lagen.nu

NJA 1996 s. 737

Fråga om den tidpunkt från vilken det på grund av återköp av en utmätningsfri pensionsförsäkring föreligger en sådan fordran på försäkringsgivaren som får utmätas. 116 och 118 §§ lagen (1927:77) om försäkringsavtal samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) i den lydelse punkten hade före d 1 jan 1994.

(Jmf 1961 s 321)

G.J. hade en pensionsförsäkring hos Skandia Liv. Enligt villkoren var försäkringen utmätningsfri och fick inte återköpas.

På G.J:s begäran medgav vederbörande skattemyndighet i beslut d 13 aug 1992 enligt punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen att försäkringen fick återköpas.

För uttagande av statens och Skandinaviska Enskilda Bankens fordringar på G.J. utmätte Kronofogdemyndigheten i Kopparbergs län (kronokommissarien Björs) i beslut samma dag G.J:s fordran om 180 000 kr hos Skandia Liv "enligt beslut om utbetalning denna dag, avseende återköp av pensionsförsäkring". Försäkringsbolaget förbjöds att utbetala något av det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten.

G.J. överklagade i Svea HovR och yrkade att utmätningsbeslutet skulle hävas. Som grund för sin talan åberopade han i första hand att försäkringen var utmätningsfri så länge den var innestående hos försäkringsbolaget och i andra hand att någon fordran inte hade uppkommit eftersom Skandia Liv inte hade accepterat hans begäran om återköp.

Kronofogdemyndigheten anförde i yttrande bl a: Grunden bakom utmätningen var en formellt riktig begäran om återköp kompletterad med ett beslut av skatteförvaltningen om medgivande till återköp. Genom detta senare beslut fanns inte något hinder för försäkringsbolaget att bevilja återköpet. Orsaken till att detta inte slutfördes i enlighet med ansökan var i första hand myndighetens förbudsmeddelande.

Riksskatteverket och Skandinaviska Enskilda Banken bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Widebäck och Envall samt tf hovrättsassessorn Klerbro, referent) anförde i beslut d 5 dec 1994: Genom sin ansökan om återköp har G.J. avstått från det skydd som följer med en utmätningsfri försäkring och en fordran på Skandia Liv om motsvarande belopp har uppstått. Härigenom har kronofogdemyndigheten haft rätt att utmäta G.J:s fordran och G.J. har enligt 4 kap 29 § UB förlorat sin rätt att förfoga över egendomen. På grund av det anförda lämnar HovR:n besvären utan bifall.

G.J. (ombud advokaten P-G.V.) överklagade och yrkade undanröjande av HovR:ns och kronofogdemyndighetens beslut.

Riksskatteverket och Skandinaviska Enskilda Banken bestred ändring.

HD inhämtade yttrande från Sveriges Försäkringsförbund. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. G.J. har i HD åberopat samma grunder och omständigheter som i HovR:n.

Medel, som tillfäller en försäkringstagare sedan en utmätningsfri pensionsförsäkring återköpts, blir tillgängliga för utmätning (jfr NJA 1961 s 321). En gäldenär som fått en sådan försäkring återköpt, har inte heller möjlighet att rädda beloppet genom att låta köpet gå åter (Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl 1965 s 577). Vidare kan utmätning ske oavsett om de till betalning förfallna medlen utbetalats eller fortfarande är innestående hos försäkringsgivaren. Fråga är om återköpsbeloppet kan bli tillgängligt för utmätning redan innan det förfallit till betalning.

Förutsättningarna för att en utmätningsfri pensionsförsäkring skall kunna bli föremål för återköp anges i punkten 1 av anvisningarna till 31 kommunalskattelagen. Genom lagändring som trätt i kraft d 1 jan 1994 gäller, förutom vad avser vissa speciella situationer, att återköp får medges av skattemyndigheten om det finns synnerliga skäl och om återköp får ske enligt försäkringstekniska grunder. Skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos försäkringsbolaget klarlagts att försäkringsmässiga hinder mot återköp inte föreligger (prop 1993/94:85 s 53). Före lagändringen gällde att återköp kunde medges om särskilda skäl förelåg. Förutom skattemyndighetens medgivande krävdes även då att återköpsfrågan prövades hos försäkringsbolaget.

