa fram den från höger annalkande trafiken på Skånegatan. Genom sin underlåtenhet att lämna J.J:s bil företräde har Leif R. oaktat att han påbörjade sin sväng medan han hade grönt ljus, vållat sammanstötningen och blivit skyldig att utge skadestånd till J.J.

L.R. har som grund för jämkning av skadeståndet åberopat att J.J. brustit i uppmärksamhet och därigenom varit medvållande till sammanstötningen. Som HovR:n har konstaterat kan något medvållande från J.J:s sida i angivna hänseende inte anses styrkt i målet.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

JustR:n Bengtsson och Nyström var skiljaktiga och anförde: Av skäl som majoriteten anfört får L.R. anses ha vållat sammanstötningen.

J.J. har konstaterat att L.R:s bil, som enligt trafikregleringen skulle färdas genom korsningen före hans egen bil, alltjämt fanns kvar i korsningen när J.J. fick grönt ljus - ett förhållande som L.R. inte utan vidare kunnat iaktta. J.J. hade därför bort förvissa sig om att L.R. inte avsåg att fullfölja sin vänstersväng över Skånegatan. När J.J. likväl efter närmare 15 meters körning sammanstötte med bakre delen av L.R:s bil, som med mycket låg fart svängde framför J.J. måste detta till stor del ha berott på att J.J. brustit i tillbörlig uppmärksamhet eller hänsyn i korsningen. Vi anser därför J.J. vara vållande till sammanstötningen i samma grad som L.R. L.R. är därför skyldig att till J.J. utge hälften av yrkad trafikskadeersättning.