NJA 1988 s. 94
B häftar i skuld till G men innehar en kvittningsgill motfordran. Sedan G försatts i konkurs, erlägger B utan förbehåll betalning för skulden till konkursboet. Fråga om B kan på yrkande som därefter framställs medges kvittning i konkursen.
HovR:n
B.G. försattes d 25 mars 1986 i konkurs vid Göteborgs TR. Konkursen handlades som mindre konkurs. Till förvaltare utsågs advokaten P-O.L.
I konkursbouppteckning daterad d 15 april 1986 upptogs bland tillgångarna ett lastbilssläp, värderat till 25 000 kr. Enligt anteckning i bouppteckningen häftade fordonet enligt uppgift för gäld till Bilspedition AB med 19 549 kr, varför tillgången i bouppteckningen åsattes värdet 5 451 kr.
Förvaltaren avgav slutredovisning och utdelningsförslag d 6 juni 1986. I slutredovisningen angavs bland inkomsterna "Likvid släpfordon" 25 000 kr och "Avräkning Bilspedition" 36 215 kr. Uppkommet saldo, 64 386 kr 1 öre, tillföll enligt utdelningsförslaget staten med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen.
I en arbetsredogörelse angav förvaltaren under rubriken "Utredning angående Bilspedition AB tillkommande äganderättsförbehåll ävensom rätt till kvittning": Från Bilspedition AB:s sida hade under hand gjorts gällande att äganderättsförbehåll förelåg. Vid närmare undersökning visade det sig emellertid, att Bilspedition AB:s kamrer, S-O.A. var felinformerad i detta hänseende. Sålunda framkom i efterhand, att något äganderättsförbehåll inte förelåg. Emellertid visade det sig, att till konkursboet efter konkursutbrottet inbetalts å konkursboets konto hos PK-Banken en summa av 36 215 kr, avseende transporter för mars månad, utförda före konkursen. Bilspedition AB framförde nu i skrivelse d 22 maj 1986 till konkursförvaltaren yrkande om kvittning i efterhand avseende Bilspedition AB:s före konkursen uppkomna fordran, avseende konkursgäldenärens restskuld å det släp, som konkursboet sålt för 25 000 kr. Utredning av konkursförvaltaren föranstaltades i anledning härav. Samråd ägde rum med tillsynsmyndigheten. På grundval av vad som framgår av S.L:s avhandling Kvittning, s 547, beslöt förvaltaren att avvisa kvittningsframställningen.
Bilspedition framställde invändning mot utdelningsförslaget och anförde: B.G. har 1984 av Bilspedition köpt en trailer på avbetalning. Vid konkurstillfället var B.G:s restskuld till Bilspedition 19 548 kr. B.G. har fram till konkursen varit transportör för Bilspedition. Vid konkurstillfället hade B.G. en fordran på Bilspedition för transporter utförda före konkursen som uppgick till 36 215 kr. Bilspedition skulle ha haft rätt att kvitta sin fordran på 19 548 kr mot skulden på 36 215 kr före betalning. Bilspedition har i ett brev d 10 april 1986 till förvaltaren upplyst om B.G:s skuld till Bilspedition. Av misstag kom hela skuldbeloppet, dvs 36 215 kr, att utbetalas till konkursförvaltaren. Utbetalningen skedde d 26 april 1986. Sedan Bilspedition uppmärksammat att avdrag för B.G:s skuld inte hade gjorts, begärde Bilspedition återbetalning av detta belopp. - Bilspedition har genom att betala hela transportörersättningen inte avstått från sin kvittningsrätt. Bilspedition har ju tidigare klart angivit hur stort kravet gentemot konkursgäldenären var. Mot denna bakgrund yrkar Bilspedition att Bilspedition berättigas till utdelning i konkursen med 19 548 kr jämte den ränta Bilspedition kan anses vara berättigad till.
Konkursdomaren (tingsfiskalen Molander) anförde i beslut d 5 sept 1986: Bilspedition AB har först efter det att bolaget hade infriat sin skuld till B.G. i konkurs påkallat kvittning med bolagets fordran på B.G. Vid sådant förhållande föreligger inte förutsättningar för kvittning. (Jfr Lindskog, Kvittning s 547 f.) Bolaget kan därför inte erhålla utdelning i konkursen.
Slutligt beslut. Det av förvaltaren d 6 juni 1986 upprättade utdelningsförslaget fastställs.
Bilspedition anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige med samma yrkande som hos konkursdomaren.
Riksskatteverket bestred bifall till besvären.
HovR:n (hovrättslagmannen Malmström, hovrättsrådet Melin och hovrättsassessorn Munck, referent) anförde i beslut d 22 dec 1986: Av utredningen framgår följande. Konkursgäldenären B.G. utförde fram till konkursen transporter för bolaget. Vid konkurstillfället hade han för dessa tjänster en fordran på bolaget om 36 215 kr. Bolaget å sin sida hade vid konkurstillfället en fordran på B.G. om 19 548 kr, en restskuld för en tidigare inköpt släpvagn. Efter konkursutbrottet betalade bolaget ut hela sin skuld till konkursförvaltaren. Bolaget torde därvid ha förbisett att det kunnat åberopa sin motfordran till kvittning.
