D.H. och M.H. överklagade och yrkade bifall till sin talan i HovR:n.

Kammarkollegiet bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. - - - (de tre första styckena motsvarar vad som upptas i de tre första styckena i HD:s beslut) - - -.

En fastighets taxeringsvärde fastställs enligt vad som närmare anges i fastighetstaxeringslagen. Vid den tidpunkt som är aktuell i målet gällde bl a följande. Taxeringsvärde fastställdes vid allmän och särskild fastighetstaxering. Allmän fastighetstaxering av småhusenhet skulle enligt lagen ske 1990 och därefter vart sjätte år. Beslut vid sådan fastighetstaxering gällde, om inte annat föranleddes av bestämmelserna om särskild fastighetstaxering, från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av fastigheten skedde till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering skedde nästa gång. Särskild fastighetstaxering skedde varje år, såvida inte fastigheten taxerades genom allmän fastighetstaxering samma år. Vid särskild fastighetstaxering fastställdes nästgående års taxering oförändrad, om inte ny taxering enligt särskilt angivna grunder skulle ske. Grunderna för nytaxering avsåg mer väsentliga förändringar av såväl fysisk som rättslig art i fråga om en fastighet. Fastighetstaxering skedde på grundval av fastighetens användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

Föreskriften i 11 § stämpelskattelagen om möjlighet att beakta nedgång i en fastighets värde har utan ändring i sak överförts från 8 § 1 mom 3 st i 1964 års stämpelskattelag (prop 1983/84:194 s 33). Det stadgandet utformades, när det gäller arten av den värdeminskning som kan komma i fråga, med bestämmelsen i 22 § 2 mom 1 st i 1941 års arvsskatteförordning som omedelbar förebild (prop 1964:75 s 132). På arvsskatteområdet infördes en sådan bestämmelse redan 1934 i 1914 års arvsskatteförordning (prop 1934:252). Den innebar således att taxeringsvärdet kunde frångås vid värdering av fast egendom, om särskilda omständigheter inträffat i fråga om fastigheten efter den tidpunkt som taxeringsvärdet avsett. Beträffande det fallet att taxeringsvärdet redan vid fastställandet inte varit väl avvägt anförde föredragande departementschef att en omprövning av ett slutligen fastställt taxeringsvärde inte borde äga rum i ett ärende om beräkning av arvsskatt (a prop s 9f).

Bestämmelsen i 11 § stämpelskatten gäller det fallet att en fastighet gått ned i värde efter den tidpunkt som det annars tillämpliga taxeringsvärdet avser. Den uppställer inte som villkor att värdenedgången skall vara av viss minsta storlek. Av stadgandets ordalydelse framgår emellertid att endast en sådan förändring av värdet som beror på en omständighet av mer ingripande eller påtaglig art beaktas i sammanhanget.

Vad gäller D.H. och M.H:s talan är det inte visat att fastigheten undergått någon sådan förändring som avses i 11 § stämpelskattelagen. Enbart det förhållandet att det tillämpliga taxeringsvärdet åsatts genom skönstaxering och att fastigheten vid särskild fastighetstaxering för det år lagfart beviljades åsatts ett betydligt lägre värde innebär inte att bestämmelsen är tillämplig. Deras överklagande kan på grund av det anförda inte vinna bifall.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Freyschuss, referent, Munck och Danelius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Stämpelskatt vid köp av fast egendom bestäms enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter efter en jämförelse mellan köpeskillingen och egendomens taxeringsvärde för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egendomens värde. Målet gäller frågan om det föreligger förutsättningar att använda ett annat jämförelsevärde än nämnda taxeringsvärde. Enligt 11 § stämpelskattelagen skall inskrivningsmyndigheten bestämma ett annat jämförelsevärde om det visas att egendomen gått ner i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdet avser, men före fångeshandlingens upprättande, och detta berott på eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring av rörelse i vilken egendomen har använts eller annan liknande anledning.

D.H. och M.H. har till stöd för sitt överklagande åberopat bla följande. Taxeringsvärdet 660 000 kr, som låg till grund för inskrivningsmyndighetens beslut, fastställdes efter skönstaxering. En skönstaxering innebär normalt att fastigheten åsätts ett värde som väsentligt överstiger en rimlig värdering och bör därför räknas in bland de omständigheter som omfattas av 11 § stämpelskattelagen. De vidhåller att stämpelskatten bör beräknas med ledning av det taxeringsvärde om 375000 kr som fastställdes vid 1993 års särskilda fastighetstaxering.

Kammarkollegiet har numera bestritt att förutsättningar föreligger att tillämpa 11 § stämpelskattelagen och har vidare anfört bl a följande. En fastighetsägare har möjlighet att överklaga ett taxeringsbeslut till länsrätten enligt bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). För att man vid fastställande av stämpelskatt skall kunna frångå eljest tillämpligt taxeringsvärde som jämförelsevärde krävs, när förutsättningarna i 11 § stämpelskattelagen inte är uppfyllda, att taxeringsvärdet har ändrats genom lagakraftägande beslut.

Bestämmelsen i 11 § stämpelskattelagen gäller det fallet att en fastighet gått ned i värde efter den tidpunkt som det annars tillämpliga taxeringsvärdet avser. För det fallet att det åsatta taxeringsvärdet har kommit att bli klart missvisande har fastighetsägaren möjlighet att förhållandevis snabbt få en rättelse till stånd genom överklagande eller begäran om omprövning. Med hänsyn härtill får övervägande skäl anses tala emot att ge bestämmelsen en vidare tillämpning än som följer av dess ordalydelse.

