NJA 1995 s. 39

(Jfr 1977 s 118 och 1980 s 44)

I en skrift, som inkom till Malmö TR d 7 febr 1994, ansökte S.V. om dödförklaring av sin sambo K.C., född d 17 mars 1943. Hon åberopade att K.C., som hon sammanbott med under äktenskapsliknande förhållanden sedan ca 1972 och som i sitt testamente utsett henne till universell testamentstagare, varit försvunnen sedan d 20 juli 1992 kl 23.05, då han senast sågs i livet.

S.V. gjorde gällande att det var utrett att K.C. befann sig i livsfara natten mellan d 20 och d 21 juli 1992 eller således mer än ett år, innan ansökningen om dödförklaring gjordes. Till stöd för detta påstående anförde S.V. i sin ansökan bl a:

K.C. var vid tiden för försvinnandet anställd som förste maskinist hos ett norskt rederi, Swan Shipping AS.

Natten mellan d 20 och d 21 juli 1992 var K.C. ombord på skeppet MV Swan River på väg från Antwerpen i Belgien till Santos i Brasilien. Skeppet Swan River befann sig många dagsresor från land natten mellan d 20 och d 21 juli 1992.

Det förrättades en sjöförklaring i Santos, Brasilien, d 6 aug 1992 kl 09.00 ombord på MV Swan River. Sjöförklaringen gjordes enligt norsk lag, emedan båten Swan River och rederiet är norskt.

K.C. var på kvällen d 20 juli 1992 tillsammans med bl a sjökapten U.A. från Torsås i ett samlingsutrymme, där man tittade på videofilm. Efter att man tittat på TV gick kapten U.A. till sin hytt. Efter en liten stund kom K.C. dit och överlämnade två glödlampor, varefter K.C. gick med riktning mot sin hytt.

Kl 04.05 nästa morgon d 21 juli 1992 saknades K.C. på sin post. Då personal gått till hans hytt, konstaterades att han inte fanns där.

I anledning därav söktes båten igenom ett flertal gånger. I K.C:s hytt var sängen inte använd under natten. På ett litet bord låg hans armbandsur, cigarretter, nycklar och tändare ordentligt ditlagda.

Genom de mycket noggranna undersökningarna av båtens samtliga utrymmen är det konstaterat att K.C. inte fanns ombord på fartyget d 21 juli 1992 kl 04.00.

Det innebär att K.C. på något sätt måste ha lämnat båten. Det har genom sjöförklaringen och annan utredning inte kunnat konstateras på vilket sätt K.C. har lämnat fartyget. Det har inte gått att styrka något brott, även om man inte heller kunnat utesluta brott.

Oavsett på vilket sätt som K.C. har lämnat fartyget, är det uppenbart att han då befunnit sig i direkt livsfara. K.C. befann sig i vattnet 100-tals mil från närmaste land och det finns ingen som helst rimlig grund att man på något sätt skulle kunna tvivla på att K.C. är död.

Ingen människa kan överleva en sådan situation. Ingen annan båttrafik har funnits i närheten.

TR:n (tingsnotarien Bogefors) anförde i slutligt beslut d 18 mars 1994: Av handlingarna framgår att K.C. veterligen senast var i livet d 20 juli 1992. Vid en samlad bedömning finner TR:n omständigheterna vid K.C:s försvinnande vara sådana att det kan antas att han då befann sig i livsfara. Ansökningen om dödförklaring av K.C. inkom dock till TR:n d 7 febr 1994. Tre år har således inte förflutit efter försvinnandet.

På grund av det ovan anförda kan den av S.V. gjorda ansökningen om dödförklaring av K.C. inte upptas till vidare prövning.

S.V. överklagade beslutet i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade bifall till sin ansökning om dödförklaring av K.C..

HovR:n (tf hovrättslagmannen Eriksson, hovrättsrådet Petersson och tf hovrättsassessorn Nordengren, referent) anförde i slutligt beslut d 9 juni 1994: Av utredningen framgår att K.C. sågs i livet senast d 20 juli 1992, då han befann sig på ett fartyg, som färdades mellan Antwerpen och Santos, dvs någonstans på Atlanten. Mycket talar visserligen mot bakgrund härav för att han fallit över bord och drunknat. Emellertid framgår inte av utredningen under vilka närmare omständigheter som han försvunnit, och det kan därför inte anses styrkt att han befunnit sig i en livsfarlig situation, även om detta framstår som antagligt. Ansökan om dödförklaring har därmed gjorts för tidigt, och ansökningen skall således avvisas.

HovR:n lämnar besvären utan bifall.

HD

S.V. (ombud advokaten B.L.) överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Stenlund, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. På grundval av utredningen i ärendet, huvudsakligen protokollet från sjöförklaringen, måste hållas för visst att K.C. natten mellan d 21 och 22 juli 1992 hamnat i öppna havet. Fartygets position i Atlanten utesluter att K.C. kunnat rädda sig själv. Då omständigheterna inte föranleder till annat får anses utrett att K.C. därigenom kommit i en livsfarlig belägenhet. K.C. är sedan dess saknad. Förutsättningarna att tillämpa ettårsfristen enligt 25 kap 1 § sista punkten ÄB är således uppfyllda.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förordnar HD att TR:n med tillämpning av 25 kap 1 § sista punkten ÄB, skall pröva ansökningen om dödförklaring av K.C..

HD (JustR:n Jermsten, Lars K Beckman, 1Vlunck, Danelius, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut:

Domslut

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD:s beslut meddelades d 10 febr 1995 (nr SÖ 12).