NJA 1993 s. 341

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Carbell samt rådmännen Hägglund och Sahlström) anförde i dom d 7 juli 1989:

Domskäl. I målet har på B.A:s begäran förhör under sanningsförsäkran ägt rum med henne själv samt vittnesförhör per telefon skett med M.I-B:s syster, B.B..

B.A. har åberopat viss skriftlig bevisning, däribland utlåtande d 12 april 1988 av f d justR G.W..

B.A. har - såvitt för hennes vidkommande varit möjligt - bekräftat riktigheten av vad som anförts till utveckling av hennes talan samt vidare tillagt följande. Den 22 sept 1986 ringde M.I-B. till henne i Danmark och bad att hon skulle resa till London och vara hos M.I-B. med anledning av att de hade hittat en tumör. B.A. reste omedelbart till England och besökte henne sedan varje dag på sjukhuset. Tredje eller fjärde dagen efter operationen hörde hon M.I-B. be maken N.I-B. hjälpa henne att för alla eventualiteters skull göra ett tilläggstestamente. Hon visste då inte att hon hade cancer. Det var vissa saker hon ville ordna, bl a att väninnan V. skulle få hennes minkpäls. N.I-B. svarade att hon inte behövde göra det omedelbart, det fanns gott om tid till det. När M.I-B. d 3 okt kom hem från sjukhuset framgick det att hon ville leva som om sjukdomen inte existerade. Ingen talade därför om sjukdomen och stämningen var konstgjort glad. Den 9 okt reste B.A. hem till Danmark. Någon vecka därefter togs M.I-B. in på sjukhuset för strålbehandling och kemoterapi. B.A. hade kontakt med henne varje dag per telefon. M.I-B. klagade aldrig utan höll "masken" ända tills hon talade med B.A. vid 22-tiden d 26 okt. Då hade hon svårt att behärska rösten. Även om inget speciellt hade hänt hade hon då på läkaren förstått att det inte var mer att göra. Hon skulle få smärtstillande medel och få åka hem följande dag. Under telefonsamtalet grät hon och klagade på att hon hade svårt att få luft och att hon mådde dåligt. Hon bad mamman om vissa saker, bl a att hjälpa N.I-B. och barnen. Det var precis som om hon tog avsked. Hon hade aldrig talat på detta sätt förut. Hon var fullständigt klar i huvudet men ledsen och deprimerad. Dagen efter begravningen lovade N.I-B. att han skulle ordna med sin advokat att det skulle bli som M.I-B. velat i sina önskningar.

B.B.: Hon, som bor i Danmark, hade telefonkontakt med systern M.I-B. varannan dag från den första sjukdagen. De talade sällan om hennes sjukdom. På söndagkvällen d 26 okt vid 22-tiden dansk tid ringde B.B. till systern. M.I-B. mådde då väldigt dåligt och var ledsen. Detta var förvånande, eftersom hon, trots att hon visste att hon hade cancer på många ställen i magen, tidigare alltid varit på gott humör och behärskad.

G.W., som ansett att det inte är så stränga krav på frågan huruvida nödfall förelegat och som utgått från att nöd i detta fall förelegat, har i sitt utlåtande kommit till den slutsatsen att allt som fanns skrivet på blocket bör ses som ett dokument inför döden och att man med tillämpning av rimliga krav på formföreskriftens uppfyllelse bör såsom holografiskt testamente godta vad M.I-B. föreskrivit under rubriken "mina önskningar" i förening med följande underskrifter efter breven.

TR:n gör följande överväganden.

Vad först avser frågan om M.I-B. av sin sjukdom varit förhindrad att upprätta ett vanligt testamente, finner TR:n utredningen ge vid handen att hennes tillstånd under söndagen - även om hennes krafter då varit starkt nedsatta och hon allmänt sett mådde väldigt dåligt - i och för sig inte var sådant att hon inte skulle ha kunnat tillkalla vittnen för att bestyrka den av henne upprättade handlingen. Hon hade ju trots allt själv på ett ordnat och, vad det förefaller, genomtänkt sätt samma dag skrivit ned sina önskningar och även flera brev. Hennes mor och syster har vidare omvittnat att hon, även om hon var svag, var helt klar och redig i sitt tal under de telefonsamtal som hon hade med dem under kvällen.

