NJA 2006 not 45

Den 29:e. 45. (Ö 4958-05) D.S. och I.S. mot J.S. angående verkställighet av utländsk dom.

Genom en dom den 26 juni 2000 förordnade Katrineholms tingsrätt – med ändring av vad Z.R. och J.S. tidigare avtalat – bl.a. att J.S., för tiden från och med den 1 oktober 1997 till dess respektive barn fyllt 18 år, skulle utge underhållsbidrag för vart och ett av barnen I. och D. med 1 000 kr per månad. Sedan J.S. överklagat domen i underhållsdelen fastställde Svea hovrätt i dom den 15 juni 2001 tingsrättens dom. Genom ett beslut intaget i domen avvisade hovrätten ett av Z.R. i hovrätten framställt yrkande om ändring av vad tingsrätten förordnat om underhåll.

Sedan barnen I. och D. genom Z.R. i januari 2002 vid regionrätten för Warszawa-Mokotow i Polen väckt talan mot J.S. med yrkande om underhållsbidrag, förordnade regionrätten i dom den 5 februari 2003 att J.S. skulle utge underhållsbidrag för I. med 900 zloty per månad och för D. med 750 zloty per månad, allt räknat från och med den 18 januari 2002. Sedan domen överklagats såväl av barnen som J.S. avslog distriktsrätten i Warszawa i dom den 15 juli 2003 överklagandena. Distriktsrättens dom var verkställbar i Polen.

I.S. och D.S. ansökte iSvea hovrätt om att distriktsrättens dom av den 15 juli 2003 skulle förklaras verkställbar i Sverige. J.S. motsatte sig bifall till ansökningen.

Hovrätten anförde i beslut den 6 december 2005. Skäl. J.S. har som grund för sin inställning åberopat dels att frågan om underhåll redan prövats av svensk domstol och att den polska domen inte är föranledd av några ändrade förhållanden, dels att det polska avgörandet är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen eftersom det grundas på en felaktig beräkning av J.S:s förmåga att bidra till barnens underhåll.

Barnen har vidhållit sin ansökan och anfört att de svenska domarna aldrig har erkänts i Polen. Barnen har – genom Z.R. – tillagt att anledningen till att talan väcktes i Polen var att de av de svenska domstolarna fastställda underhållsbidragen var alltför låga i förhållande till deras behov.

Hovrättens bedömning. Enligt 4 § 1 st. 4 lagen (1976:108) om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet kan erkännande eller verkställighet vägras om det här i riket har meddelats ett avgörande angående samma sak. Bestämmelsen är fakultativ. Vid avgörande av frågan om de båda avgörandena skall anses avse samma sak, bör i första hand beaktas om den utländska domen angående underhållsbidrag grundar sig på ändrade förhållanden eller inte. Om så är fallet torde avgörandena inte kunna anses avse samma sak (jfr NJA 1992 s. 592).

Den polska domstolsprocessen har inletts kort tid efter det att hovrätten avgjorde den svenska underhållstvisten och vare sig de polska avgörandena eller utredningen i övrigt ger något stöd för att den polska domen är grundad på ändrade förhållanden. Tvärtom synes processen i Polen vara föranledd av moderns missnöje med de underhållsbidrag som barnen tillerkänts av de svenska domstolarna. Den polska domen får således anses avse samma sak som det tidigare meddelade svenska underhållsavgörandet. Med hänsyn härtill bör ansökan – med stöd av ovan angivet lagrum – avslås.

Hovrätten avslog genom beslutet I.S:s och D.S:s ansökan.

D.S. och I.S. yrkade i HD att den dom som distriktsrätten i Warszawa, Polen, meddelat den 15 juli 2003 skulle förklaras verkställbar i Sverige.

HD, beslut på förslag av föredraganden: HD avslår överklagandet.