NJA 1988 s. 408

Enligt villkoren för en hemförsäkring utgår ej ersättning vid stöld från bil för stöldbegärlig egendom som "lämnats kvar" i bilen. Fråga om innebörden av detta uttryck.

TR:n

En för M.E. gällande villahemförsäkring hos Försäkringsbolaget Allmänna Brand, ömsesidigt av 1842, numera med firma WASA GÖTA SAKFÖRSÄKRING, ÖMSESIDIGT, innehåller bl a följande villkor:

C.1.8 Stöld ur tält, bil, båt, husvagn, annat släpfordon (Se även moment C.1.11 och moment H.6)

För egendom som Du medför utanför den bostad som anges i försäkringsbrevet och som du därvid förvarar i tält, bil, båt, husvagn eller annat släpfordon, kan Du tå ersättning vid stöld och skadegörelse om gärningsmannen brutit sig in med våld.

Egendomen anses inte vara medförd om Du före avresan från bostaden eller vid återkomsten dit lämnar den kvar i något av de angivna utrymmena för längre tid än som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning.

Egendomen anses inte heller vara med förd om den vid fortsättning av resa lämnats kvar vid flygplats, järnvägsstation eller båthamn.

C.1.81 Undantag

Du får inte ersättning för mynt, sedlar, värdehandlingar, frimärken eller stöldbegärlig egendom som Du lämnat kvar eller glömt i tältet, bilen, båten, husvagnen eller i släpfordonet.

Moment C.1.11 ger vissa möjligheter att få ersättning vid stöld av egendom som medförts utanför bostaden även utan samband med inbrott. Dessa regler är dock inte tillämpliga på stöldbegärlig egendom.

Moment H.6, som har rubriken Resgodsskydd, ger viss ytterligare rätt till ersättning vid stöld eller skada på resgods under resa utanför hemorten. För att inte ersättningen skall sättas ned eller utebli måste dock vissa i moment H.6.12 föreskrivna aktsamhetskrav ha uppfyllts.

M.E. väckte vid Jönköpings TR talan mot försäkringsbolaget med yrkande att bolaget skulle förpliktas att till honom utge 11 100 kr jämte ränta.

Försäkringsbolaget bestred käromålet men vitsordade det yrkade beloppet som i och för sig skäligt.

Till utveckling av sin talan anförde M.E: Den 1 sept 1982 färdades M.E. och några kamrater till honom i M.E:s bil från en orkesterrepetition i Stockholm till M.E:s bostad i Hägersten. Med i bilen transporterades viss musikutrustning tillhörig såväl M.E. som en av kamraterna. På Surbrunnsgatan i Stockholm stannade de för att lasta ur kamratens utrustning. M.E. hjälpte till att bära en del av kamratens utrustning. M.E. lämnade därvid kvar sin egen utrustning i bilen. Under tiden de lämnade bilen låstes denna. De var borta från bilen 15-20 minuter. De lämnade inte bilen längre än som var oundgängligen nödvändigt för att lasta ur kamratens utrustning. Det hade varit omöjligt för M.E. att ta med sin egen utrustning i samband med att de bar upp kamratens utrustning till dennes bostad. Medan arbetet med att bära upp kamratens utrustning pågick blev bilen utsatt för inbrott, varvid M.E:s musikutrustning stals. Inbrottet var professionellt utfört och hade sannolikt utförts på någon minut. Stöldanmälan gjordes omedelbart efter det att inbrottet upptäckts. Grunden för yrkandet är att den stulna egendomen, som i och för sig skall bedömas som stöldbegärlig, måste anses medförd i den mening som anges i försäkringsvillkoren avsnitt C.1.8, varför försäkringsersättning skall utgå.

Försäkringsbolaget vitsordade att M.E. haft giltig försäkring och vad han anfört om händelseförloppet. Grunden för bolagets bestridande var att musikutrustningen var stöldbegärlig egendom och att sådan enligt C.1.81 inte ersätts om den lämnats kvar i bilen, vilket den gjort i detta fall.

Innan talan väckts hade ersättningsfrågan behandlats av Allmänna reklamationsnämnden och Skadeförsäkringens villkorsnämnd.

Allmänna reklamationsnämnden anförde i beslut d 27 maj 1983: Den fråga som uppkommer i förevarande ärende är vilken innebörd som skall tilläggas uttrycket "lämna kvar" när fråga är om stöldbegärlig egendom. Nämnden finner här att ledning måste hämtas från regleringen avseende annan egendom än stöldbegärlig, eftersom identiskt samma uttryck där kommer till användning och indirekt får sin tolkning i samband med fastställandet av begreppet medförd. Det framgår då att egendom som förvaras i bilen under den tid som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning inte anses kvarlämnad utan "medförd" i villkorens mening. Denna innebörd hos uttrycket bör till undvikande av missförstånd gälla genomgående så snart det kommer till användning i villkoren. Detta är också naturligt, eftersom det av praktiska skäl, vare sig det är fråga om stöldbegärlig eller annan egendom, ofta är omöjligt att undvika att försäkringstagaren och egendomen under en kortare tid får skiljas åt, under den tid in- eller urlastning och ibland upprepade förflyttningar mellan bil och bostad pågår.