Det förhållandet att hon under söndagen i och för sig varit i stånd att upprätta ett reguljärt testamente behöver emellertid enligt TR:ns mening inte utesluta att reglerna om nödfallstestamente ändock i detta fall skall äga tillämplighet. Mycket tyder nämligen på att det kan ha varit M.I-B:s tanke att senare, kanske påföljande vardag eller sedan hon som planerna var kommit hem, låta sina anteckningar ligga till grund för ett i övlig form upprättat testamente. Hon hade ju så sent som bara ca två månader tidigare upprättat ett sådant testamente och även, enligt vad som framkommit, med sin make N.I-B. under sjukhusvistelsen tagit upp frågan att göra ett tillägg till detta. Hon får således antas ha varit väl förtrogen med vad formföreskrifterna för testamente fordrade för att förordnandet skulle vara giltigt. Att handlingen "mina önskningar" i denna mening var av förberedande karaktär kan vidare utgöra en förklaring till att breven, som omedelbart kunde få sin slutgiltiga form, skrevs under, medan handlingen lämnades utan underskrift.

TR:n anser sig sålunda kunna utgå från att de förordnanden som M.I-B. antecknade i blocket utgjorde hennes yttersta vilja och att det var hennes planer att dessa skulle bli hennes testamente. När sedan dessa planer stäcktes och inte kunde fullföljas på grund av hennes plötsliga dödsfall redan morgonen därpå, finner TR:n att M.I-B. måste anses ha blivit av nödfall förhindrad att upprätta sitt testamente enligt de vanliga formföreskrifterna.

Även om nödfall förelegat kräver emellertid reglerna i 10 kap 3 § ÄB att vissa formföreskrifter iakttas. Om förordnandet som här görs genom en egenhändigt skriven handling skall denna sålunda också vara egenhändigt underskriven. Så har inte skett här och TR:n har tidigare antytt en tänkbar förklaring härtill. Ett frångående av kravet på egenhändig underskrift medges inte av lagen - kravet får anses vara absolut. Med hänsyn härtill och då det förhållandet att M.I-B. samtidigt skrivit och undertecknat några brev - låt vara i samma block och fortfarande hopfogade med den testamentariska handlingen - inte kan medföra att ens det begränsade formkravet i 10 kap 3 § ÄB skall anses uppfyllt, finner TR:n att den av B.A. förda fastställelsetalan inte kan vinna bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domskäl

Domskäl. Av B.A:s uppgifter om telefonsamtalet med M.I-B. på kvällen d 26 okt 1986 framgår att M.I-B. kände sig mycket dålig och deprimerad men att hon var klar och redig. M.I-B. uppgav vid samtalet att hon förstått av läkarna att det inte fanns ytterligare bot mot sjukdomen. Dessa omständigheter i förening med avskedsbreven skrivna samma dag - särskilt brevet till maken - tyder enligt HovR:ns mening starkt på att M.I-B. kände slutet nalkas och att hon därför genom upprättandet av handlingen "Mine Ønsker" ville ändra eller komplettera sitt ett par månader tidigare upprättade testamente. Innehållet i handlingen får därför anses ge uttryck för hennes yttersta vilja.

Med hänsyn till den situation som M.I-B. sålunda befann sig i får det också anses att hon av sjukdom varit förhindrad att upprätta testamente på det sätt som anges i 10 kap 1 § ÄB.