Bolaget har genom inbetalningen försuttit sin möjlighet till kvittning i konkursen. Enligt konkursdomarens beslut tillfaller hela behållningen i konkurs boet staten med förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen. Bolagets fordran är oprioriterad. Konkursboets tillgångar räcker inte till utdelning för oprioriterade fordringar. Besvären kan därför inte bifallas.
HovR:n lämnar besvären utan bifall.
HD
Bilspedition anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Riksskatteverket bestred ändring.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Orton, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av utredningen i målet framgår att bolaget hade en fordran hos gäldenären som fick göras gällande i konkursen om 19 548 kr och att gäldenären hade en fordran hos bolaget när konkursbeslutet meddelades om 36 215 kr samt att bolaget gjort gällande rätt till kvittning först sedan bolaget efter konkursbeslutet till konkursförvaltaren betalt hela gäldenärens fordran.
Bolaget har till stöd för sitt yrkande om utdelning i konkursen anfört att bolaget inte avstått från den kvittningsrätt bolaget hade vid konkurstillfället genom att därefter av misstag betala hela gäldenärens fordran.
Riksskatteverket har anfört att verket delar HovR:ns uppfattning att förutsättningar för kvittning inte föreligger och att bolaget därmed inte kan erhålla någon utdelning i konkursen.
Rätt till kvittning i konkurs regleras såvitt här är av intresse i 121 § 1 st 1921 års KL. Enligt denna bestämmelse, som i sak överensstämmer med 5 kap 15 § 1 st 1987 års KL, gäller att fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan, frånsett fall varom här ej är fråga, av borgenären användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades.
Av det nu sagda följer att bolaget vid tidpunkten för konkursbeslutet i och för sig hade kunnat kvitta sin fordran hos gäldenären mot gäldenärens fordran hos bolaget. Genom att i stället betala hela gäldenärens fordran har bolaget avhänt sig denna sin rätt till kvittning. Att bolaget ändå skulle ha rätt till kvittning har inte visats. Någon på grund av reglerna om kvittning grundad rätt för bolaget till utdelning i konkursen kan således inte föreligga. Bolagets besvärstalan skall följaktligen lämnas utan bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.
HD (JustR:n Brundin, Knutsson, Gregow, Nyström och Munck, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. Den som häftar i skuld till annan men innehar en kvittningsgill motfordran som helt eller delvis täcker skulden kan av olika skäl välja att betala skulden i stället för att påkalla kvittning. Av allmänna civilrättsliga principer följer att rätten till kvittning då går förlorad och att betalningen i regel inte kan återkallas med verkan att kvittningsrätt kan utnyttjas. Det kan emellertid föreligga särskilda omständigheter som medför att betalningen inte skall anses bindande. Redan av de grundsatser som i allmännhet gäller om rättshandlingars ogiltighet följer sålunda att betalningen kan återgå bl a för det fallet att den skett till följd av ett sådant misstag att den inte kan anses ha varit åsyftad och mottagaren insett eller bort inse detta. Detsamma kan gälla i fråga om vissa fall då betalningen är att tillskriva oriktiga förutsättningar.
Vad som har sagts nu måste i princip gälla även vid tillämpning av bestämmelserna om kvittning i konkurs (under den i målet aktuella tiden 121 § i 1921 års KL, numera 5 kap 15 § i 1987 års KL). Med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller vid konkurs - där kvittning i princip inte får ske för andra fordringar än sådana som förelåg vid konkursutbrottet och förvaltningen är inriktad på en avveckling av boet under tillvaratagande av borgenärernas gemensamma rätt och bästa - kan inte uteslutas att vissa ytterligare situationer av näraliggande karaktär kan uppkomma, då omständigheterna är så speciella att kvittningsrätten skall anses bevarad trots att betalning skett.
Av utredningen i målet framgår att bolaget, när B.G. d 25 mars 1986 försattes i konkurs, hade en fordran mot denne om 19 548 kr och samtidigt häftade i skuld till honom med 36 215 kr samt att bolaget angav sin fordran i brev till konkursförvaltaren d 10 april 1986 utan att därvid nämna något om skulden. Handlingarna visar vidare att bolaget kort härefter - enligt dess egen uppgift d 24 april 1986 - utan förbehåll erlade full betalning för skulden till konkursboet och att bolaget i brev till förvaltaren d 22 maj samma år, under hänvisning till att utbetalningen hade skett av förbiseende, yrkade kvittning för sin motfordran, vilket yrkande avvisades av förvaltaren.
Bolaget har gjort gällande att det inte har avstått från sin kvittningsrätt genom betalningen. Därvid har bolaget åberopat endast att betalningen skett av misstag och att bolaget tidigare för konkursförvaltaren hade angett sin fordran. Vad bolaget sålunda åberopat leder emellertid inte till annan bedömning än att betalningen blivit bindande för bolaget och att detta därigenom förlorat sin rätt till kvittning.
Vid nu angivna förhållanden kan bolagets talan inte vinna bifall.
Domslut
HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.