Vid G.J:s ansökan om återköp av försäkringen hade skattemyndigheten i beslut medgivit återköp. Det kan inte anses klarlagt huruvida försäkringsbolaget avsett att fatta något formellt beslut om medgivande till återköp eller om beslutet fattats formlöst och skulle manifesteras genom utbetalning. Det är ostridigt att förfarandet hos försäkringsbolaget avbröts på grund av utmätningsbeslutet och meddelandet om förbud att utbetala det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten. Det får därför, såsom HovR:n anfört, anses att G.J. genom sin begäran om återköp avsett att avstå från det skydd som en utmätningsfri försäkring ger och i stället gjort gällande en fordran på försäkringsbolaget på motsvarande belopp. Hinder för utmätning av fordringen har därför inte förelegat. Enligt 4 kap 29 § UB får en gäldenär inte förfoga över utmätt egendom till skada för sökanden. Inskränkningarna i gäldenärens rådighet inträder redan i och med beslutet om utmätning. G.J. har därför inte ägt att förfoga över det utmätta genom återkallelse av sin begäran om återköp.

HD:s avgörande. HD fastställer HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Knutsson, Solerud, referent, och Regner) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Göran J:s pensionsförsäkring är sådan försäkring som avses i 118 § 1 st lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Av 116 § samma lag följer att rätt som på grund av försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren inte får tas i mät för dennes skulder. Utmätningsfriheten består så länge försäkringsförhållandet enligt avtalet består. Detta förhållande kan upphöra genom ett återköp av försäkringen. Sedan försäkringsgivaren har återköpt sitt ansvar enligt försäkringsavtalet är således de medel som skall betalas ut i anledning av återköpet tillgängliga för utmätning (jfr NJA 1961 s 321).

För en utmätningsfri försäkring av ifrågavarande slag gäller enligt försäkringsavtalet att den inte får återköpas. En förklaring till detta villkor står att finna i det krav på innehållet i försäkringsavtalet som enligt punkten 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) uppställs för tillämpningen av vissa skatteregler på försäkringen. Genom lagändring som trätt i kraft d 1 jan 1994 gäller emellertid enligt samma anvisningspunkt att återköp, förutom i vissa särskilt angivna situationer, får äga rum om skattemyndigheten medger det. Medgivande får lämnas om det finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringstekniska grunder. Skattemyndighetens återköpsprövning skall ske först när det hos försäkringsbolaget klarlagts att försäkringsmässiga hinder mot återköp inte föreligger (prop 1993/94:85 s 53). Före lagändringen gällde att återköp kunde medges av skattemyndigheten om särskilda skäl förelåg. Något krav på att försäkringsbolagets prövning skulle föregå skattemyndighetens uppställdes inte då.

När det gäller återköp av en försäkring som här är i fråga sker alltså, som Försäkringsförbundet påpekat i sitt yttrande, återköpsprövningen i två led, varav ett led utgörs av försäkringsbolagets prövning (se också liknande uttalande i a prop s 60). I själva verket är försäkringsbolagets prövning av återköpet enligt försäkringstekniska grunder att anse som självständig. Med den ordning som gällde för prövningen av G.J:s försäkring kunde alltså, om försäkringsbolaget inte medgav återköp, detta leda till att försäkringsförhållandet enligt försäkringsavtalet bestod trots att skattemyndigheten hade lämnat sitt medgivande och G.J. med åberopande av detta hade ansökt om återköp.