M.I-B. har dock inte undertecknat handlingen i fråga. Som TR:n närmare har utvecklat är handlingen därför inte giltig som s k holografiskt testamente enligt 10 kap 3 § 1 st ÄB. B.A:s fastställelsetalan kan därför inte bifallas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Olding anförde till utveckling av sin mening: Jag delar uppfattningen - som närmare utvecklats i HovR:ns skäl - att handlingen betecknad "Mine Ønsker" får anses ge uttryck för M.I-B:s yttersta vilja. Den omständigheten att hon tidigare samma år skrivit ett testamente - förhållandena vid tillkomsten av detta testamente är okända - innebär dock inte med nödvändighet att hon var tillräckligt införstådd med de formkrav som gäller vid upprättande av testamente. Med hänsyn till detta förhållande och den situation som hon befann sig i d 26 okt kan det inte utan vidare tas för givet att hon ens insett möjligheten av att utnyttja personal på sjukhuset som testamentsvittnen. M.I-B. får mot denna bakgrund anses ha varit av sjukdom förhindrad att upprätta testamente i gängse form. - Att M.I-B. inte undertecknat handlingen innebär dock - som TR:n anfört - att handlingen inte är giltig som s k holografiskt testamente enligt 10 kap 3 § 1 st ÄB varför B.A:s talan inte kan bifallas.

B.A. (ombud advokaten K-E.L.) sökte revision och yrkade bifall till sin talan i målet.

N.I-B. och medparter (ombud advokaten R.D.) bestred ändring.

N.I-B. och medparter åberopade utlåtanden av professor F.T-J. (angående dansk rätt) och av f d justR O.H..

B.A. åberopade kompletterande yttrande av f d JustR G.W..

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden RevSekr Ryde, föreslog i betänkande följande dom: HD fastställer HovR:ns dom.

Domskäl

Domskäl. Tvisten gäller huruvida en handling rörande kvarlåtenskapen efter en avliden person kan anses giltig såsom nödtestamente.

Enligt 1 kap 4 § 1 st lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo skall testamente anses giltigt till formen, om testamentet uppfyller vad som i det hänseendet föreskrivs i lagen på den ort där testamentet upprättades eller den ort där testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller lagen i stat där testator vid upprättandet eller vid sin död var medborgare; härjämte ges en särskild regel beträffande testamente avseende fast egendom.

M.I-B. var svensk medborgare och hade efter svensk rätt sitt hemvist i England. I målet har inte gjorts gällande att den ifrågavarande handlingen skulle godtas som testamente enligt engelsk rätt. Frågan huruvida det föreligger ett giltigt nödtestamente skall därmed, såsom också skett i domstolarna, bedömas enligt svensk lag.

I den bestämmelse som är aktuell i målet, 10 kap 3 § 1 st ÄB, föreskrivs att, om någon av sjukdom eller annat nödfall är förhindrad att upprätta testamente på sätt sägs i 1 §, han får förordna om sin kvarlåtenskap muntligen inför två vittnen eller också utan vittnen genom egenhändigt skriven och undertecknad handling. I målet är fråga dels om det förelegat en nödfallssituation dels om kravet på undertecknande kan anses uppfyllt.

Frågan huruvida det förelegat en nödfallssituation vid upprättandet av ett nödtestamente bör i första hand bedömas utifrån hur situationen kan antas ha framstått för arvlåtaren.

M.I-B. led vid tidpunkten för upprättandet av handlingen avseende hennes kvarlåtenskap - d 26 okt 1986 - sedan två månader av en mycket allvarlig sjukdom. Av de telefonsamtal som hon på kvällen samma dag hade med sin mor och sin syster framgår att hon då kände sig mycket dålig. Telefonsamtalen och de brev som hon nämnda dag skrev, varav två har företetts i målet, utvisar att hon förstod att hon inte hade lång tid kvar att leva. Hon avled också morgonen därpå, vilket dock var tidigare än väntat. Även om det faktiskt varit möjligt för M.I-B. att låta tillkalla två personer som testamentsvittnen och upprätta ordinärt testamente, har förhållandena varit sådana att en nödfallssituation som avses i nyssnämnda bestämmelse måste anses ha förelegat.

