NJA 1991 s. 404

I Godi-Produkter AB:s vid Trollhättans TR anhängiga konkurs föranledde ett av Götabanken, numera Gotabanken, genom efterbevakning framställt anspråk om förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen anmärkning från konkursförvaltaren. Sedan förlikning visat sig inte kunna träffas, hänsköt konkursdomaren tvisten till rätten.

TR:n (lagmannen Odhammar, referent, samt rådmännen Hagelstam och Hulterström) anförde i slutligt beslut d 3 sept 1987: Yrkande m m. Godi- Produkter AB (nedan kallat Godi) försattes på egen begäran i konkurs d 12 jan 1987. Enligt ett mellan Godi och C.L. Invest AB (nedan kallat L.bolaget) d 27 nov 1986 ingånget avtal överläts inkråmet i Godi till L.bolaget. Till säkerhet för Godis krediter hos Götabanken innehade banken företagsinteckningar i Godi om åtta millioner kr. Götabanken bevakade d 26 febr 1987 en fordran om 6 198 396 kr i konkursen och i skrift dagtecknad d 19 maj yrkade banken efterbevakningsvis förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen för sin fordran. Konkursförvaltaren medgav den bevakade fordran men anmärkte mot den yrkade förmånsrätten. Vid förlikningssammanträde d 14 juli kunde en förlikning inte träffas, varför konkursdomaren hänsköt tvisten till rätten.

Götabanken har som grund för yrkandet om förmånsrätt åberopat att mellan ställföreträdare för Götabanken och Godi träffats en överenskommelse av innebörd att Godi till banken pantsatt sin köpeskillingsfordran på L.bolaget.

Konkursboet har bestritt yrkandet och anfört: Grunden för bestridandet är i första hand att pantsättning av köpeskillingsfordran på sätt yrkas av Götabanken inte faller inom 4 § förmånsrättslagen. Om dylik form av pantsättning omfattas av 4 § förmånsrättslagen, gör konkursboet i andra hand gällande att giltig pantsättning inte har skett. Till stöd härför åberopar konkursboet dels att företrädare för Godi inte, vare sig skriftligen eller muntligen, till förmån för Götabanken har pantsatt angivna köpeskillingsfordran, dels att Godi inte har denuntierat L.bolaget om pantsättningen.

Götabanken har till utveckling av sin talan anfört: Götabanken hade företagsinteckningar i Godi som säkerhet för bolagets krediter. L.bolaget köpte sedermera de tillgångar som utgjorde underlaget för företagsinteckningarna. Vid tidpunkten för köpeavtalets upprättande gjordes en muntlig pantförskrivning mellan Godis ställföreträdare, L.B., och bankens företrädare, bankdirektör G.F.. Pantförskrivningen gick ut på att när företagsinteckningarna dödades skulle banken i stället överta köpeskillingsfordran som säkerhet för sina fordringar. Ställföreträdare för L.bolaget, C.L., underrättades om pantförskrivningen varefter företagsinteckningarna dödades. Något senare försattes Godi i konkurs. Förhandlingarna om och överlåtelsen av inkråmet i Godi skedde hela tiden under överinseende av banken. För de i affären inblandade parterna var det klart att L.bolaget skulle erlägga likvid till banken.

Skäl. Med handpanträtt måste jämställas annan panträtt i lös egendom som på grund av egendomens beskaffenhet kan stiftas utan tradition och som inte omfattas av annan bestämmelse i förmånsrättslagen, t ex pantsättning av enkelt skuldebrev genom denuntiation. Att en fordringshandling inte upprättats avseende en fordran inverkar inte på möjligheterna att pantsätta denna. TR:n finner därför att en sådan pantsättning av köpeskillingsfordran som den av banken påstådda måste anses falla inom 4 § förmånsrättslagens tillämpningsområde.

På parternas begäran har vittnesförhör hållits med L.B. och C.L. samt på Götabankens begäran med G.F. angående vad som förevarit i samband med pantsättningen.