Av det anförda följer alltså att det inte kan anses att försäkringsförhållandet enligt G.J:s försäkring upphörde redan i och med att han med åberopande av medgivandet från skattemyndigheten ansökte om återköp hos försäkringsbolaget. För att försäkringsavtalet, och därmed det försäkringsskydd detta skulle tillförsäkra G.J, skulle upphöra erfordrades det att också försäkringsbolaget hade tagit ställning till ansökningen och medgett återköp. Först därefter kunde G.J. ha fått en fordran på ett återköpsbelopp i stället för krav på försäkringsskydd enligt avtalet.

Det är ostridigt att försäkringsbolagets handläggning av G.J:s återköpsansökan avbröts på grund av utmätningsbeslutet och meddelandet om förbud att utbetala det utmätta till annan än kronofogdemyndigheten. I avsaknad av närmare utredning får emellertid anses att utmätningen ägde rum innan återköp ännu hade medgetts av bolaget. Med hänsyn härtill och det tidigare anförda skall utmätningen hävas.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut häver HD den av kronofogdemyndigheten beslutade utmätningen.

JustR:n Nyström och Lambe var skiljaktiga och anförde: Av utredningen framgår att G.J, sedan skattemyndigheten d 13 aug 1992 medgivit att försäkringen fick återköpas, samma dag begärt återköp hos försäkringsbolaget. Hos bolaget har framställningen lett till åtgärder för att utbetala vad G.J. hade att fordra i anledning av återköpet. Enligt vad som framkommit i målet fanns hos bolaget inte någon formell väg för prövning av begäran om återköp. Orsaken till att förfarandet för utbetalning ej fullföljdes var förbudsmeddelandet från kronofogdemyndigheten.

Hade försäkringen varit av den art att försäkringstagaren t ex enligt uttryckligt försäkringsvillkor hade rätt att påfordra återköp torde det stå utom all diskussion att begäran om återköp måste tilläggas den betydelsen att försäkringstagarens anspråk på bolaget övergått till en penningfordran, tillgänglig för utmätning. Att den summa försäkringsbolaget hade att utbetala, återköpsvärdet, då ännu ej må ha varit preciserad till beloppet saknar därvid betydelse.

Den försäkring målet gäller kan enligt försäkringsvillkoren ej bli föremål för återköp. Ett sådant försäkringsvillkor betyder dock icke att försäkringstagare generellt är avskurna från möjligheten att utnyttja sitt tillgodohavande genom återköp. I viss omfattning förekommer nämligen även här återköp beroende på bl a avtalstypen. Vid den aktuella tiden hade sådana ärenden ökat mycket kraftigt hos försäkringsbolagen (se prop 1993/94:85 s 51). Handläggningen av G.J:s ansökan inom försäkringsbolaget får anses visa att, när en försäkringstagare i ett fall som detta lämnat in en fullständig ansökan om återköp, innefattande även skattemyndighetens tillståndsbeslut, det från bolagets sida inte gjordes någon särskild prövning av begäran om återköp. Det har inte påståtts att det förelåg någon fråga om hinder på försäkringstekniska grunder mot att försäkringstagaren disponerade över försäkringen på sätt som skedde. Det saknas därför skäl att här göra annan bedömning än den som redovisats ovan beträffande försäkringar med avtalsenlig rätt till återköp. Det sagda innebär att borgenärerna efter G.J:s framställning om återköp ägde rätt till utmätning i dennes fordringsanspråk mot bolaget i enlighet med vad som upptagits i kronofogdemyndighetens beslut. HovR:ns beslut skall därför fastställas.

HD:s beslut meddelades d 10 dec 1996 (mål nr Ö 5651/94).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1996-12-10
Målnummer
Ö5651-94
Lagrum
116 § lag (1927:77) om försäkringsavtal
118 § lag (1927:77) om försäkringsavtal
Punkt 1 anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) i den lydelse punkten hade före den 1 januari 1994
Rättsfall
NJA 1961 s. 321
Litteratur
Sökord
Återköp
Pensionsförsäkring
Utmätningsförbud
Fordran
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation