NJA 2006 not 54

Den 14:e. 54.(Ö 3175-06) Framställning om utlämning till Albanien av G.V.

Justitieministeriet i Albanien begärde i en framställning, daterad den 31 maj 2006, att G.V. skulle utlämnas till Albanien för verkställighet av fängelsestraff. Till stöd för begäran åberopades dels ett beslut, meddelat den 24 januari 1996 av distriktsdomstolen i Tropoja, genom vilket G.V. dömdes till fängelse 17 år för mord, begånget den 11 december 1992, samt vapenbrott, begångna den 11 december 1992 och den 18 november 1995, dels ett beslut meddelat den 23 februari 1996 av appellationsdomstolen i Tirana varigenom det förstnämnda beslutet fastställdes, dels ock ett av Kassationsdomstolen den 22 juli 1996 meddelat beslut i vilket en resningsansökan avseende de tidigare nämnda besluten avslogs.

G.V. motsatte sig utlämning.

HD:s yttrande.De gärningar för vilka G.V. begärs utlämnad motsvarar enligt svensk lag mord och vapenbrott. För dessa brott är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Den påföljd som återstår för G.V. att avtjäna i Albanien utgör frihetsstraff i mer än fyra månader. Det föreligger därför inte något hinder mot utlämning på grund av bestämmelsen i 4 § 1 st. utlämningslagen.

G.V. har gjort gällande att de domar som åberopas till stöd för begäran om utlämning är uppenbart oriktiga, att han av albanska myndigheter har erhållit amnesti för de aktuella brotten samt att det skulle vara uppenbart oförenligt med humanitetens krav att utlämna honom.

Albanien har liksom Sverige anslutit sig till den europeiska utlämningskonventionen. På grund härav skall enligt 9 § 3 st. utlämningslagen de albanska domarna godtas, om det inte framgår att de är uppenbart oriktiga.

G.V. har hävdat att det mord som han dömts för i stället begicks av hans numera avlidne broder. Till stöd för sitt påstående har han åberopat skriftliga uppgifter från personer som uppgett att de bevittnat mordet eller på annat sätt känner till vad som hände. Vad som framkommit innebär inte att det kan anses framgå i ärendet att de åberopade domarna är uppenbart oriktiga. Något hinder mot utlämning möter således inte enligt 9 § 3 st. utlämningslagen.

Det har inte visats att G.V. erhållit amnesti för de aktuella brotten.

G.V. har som grund för att det skulle vara inhumant att utlämna honom i huvudsak hänvisat till att domarna avser brott begångna år 1992 samt att han har vistats i Sverige med hustru och barn sedan år 2001 och anpassat sig till svenska levnadsförhållanden. Han har även gjort gällande att han riskerar att utsättas för våld i Albanien. Vad som framkommit i denna del innebär inte att en utlämning kan anses uppenbart oförenlig med humanitetens krav. Således föreligger inte hinder mot utlämning enligt 8 § utlämningslagen.

Inte heller i övrigt föreligger hinder enligt 1–10 §§ utlämningslagen mot utlämning av G.V.