NJA 2000 s. 417

Backsele överklagade i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ändra utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens konkurs så att alla borgenärer med undantag av Stöten Fastighets AB i konkurs och Stöten Förvaltnings AB i konkurs höll full utdelning och att Stöten Fastighets AB i konkurs och Stöten Förvaltnings AB i konkurs endast skulle erhålla utdelning med belopp som återstod.

Konkursförvaltarna bestred ändringsyrkandena och yrkade i egenskap av förvaltare i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs visst tilläggsarvode i HovR:n.

HovR:n (f d hovrättsrådet Holmbergh och hovrättsrådet Adolfsson, referent) anförde i slutligt beslut d 12 maj 1998, såvitt gällde frågan om Backseles rätt att överklaga TR:ns beslut rörande utdelning i HB IWO- Stötens konkurs:

HovR:ns Skäl. ---.

Backsele AB:s konkursbo har såväl i HovR:n som vid TR:n som anledning till sitt yrkande uppgivit: Backsele AB:s konkursbo har visserligen inte någon fordran mot HB IWO-Stöten men däremot på Stöten Förvaltnings AB. Om Stöten Fastighets AB i konkurs och Stöten Förvaltnings AB i konkurs fordringar efterställs erhåller övriga borgenärer i HB IWO-Stötens konkurs full utdelning och kommer därför inte att upptas som borgenärer också i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs. Sistnämnda förhållande medför att Backsele AB:s konkursbo erhållit större utdelning i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs.

HovR:ns bedömning.

Enligt 16 kap 6 § 2 st KL får rättens beslut i fråga om utdelning överklagas endast av den som i rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om rätten beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars rätt påverkas av ändringen.

Backsele AB:s konkursbo framställde i rätt tid invändning mot utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens konkurs, men riktade inte därtill någon invändning avseende nu förevarande fråga mot utdelningsförslaget i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs.

Med hänsyn till att Backsele AB:s konkursbo inte som fordringsägare i HB IWO-Stötens konkurs vid bifall till ändringsyrkandet i utdelningen i detta bolags konkurs omedelbart skulle tilläggas medel ur detta bo, utan först efter den följdändring som skulle bli resultatet i utdelningen i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs, kan mot bakgrund av nyss nämnda bestämmelse i KL ifrågasättas om Backsele AB:s konkursbo ägt överklaga TR:ns beslut i fråga om utdelning. HovR:n finner dock omständigheterna vara sådana att hinder inte föreligger att uppta överklagandet till prövning. Härvid har beaktats att den ursprungliga verksamheten bedrevs i mycket nära samverkan i de åtta aktuella bolagen, att som en följd härav även konkursförvaltningen skett delvis jämsides i bolagen, att utdelningarna i de olika bolagen bitvis berodde av och påverkades inbördes av de bedömningar som skedde i varje enskilt bolag samt att TR:n slutligen fann anledning att företa samtliga konkursärenden till gemensam handläggning. Även det förhållandet att Stöten Förvaltnings AB i konkurs har ställning som motpart i HovR:n får vägas in vid bedömningen av möjligheten att trots bestämmelsen i 16 kap 6 § 2 st KL pröva utdelningsförslaget i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs.

HovR:ns avgörande. HovR:n fastställde under punkt 1 TR:ns beslut i fråga om utdelning i HB IWO-Stötens konkurs och bestämde i punkt 3 tilläggsarvoden åt förvaltarna i utdelningsfrågan och förordnade att vad TR:n beslutat om utdelning i HB IWO-Stötens konkurs skulle ändras i motsvarande mån.

Adj led överåklagaren Lindberg, med vilken tf hovrättsassessorn Stoican instämde, var skiljaktig och anförde, så vitt gällde frågan, om Backsele ägt rätt att överklaga beslutet om utdelning i HB IWO-Stötens konkurs: Enligt 16 kap 6 § KL får rättens beslut i fråga om utdelning överklagas endast av den som i rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om rätten beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, av den vars rätt påverkas av ändringen.

