NJA 1988 s. 528

Domskäl

Skäl. A.A. har som grund för sin talan åberopat i huvudsak följande. Hon erhöll kännedom om den aktuella domen först i samband med boutredningen efter M.A. Hon har således inte ens haft vetskap om att ett skilsmässoförfarande pågått. Någon bodelning har inte heller ägt rum. I såväl privata som officiella sammanhang betraktades hon och M.A. alltid som makar. Om domen erkänns här i riket får det besvärliga konsekvenser för henne och hennes barn exempelvis vad gäller pensioner. Att igångsätta en process i Jugoslavien i syfte att få domen ogiltigförklarad skulle vara förenat med så stora kostnader att hon för närvarande inte kan bära dem.

A.A. har till stöd för sin talan åberopat omfattande skriftlig dokumentation, däribland ett intyg från advokaten D.O.P. Av intyget framgår att han inte träffade A.A. i samband med skilsmässoförfarandet och att han nu är av den uppfattningen att den fullmakt han då stödde sig på var förfalskad.

HovR:n gör följande bedömning.

Vid tiden för talans väckande i äktenskapsskillnadsmålet var både A.A. och M.A. medborgare i Jugoslavien. Det förelåg således skälig anledning att talan prövades i Jugoslavien. Då så är fallet skall domen i målet gälla även här i riket om det inte är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen.

Någon egentlig bristfällighet i den jugoslaviska domstolens handläggning av målet har inte visats. Mål som enbart angår äktenskapsskillnad anses inte heller här i riket vara av den arten att parternas personliga inställelse är nödvändig. Även i Sverige kan det därför vara möjligt att erhålla dom på äktenskapsskillnad genom förfalskning av makes namnteckning.

På grund av det anförda - och då förutsättningar för prövning av domens eventuella ogiltighet på grund av förfalskning inte föreligger i målet - kan det inte anses att en tillämpning av domen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen.

A.A:s yrkande skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar yrkandet utan bifall.

A.A. (ombud advokaten P.R.) anförde besvär och yrkade i första hand att HD måtte återförvisa målet till HovR:n för förnyad prövning och i andra hand att HD måtte bifalla hennes talan.

Dödsboet efter M.A. yttrade sig i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Jangvert, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. A.A. har i första hand gjort gällande, att det ej förelegat skälig anledning att talan om äktenskapsskillnad prövades i Jugoslavien, varför domen redan på denna grund skall förklaras vara icke gällande i Sverige. I andra hand har hon hävdat, att dom en är uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen.

A.A. har till stöd för sin talan ingivit och åberopat bl a följande handlingar.

I en d 25 febr 1987 dagtecknad "Försäkran" uttalar advokaten D.O.P. i Tuzla, Jugoslavien, bl a: Han företrädde A.A. i målet mellan M.A. kärande, och henne, svarande, angående äktenskapsskillnad. Fullmakten, vilken han erhöll med stämningen och som bemyndigade honom att medge ansökningen, hade utskrivits på motpartsombudets skrivmaskin. DO.P. begärde, att parterna personligen skulle kallas till förhandlingen. Det av A.A. undertecknade mottagningsbeviset rörande kallelsen var stämplat i Helsingborg d 10 juli 1976. Efter att ha sett A.A:s namnteckning i hennes pass och legitimation har DO.P. konstaterat, att denna ej överensstämmer med namn teckningarna på fullmakten och mottagningsbeviset. Domen delgavs ej med A.A. Hon hade ej besökt D.O.P. och ej undertecknat fullmakten i hans närvaro.

A.A. har till stöd för att hon ej vistats i riket d 10 juli 1976 åberopat sitt pass. Av utresestämpel i detta framgår, att hon lämnat Sverige (Helsingborg) d 5 juni 1976. Någon motsvarande stämpel för inresa till Sverige finns ej men däremot en stämpel för inresa till Danmark (Kastrup) d 6 sept samma år.

Enligt en av advokaten M.B. i Tuzla d 27 febr 1988 utfärdad handling hade D.O.P. dåmera avlidit. M.B. uttalar om äktenskapsskillnadsdomen att denna ej längre kan angripas med något rättsmedel inför domstolar i Jugoslavien.

Distriktsdomstolen i Tuzla har d 21 nov 1986 utfärdat ett intyg av innehåll att några handlingar rörande äktenskapsskillnadsmålet mellan M.och A.A. ej kunnat återfinnas i dess arkiv.

Av ett flertal andra handlingar som A.A. åberopat framgår att M.A. efter 1976 i olika sammanhang omtalat A.A. som sin hustru och att de av såväl myndigheter som enskilda personer uppfattats som äkta makar.

Från dödsboets sida har framhållits att enligt uppgift A.A. åberopat äktenskapsskillnadsdomen när hon ansökt om bidragsförskott hos försäkringskassan. Med anledning härav har dödsboet hemställt att yttrande inhämtas från kassan. A.A. har anfört i denna del: Hos försäkringskassan har man uppgivit att kassan från socialförvaltningen erhållit en d 17 nov 1976 daterad ansökan om utfyllnadsbidrag på underhållsbidrag från M.A, undertecknad av A.A. Till ansökan var fogad en svensk översättning av äktenskapsskillnadsdomen. I nov 1976 förstod A.A. praktiskt taget ingen svenska, och M.A. skötte all "pappersexercis". Hon minns inte hur ansökningen tillkom men tror att M.A. ordnat med alla handlingar och sedan låtit henne underteckna dem. Hon kände inte till att det bidrag hon erhöll - 156 kr i månaden - grundades på att hon var frånskild.

HD, som inte finner erforderligt att inhämta yttrande från försäkringskassan, gör följande bedömning.

Anledning saknas att, som A.A. yrkat, återförvisa målet till HovR:n.

Något hinder förelåg inte att ett mål om äktenskapsskillnad mellan M. och A.A. avgjordes av domstol i Jugoslavien. A.A:s talan kan alltså ej vinna bifall på hennes i första hand åberopade grund.

Vad sedan angår A.A:s påstående att äktenskapsskillnadsdomen på grund av omständigheterna vid dess tillkomst inte kan godkännas i Sverige, har hennes uppgifter om dessa omständigheter inte motsagts i målet utan vinner tvärtom stöd av åtskilliga åberopade handlingar, främst D.O.P:s försäkran. Någon ytterligare bevisning av betydelse i frågan synes inte kunna erhållas, särskilt med tanke på att D.O.P. avlidit och det upplysts att den jugoslaviska domstolen saknar handlingar i målet.

Av tillgänglig utredning får emellertid anses framgå att, till följd av att A.A:s namnteckning förfalskats, hon inte fått del av vare sig stämningen eller kallelsen till den jugoslaviska domstolen och D.O.P. saknat behörig fullmakt att föra hennes talan i skillnadsmålet. Hennes uppgift att hon först långt efter fullföljdstidens utgång fått kännedom om domen i målet är inte vederlagd.

Att tillämpa en utländsk dom på äktenskapsskillnad som tillkommit under nu angivna omständigheter får - även om ingen invändning kan riktas mot den lagstiftning som domstolsförfarandet och domen grundat sig på - anses uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket (jfr NJA 1956 s 337). Domen bör därför förklaras icke gällande i Sverige.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD, att distriktsdomstolens i Tuzla dom d 22 juli 1976 i mål mellan M.A. och A.A. angående äktenskapsskillnad m m ej skall gälla här i riket.