Föreskriften om att en testamentsbandling skall vara undertecknad av testator får anses främst ha till syfte att klarlägga inte bara att handlingen härrör från honom utan också att innehållet i handlingen utgör ett slutligt förordnande.

Den handling som M.I-B. upprättat angående sin kvarlåtenskap saknar underskrift. Breven i samma skrivblock till hennes make och två väninnor innehåller inte någon hänvisning till handlingen rörande kvarlåtenskapen och måste anses fristående i förhållande till denna. Den omständigheten att M.I-B. undertecknat dessa brev kan därför inte medföra att kravet på undertecknande av ett testamentariskt förordnande är uppfyllt.

B.A:s revisionstalan kan på grund härav inte bifallas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

Referenten, JustR Cregow, med vilken JustR Törnell förenade sig, var skiljaktig på sätt framgår av följande yttrande: Jag ansluter mig till de sju första styckena i majoritetens domskäl men anser att skälen därefter bör ha följande lydelse.

Kravet på undertecknande är givetvis uppfyllt om förordnande angående kvarlåtenskapen intagits i ett brev eller annan handling från arvlåtaren, vilken undertecknats av honom. Föreskriften måste också anses vara iakttagen, om den handling vari förordnandet upptagits utgör bilaga till en annan av arvlåtaren upprättad och undertecknad handling, t ex ett brev, eller om det genom hänvisning eller på annat sätt föreligger ett motsvarande samband mellan handlingarna. Över huvud bör föreskriften om att s k holografiskt testamente skall vara undertecknat av testator inte ges en mera långtgående innebörd än som föranleds av syftet med föreskriften.

Handlingen avseende M.I-B:s kvarlåtenskap samt breven till hennes make och de två väninnorna har skrivits på samma skrivblock, varvid den förstnämnda handlingen upptar de två första sidorna, brevet till maken den tredje sidan och de båda andra breven de närmast följande sidorna. M.I-B. har - med förnamn - undertecknat breven, medan handlingen rörande hennes kvarlåtenskap saknar särskild underskrift. Samtliga fyra handlingar är daterade d 26 okt 1986. Det har inte kunnat klarläggas vilken närmare tid på dagen som de upprättats. Det måste antas att handlingarna skrivits i samma ordning som de intagits i skrivblocket, och det torde finnas anledning utgå från att de tidsmässigt skrivits i nära samband med varandra.

I handlingen rörande kvarlåtenskapen har M.I-B. angett hur hon ville att vissa föremål och penningbelopp skulle fördelas mellan hennes närstående. Det kan med hänsyn till omständigheterna inte råda någon tvekan om att innehållet i handlingen är uttryck för hennes yttersta vilja. De två företedda breven ger klart uttryck för att hon kände slutet nalkas, och det finns inte anledning utgå från att det tredje brevet haft annan karaktär. Breven, som uppenbarligen har varit avsedda att tillställas adressaterna först efter M.I-B:s frånfälle, har utgjort avskedsbrev till närstående. Samtliga fyra handlingar har alltså haft ett gemensamt syfte och därmed även ett samband med varandra. Härtill kommer att brevet till maken - vilken inte tillgodosetts i förordnandet om kvarlåtenskapen - efter överskriften inleds med orden "Till dig vill jeg giva mitt hjerte og all min kærlighed". Härigenom framstår detta brev som en direkt fortsättning av förordnandet rörande kvarlåtenskapen, särskilt vid beaktande av att handlingen angående förordnandet måste antas ha varit avsedd att omhändertas av maken för verkställighet.

Med hänsyn till vad som sagts i det föregående föreligger det ett sådant samband mellan M.I-B:s förordnande angående kvarlåtenskapen efter henne och hennes avskedsbrev till maken att även handlingen rörande förordnandet får anses undertecknad av henne.

Då M.I-B:s testamentariska förordnande sålunda uppfyller förutsättningarna för giltigt nödtestamente, skall B.A:s revisionstalan bifallas.