NJA 2009 not 43

S.T.dömdesden 3 mars 2009 av Svea hovrättför bl.a. grovt narkotikabrott bestående i att ha tagit befattning med den ovannämnda narkotikan. Hovrätten antecknade i sina domskäl, såvitt nu är av betydelse, följande. ”S.T:s tumavtryck har påträffats i en av de kartonger som förvarats i Safe minilager. Kartongen har varit öppnad och återförsluten med annan tejp än den ursprungliga. Dessa omständigheter är mycket besvärande för S.T. S.T:s förklaring till tumavtrycket – att detta måste ha tillkommit vid ett besök hemma hos M.T. – vinner visserligen visst stöd av vad M.T. berättat i tingsrätten. Under förundersökningen har S.T. dock inte nämnt något om att det funnits kartonger och foliepåsar i M.T:s rum vid besöket. Inte heller M.T. har i det tidigare målet nämnt något om detta. Till detta kommer de uppgifter som Sa.T. har lämnat i tingsrätten och vid polisförhör om att det inte förekommit något besök av släktingar i juni 2002. Hovrätten finner med hänsyn till det sagda att S.T:s förklaring till tumavtrycket kan lämnas utan avseende.”

S.T. yrkade att HD skulle ogilla åtalet för grovt narkotikabrott eller i vart fall sätta ned den utdömda påföljden, alternativt, såsom han fick förstås, undanröja hovrättens dom i dessa delar och återförvisa målet till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om hovrättens dom beträffande S.T. skulle undanröjas och målet visas åter till hovrätten. HD fann inte skäl att meddela prövningstillstånd i fråga om målet i övrigt.

S.T. anförde till stöd för sin talan bl.a. att uppgifterna i hovrättens domskäl omatt S.T. under förundersökningen inte nämnt något om att det funnits kartonger och foliepåsar i M.T:s rum vid besöket, att inte heller M.T. i det tidigare målet nämnt något om detta och att Sa.T. vid tingsrätten uppgav att det inte förekommit något besök av släktingar i juni 2002, är felaktiga. Med hänsyn till den slutsats hovrätten dragit till följd av dessa misstag – nämligen att S.T:s förklaring till tumavtrycket kan lämnas utan avseende – utgör misstagen i vart fall tillsammans grovt rättegångsfel.

Riksåklagaren bestred ändring.

Riksåklagaren anförde med avseende på de påstådda sakfelen i hovrättens domskäl i huvudsak följande. Beträffande S.T:s tidigare lämnade uppgifter framstår det inte som alldeles klart vad hovrätten menar med ”under förundersökningen”, d.v.s. om därmed avses den gamla förundersökningen från år 2002 eller den nu aktuella. Klart är däremot att S.T. under förundersökningen år 2002 inte nämnde något om kartonger eller påsar hemma hos M.T. Vad avser M.T:s uppgifter har denne enligt domen från år 2003 berättat att han förvarade kartongerna ”hemma” innan han den 14 juni 2002 hyrde lagret. Däremot finns inga uppgifter om var i lägenheten kartongerna skulle ha befunnit sig. Vad hovrätten antecknat i domen kan följaktligen inte utan vidare anses felaktigt. Beträffande Sa.T. är det riktigt att hon enligt tingsrättens dom – och till skillnad från vad hon berättat under polisförhöret – vid tingsrätten uppgav att M.T. och S.T. besökt henne vid ett tillfälle i juni 2002. På den punkten stämmer inte hovrättens notering överens med vad som finns antecknat i tingsrättens dom. En annan sak är hur Sa.T:s uppgifter vid tingsrätten ska värderas i förhållande till vad hon uppgett vid polisförhöret. Sammanfattningsvis kan hovrättens domskäl ge anledning till tvekan om vad hovrätten avsett, och hovrätten förefaller dessutom ha oriktigt redovisat vad Sa.T. uppgett vid tingsrätten. Dessa omständigheter är dock inte ägnade att påverka bevisbedömningen på ett sådant sätt att detta borde ha lett till en annan utgång i målet.

HD, beslutpå förslag av föredraganden: Skäl. Hovrättens hänvisning till S.T:s uppgifter ”under förundersökningen” kan i avsaknad av närmare precisering inte rimligen förstås på annat sätt än att hänvisningen avser – eller i vart fall innefattar – förundersökningen i det aktuella brottmålet. Enligt vad som har antecknats i av S.T. åberopade förhörsprotokoll från denna förundersökning har han vid polisförhör den 18 september 2008 uppgett bl.a. att han någon tid innan M.T. greps år 2002 sett åtminstone en kartong innehållande påsar hemma hos M.T.; han tror att kartongen stod i ett hörn i M.T:s rum. Ytterligare uppgifter om kartonger och lådor hemma hos M.T. – och i dennes rum – återfinns såväl i det nyssnämnda förhörsprotokollet som i ett protokoll över ett annat förhör med S.T. den 16 oktober 2008. Med beaktande härav framstår hovrättens nu berörda uppgift i domskälen – nämligen att S.T. under förundersökningen inte nämnt något om att det funnits kartonger och foliepåsar i M.T:s rum vid besöket – som felaktig.

Med anknytning till hovrättens uppgift att ”inte heller M.T. har i det tidigare målet nämnt något om detta” (dvs. att det funnits kartonger och foliepåsar i M.T:s rum vid besöket) har S.T. åberopat vad som i det målet har antecknats dels i Stockholms tingsrätts dom den 25 februari 2003 (mål B 4262-02), dels i protokoll över polisförhör med M.T. den 19 september 2002. Enligt vad som har antecknats i domen har M.T. vid tingsrätten berättat att han förvarade kartongerna hemma innan han den 14 juni 2002 hyrde lagret och att han samma dag som han hyrde lagret körde dit den mängd som förvarades där; resten av mängden hade han fått besked om att ha kvar i sin bostad för att den ”skulle finnas till hands”. I förhörsprotokollet har i berörd del antecknats att ”M. säger att kartongerna fanns hemma i hans rum från det att han kom från Lund till dess han förde dem till förrådet”. Med beaktande av dessa uppgifter framstår hovrättens domskäl som felaktiga även i nu berörd del.

Beträffande vad hovrätten anfört om att Sa.T. vid tingsrätten och i polisförhör berättat att det inte förekommit något besök av släktingar i juni 2002 så måste det förutsättas att det är det av S.T. skildrade besöket från hans och M.T:s sida som åsyftas. Såsom även riksåklagaren har funnit stämmer hovrättens uppgift härvidlag inte överens med vad som har antecknats i tingsrättens dom om Sa.T:s vid tingsrätten lämnade berättelse.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att hovrättens domskäl innehåller sakfel i samtliga ovan berörda delar. Av domskälen framgår vidare att det är med hänsyn till just de berörda sakförhållandena som S.T:s förklaring till det av åklagaren åberopade tumavtrycket har lämnats utan avseende.

Vid angivna förhållanden bör en förnyad prövning av målet i överklagade delar ske i hovrätten. Domen mot S.T. ska därför undanröjas såvitt avser ansvar för grovt narkotikabrott samt påföljd och målet visas åter till hovrätten.

Det finns fortfarande skäl att hålla S.T. häktad.

Avgörande. HD undanröjer hovrättens dom beträffande S.T. såvitt avser ansvar för grovt narkotikabrott samt påföljd och visar målet i dessa delar åter till hovrätten för erforderlig behandling.