NJA 2005 not 38

Den 30:e. 38.(B 1260-04) S.S. mot riksåklagaren angående bokföringsbrott m.m.

Åklagaren ansökte iNacka tingsrättom stämning på S.S. med yrkande om ansvar för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Genom domden 12 mars 2003 dömde tingsrättenS.S. för de åtalade brotten till villkorlig dom och dagsböter.

Sedan S.S. överklagat domen iSvea hovrätt,fastställde hovrätteni domden 19 december 2004 tingsrättens dom.

S.S. yrkade i HD att han skulle frikännas från ansvar för bokföringsbrott och att påföljden för försvårande av skattekontroll skulle bestämmas till dagsböter.

Riksåklagaren medgav ändringsyrkandena.

HD, dompå förslag av föredraganden: Domskäl.I enlighet med hovrättens i den delen icke överklagade dom har S.S. gjort sig skyldig till försvårande av skattekontroll.

I övrigt har S.S. åtalats för att under tiden januari–december 2000 uppsåtligen eller av oaktsamhet ha åsidosatt sin bokföringsskyldighet genom att löpande bokföra ofullständiga verifikationer och underlåta att bevara taxirörelsens all räkenskapsinformation, vilket enligt åtalet medfört att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

Av utredningen i målet framgår bl.a. följande. De körpassrapporter som skrivits ut från taxametern i S.S:s taxibil efter avslutat körpass har omfattat en sammanställning av uppgifter om de köruppdrag som utförts under passet. Uppgifterna om varje enskilt köruppdrag uteslöts däremot från utskriften. Av den del som bevarats framgår bl.a. antal köruppdrag med angivande av löpnummer för det första och det sista köruppdraget, totalt under körpasset inkört belopp med särredovisning av mervärdesskatt, körpassets totala tid och tillryggalagd körsträcka.

Enligt 5 kap. 6 § bokföringslagen – – – se NJA 2005 s. 260 f. – – – (Prop. 1998/ 99:130 s. 247.)

HD har i rättsfallet NJA 2005 s. 252 prövat åtal för bokföringsbrott bestående i underlåtenhet att bevara verifikationer avseende varje enskilt köruppdrag i taxirörelse. I det fallet fann HD att förutsättningen enligt bokföringslagen för att medge användning av en gemensam verifikation under ett körpass – att det skall vara förenat med svårigheter att upprätta en verifikation för varje affärshändelse – inte varit uppfylld samt att den tilltalade genom att underlåta att bevara den del av körpassrapporten som utvisar de enskilda köruppdragen hade brutit mot sin skyldighet att bevara räkenskapsinformation enligt bokföringslagen.

Även i förevarande mål är slutsatsen att förutsättning för användning av en gemensam verifikation inte varit uppfylld. S.S. har således brutit mot sin skyldighet att bevara räkenskapsinformation enligt bokföringslagen.

Fråga är då om rörelsens förlopp inte i huvudsak har kunnat bedömas med ledning av bokföringen.

Med begreppet förlopp i bokföringslagens mening avses hur verksamhetens resultat och ställning vid ett visst tillfälle har framkommit, dvs. när de olika affärshändelserna har inträffat och hur de har påverkat verksamhetens ställning och resultat. Grund- och huvudbokföringen skall tillsammans göra det möjligt att överblicka verksamhetens förlopp. (Prop. 1998/99:130 s. 391.)

HD har i det tidigare nämnda avgörandet uttalat att om fullständiga körpassrapporter hade bevarats skulle det av dessa ha framgått bl.a. vid vilket klockslag varje affärshändelse hade inträffat, intäkten för varje enskild affärshändelse under passet, löpnumret avseende affärshändelsen samt om denna varit en kontant- eller kreditkörning. Avsaknaden av denna detaljinformation medförde, enligt HD, att varje enskild affärshändelse inte var tillfredsställande verifierad och att det inte var möjligt att i detalj följa den grund- och huvudbokföring som skulle ha skett. HD fann vidare att den bevarade delen av körpassrapporterna dock medgav möjlighet att bedöma att de affärshändelser som avspeglas i de gemensamma verifikationerna faktiskt inträffat, affärshändelsernas innebörd (om än utan angivande av klockslag och antal körda kilometer för respektive affärshändelse) och att affärshändelserna (som totalsummor på grundval av respektive körpassrapport) blivit införda i grund- och huvudbokföringen. Den ytterligare information som körpassrapporterna hade inneburit avseende möjligheten att identifiera varje enskild affärshändelse under ett körpass ansåg HD utgöra en brist i detaljeringsgrad i informationshänseende, som dock inte medfört att det inte varit möjligt att i huvudsak bedöma rörelsens förlopp med ledning av bokföringen. Åtalet för bokföringsbrott ogillades.

Skäl att göra en annan bedömning i detta mål föreligger inte. Åtalet för bokföringsbrott skall således ogillas.

Påföljden för försvårande av skattekontroll bör bestämmas till ett bötesstraff.