In- och urlastning kan förekomma av såväl försäkringstagarens egendom som av annan egendom som transporteras med bilen. Förklarligt nog görs inte heller i villkoren någon begränsning till att det skall vara just försäkringstagarens egendom som är föremål för lastning. Avsikten får ju förutsättas vara att försäkringsskydd kontinuerligt ska föreligga så länge bilfärden och därmed sammanhängande normala bestyr fortgår och inte avbryts av andra längre uppehåll än som exempelvis erfordras för in- eller urlastning.

Såvitt framgår av utredningen har M.E. inte varit borta från bilen under längre tid än som åtgått för att bära upp den tunga och skrymmande utrustningen till den aktuella lägenheten, belägen på förhållandevis långt avstånd från husets entré. Vid sådant förhållande har den stulna egendomen inte lämnats kvar i bilen i den mening som avses i villkorens undantag C. 1.81, utan omfattas denna såsom medförd egendom av stöldskyddet enligt försäkringen.

Två av nämndens sju ledamöter reserverade sig och anförde: Genom att avlägsna sig från bilen på sätt som skett får M.E. anses ha lämnat kvar den tillgripna egendomen i bilen i den mening, som avses i villkorens undantag C.1.81. Bolaget är därför berättigat att avböja skadan.

Skadeförsäkringens villkorsnämnd anförde i utlåtande d 30 sept 1983: Vid tillämpningen i detta fall av försäkringsvillkoren beträffande stöld ur bil är det en avgörande fråga om den stöldbegärliga egendomen har "lämnats kvar" i den mening som avses i undantagsvillkoret C.1.81. Enligt nämndens mening kan man vid bestämmande av detta uttrycks innebörd inte söka ledning i vad som sägs i villkorspunkten C.1.8 beträffande situationen då egendom lämnas kvar under viss kortare tid i samband med in- eller urlastning. Vid tillämpningen av undantagsvillkoret C.1.81 måste det i stället med ledning av omständigheterna i det enskilda fallet självständigt bedömas om den försäkrade kan anses ha lämnat kvar egendomen i fråga.

Av redogörelsen framgår att försäkringstagaren parkerade bilen på gatan, varefter han lämnade den och den stöldbegärliga egendomen under omkring en halvtimme i samband med att han bar annan utrustning till en kamrats lägenhet. Enligt nämndens mening får försäkringstagaren under dessa omständigheter i försäkringsvillkorens mening anses ha lämnat kvar den stöldbegärliga egendomen i bilen. Bolaget är alltså berättigat att avböja ersättningsanspråket med åberopande av undantagsvillkoret C.1.81.

Domskäl

TR:n (rådmännen Thorelli och Polland samt t f rådmannen Ruhe) anförde i dom d 12 nov 1984:

Domskäl. Det är ostridigt att i målet är fråga om stöldbegärlig egendom. Vidare råder det inte tvist om händelseförloppet. Enligt försäkringsvillkoren C.1.8 ersätts medförd egendom vid stöld ur en låst bil. Undantag gäller t ex om egendomen lämnas kvar före avresan från bostaden eller vid återkomsten för längre tid än vad som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning. För stöldbegärlig egendom som stjäls ur en låst bil gäller enligt C.1.81 undantag från försäkringsskyddet om egendomen lämnats kvar. M.E.har hävdat att uttrycket "lämnat kvar" i C.1.81 skall ges samma betydelse som i C.1.8 2 st. Allmänna Brand har å sin sida hävdat att uttrycken skall tolkas helt oberoende av varandra.

I C.1.8 2 st anges "lämnat kvar" med den ytterligare bestämningen "för längre tid än som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning" medan någon sådan bestämning inte anges i C.1.81. Härav följer att det inte finns anledning att ge uttrycket "lämna kvar" samma innebörd i de båda bestämmelserna. Enligt TR:ns mening bör uttrycket "lämna kvar" i första hand tolkas enligt vanligt språkbruk och måste därvid ges den innebörden att egendom anses kvarlämnad så snart man avlägsnat sig så långt och under så lång tid att man inte längre har omedelbar uppsikt över egendomen. Omständigheterna är sådana att M.E. får anses ha lämnat kvar egendomen i bilen. Det förhållandet att M.E. ej kunde ta med sig all utrustning kan inte föranleda annan bedömning. Vid angiven tolkning av försäkringsvillkoren kan yrkad ersättning ej utgå. Käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Göta HovR

M.E. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till käromålet.

Försäkringsbolaget bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Åhlén, hovrättsråden Sjögreen och Rehnberg samt adj led Symreng, referent) fastställde i dom d 26 nov 1985 TR:ns dom.

M.E. (ombud advokaten G.B.) sökte revision och yrkade bifall till käromålet.

