NJA 1996 s. 737

G.J. överklagade i Svea HovR och yrkade att utmätningsbeslutet skulle hävas. Som grund för sin talan åberopade han i första hand att försäkringen var utmätningsfri så länge den var innestående hos försäkringsbolaget och i andra hand att någon fordran inte hade uppkommit eftersom Skandia Liv inte hade accepterat hans begäran om återköp.

Kronofogdemyndigheten anförde i yttrande bl a: Grunden bakom utmätningen var en formellt riktig begäran om återköp kompletterad med ett beslut av skatteförvaltningen om medgivande till återköp. Genom detta senare beslut fanns inte något hinder för försäkringsbolaget att bevilja återköpet. Orsaken till att detta inte slutfördes i enlighet med ansökan var i första hand myndighetens förbudsmeddelande.

Riksskatteverket och Skandinaviska Enskilda Banken bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Widebäck och Envall samt tf hovrättsassessorn Klerbro, referent) anförde i beslut d 5 dec 1994: Genom sin ansökan om återköp har G.J. avstått från det skydd som följer med en utmätningsfri försäkring och en fordran på Skandia Liv om motsvarande belopp har uppstått. Härigenom har kronofogdemyndigheten haft rätt att utmäta G.J:s fordran och G.J. har enligt 4 kap 29 § UB förlorat sin rätt att förfoga över egendomen. På grund av det anförda lämnar HovR:n besvären utan bifall.

G.J. (ombud advokaten P-G.V.) överklagade och yrkade undanröjande av HovR:ns och kronofogdemyndighetens beslut.

Riksskatteverket och Skandinaviska Enskilda Banken bestred ändring.

HD inhämtade yttrande från Sveriges Försäkringsförbund. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. G.J. har i HD åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n.

Medel, som tillfäller en försäkringstagare sedan en utmätningsfri pensionsförsäkring återköpts, blir tillgängliga för utmätning (jfr NJA 1961 s 321). En gäldenär som fått en sådan försäkring återköpt, har inte heller möjlighet att rädda beloppet genom att låta köpet gå åter (Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl 1965 s 577). Vidare kan utmätning ske oavsett om de till betalning förfallna medlen utbetalats eller fortfarande är innestående hos försäkringsgivaren. Fråga är om återköpsbeloppet kan bli tillgängligt för utmätning redan innan det förfallit till betalning.

Förutsättningarna för att en utmätningsfri pensionsförsäkring skall kunna bli föremål för återköp anges i punkten 1 av anvisningarna till 31 kommunalskattelagen. Genom lagändring som trätt i kraft d 1 jan 1994 gäller, förutom vad avser vissa speciella situationer, att återköp får medges av skattemyndigheten om det finns synnerliga skäl och om återköp får ske enligt försäkringstekniska grunder. Skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos försäkringsbolaget klarlagts att försäkringsmässiga hinder mot återköp inte föreligger (prop 1993/94:85 s 53). Före lagändringen gällde att återköp kunde medges om särskilda skäl förelåg. Förutom skattemyndighetens medgivande krävdes även då att återköpsfrågan prövades hos försäkringsbolaget.

Vid G.J:s ansökan om återköp av försäkringen hade skattemyndigheten i beslut medgivit återköp. Det kan inte anses klarlagt huruvida försäkringsbolaget avsett att fatta något formellt beslut om medgivande till återköp eller om beslutet fattats formlöst och skulle manifesteras genom utbetalning. Det är ostridigt att förfarandet hos försäkringsbolaget avbröts på grund av utmätningsbeslutet och meddelandet om förbud att utbetala det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten. Det får därför, såsom HovR:n anfört, anses att G.J. genom sin begäran om återköp avsett att avstå från det skydd som en utmätningsfri försäkring ger och i stället gjort gällande en fordran på försäkringsbolaget på motsvarande belopp. Hinder för utmätning av fordringen har därför inte förelegat. Enligt 4 kap 29 § UB får en gäldenär inte förfoga över utmätt egendom till skada för sökanden. Inskränkningarna i gäldenärens rådighet inträder redan i och med beslutet om utmätning. G.J. har därför inte ägt att förfoga över det utmätta genom återkallelse av sin begäran om återköp.

HD (JustR:n Knutsson, Solerud, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Göran J:s pensionsförsäkring är sådan försäkring som avses i 118 § 1 st lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Av 116 § samma lag följer att rätt som på grund av försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren inte får tas i mät för dennes skulder. Utmätningsfriheten består så länge försäkringsförhållandet enligt avtalet består. Detta förhållande kan upphöra genom ett återköp av försäkringen. Sedan försäkringsgivaren har återköpt sitt ansvar enligt försäkringsavtalet är således de medel som skall betalas ut i anledning av återköpet tillgängliga för utmätning (jfr NJA 1961 s 321).

För en utmätningsfri försäkring av ifrågavarande slag gäller enligt försäkringsavtalet att den inte får återköpas. En förklaring till detta villkor står att finna i det krav på innehållet i försäkringsavtalet som enligt punkten 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) uppställs för tillämpningen av vissa skatteregler på försäkringen. Genom lagändring som trätt i kraft d 1 jan 1994 gäller emellertid enligt samma anvisningspunkt att återköp, förutom i vissa särskilt angivna situationer, får äga rum om skattemyndigheten medger det. Medgivande får lämnas om det finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder. Skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos försäkringsbolaget klarlagts att försäkringsmässiga hinder mot återköp inte föreligger (prop 1993/94:85 s 53). Före lagändringen gällde att återköp kunde medges av skattemyndigheten om särskilda skäl förelåg. Något krav på att försäkringsbolagets prövning skulle föregå skattemyndighetens uppställdes inte då.

När det gäller återköp av en försäkring som här är i fråga sker alltså, som Försäkringsförbundet påpekat i sitt yttrande, återköpsprövningen i två led, varav ett led utgörs av försäkringsbolagets prövning (se också liknande uttalande i a prop s 60). I själva verket är försäkringsbolagets prövning av återköpet enligt försäkringstekniska grunder att anse som självständig. Med den ordning som gällde för prövningen av G.J:s försäkring kunde alltså, om försäkringsbolaget inte medgav återköp, detta leda till att försäkringsförhållandet enligt försäkringsavtalet bestod trots att skattemyndigheten hade lämnat sitt medgivande och G.J. med åberopande av detta hade ansökt om återköp.

Av det anförda följer alltså att det inte kan anses att försäkringsförhållandet enligt G.J:s försäkring upphörde redan i och med att han med åberopande av medgivandet från skattemyndigheten ansökte om återköp hos försäkringsbolaget. För att försäkringsavtalet, och därmed det försäkringsskydd detta skulle tillförsäkra G.J, skulle upphöra erfordrades det att också försäkringsbolaget hade tagit ställning till ansökningen och medgett återköp. Först därefter kunde G.J. ha fått en fordran på ett återköpsbelopp i stället för krav på försäkringsskydd enligt avtalet.

Det är ostridigt att försäkringsbolagets handläggning av G.J:s återköpsansökan avbröts på grund av utmätningsbeslutet och meddelandet om förbud att utbetala det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten. I avsaknad av närmare utredning får emellertid anses att utmätningen ägde rum innan återköp ännu hade medgetts av bolaget. Med hänsyn härtill och det tidigare anförda skall utmätningen hävas.