NJA 1996 s. 719

Prövningstillstånd i HovR. Det har ansetts vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att högre rätt prövar fråga om påföljd för brott mot lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål i fall där gärningsmannen vid brottets begående var 15 år gammal.

Solna TR

Allmän åklagare yrkade vid Solna TR ansvar å D.N. född d 3 nov 1980, enligt 1 § 1 st och 4 § lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål för brott mot denna lag bestående i att D.N. d 8 dec 1995 på allmän plats vid Starrbäcksgatan 9 i Sundbyberg, trots att det inte kan anses ha varit befogat, innehaft en kniv.

Domskäl

TR:n (rådmannen Schiratzki) anförde i dom d 29 mars 1996: Domskäl. D.N. har erkänt att han burit kniven på sig och har bestritt ansvar under invändning att han inte ens av oaktsamhet brutit mot lagen.

I målet är följande upplyst. Kvällen i fråga vid 23-tiden kallades polis till platsen i anledning av att ett stökigt ungdomsgäng uppehöll sig där. Vid polisens ankomst kastade en av ungdomarna ifrån sig en kniv. En annan kniv - en fällkniv av combatmodell - togs i beslag från D.N.

D.N. har berättat följande. Han hade i skolan slarvat bort en passepartoutkniv, som bildläraren tillhandahållit, och var angelägen att återfinna och återställa den. I skolan fann han i stället combatkniven och lade den i sin jacka. Då han gick ut på kvällen hade han glömt sitt innehav av kniven. Han upptäckte det senare under kvällen och beslöt då att genast bege sig hem med den, men ertappades av poliserna.

Såsom åklagaren framhållit har D.N. lämnat olika uppgifter under förundersökningen och också vid huvudförhandlingen ändrat sina tidigare lämnade uppgifter. Hans berättelse framstår därför som föga trovärdig och det kan med hänsyn till omständigheterna hållas för visst, att D.N. var medveten om att han medförde kniven, då han begav sig ut på kvällen. Vad han därigenom låtit sig komma till last är att bedöma som åklagaren gjort.

På grund av D.N:s ringa ålder kan straffet stanna vid penningböter.

Domslut

Domslut. TR:n dömde D.N. enligt 1 § 1 st och 4 §knivlagen för brott mot denna lag till penningböter 1 000 kr.

Svea HovR

Åklagaren överklagade i Svea HovR TR:ns dom i fråga om påföljden.

HovR:n (hovrättsråden Rosenberg och Mohammar, referent, samt tf hovrättsassessorn Abrahamsson) meddelade d 29 rnaj 1996 följande beslut: HovR:n meddelar ej prövningstillstånd. TR:ns dom står därför fast.

HD

Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n. D.N. (offentlig försvarare advokaten C.V.) bestred ändring.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Komujärvi, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Riksåklagaren har anfört bl a följande. Syftet med lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål är att motverka användning av sådana föremål vid våldsbrott. Brott mot knivlagen begås i stor omfattning av ungdomar under 21 år, mot vilka lagen kan sägas i första hand rikta sig. Dagsböter bör därför vara den normala påföljden. När sådana brott begås av personer över 21 år synes den normala påföljden vara omkring 50 dagsböter. Det finns anledning att ändra den av TR:n bestämda påföljden. Därtill kommer att rättspraxis - i vart fall refererad sådan - synes saknas vad gäller brott mot knivlagen som begås av så unga personer som D.N.

D.N. har anfört bl a följande: Även om den normala påföljden är dagsböter föreligger särskilda omständigheter att frångå denna med hänsyn till hans låga ålder. Det finns därför inte anledning att ändra påföljden.

Det får anses vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att påföljdsfrågan prövas av högre rätt.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n.

HD (JustR:n Lind, Lars K Beckman, Danelius, referent, Westlander och Thorsson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 27 nov 1996 (mål nr Ö 2974/96).