NJA 1997 s. 701

Staten genom Kronofogdemyndigheten i Stockholm ansökte vid Stockholms TR att CH Restaurang & Catering AB skulle försättas i konkurs.

Bolaget bestred konkursansökningen och förnekade obestånd.

Vid förhandling inför TR:n d 15 maj 1997 vitsordade bolaget betalningsskyldighet för skuld till staten och uppgav att bolaget genast kunde betala 400 000 kr. Kvarstående belopp, 16 582 kr, kunde betalas inom 14 dagar.

Bolaget överlämnade vid förhandlingstillfället postväxlar om sammanlagt 400 000 kr till kronofogdemyndighetens företrädare, kronokommissarien Isander.

Bolaget överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle upphäva konkursbeslutet. Till stöd för sitt yrkande anförde bolaget bl a följande: Vid förhandlingen vid TR:n kom bolaget och kronofogdemyndigheten överens om att bolaget skulle betala 400 000 kr vid förhandlingen och hela sin utestående skuld till staten om 16 582 kr senast d 27 maj 1997 samt att kronofogdemyndigheten efter erlagd betalning skulle återkalla sin konkursansökan. Kronofogdemyndigheten erhöll betalningen d 26 maj 1997 men återkallade inte konkursansökan. När TR:n d 29 maj 1997 meddelade konkursbeslutet fanns ingen skuld till staten och därmed heller ingen konkursgrund. Bolaget är inte på obestånd och var det inte heller vid konkursförhandlingen eller vid tidpunkten för konkursbeslutet. Konkursförvaltaren har per telefon d 2 juni 1997 till bolagets ombud bekräftat att såvitt han vet finns det för närvarande inte några förfallna skulder. Bolaget har i HovR:n som skriftlig bevisning åberopat bl a ett utdrag ur kronofogdemyndighetens register till styrkande av att bolaget saknar förfallna skulder.

Staten förklarade sig inte ha någon erinran mot att konkursbeslutet upphävdes samt anförde: Någon överenskommelse om uppskov eller avbetalning träffades inte vid konkursförhandlingen. Betalningen kom inte till kronofogdemyndighetens handläggares kännedom förrän efter konkursbeslutet. Bolaget har ytterligare förfallna skatte- och avgiftsskulder. Skulderna har ännu inte överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning och kan därför inte läggas till grund för kronofogdemyndighetens konkursansökan.

HovR:n (hovrättsråden Örn och 7huresson samt tf hovrättsassessorn Kylhammar, referent) anförde i beslut d 10 juni 1997: TR:n höll förhandling i konkursärendet d 15 maj 1997. Samma dag fattades beslut i konkursfrågan, vilket skulle meddelas genom att hållas tillgängligt på TR:ns kansli d 29 maj 1997 från kl 13.30. Det är ostridigt mellan parterna att bolaget efter förhandlingen men före det att konkursbeslutet meddelades betalade hela konkursfordran. Oavsett eventuella överenskommelser med ansökande borgenär i ett konkursärende åligger det i första hand gäldenären att åberopa att full betalning av förfallen skuld till borgenären skett. Av handlingarna i målet framgår att bolaget vid TR:n inte åberopade att betalning skett och att TR:n inte heller på annat sätt fått kännedom om betalningen. Med hänsyn till detta förhållande och den för TR:n tillgängliga utredningen var det inte felaktigt att försätta bolaget i konkurs.

För upphävande av konkursbeslutet krävs att bolaget visar att det är solvent. Den av bolaget åberopade bevisningen är inte tillräcklig i detta avseende. Det saknas således förutsättningar att upphäva TR:ns beslut. HovR:n lämnar bolagets överklagande utan bifall.

Bolaget (ombud advokaten M.E.) överklagade och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, skulle upphäva TR:ns konkursbeslut.

Riksskatteverket förklarade sig inte ha någon erinran mot att konkursbeslutet upphävdes.

Målet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Orlov-Lempert, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl: I målet är visat att bolaget i sin helhet betalat konkursfordringen och att betalningen mottagits av kronofogdemyndigheten före TR:ns konkursbeslut. Staten har därefter inte varit behörig att fullfölja konkursansökningen. Förutsättningar för insolvenspresumtion enligt 2 kap 8 § KL förelåg således inte vid tiden för TR:ns beslut (jfr NJA 1982 s 366). På grund härav skall konkursbeslutet undanröjas.

HD (JustR:n Lind, Nyström, Munck, Danelius, referent, och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl: Till grund för statens begäran att bolaget skulle försättas i konkurs låg en restförd skatte- och avgiftsskuld som, när målet behandlades vid TR:n, uppgick till 416 582 kr. Av detta belopp betalade bolaget större delen, 400 000 kr, redan vid förhandlingen inför TR:n d 15 maj 1997. Återstoden, 16 582 kr, inbetalade bolaget på bank d 23 maj 1997. Det har upplysts att beloppet krediterades kronofogdemyndighetens postgirokonto d 26 maj 1997.

Av det anförda följer att staten, när konkursbeslutet meddelades d 29 maj 1997, inte längre var borgenär i förhållande till bolaget. Konkursbeslutet skall därför upphävas.