Utdelningen i såväl HB IWO-Stötens som Stöten Förvaltnings AB:s konkurser har fastställts i enlighet med förslagen.

Backsele AB:s konkursbo, som framställt invändning mot utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens konkurs, är inte fordringsägare och skulle därför, vid bifall till sin talan, inte erhålla medel ur detta bolags konkursbo. Först genom den följdändring beträffande utdelning i Stöten Förvaltnings AB:s konkurs som bifall till talan skulle kunna föranleda skulle Backsele AB:s konkursbo kunna bli berättigat till utdelning i sistnämnda konkurs.

Regeln i 16 kap 6 § KL har tillkommit för att begränsa rätten att överklaga vissa beslut. I ett fall som detta där flera bolag har haft ett ägarsamband och till följd härav har gått i konkurs samtidigt skulle en rätt att utan begränsningar klandra utdelningsförslaget i ett bolag i syfte att via något annat bolags konkurs erhålla utdelning ge upphov till svåröverblickbara konsekvenser för alla berörda bolag. Härtill kommer att stabiliteten i konkursförfarandet skulle påverkas negativt om invändningar mot utdelningsförslag i en konkurs görs i syfte att indirekt påverka utdelningen i en annan konkurs utan att invändningar har riktats mot utdelningsförslaget i den senare konkursen.

För att Backsele AB:s konkursbo skall vara taleberättigat krävs därför enligt min mening att Backsele AB:s konkursbo framställt invändning såväl mot utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens som mot utdelningsförslaget i Stöten Förvaltnings AB:s konkursbon.

Backsele AB:s konkursbo framställde invändning mot utdelningsförslaget i Stöten Förvaltnings AB:s konkursbo, men i annat avseende än det som nu är aktuellt och har senare återkallat sin invändning. Backsele AB:s konkursbo har således inte framställt invändning mot utdelningsförslaget i den konkurs som, vid bifall till talan angående utdelningen i HB IWO- Stötens konkurs, skulle grunda rätt till ersättning för Backsele AB:s konkursbo.

Mot den nu angivna bakgrunden - och då det inte heller i övrigt förekommer någon rättslig grund för talerätt - finner jag att Backsele AB:s konkursbo inte ägt överklaga beslutet om utdelning i HB IWO-Stötens konkurs och att bolagets invändning mot utdelningsförslaget därför inte skall tas upp till prövning i HovR:n.

Backsele (ombud advokaten Rikard Ljungberg) överklagade och yrkade att HD skulle ändra utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens konkurs på så sätt att alla borgenärer med undantag av Stöten Förvaltnings AB och Stöten Fastighets AB erhöll full utdelning och att Stöten Förvaltnings AB och Stöten Fastighets AB endast skulle erhålla utdelning med belopp som återstod. Backsele framställde vidare vissa yrkanden i fråga om tilläggsarvoden som konkursförvaltarna av HovR:n tillerkänts i utdelningsfrågan.

