NJA 1992 s. 574

Domskäl

Skäl. Kostnaderna i utsökningsmål är av två slag, dels kostnaderna för parternas utgifter med anledning av målet, dels statens kostnader för målets handläggning hos kronofogdemyndigheten. För sistnämnda kostnader, de s k förrättningskostnaderna, tas ersättning ut genom avgifter enligt förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Dessa kostnader åvilar sökanden. Kronofogdemyndigheten skall emellertid så långt det är möjligt ta ut dem av motparten när verkställighet sker. En särskild avgift kan tas ut i målet för direkta kostnader avseende en viss åtgärd, t ex förvaringskostnader. Det är endast förrättningskostnaderna som kan tas ut av kronofogdemyndigheten i själva utsökningsmålet. För att en sökande skall kunna få ersättning för andra kostnader än dem som omfattas av utsökningsmålet måste han därför enligt bestämmelserna i 3 kap UB utverka en exekutionstitel, t ex en dom eller en förlikning.

Om en person för annans räkning har hand om en lös sak, till vilken kategori även levande djur räknas, kan han med stöd av 12 kap 8 § HB vägra att lämna tillbaka saken innan han fått ersättning för sina kostnader.

Kronofogdemyndigheten har funnit att Vänerstall haft en sådan sk retentionsrätt i de utmätta hästarna för de kostnader som Vänerstall lagt ner på hästarna. En förutsättning för att Vänerstall skall kunna få utmätning för sina kostnader som motsvarar denna retentionsrätt är emellertid att Vänerstall fått en exekutionstitel. Eftersom Vänerstall inte har någon exekutionstitel avseende andra kostnader än dem som omfattas av den stadfästa förlikningen kan endast kostnader i samband med utmätningsförfarandet bli aktuella i detta mål.

Av handlingarna i målet framgår att kronofogdemyndigheten utmätt hästarna först d 27 sept 1988. De kostnader för uppstallning och vård av hästarna som uppkommit under tiden from d 1 maj till d 27 sept kan inte anses som förrättningskostnader och kan följaktligen inte tas ut av W.D. i detta mål. Den särskilda avgift som tagits ut för uppstallning och vård av hästarna skall i enlighet med detta minskas i motsvarande mån.

Med hänsyn till vad som förevarit i målet finner inte HD att den uttagna kostnaden om 50 kr för varje häst och dag har varit onödig eller alltför stor. I enlighet med vad som sagts i föregående stycke skall emellertid uttag för dessa kostnader endast medges för tiden fr o m d 27 sept 1988 t o m d 17 jan 1989 eller med 16 650 kr. Detta medför att den summa som skall avräknas på utmätningsfordringen i stället skall höjas till 43 300 kr.

Domslut

HD:s avgörande. HD ändrar på det sätt överklagade beslutet att det belopp som skall avräknas på kapitalbeloppet bestäms till 43 300 kr.

Domskäl

Skäl. Vänerstall hade på W.D:s uppdrag haft hand om hans hästar under tiden 1986 - d 30 april 1988 och hade rätt till betalning för detta. Som säkerhet för sin fordran hade Vänerstall retentionsrätt. Det innebar att bolaget inte var skyldigt att ge ut hästarna med mindre det fick betalt.

Sedan förlikning träffats blev hästarna kvar hos Vänerstall. Det ligger närmast till hands att anse att avtalet mellan W.D. och Vänerstall om uppstallning fortsatte att gälla i avbidan på att W.D. betalade sin skuld och hämtade sina hästar. Vänerstall hade därför retentionsrätt också för stallkostnaderna under tiden efter utgången av april 1988.

Enligt 8 kap 11 § UB är en borgenär vars fordran är förenad med retentionsrätt i utmätt egendom inte skyldig att avstå från sin retentionsrätt utan att hans fordran blir betald, om inte försäljningen sker för fordran med lika eller bättre rätt. Om hästarna utmätts för någon annan borgenärs fordran med sämre rätt, hade Vänerstall såsom retentionshavare alltså kunnat påkalla betalning inte endast för de stallkostnader som omfattades av domen d 2 maj 1988 utan också för de stallkostnader som uppkommit efter utgången av april 1988. Det finns inte skäl att bedöma Vänerstalls rätt till betalning ur den utmätta egendomen annorlunda när bolaget självt är utmätningssökande.

Vänerstalls retentionsberättigade fordringar hade lika rätt enligt förmånsrättslagen. Enligt 8 kap 11 § UB skulle fordringen för stallkostnader fr o m d 1 maj 1988 då vika för exekutionsfordringen. Det innebar emellertid inte någonting annat än att de utmätta hästarna skulle säljas till betalning av exekutionsfordringen med risk för att den andra fordringen inte blev betald. Något hinder mot att ge Vänerstall betalt för båda sina fordringar ur köpeskillingen för hästarna förelåg alltså inte.

Frågan är då i vilken ordning Vänerstalls retentionsberättigade fordringar skulle avräknas från betalningen för de utmätta hästarna. Fordringarna har som nämnts lika rätt enligt förmånsrättslagen. 8 kap 11 § UB talar för att exekutionsfordringen skall ges företräde framför den andra fordringen. Det är emellertid en allmän exekutionsrättslig princip att, när en borgenär har flera fristående fordringar mot samme gäldenär, borgenären själv får bestämma i vilken ordning hans fordringar skall betalas (jfr Walin mfl, UB, 2 uppl 1987 s 495 f). En avräkning i första hand av stallkostnaderna under tiden efter utgången av april är till fördel för Vänerstall, eftersom det belopp som kvarstår av exekutionstiteln och kan användas vid senare tillfälle i så fall blir större än om betalningsordningen blir den omvända. Vänerstall har inte heller klagat på att kronofogdemyndigheten och HovR:n i första hand avräknat stallkostnaderna för den senare perioden. Denna betalningsordning bör därför godtas.

Även om Vänerstall hade rätt till ersättning för stallkostnader har det ålegat kronofogdemyndigheten att ge W.D. tillfälle att yttra sig över skäligheten i Vänerstalls anspråk. Så synes inte ha skett. Med hänsyn till att W.D. kommit till tals i denna fråga i HovR:n får emellertid denna brist i handläggningen numera anses vara läkt.

Vad Vänerstall yrkat i ersättning för stallkostnader, 50 kr för häst och dag, ligger nära motsvarande belopp enligt förlikningen och är som HovR:n funnit skäligt.

På grund av det anförda bör det slut vartill HovR:n kommit fastställas.

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer det slut vartill HovR:n kommit.