NJA 2001 s. 18

M.B. överklagade TR:ns dom endast i skadeståndsdelen i HovR:n för Nedre Norrland, som d. 23 juni 1998 förelade A.L. att inkomma med svarsskrivelse inom fyra veckor efter delfåendet. En kopia av föreläggandet skickades för kännedom till T.L. Svarsskrivelse från A.L. inkom d. 26 juni 1998. Den 1 juli 1998 inkom ett d. 30 juni samma år träffat förlikningsavtal jämte en av båda parter undertecknad begäran om att förlikningen skulle stadfästas genom dom.

T.L. inkom d. 6 juli 1998 med svarsskrivelse dagtecknad d. 2 juli samma år och ingav till HovR:n en d. 10 juli 1998 dagtecknad kostnadsräkning.

HovR:n (hovrättslagmannen Laven samt hovrättsråden Similä, referent, och Lind) stadfäste i dom d. 3 juli 1998 den mellan M.B. och A.L. såsom målsägande i ett mot M.B. avgjort brottmål om misshandel träffade förlikningen i skadeståndsfrågan men nämnde ingenting i domen om ersättning till T.L., som i domens angivande av parterna inte heller antecknades som målsägandebiträde.

T.L. överklagade för egen del och yrkade att HD skulle besluta att ersättning till honom för hans arbete som målsägandebiträde i HovR:n skulle utgå med 1 301 kr.

Domstolsverket, som av HD beretts tillfälle att yttra sig i målet, bestred ändring.

Betänkande

HD (JustR:n Nyström, Danelius, Blomstrand, Håstad, referent, och Lundius) fattade följande slutliga beslut: Skäl. T.L. har som grund för sin talan anfört följande: M.B. överklagade TR:ns brottmålsdom enbart i skadeståndsdelen. HovR:n förelade d. 23 juni 1998 målsäganden A.L. att besvara överklagandet inom fyra veckor. Överklagandet och föreläggandet tillställdes T.L. i egenskap av målsägandebiträde för kännedom. Han återkom från semester d. 29 juni och ingav - ovetande om den förlikning målsäganden d. 30 juni ingått med motpartens ombud - en d. 2 juli daterad svarsskrivelse till HovR:n. Den 6 juli mottog han HovR:ns dom, vari förlikningen stadfästes. Han ställer sig tvivlande till riktigheten i HovR:ns åtgärd att sända honom överklagandet endast för kännedom; eftersom hans uppgift som målsägandebiträde enligt 3 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde kvarstod i HovR:n, fanns det inte skäl att vid kommunikationen behandla honom annorlunda än om han hade varit rättshjälpsbiträde. Under alla förhållanden ålåg det HovR:n att ge honom tillfälle att inkomma med kostnadsräkning för arbete efter TR:ns dom, innan HovR:n skilde sig från målet.

Av 3 § 2 st. lagen om målsägandebiträde framgår att målsägandebitrådet skall bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av, åklagaren. Enligt bestämmelsen kvarstår målsägandebiträdets uppgift också om domen har överklagats endast i fråga om det enskilda anspråket. Detta gäller oavsett vem som har överklagat domen (jfr prop. 1993/94:26 s. 52).

I 4 § 1-3 st. lagen om målsägandebiträde finns bestämmelser om bl.a. förordnande, byte och entledigande av målsägandebiträde. Sista stycket innehåller en hänvisning till RB:s regler om rättegångsbiträde. Att målsägandebiträdet, liksom ett rättshjälpsbiträde, i princip har samma ställning som ett rättegångsbiträde medför att målsägandebiträdet är behörigt att företa processhandlingar endast med fullmakt från målsäganden eller i dennes närvaro (jfr prop. 1987/88:107 s. 41). HovR:ns åtgärd att endast för kännedom tillställa T.L. föreläggandet att inkomma med svarsskrivelse har därför varit riktig eftersom denne inte var ombud i målet.

Eftersom ersättning till ett målsägandebiträde fastställs i samband med att den rättsliga angelägenheten avgörs genom dom eller beslut, skall målsägandebiträde som vill erhålla ersättning för sitt arbete göra framställning härom innan handläggningen av målet avslutas (jfr 18 kap. 14 § RB).

Då HovR:n översänt motpartens överklagande till T.L. för kännedom, borde HovR:n ha räknat med möjligheten att T.L. lagt ner arbete å målet i HovR:n. Av den av motparten och målsäganden personligen undertecknade förlikningen och deras yrkande om stadfästelse av denna framgick inte att T.L. medverkat. HovR:n borde därför ha berett honom tillfälle att inkomma med kostnadsräkning innan förlikningen stadfästes.

Rättegångsfelet kan avhjälpas i HD.

T.L. har begärt ersättning med 1 301 kr avseende arbete en timme 15 minuter bestående i genomgång av TR:ns dom och M.B:s överklagande, upprättande och ingivande av svarsskrivelse till HovR:n samt brev till åklagarkammaren med begäran om lån av fotografier.

För genomgången av M.B:s överklagande har T.L. rätt till ersättning med skäliga 300 kr. För genomgången av TR:ns dom har gottgörelse utgått i TR:n (se NJA 1977 s. 232). De övriga åtgärder som T.L. yrkat ersättning för har inte varit påkallade av uppdraget och de har dessutom vidtagits utan samråd med A.L. De grundar därför inte någon rätt till ersättning.