Motparterna Stöten Fastighets AB i konkurs och Stöten Förvaltnings AB i konkurs (båda genom konkursförvaltarna) samt konkursförvaltarna S.R. och R.L. i fråga om tilläggsarvodena yrkade i första hand att överklagandet skulle avvisas och bestred i andra hand ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Gregow, Svensson, referent, Westlander, Håstad och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Backsele har anfört följande i frågan om sin rätt att klandra utdelningsförslaget i HB IWO-Stötens konkurs. I 16 kap 6 § KL föreskrivs att den vars rätt påverkas av utdelningen har rätt att överklaga utdelningsförslaget. Det är ostridigt att Backseles rätt påverkas av utdelningsförslaget. I normalfallet skall varje bolag i ett konglomerat som "Stöten-konkurserna" ha olika förvaltare i syfte att förvaltarna skall kunna ta tillvara respektive borgenärers intresse på bästa sätt och inte hamna i intressekonflikter. I Stöten-konkurserna har dock samma förvaltare förordnats varför de intressekonflikter som uppstått borde ha lösts genom att frågan givits till en medförvaltare eller att åtminstone bevakningsförfarande anordnats. Så har dock inte skett och förvaltarna har gemensamt för alla bolag bestämt vad de anser vara riktigt och dessutom avslutat alla konkurser samtidigt på ett sådant sätt att resultatet i vissa konkurser påverkar utdelningen i andra konkurser. Om varje bolag hade haft en egen förvaltare hade Backsele kunnat påverka förvaltaren i Stöten Förvaltning att invända mot utdelningsförslaget i handelsbolagets konkurs. Så har dock inte varit möjligt i detta fall eftersom det har varit fråga om samma förvaltare i de båda bolagen. Det är att märka att det inte har varit möjligt för Backsele att vinna rättelse genom invändning mot utdelningsförslagen i Stöten Förvaltnings och Stöten Fastighets konkurser, eftersom dessa utdelningsförslag inte är felaktiga om utdelningsförslaget i handelsbolagets konkurs står fast. Till bilden hör vidare att om Backsele vinner framgång med sin talan i huvudsaken resultatet blir att det finns mindre pengar att dela ut i Stöten Förvaltnings och Stöten Fastighets konkurser, något som också utgör hinder för Backsele att göra invändningar mot utdelningsförslagen eller att klandra slutredovisningarna i de sistnämnda konkurserna. Backsele har därför inte kunnat skydda sina intressen på annat sätt än genom att invända mot utdelningsförslaget i handelsbolaget. Vid bedömningen av om Backsele har talerätt bör slutligen också beaktas att rättens prövning av utdelningsförslaget är en officialprövning, se 11 kap 7 § KL.

Såsom grund för sitt yrkande att Backseles talan skall avvisas har motparterna anfört att de skäl mot att Backsele skulle ha talerätt som minoriteten - och även majoriteten - i HovR:n pekat på fortfarande har giltighet. Därutöver har de åberopat att i 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag fanns en uttrycklig bestämmelse om att bolagsmans enskilda borgenär inte hade rätt att mot sin fordran hos bolagsman kvitta skuld till bolaget eller på annat sätt söka gottgörelse för sin fordran ur något som tillhör bolaget. Bestämmelsen upptogs inte i 1980 års lag om handelsbolag och enkla bolag eftersom det ansågs följa av konstruktionen av handelsbolaget som ett särskilt rättssubjekt att endast bolagsborgenärerna och inte bolagsmännens enskilda borgenärer kan göra gällande fordringar mot bolaget (prop 1979/80:143 s 52 f).

I målet är ostridigt att Backsele inte har någon fordran på HB IWO- Stöten. Att Backsele har en fordran mot en av bolagsmännen, nämligen Stöten Förvaltning, ger inte i och för sig Backsele någon rätt att vare sig bevaka fordringen i handelsbolagets konkurs eller göra invändning mot förslaget till utdelning i samma konkurs. Inte heller i övrigt är omständigheterna sådana att utdelningsförslaget kan anses beröra Backseles rätt; att konkursen handlagts gemensamt med andra konkurser av samma konkursförvaltare och att dessa konkurser avslutats samtidigt med utdelningsförslag som varit beroende av varandra är inte av beskaffenhet att ge Backsele talerätt såvitt avser utdelningsbeslutet i handelsbolagets konkurs.

På grund av det anförda skall Backseles överklagande i HovR:n och i HD av beslutet om utdelning i handelsbolagets konkurs avvisas och vad HovR:n under punkt 1 i sitt avgörande förordnat i fråga om utdelning i handelsbolagets konkurs undanröjas.

Även Backseles överklagande i HD av vad HovR:n förordnat om tilläggsarvoden åt S.R. och R.L. skall avvisas.