NJA 1990 s. 565

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Ramkull, rådmannen Stenefelt och tingsfiskalen Nordenson) anförde i beslut d 18 nov 1988:

Frågan om byte av förnamn och tillägg av mellannamn tas upp av pastorsämbetet efter anmälan och kan inte komma under TR:ns prövning.

Södra sociala distriktsnämnden i Malmö har utrett frågan om det är till sökandens bästa att han får anta efternamnet L-n.. Av utredningen framgår, att sökandens föräldrar sedan lång tid för upprepade vårdnads- och umgängesrättsprocesser rörande sonen och utredaren har bedömt att bifall till namnbytesansökan skulle kunna förvärra konflikten. Socialnämnden har med hänsyn härtill och till att det sökta namnbytet ej skulle leda till namngemenskap mellan mor och son avstyrkt ansökan.

TR:n delar socialnämndens bedömning.

På grund av det anförda avvisar TR:n ansökningen såvitt avser antagande av nytt förnamn och mellannamn samt lämnar ansökan i övrigt utan bifall.

T.W-g. anförde besvär i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n med ändring av TR:ns beslut måtte förklara att det var förenligt med hans bästa att han återtog efternamnet L-n..

T:s fader, A.W-g., bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Cosmo, hovrättsråden Ericson, referent, och Berg samt hovrättsassessorn Karlsson) anförde i beslut d 10 febr 1989: T.W-g., född d 30 april 1976, är enda barnet i äktenskapet mellan Y.M-a. och A.W-g.. Han erhöll vid födelsen efternamnet L-n., vilket båda föräldrarna då bar. Sedan föräldrarnas äktenskap upplösts 1982, återtog modern i dec 1984 sitt flicknamn M-a, medan fadern i jan 1985 tog sin moders flicknamn W-g.. Samtidigt bytte han sonens efternamn till W-g.. A.W-g. hade nämligen vid den tiden, sedan maj 1984, ensam vårdnaden om sonen. Vårdnaden har sedan april 1985 varit överflyttad till Y.M-a., till en början genom ett interimistiskt beslut och slutligen genom dom av HovR:n d 25 sept 1987. I domen ogillade HovR:n ett yrkande av A.W-g. om rätt till umgänge med sonen. HovR:n fann nämligen att det umgänge som dittills hade ägt rum i längden måste innebära risk för psykiska skador hos sonen.

Vid prövningen, huruvida ett byte av T:s efternamn till L-n. är förenligt med barnets bästa, gör HovR:n följande bedömningar.

Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är till barnets bästa är att barnet skall ha namngemenskap med den förälder hos vilken det växer upp. Ett namnbyte till L-n. medför att T. inte har samma namn som någon av föräldrarna; namnet bärs dock av hans farföräldrar. En omständighet som normalt brukar beaktas är risken att ett namnbyte skadar förhållandet mellan barnet och den förälder som genom bytet förlorar namngemenskap med barnet. I detta fall, där förhållandet mellan T. och A.W-g. redan är så dåligt att A.W-g. inte ansetts böra få rätt till umgänge med sonen, kan man bortse från nämnda risk. Hänsyn bör däremot tas till att L-n. inte är ett främmande namn för T. eftersom han burit det under nio år. Att beakta är vidare att T. är 12 år och får antas ha uppnått en sådan ålder att vid bedömningen av vad som är till hans bästa stor vikt måste fästas vid hans vilja. T., som burit namnet W-g. under en kortare tid av sin levnad, har uppgivit att han aldrig känt någon samhörighet med namnet och har personligen, både skriftligen och vid samtal med socialnämndens utredare, förklarat att han vill heta L-n.. På grund av vad sålunda anförts finner HovR:n att övervägande skäl talar för bifall till ansökningen.

HovR:n ändrar därför TR:ns beslut och förklarar att det är förenligt med T.W-g:s bästa att han får antaga namnet L-n..

A.W-g. (ombud jur kand K.E.) anförde besvär och yrkade att HD skulle lämna T.W-g:s ansökan utan bifall.

T.W-g. (ombud advokaten C.O.) bestred ändring.

Södra sociala distriktsnämnden i Malmö avgav efter förordnande av HD yttrande i målet.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedström, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: HD, som antecknar att T.W-g. nu är 14 år gammal, fastställer på av HovR:n anförda skäl det överklagade beslutet.

HD (JustR:n Vängby, Rydin, referent, Magnusson, Lind och Munck) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Socialsekreteraren G.S. har på uppdrag av distriktsnämnden gjort en utredning beträffande T.W-g:s inställning till frågan om namnbyte och förhållandet mellan honom och A.W-g.. Av utredningen, som slutfördes d 7 juni 1990, framgår i huvudsak följande. T., som nu är 14 år, är mogen för sin ålder. Han uttrycker mycket klart och bestämt att han vill ha efternamnet L-n. och att han känner det som sitt riktiga namn. Namnet W-g. känner han inte någon anknytning till. Han har ingen kontakt med sin far och vill inte träffa honom. Han tycker mycket om sina farföräldrar och finner det naturligt att ha samma efternamn som de.

G.S. har sammanfattningsvis uttalat att det finns all anledning att tillmötesgå och respektera T:s önskan att återfå sitt ursprungliga efternamn L-n., som han har haft i tio år, och att ett sådant namnbyte skulle vara till hans bästa.

Distriktsnämnden har i sitt yttrande med hänvisning till den gjorda utredningen tillstyrkt att T.W-g. får efternamnet L-n..

Mot bakgrund av vad sålunda har förekommit och med instämmande i övrigt i vad HovR:n har anfört finner HD att det avsedda namnbytet är förenligt med T.W-g:s bästa.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.