Försäkringsbolaget (ombud jur kand B.W.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Svennsson, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. Av utredningen i målet framgår att de i TR:ns dom angivna försäkringsvillkoren gällde för resa inom hemorten. För resa utanför hemorten gällde rörande rätt till ersättning för stöldskador inte undantaget C.1.81 i nämnda villkor, men vissa aktsamhetskrav var uppställda för försäkringstagaren. I målet är emellertid inte fråga om någon resa utanför M.E:s hemort, vilket parterna, av sin talan att döma, är överens om.

Lika med domstolarna finner HD att tolkningen av innebörden av uttrycket "lämnat kvar" i försäkringsvillkoren under C.1.81 i första hand får ske med utgångspunkt i vanligt språkbruk. En sådan tolkning enligt ordalydelsen ger det resultat TR:n angett i sina domskäl, dvs av avgörande vikt är om omedelbar uppsikt över den försäkrade egendomen förelegat eller inte. Det får anses utrett att Mats E miste den omedelbara uppsikten över egendomen i sin bil, när han var borta från fordonet 15-20 minuter, och egendomen var alltså under denna tid kvarlämnad i bilen i den mening som följer av undantagsbestämmelsen i C.1.81.

HovR:ns dom skall således stå fast.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD (JustR:n Knutsson, Persson, Gregow, Sterzel och Munck, referent) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Villkoren för den till förmån för M.E. gällande försäkringen, som är en villahemförsäkring av standard typ, upptar under punkt C.1.8 den bestämmelsen att ersättning vid stöld och skadegörelse kan utgå för egendom som försäkringstagaren medför utanför bostaden och som han därvid förvarar i tält, bil, båt, husvagn eller annat släpfordon, om gärningsmannen brutit sig in med våld. Egendomen anses inte vara medförd, om försäkringstagaren före avresan från bostaden eller vid återkomsten dit lämnar kvar den i något av de angivna utrymmena för längre tid än som normalt åtgår för omedelbar in- eller urlastning. I en undantagsbestämmelse, C.1.81 föreskrivs att ersättning inte utgår för mynt, sedlar, värdehandlingar, frimärken eller stöldbegärlig egendom som försäkrings tagaren lämnat kvar eller glömt i tältet, bilen, båten, husvagnen eller släpfordonet. För fall av resa utanför hemorten finns vissa ytterligare bestämmelser om rätt till ersättning (H.6.1 och H.6.12).

I målet är ostridigt att en M.E. tillhörig musikutrustning blev stulen vid ett inbrott i hans bil, som förövades i samband med att han under färd inom Stockholms kommun hade stannat utanför en kamrats bostad och varit borta från bilen under 15-20 minuter för att hjälpa kamraten att bära in dennes musikutrustning från bilen till bostaden. Ostridigt är vidare att M.E:s utrustning var att hänföra till stöldbegärlig egendom, och det har ej gjorts gällande annat än att färden skall anses företagen inom M.E:s hemort. Avgörande för frågan huruvida försäkringsersättning skall utgå är om M.E. skall anses ha lämnat kvar egendomen i bilen i den mening som avses i undantagsbestämmelsen C.1.81 i försäkringsvillkoren.

Försäkringsbolaget har gjort gällande att uttrycket "lämna kvar" i den berörda bestämmelsen har den innebörden att egendomen anses kvarlämnad, så snart försäkringstagaren avlägsnat sig så långt att han inte längre har omedelbar uppsikt över egendomen. Uttrycket kan emellertid i sitt sammanhang inte anses vara otvetydigt. En möjlig tolkning är sålunda att egendom som medförs i en bil ej skall anses ha lämnats kvar i försäkringsvillkorens mening, om försäkringstagaren under ett kortvarigt uppehåll lämnat bilen för något ändamål som haft ett naturligt samband med färden och därvid förlorat den omedelbara uppsikten över bilen och egendomen. Om uttrycket tilläggs den snävare innebörd som bolaget hävdat, skulle detta medföra en ingripande begränsning av försäkringsskyddet för åtskilliga ofta förekommande situationer; när det t ex som här gäller tyngre och skrymmande föremål saknar ju den som av ett eller annat skäl måste göra ett kort uppehåll i färden och lämna bilen utan tillsyn inte sällan praktisk möjlighet att ta med sig egendomen. Särskilt med hänsyn till att det här är fråga om en konsumentförsäkring måste det vid angivna förhållanden anses ha ålegat bolaget att, om dess avsikt varit att från försäkringsskyddet generellt undanta fall då stöldbegärlig egendom som medförs i bil lämnas utan omedelbar uppsikt, uttryckligen ange detta i försäkringsvillkoren.

Med hänsyn till det anförda bör undantagsbestämmelsen C.1.81 i försäkringsvillkoren inte anses vara tillämplig i förevarande fall. M.E. är följaktligen berättigad till försäkringsersättning. Om beloppets storlek råder ej tvist.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktar HD försäkringsbolaget att till M.E. utge 11 100 kr jämte ränta.