NJA 2011 not 15

Den 17:e. 15. (Ö 5590-10) I.L. mot Coop Butiker & Stormarknader angående invändning om hinder mot verkställighet.

Nordisk Parfumevarefabrik A/S (NOPA) ansökte hos Kronofogdemyndigheten om verkställighet mot I.L. av Stockholms tingsrätts dom den 10 juni 2004 (mål nr T 2032-02) och T 3794-02), vilken i här relevanta delar fastställts av Svea hovrätt i dom den 17 februari 2006.

I.L. invände mot verkställigheten och gjorde gällande att NOPA redan hade blivit ersatt för fordran av Coop Sverige AB (Coop), i andra hand att I.L. själv skulle få fordringen betald av Coop i enlighet med ett förlikningsavtal den 2 december 1997.

Kronofogdemyndigheten anförde i beslut den 6 mars 2008 bl.a. Enligt dom ska I.L. utge betalning till NOPA. Ett avtal mellan I.L. och tredje man påverkar inte hans betalningsskyldighet mot NOPA. Ej heller utgör en fordran för I.L. mot tredje man hinder mot verkställighet för NOPA.

I.L. yrkade i Nacka tingsrätt att tingsrätten, med ändring av Kronofogdemyndighetens beslut, skulle förordna att åtgärder för verkställighet inte fick vidtas.

Till grund för sin talan åberopade han i huvudsak följande. Svea hovrätts dom äger inte rättskraft i relationen mellan honom och Coop. Enligt avtal från november 1997 mellan honom och Coop har Coop förbundit sig att ersätta honom för de eventuella rättegångskostnader som kan uppkomma för honom i tvisten med NOPA. Den slutliga kostnaden ska följaktligen bäras av Coop. Mellan honom och Coop pågår sedan april 2008 rättegång rörande Coop:s skyldighet att slutligt svara för rättegångskostnaderna.

NOPA, som fått i uppdrag av Coop att driva in det tidigare från NOPA överlåtna anspråket på ersättning för rättegångskostnader, bestred överklagandet.

Tingsrätten fann att ordalydelsen i den paragraf i förlikningsavtalet som reglerar vem som slutligt ska stå rättegångskostnaderna i vissa tvister mellan parterna, är oklar och förvirrande och att det framstod som oklart huruvida Coop hade den fordran som NOPA på grund av inkassoöverlåtelsen sökt verkställighet för.

I beslut den 18 augusti 2009 biföll tingsrätten överklagandet.

Coop yrkade i Svea hovrätt att hovrätten skulle förklara att det inte föreligger hinder mot verkställighet av Stockholms tingsrätts dom den 10 juni 2004 i mål nr T 2032-02 och T 3794-02 (verkställighetsdomen). Coop åberopade till stöd för sin talan i huvudsak att tingsrätten i strid med gällande rätt har beaktat sådana omständigheter som varit prekluderade genom verkställighetsdomen och att det – oavsett om omständigheterna varit prekluderade – inte föreligger några sådana omständigheter som avses i 3 kap. 21 § UB och som utgör hinder mot verkställighet.

I beslut den 12 november 2010 anförde hovrätten bl.a. Sammanfattningsvis framstår det inte som oklart att Coop har utmätningsfordringen, förhållandena är inte så komplicerade att ståndpunkt inte bör tas i exekutiv ordning och det föreligger inte heller något annat förhållande som rör parternas mellanhavande och som utgör hinder mot verkställighet.

Genom beslutet förklarade hovrätten, med upphävande av tingsrättens beslut, att det inte föreligger hinder mot verkställighet av domen.

I.L. yrkade att HD skulle förklara att det föreligger hinder mot verkställighet av Stockholms tingsrätts dom.

Coop bestred ändring.

HD förordnade den 20 december 2010 att ytterligare åtgärd för verkställighet tills vidare inte fick ske.

HD, beslut på förslag av föredraganden: Skäl. I.L. har gjort gällande att det föreligger hinder mot verkställighet av en betalningsförpliktelse enligt en dom från år 2004. Det hinder som påstås föreligga har sin grund i ett förlikningsavtal som parterna ingått år 1997 och som de tolkar på olika sätt.

Sedan HD meddelat prövningstillstånd har tolkningen av förlikningsavtalet prövats av Svea hovrätt i en dom den 8 mars 2011 i mål T 4876-10. Hovrätten har funnit att I.L. enligt förlikningsavtalet i och för sig har en fordran på Coop Butiker & Stormarknader AB. I.L:s talan har emellertid lämnats utan bifall på grund av kvittning mot en betalningsförpliktelse enligt en dom från år 2006. Därmed står det klart att det hinder mot verkställighet som I.L. har gjort gällande inte föreligger.

I.L:s överklagande ska alltså avslås.

Avgörande. HD avslår överklagandet.

Vad HD förordnat om inhibition ska inte längre gälla.