NJA 2006 not 21

Den 11:e. 21. (Ö 4574-05) A.A. mot Skatteverket angående försättande i konkurs.

Efter ansökan av Kronofogdemyndigheten i Karlstad försattes A.A. i konkurs genombeslutav Värmlands tingsrätt den 30 september 2005.

A.A. överklagade iHovrätten för Västra Sverige och yrkade att konkursbeslutet skulle upphävas. Hon anförde att hon inte hade någon skuld till staten och att hon inte var på obestånd.

Skatteverket bestred ändring och gjorde gällande att obeståndspresumtionen enligt 2 kap. 8 § konkurslagen kvarstod. Konkursförvaltaren anförde att frågan om A.A. var på obestånd eller inte undandrog sig hans bedömning eftersom föreskrivet räkenskapsmaterial inte hade påträffats avseende verksamheten under 2005. Genombeslut den 28 oktober 2005 avslog hovrätten överklagandet.

A.A. yrkade i HD att konkursbeslutet skulle upphävas. Skatteverket förklarade sig inte ha något att erinra mot att konkursbeslutet upphävdes.

HD:s beslut. Skäl. A.A. har i HD anfört att staten inte hade någon fordran på henne vid tiden för konkursansökan och inte heller nu har någon sådan fordran. Hon har gjort gällande att hon därför inte är på obestånd och att obeståndspresumtionen i 2 kap. 8 § konkurslagen inte är tillämplig. A.A. har hävdat att hon är solvent.

Skatteverket har bekräftat att staten nu inte har någon fordran på A.A. Verket har vidare anfört att 94 146 kr efter konkursutbrottet har influtit att avräknas på restförda skattebelopp samt att de skattebelopp, exklusive skattetillägg, som låg till grund för konkursbeslutet uppgick – med hänsyn tagen till avgivna deklarationer – till 54 384 kr i stället för 63 769 kr i enlighet med skönstaxeringar, varför inga stora förändringar skett i de belopp som staten hade att fordra.

Konkursförvaltaren har yttrat sig på begäran av HD och därvid anfört att, även om A.A:s skuld till staten bortfaller, brist föreligger i boet.

Utredningen i målet ger vid handen att staten var behörig att ansöka om att A.A. skulle försättas i konkurs samt att hennes skuld till staten vid konkursutbrottet uppgick till ett belopp som innebär att insolvenspresumtionen i 2 kap. 8 § konkurslagen kan tillämpas i hennes fall. För att konkursbeslutet skall hävas krävs då enligt 2 kap. 22 § konkurslagen att A.A. visar att hon är solvent. Detta har hon emellertid inte gjort. Hennes överklagande kan därför inte bifallas.

Avgörande. HD avslår överklagandet.