TR:n beaktar följande beträffande frågan om pantsättning skett. Av vittnesförhören med G.F. och L.B. framgår bl a att dessa när köpeskillingen som L.bolaget skulle betala fördes på tal, båda ansåg det självklart att L.bolaget skulle erlägga likviden till Götabanken. G.F. har uppgivit att, sedan de i Godis näringsverksamhet uttagna företagsinteckningarna dödats med Godis medgivande och därefter nyfastställts i L.bolaget, detta bolag pantförskrivit dessa till Götabanken. Vad G.F. och L.B. uppgivit har inte vederlagts. TR:n finner därför att Godi får anses ha pantsatt sin köpeskillingsfordran till banken. Vad härefter angår frågan om L.bolaget underrättats om att Godis fordran på köpeskillingen överlåtits på banken är genom vittnesförhören med G.F. och C.L. utrett att L.bolaget muntligen underrättats härom genom att G.F. och C.L. berört frågan på sådant sätt att C.L. förklarat sig vara säker på att köpeskillingen skulle erläggas till banken och att han i vart fall inte skulle ha betalat ut köpeskillingen till Godi utan att ha konfererat med någon först. Något uttryckligt formkrav i fråga om denuntiation föreligger inte. Enligt TR:ns uppfattning får därför kravet på underrättelsens utformning uppställas med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Den underrättelse som L.bolaget fått måste under förhandenvarande omständigheter godtas. Vid nu upptagna förhållanden skall den av konkursförvaltaren framställda anmärkningen mot bevakningen lämnas utan bifall.

Beslut. TR:n lämnar den av konkursförvaltaren framställda anmärkningen mot bevakningen utan bifall.

Konkursboet anförde besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att bankens anspråk på förmånsrätt skulle ogillas.

Banken bestred ändringsyrkandet.

HovR:n (hovrättslagmannen Holmberg, fd lagmannen Sohlberg, referent, samt adj led Månsson och Martinger) anförde i slutligt beslut d 10 maj 1989:

HovR:ns skäl. Konkursboet, som i HovR:n frånfallit invändningen att med pantsättning av det slag som enligt bankens mening skulle föreligga icke följer förmånsrätt enligt 4 § förmånsrättslagen, har vidhållit påståendena, att Godi icke till banken upplåtit panträtt i köpeskillingsfordringen och att, i vart fall, L.bolaget ej underrättats om att sådan panträttsupplåtelse ägt rum.

I målet är utrett, dels att G.F. och L.B. i samband med det d 27 nov 1986 slutna köpet enades om att köpeskillingen skulle betalas till banken, dels ock att C.L. underrättades härom.

Banken har gjort gällande att genom den berörda överenskommelsen mellan G.F. och L.B., utan att pantsättningen uttryckligen fördes på tal, åt banken uppläts panträtt i köpeskillingsfördringen samt att sålunda avsedd pantsättning fullbordades genom underrättelsen till C.L..

Inför HovR:n har hållits förhör med L.B. under sanningsförsäkran samt med G.F. och C.L. som vittnen. Av deras vid förhören lämnade uppgifter har HovR:n funnit framgå, att de vid ifrågavarande tid ansåg innebörden av överenskommelsen att köpeskillingen skulle erläggas till banken vara att avbetalning därigenom skulle ske å skulder, som Godi hade hos denna, samt att de då icke tänkte på att fråga kunde vara om pantsättning.

Mot vad sålunda förekommit har banken icke visat att åt banken upplåtits rätt att förfoga över köpeskillingsfordringen som pant.

HovR:ns beslut. HovR:n upphäver TR:ns beslut och förklarar, att banken ej äger åtnjuta förmånsrätt för den ifrågavarande fordringen.

Banken (ombud advokaten J.L.) anförde besvär och yrkade att den av konkursförvaltaren framställda anmärkningen mot bankens bevakning skulle lämnas utan bifall.

Konkursboet (genom konkursförvaltaren, advokaten K.E.) bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Rydin, referent, Magnusson, Lars Å Beckman och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.