NJA 2004 not 61

Den 12:e. 61.(Ö 1148-04) Överklagande av U.A. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund meddelade den 5 februari 2004 beslut varigenom U.A:s ansökan om inträde i samfundet avslogs, då U.A. inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

U.A. yrkade att HD skulle förklara honom berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund. Advokatsamfundets styrelse avstyrkte bifall till överklagandet.

HD:s beslut. Skäl.U.A. är född år 1951 och tog jur. kand. examen i oktober 1993. Efter tjänstgöring som s.k. arbetsmarknadstingsnotarie har han varit anställd vid olika advokatbyråer i drygt sex och ett halvt år. Före sin examen hade han en rad anställningar i Uppsala, bland annat vid Akademiska sjukhuset och kriminalvårdsanstalten.

U.A. ansökte första gången om inträde i advokatsamfundet den 14 januari 2003. Samfundets styrelse avslog den 23 april samma år hans ansökan under åberopande av att han inte styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Beslutet överklagades inte.

I det nu överklagade beslutet har styrelsen på nytt uttalat att U.A. inte har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

Styrelsen har i en förklaringsskrift och vid förhör inför HD anfört bl.a. följande. I samband med U.A:s första inträdesansökan framförde en advokat kritik som gick ut på att U.A. i två ärenden agerat på ett sådant sätt att han vållat eller riskerat rättsförluster för sina klienter; U.A. hade inte heller besvarat skrivelser. Kritiken kvarstår. I det nu aktuella ärendet har ytterligare kritiska synpunkter kommit fram. En advokat har riktat kritik mot U.A. för det sätt på vilket han vid upprepade tillfällen bemött ett bestridande av en faktura. U.A. uppgav inte denne advokat som referens i sin första inträdesansökan, vilket är allvarligt. En annan advokat har varit kritisk mot U.A. för att han underlåtit att kontrollera riktigheten av vissa uppgifter som hans klient lämnat. Vid en samlad bedömning har styrelsen funnit att det som uttalats i positiv riktning om U.A. under lämplighetsutredningen inte heller nu uppväger den kritik som redovisats ovan.

U.A. har uppgivit att anledningen till att han lämnat in en ny inträdesansökan mindre än ett år efter det att hans första ansökan avslagits är att en tillämpning av det numera införda kravet på advokatexamen annars skulle försena hans möjlighet att göra en förnyad ansökan med ett par år. Beträffande de anmärkningar som framförts mot honom har han anfört bl.a. följande.

Den kritik som riktades mot honom i samband med hans första inträdesansökan gällde två olika ärenden. Det första avsåg barns boende inom ramen för gemensam vårdnad. Han företrädde fadern, hos vilken barnet var bosatt. Tingsrätten förordnade emellertid att barnet skulle bo hos modern. Förordnandet gällde även interimistiskt. Anmärkningen avser den omständigheten att han ”underlät att begära inhibition av tingsrättsdomens verkställighet”. När han överklagade domen hade barnet redan flyttats till modern, vilket skett under jullovet. Frågan är om han överhuvudtaget hade hunnit att, innan barnet flyttades, framställa ett yrkande om att det interimistiska förordnandet i tingsrättsdomen skulle upphävas. I vart fall var ett sådant yrkande utsiktslöst med hänsyn till de faktiska förhållandena och tingsrättens övertygande motivering. Också anmärkningen att han underlåtit att besvara skrivelser gällde detta mål. Saken avsåg ett umgängesavtal mellan parterna. Eftersom motpartens ombud visste att U.A:s klient inte under några förhållanden tänkte skriva under ett avtal och eftersom han sammanträffat med ombudet i ett annat ärende, utan att denne tagit upp frågan, trodde han att saken var utagerad. – Motpartsombudet har i ett senare brev framhållit att U.A. vid huvudförhandlingen i hovrätten förde sin huvudmans talan på ett mycket bra sätt.

Det andra fallet var ett bodelningsärende mellan sambor. Anmärkningen gäller att han försummade fristen för att anhängiggöra klandertalan och ansökte om stämning tre dagar för sent. Det inträffade är en mardröm. Hans förklaring är att han befann sig i en pressad situation, med sjukdom i familjen. Han har vidtagit noggranna åtgärder för att något liknande inte skall hända igen. Försummelsen skedde för ett år och nio månader sedan och borde därför kunna anses ”läkt” i nuläget. – Någon skada för klienten uppstod inte, eftersom denne avsett att överklaga endast om han erhöll rättsskydd, vilket han inte gjorde; överklagandet återtogs.

Den kritik som avser skriftväxlingen rörande en faktura gäller en faktura som han tillställde en klient som vänt sig till den advokat som nu framställt kritiken, för att få juridiskt biträde i ett ärende där hon tidigare hade vänt sig till U.A. Kritiken syftar på att U.A. i samband med att han framställde krav på betalning för nedlagt arbete i ärendet hotade med betalningsföreläggande om klienten inte betalade arvodet, trots att betalningsskyldigheten var bestridd. Ärendet var det första han hade på sin dåvarande arbetsplats och han handlade i enlighet med arbetsgivarens instruktioner och under dennes överinseende. Händelsen inträffade för mer än tre och ett halvt år sedan. Klientens nya ombud, dvs. den advokat som nu framfört kritiken, var på den tiden inte advokat. Detta är skälet till att han inte uppgavs som referens.

Anmärkningen att han inte kontrollerat riktigheten av vissa uppgifter som hans klient lämnat hänför sig till en tvist avseende trakasserier i en bostadsrättsförening. Hans klient angav att hon blivit utsatt för kränkande behandling. Som stöd för hennes uppgifter fanns ett antal polisanmälningar, som visserligen inte lett till någon åtgärd, vittnesmål och ett antal skriftliga handlingar med underligt innehåll. Han gjorde bedömningen att det fanns en hel del substans i det klienten sade. Den advokat som framfört kritiken har i ett yttrande i förevarande ärende anfört att han, efter att ha närvarit vid muntlig förberedelse i mål mellan de aktuella parterna och efter att ha haft ett flertal kontakter med U.A. i anslutning härtill, numera har reviderat sin uppfattning. Enligt hans åsikt visade U.A. gott omdöme vid den faktiska handläggningen av målet med tanke på att U.A:s klient verkat mycket svårhanterlig och han anser därför nu att U.A. är lämplig som ledamot av advokatsamfundet.

HD gör följande bedömning.

Genom att försitta en klanderfrist har U.A. gjort sig skyldig till en allvarlig försummelse. Även om det endast förflutit knappt två år sedan händelsen inträffade torde det emellertid med hänsyn till omständigheterna, och särskilt med tanke på de åtgärder U.A. vidtagit för att förhindra ett upprepande, saknas anledning befara att något liknande skall hända igen. De anmärkningar som i övrigt framställts är, i ljuset av de förklaringar som givits, inte av sådan beskaffenhet att de i och för sig medför att U.A. inte kan anses ha styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.

Till U.A:s förmån talar ett stort antal positiva yttranden från domstolar och advokater. Av dessa framgår också att han handlagt bl.a. många omfattande och komplicerade ärenden rörande olika familjerättsliga frågor, ibland med krävande klienter. Det framhålls i flera yttranden att han tillvaratagit sina klienters intressen på ett bra och professionellt sätt.

Vid en sammanvägning av vad som förekommit finner HD att U.A. får anses ha styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Hans överklagande skall därför bifallas.

Avgörande.Med ändring av styrelsens beslut förklarar HD U.A. berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund.