NJA 2004 not 71
Överklagande av H.L. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.
Den 26:e. 71.(Ö 3680-03) Överklagande av H.L. angående inträde i Sveriges advokatsamfund.
Genombeslutden 21 augusti 2003 avslog styrelsen för Sveriges advokatsamfundH.L:s ansökan om inträde i advokatsamfundet, då han inte hade styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.
H.L. yrkade att HD skulle förklara honom berättigad att vinna inträde i advokatsamfundet. Advokatsamfundets styrelse avstyrkte bifall till överklagandet.
HD:s beslut: Skäl.H.L. är född år 1952 och tog jur. kand. examen år 1978. Efter att ha notariemeriterat sig genom tjänstgöring vid advokatbyrå och länsrätt var han under drygt sjutton år anställd på bank, huvuddelen av tiden som bankjurist. Sedan den 2 oktober 2000 är han biträdande jurist vid en advokatbyrå.
H.L. ansökte första gången om inträde i advokatsamfundet i april 2002. Han begärde då dispens från kravet i samfundets stadgar på minst tre års yrkesverksamhet som anställd hos advokat eller för egen räkning. Efter det att två advokater inkommit med kritiska synpunkter och två andra advokater uttalat att H.L. inte var lämplig som ledamot av samfundet samt samfundets lokalavdelnings styrelse avstyrkt ansökan, återkallade H.L. sin ansökan med motiveringen att han var medveten om att praxis vid prövning av en dispensansökan innebar att ansökan inte beviljades om en advokat avstyrkt.
I det nu överklagade beslutet har styrelsen uttalat att H.L. inte har styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet.
Styrelsen har i förklaringsskrift och vid förhör inför HD anfört följande.
I samband med H.L:s första inträdesansökan har fyra advokater framfört kritik mot honom.
En advokat har påtalat att H.L. uttryckt sig olämpligt vid deras yrkeskontakter utan att det varit påkallat eller behövligt för att tillvarata klientens rätt. En annan advokat har kritiserat H.L. för att denne kontaktat advokatens klient i samband med förlikningsförhandlingar.
Den allvarligaste kritiken gäller H.L:s uppträdande i ett ärende där en person var föremål för förundersökning på grund av misstanke om ocker, riktat mot den misstänktes 95-åriga moder. Den advokat som ursprungligen var förordnad som målsägandebiträde för modern har avstyrkt inträdesansökan med hänvisning till H.L:s agerande då han som ombud för målsäganden gav in en begäran till tingsrätten om att själv bli förordnad som målsägandebiträde. När tingsrätten höll muntlig förhandling i frågan inställde sig H.L. i sällskap med målsäganden och den misstänkte sonen. Enligt advokaten uppträdde H.L. anmärkningsvärt vid förhandlingen genom att försöka övertyga målsäganden om att hon skulle välja honom som biträde. Tingsrätten uttalade i sitt beslut att det framstod som mindre lämpligt att H.L. förordnades som målsägandebiträde eftersom det framgått att frågan om byte av biträde initierats efter ett telefonsamtal till honom från den misstänkte. Ansökan lämnades därför utan bifall. En annan advokat, som biträdde den misstänktes bror, har instämt i kritiken. Sistnämnde advokat har dessutom kritiserat H.L. för dennes agerande i samband med sammanträde för bouppteckning efter den 95-åriga kvinnans make. Vid sammanträdet uppgav H.L. att han var ombud för kvinnan och att hon inte ville att hennes tidigare ombud skulle närvara, trots att hon dessförinnan framställt sådant önskemål. Det tidigare ombudet var samme advokat som var målsägandebiträde för henne under nyssnämnda förundersökning. Den advokat som framfört kritiken har ansett att H.L. fått information från den misstänkte sonen och agerat till förmån för denne utan att beakta moderns intressen.
Vid en samlad bedömning har samfundets styrelse funnit att det som uttalats i positiv riktning om H.L. under lämplighetsutredningen inte uppväger den kritik som redovisats ovan.
H.L. har beträffande de anmärkningar som riktats mot honom anfört följande.
Han använde en drastisk formulering i ett brev till en avtalspart som trots upprepade påstötningar inte lämnade ut ett undertecknat avtal efter att förlikning ingåtts. Numera anser han själv att formuleringen var mindre väl vald.
Anledningen till att han i ett ärende tog direktkontakt med en motpart var att det behövdes kartmaterial som utvisade platsen för en anläggning på den fastighet ärendet avsåg. På grund av att det var julhelg kunde han inte komma i kontakt med motpartsombudet och då ärendet brådskade kontaktade han verkställande direktören i det bolag som var motpart och fick omedelbart ut kartan. Han informerade motpartsombudet så snart hon var i tjänst. Något senare blev han i samma ärende kontaktad av styrelseordföranden i motpartsbolaget som uppgav att ett avtalsförslag förkastats. H.L. försökte komma i kontakt med motpartsombudet för att få ett besked. Eftersom hon var upptagen ringde han i stället den verkställande direktören och fick beskedet att förhandlingarna inte var avbrutna. Denna gång underrättade H.L. ombudet om kontakten redan samma dag.
Uppdraget att företräda den 95-åriga kvinnan vid bouppteckningsförrättningen kom via en advokat som kvinnan själv hade anlitat. Den advokaten fann sig vara jävig och vände sig till H.L:s principal som ansåg att H.L. borde överta uppdraget med hänsyn till att han hade långvarig erfarenhet av familjerätt. H.L. tog i ärendet aldrig emot instruktioner från den misstänkte sonen och agerade inte för att stödja hans sak. Han uppfattade kvinnan som klar i huvudet men hon hade mycket dålig hörsel. Hon var illa berörd av att det förelåg en tvist mellan hennes båda söner och kände sig utsatt i sin lojalitet med båda sönerna. Hon ville att H.L. skulle medverka vid bouppteckningssammanträdet för att detta skulle kunna genomföras på ett värdigt sätt. Efter att ha tagit del av vissa handlingar fick H.L. den bestämda uppfattningen att den advokat som även var målsägandebiträde var så starkt lierad med den misstänktes bror att han var jävig och därmed direkt olämplig att företräda modern och hennes intressen vid bouppteckningen. Samma omständigheter gjorde advokaten olämplig som målsägandebiträde. Vid förhandlingen i tingsrätten angående byte av målsägandebiträde fick H.L. på grund av klientens nedsatta hörsel upprepa alla frågor och anföranden högt för henne. Hon uttryckte klart att hon önskade biträde av honom. Den enda kontakt han hade med den brottsmisstänkte sonen var när de per telefon bestämde tid för moderns besök. På grund av klientens dövhet gick det inte att tala med henne per telefon. Hon skjutsades även till möten av sonen. H.L. var självfallet ensam med sin klient vid samtalen med henne. Samtliga åtgärder dryftades med och godkändes av H.L:s principal. Det var på dennes direkta uppmaning och med hänsyn till kvinnans behov av stöd från ett helt fristående biträde som H.L. åtog sig uppdragen.
HD gör följande bedömning.
H.L:s sätt att formulera sig i det kritiserade brevet och att med förbigående av motpartsombudet vid två tillfällen ta kontakt direkt med motparten bör, med hänsyn till de förklaringar som lämnats av H.L., inte inverka på hans möjlighet att vinna inträde i samfundet.
Uppdraget att företräda den 95-åriga kvinnan vid bouppteckningsförrättningen lämnades över från en advokat som ansåg sig jävig och H.L. åtog sig uppdraget på principalens uppmaning. Någon anmärkning kan inte riktas mot H.L. för att han åtog sig det uppdraget.
Beträffande både bouppteckningsförrättningen och frågan om förordnande av målsägandebiträde har H.L. huvudsakligen kritiserats för att hans handlande inte stått i kvinnans intresse utan i stället varit till förmån för hennes son, som var misstänkt för brott mot henne.
När det gäller bouppteckningsförrättningen får beaktas att den advokat som förrättade bouppteckningen i sitt yttrande över H.L:s inträdesansökan uttalat att det i ärendet inte framkommit något som motsäger dennes lämplighet som ledamot av samfundet. Yttrandet sammantaget med vad som framgått av utredningen i övrigt kan inte föranleda annan slutsats än att H.L:s agerande vid tillfället varit i klientens intresse. Inte heller i övrigt ger utredningen underlag för kritik mot H.L:s uppträdande vid detta tillfälle.
I Lunds tingsrätts beslut den 3 september 2001 rörande byte av målsägandebiträde uttalades att det framstod som mindre lämpligt att H.L. förordnades som målsägandebiträde då det framgått att frågan om biträdesbyte initierats efter ett telefonsamtal från den misstänkte sonen. Uttalandet ger visst stöd för att ifrågasätta H.L:s handlande i sammanhanget. Det har emellertid framgått att förhållandena var särpräglade på så sätt att H.L:s klient tidvis vistades hos sonen och att hon på grund av sin dåliga hörsel inte kunde ta erforderliga kontakter själv per telefon. Det finns inte anledning att ifrågasätta H.L:s uppgifter att han aldrig talade med sin klient i närvaro av sonen eller annars hade kontakt med sonen utöver vad som erfordrades för att nå klienten. Härtill kommer att H.L. hade dryftat sina åtgärder i den uppkomna situationen med sin principal, som godkänt åtgärderna. Mot bakgrund av det anförda bör det som förekommit i denna del inte nu tillmätas den betydelsen att H.L. vägras inträde i samfundet.
I ärendet föreligger åtskilliga yttranden, huvudsakligen från advokater, vari H.L:s inträdesansökan tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Yttrandena och utredningen i övrigt ger också vid handen att H.L. under sin yrkesverksamhet har förvärvat förhållandevis bred erfarenhet från centrala rättsområden.
På grund av det anförda får H.L. anses ha styrkt sin lämplighet att utöva advokatverksamhet. Hans överklagande skall därför bifallas.
Avgörande.Med ändring av styrelsens beslut förklarar HD H.L. berättigad att vinna inträde i Sveriges advokatsamfund.