NJA 2000 s. 223

Å.M. överklagade i Göta HovR och yrkade att stämpelskatten skulle beräknas på köpeskillingen om 22 000 kr i stället för, såsom inskrivningsmyndigheten gjort, på 1997 års taxeringsvärde om 133 000 kr. Han anförde som grund att nämnda taxeringsvärde var felaktigt i förhållande till gällande marknadsvärde, och att han därför skrivit till skattemyndigheten och begärt att fastighetens taxeringsvärde skulle sättas ned.

Kammarkollegiet bestred ändring. Kammarkollegiet hade dock, under förutsättning att skattemyndigheten genom omprövning ändrade fastighetens taxeringsvärde för taxeringsåret 1997, inte något att erinra mot att detta nya åsatta taxeringsvärde användes som jämförelsevärde vid bestämmande av stämpelskatten.

HovR:n inhämtade upplysning från Skattemyndigheten, Skattekontoret i Tranås, att 1998 års taxeringsvärde sänkts till 52 000 kr efter ansökan från Å.M., men att taxeringsvärdet för 1997, för vilket år omprövning inte begärts, alltjämt var 133 000 kr.

Målet avgjordes av HovR:n efter föredragning.

HovR:n (hovrättsråden Nisser och Mogren samt tf hovrättsassessorn Hansson, referent) anförde i slutligt beslut d 15 april 1999: Vid köp av fast egendom bestäms, enligt 9 § stämpelskattelagen (1984:404), det värde på vilket stämpelskatten beräknas genom att köpeskillingen jämförs med taxeringsvärdet för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Det högsta av dessa värden anses som egendomens värde. Om det visas att egendomen har gått ner i värde efter den tidpunkt som taxeringsvärdet för det angivna året avser, men före fångeshandlingens upprättande, och detta har berott på eldsvåda, borttagande av byggnad, skogsavverkning, väsentlig förändring i rörelse i vilken egendomen har använts eller annan liknande anledning skall inskrivningsmyndigheten, enligt 11 § samma lag, i stället jämföra köpeskillingen med det värde som myndigheten, med ledning av intyg av sakkunnig eller annan utredning, bedömer att egendomen hade vid tidpunkten för upprättandet av fångeshandlingen.

Vad Å.M. har anfört visar inte att någon värdeminskning av sådana orsaker som nämns ovan har skett, och inte heller att det i ärendet relevanta taxeringsvärdet, nämligen det för taxeringsåret 1997, har ändrats. HovR:n lämnar därför överklagandet utan bifall.

HovR:n erinrar om möjligheten att överklaga eller begära omprövning av 1997 års taxeringsvärde för att därefter kunna få stämpelskatten nedsatt.

Å.M. överklagade och yrkade att stämpelskatten för fastigheten Aneby Nykulla 1:2 skulle beräknas på köpeskillingen om 22 000 kr. Målet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Magnusson, Lind, referent, Lars K Beckman, Nyström och Victor) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Å.M. har till stöd för överklagandet åberopat ett nytt beslut av Skattemyndigheten i Linköping varigenom 1997 års taxeringsvärde efter omprövning bestämts till 52 000 kr.

Kammarkollegiet har anfört att värde för byggnad inte bestäms, om byggnadernas sammanlagda basvärde inte uppgår till 50 000 kr (7 kap 16 § fastighetstaxeringslagen, 1979:1152). Eftersom i sådant fall värde saknas för byggnad skall enligt 9 § 2 st lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter taxeringsvärdet för marken kompletteras med ett uppskattat värde för byggnad. I det aktuella fallet framgår emellertid enligt kollegiet av handlingarna att byggnaden saknade värde vid köpetillfället.

Enligt 9 § 1 st sistnämnda lag bestäms värdet på den fasta egendomen efter en jämförelse av köpeskillingen med taxeringsvärdet för egendomen för året närmast före det år då ansökan om lagfart beviljas. Härav följer att när taxeringsvärde fastställs för en fastighet det värdet skall användas vid jämförelsen även i fall när något särskilt värde inte åsatts byggnad till följd av att dess basvärde inte uppgått till 50 000 kr.

I det aktuella fallet skall alltså stämpelskatten fastställas till 780 kr motsvarande 1,5 % av 1997 års taxeringsvärde 52 000 kr.