Vad gäller D.H. och M.H:s talan är det inte påstått att fastigheten undergått någon sådan förändring som avses i 11 § stämpelskattelagen. Enbart det förhållandet att det tillämpliga taxeringsvärdet åsatts genom skönstaxering och att fastigheten vid särskild fastighetstaxering för det år då lagfart beviljades åsatts ett betydligt lägre värde innebär inte att bestämmelsen är tillämplig. Deras överklagande kan på grund av det anförda inte vinna bifall.

Bolaget (ombud advokaten M.B.) överklagade och yrkade bifall till sin talan i HovR:n.

Kammarkollegiet bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. - - - (de tre första styckena motsvarar vad som upptas i de tre första styckena i HD:s beslut) - - -.

En fastighets taxeringsvärde fastställs enligt vad som närmare anges i fastighetstaxeringslagen. Vid den tidpunkt som är aktuell i målet gällde bl a följande. Taxeringsvärde fastställdes vid allmän och särskild fastighetstaxering. Allmän fastighetstaxering av industrienheter skulle enligt lagen ske 1988 och därefter vart sjätte år. Beslut vid sådan fastighetstaxering gällde, om inte annat föranleddes av bestämmelserna om särskild fastighetstaxering, från ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering av fastigheten skedde till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering skedde nästa gång. Särskild fastighetstaxering skedde varje år, såvida inte fastigheten taxerades genom allmän fastighetstaxering samma år. Vid särskild fastighetstaxering fastställdes nästföregående års taxering oförändrad, om inte ny taxering enligt särskilt angivna grunder skulle ske. Grunderna för nytaxering avsåg mer väsentliga förändringar av såväl fysisk som rättslig art i fråga om en fastighet. Fastighetstaxering skedde på grundval av fastighetens användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.

Föreskriften i 11 § - - - se föredragandens betänkande i det under I refererade målet - - - arvsskatt (a prop s 9f).

Bestämmelsen i 11 § stämpelskattelagen är tillämplig om det visas att en fastighet gått ned i värde efter den tidpunkt som det annars tillämpliga taxeringsvärdet avser. I målet är ostridigt att den rörelse som tidigare bedrivits på fastigheten lades ned 1987. Enligt vad som framkommit fastställdes det av inskrivningsmyndigheten tillämpade taxeringsvärdet vid särskild fastighetstaxering 1991. Vid sådant förhållande är det inte visat att värdenedgången inträffat vid en sådan tidpunkt att 11 § stämpelskattelagen är tillämplig. Att taxeringsvärdet fastställts efter skönstaxering och att fastigheten vid 1994 års allmänna fastighetstaxering beräknats bli åsatt ett betydligt lägre värde förändrar inte denna bedömning. Bolagets överklagande kan på grund av det anförda inte vinna bifall.

HD (JustR:n Vänghy, Jermsten, Freyschuss, referent, Munck och Danelius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Stämpelskatt vid köp - - - se HD:s beslut i det under I refererade målet - - - annan liknande anledning.

Bolaget har till stöd för sitt överklagande anfört i huvudsak följande. På fastigheten bedrevs tidigare en valsverksrörelse, som lades ned 1987. 1991 års särskilda fastighetstaxering skedde utan ledning av deklaration. Tidigare års fastighetstaxering torde därför ha tjänat som grund. Detta innebär att man vid 1991 års taxering utgått från att rörelse fortfarande bedrevs på fastigheten. Även om någon väsentlig förändring av rörelsen ej har skett efter den aktuella taxeringstidpunkten, har en sådan förändring de facto skett efter den verkliga tidpunkt som legat till grund för taxeringen.

Kammarkollegiet har numera bestritt att 11 § stämpelskattelagen är tillämplig, eftersom förändring av rörelsen skett före den tidpunkt då taxeringsvärdet åsattes. Kammarkollegiet har vidare anfört bl a följande. En fastighetsägare har möjlighet att överklaga ett taxeringsbeslut till länsrätten enligt bestämmelserna i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). För att man vid fastställande av stämpelskatt skall kunna frångå eljest tillämpligt taxeringsvärde som jämförelsevärde krävs, när förutsättningarna i 11 § stämpelskattelagen inte är uppfyllda, att taxeringsvärdet har ändrats genom lagakraftägande beslut.

Bestämmelsen i 11 § stämpelskattelagen är tillämplig om det visas att en fastighet gått ned i värde efter den tidpunkt som det annars tillämpliga taxeringsvärdet avser. För det fallet att detta taxeringsvärde har kommit att bli klart missvisande har fastighetsägaren möjlighet att förhållandevis snabbt få en rättelse till stånd genom överklagande eller begäran om omprövning. Med hänsyn härtill får övervägande skäl anses tala emot att ge bestämmelsen en vidare tillämpning än som följer av dess ordalydelse.

I målet är ostridigt att den rörelse som tidigare bedrivits på fastigheten lades ned 1987. Enligt vad som framkommit fastställdes det av inskrivningsmyndigheten tillämpade taxeringsvärdet vid särskild lastighetstaxering 1991. Värdenedgången inträffade således inte vid en sådan tidpunkt att 11 § stämpelskattelagen är tillämplig. Att taxeringsvärdet fastställts efter skönstaxering och att fastigheten vid 1994 års allmänna fastighetstaxering beräknats bli åsatt ett betydligt lägre värde förändrar inte denna bedömning. Bolagets överklagande kan på grund av det anförda inte vinna bifall.